1Per il Capo de’ Musici. Secondo Jeduthun. Salmo di Asaf. La mia voce s’eleva a Dio, e io grido; la mia voce s’eleva a Dio, ed egli mi porge l’orecchio.
1För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
2Nel giorno della mia distretta, io ho cercato il Signore; la mia mano è stata tesa durante la notte senza stancarsi, l’anima mia ha rifiutato d’esser consolata.
2Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
3Io mi ricordo di Dio, e gemo; medito, e il mio spirito è abbattuto. Sela.
3På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
4Tu tieni desti gli occhi miei, sono turbato e non posso parlare.
4Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.
5Ripenso ai giorni antichi, agli anni da lungo tempo passati.
5Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
6Mi ricordo de’ miei canti durante la notte, medito nel mio cuore, e lo spirito mio va investigando:
6Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
7Il Signore ripudia egli in perpetuo? E non mostrerà egli più il suo favore?
7Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
8E’ la sua benignità venuta meno per sempre? La sua parola ha ella cessato per ogni età?
8Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
9Iddio ha egli dimenticato d’aver pietà? Ha egli nell’ira chiuse le sue compassioni? Sela.
9Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
10E ho detto: La mia afflizione sta in questo, che la destra dell’Altissimo è mutata.
10Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.
11Io rievocherò la memoria delle opere dell’Eterno; sì, ricorderò le tue maraviglie antiche,
11Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
12mediterò su tutte le opere tue, e ripenserò alle tue gesta.
12Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
13O Dio, le tue vie son sante; qual è l’Iddio grande come Dio?
13jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
14Tu sei l’Iddio che fai maraviglie; tu hai fatto conoscere la tua forza fra i popoli.
14Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
15Tu hai, col tuo braccio, redento il tuo popolo, i figliuoli di Giacobbe e di Giuseppe. Sela.
15Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
16Le acque ti videro, o Dio; le acque ti videro e furono spaventate; anche gli abissi tremarono.
16Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.
17Le nubi versarono diluvi d’acqua; i cieli tuonarono; ed anche i tuoi strali volarono da ogni parte.
17Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
18La voce del tuo tuono era nel turbine; i lampi illuminarono il mondo; la terra fu scossa e tremò.
18Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
19La tua via fu in mezzo al mare, i tuoi sentieri in mezzo alle grandi acque, e le tue orme non furon riconosciute.
19Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
20Tu conducesti il tuo popolo come un gregge, per mano di Mosè e d’Aaronne.
20Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
21Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.