¹Cantico di Asaf. Ascolta, popolo mio, il mio insegnamento; porgete gli orecchi alle parole della mia bocca!

¹En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

²Io aprirò la mia bocca per proferir parabole, esporrò i misteri de’ tempi antichi.

²Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

³Quel che noi abbiamo udito e conosciuto, e che i nostri padri ci hanno raccontato,

³Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

⁴non lo celeremo ai loro figliuoli; diremo alla generazione avvenire le lodi dell’Eterno, e la sua potenza e le maraviglie ch’egli ha operato.

⁴det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

⁵Egli stabilì una testimonianza in Giacobbe, e pose una legge in Israele, ch’egli ordinò ai nostri padri di far conoscere ai loro figliuoli,

⁵Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

⁶perché fossero note alla generazione avvenire, ai figliuoli che nascerebbero, i quali alla loro volta le narrerebbero ai loro figliuoli,

⁶Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

⁷ond’essi ponessero in Dio la loro speranza e non dimenticassero le opere di Dio, ma osservassero i suoi comandamenti;

⁷Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

⁸e non fossero come i loro padri, una generazione caparbia e ribelle, una generazione dal cuore incostante, e il cui spirito non fu fedele a Dio.

⁸Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

⁹I figliuoli di Efraim, gente di guerra, buoni arcieri, voltaron le spalle il dì della battaglia.

⁹Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

¹⁰Non osservarono il patto di Dio, e ricusarono di camminar secondo la sua legge;

¹⁰De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

¹¹e dimenticarono le sue opere e i prodigi ch’egli avea loro fatto vedere.

¹¹De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

¹²Egli avea compiuto maraviglie in presenza de’ loro padri, nel paese d’Egitto, nelle campagne di Zoan.

¹²Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

¹³Fendé il mare e li fece passare, e fermò le acque come in un mucchio.

¹³Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

¹⁴Di giorno li guidò con una nuvola, e tutta la notte con una luce di fuoco.

¹⁴Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

¹⁵Schiantò rupi nel deserto, e li abbeverò copiosamente, come da gorghi.

¹⁵Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

¹⁶Fece scaturire ruscelli dalla roccia e ne fece scender dell’acque a guisa di fiumi.

¹⁶Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

¹⁷Ma essi continuarono a peccare contro di lui, a ribellarsi contro l’Altissimo, nel deserto;

¹⁷Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

¹⁸e tentarono Dio in cuor loro, chiedendo cibo a lor voglia.

¹⁸De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

¹⁹E parlarono contro Dio, dicendo: Potrebbe Dio imbandirci una mensa nel deserto?

¹⁹Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

²⁰Ecco, egli percosse la roccia e ne colarono acque, ne traboccaron torrenti; potrebb’egli darci anche del pane, e provveder di carne il suo popolo?

²⁰Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

²¹Perciò l’Eterno, avendoli uditi, s’adirò fieramente, e un fuoco s’accese contro Giacobbe, e l’ira sua si levò contro Israele,

²¹Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

²²perché non aveano creduto in Dio, né avevano avuto fiducia nella sua salvazione;

²²eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

²³eppure egli comandò alle nuvole di sopra, e aprì le porte del cielo,

²³Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

²⁴e fece piover su loro manna da mangiare, e dette loro del frumento del cielo.

²⁴han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

²⁵L’uomo mangiò del pane dei potenti; egli mandò loro del cibo a sazietà.

²⁵Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

²⁶Fece levare in cielo il vento orientale, e con la sua potenza addusse il vento di mezzodì;

²⁶Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

²⁷fece piover su loro della carne come polvere, degli uccelli alati, numerosi come la rena del mare;

²⁷Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

²⁸e li fece cadere in mezzo al loro campo, d’intorno alle loro tende.

²⁸han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

²⁹Così essi mangiarono e furon ben satollati, e Dio mandò loro quel che aveano bramato.

²⁹Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

³⁰Non si erano ancora distolti dalle loro brame, avevano ancora il loro cibo in bocca,

³⁰Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

³¹quando l’ira di Dio si levò contro loro, e ne uccise tra i più fiorenti, e abbatté i giovani d’Israele.

³¹då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

³²Con tutto ciò peccarono ancora, e non credettero alle sue maraviglie.

³²Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

³³Ond’egli consumò i loro giorni in vanità, e i loro anni in ispaventi.

³³Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

³⁴Quand’ei li uccideva, essi lo ricercavano e tornavano bramosi di ritrovare Iddio;

³⁴När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

³⁵e si ricordavano che Dio era la loro ròcca, l’Iddio altissimo il loro redentore.

³⁵De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

³⁶Essi però lo lusingavano con la loro bocca, e gli mentivano con la loro lingua.

³⁶och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

³⁷Il loro cuore non era diritto verso lui, e non eran fedeli al suo patto.

³⁷Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

³⁸Ma egli, che è pietoso, che perdona l’iniquità e non distrugge il peccatore, più volte rattenne la sua ira, e non lasciò divampare tutto il suo cruccio.

³⁸Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

³⁹Ei si ricordò ch’essi erano carne, un fiato che passa e non ritorna.

³⁹Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

⁴⁰Quante volte si ribellarono a lui nel deserto, e lo contristarono nella solitudine!

⁴⁰Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

⁴¹E tornarono a tentare Iddio e a provocare il Santo d’Israele.

⁴¹Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

⁴²Non si ricordaron più della sua mano, del giorno in cui egli li liberò dal nemico,

⁴²De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

⁴³quando operò i suoi miracoli in Egitto, e i suoi prodigi nelle campagne di Zoan;

⁴³då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

⁴⁴mutò i loro fiumi in sangue, e i loro rivi in guisa che non potean più bere;

⁴⁴Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

⁴⁵mandò contro loro mosche velenose che li divoravano, e rane che li distruggevano;

⁴⁵han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

⁴⁶dette il loro raccolto ai bruchi e la loro fatica alle locuste;

⁴⁶Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

⁴⁷distrusse le loro vigne con la gragnuola e i loro sicomori coi grossi chicchi d’essa;

⁴⁷han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

⁴⁸abbandonò il loro bestiame alla grandine e le lor gregge ai fulmini.

⁴⁸han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

⁴⁹Scatenò su loro l’ardore del suo cruccio, ira, indignazione e distretta, una torma di messaggeri di malanni.

⁴⁹Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

⁵⁰Dette libero corso alla sua ira; non preservò dalla morte la loro anima, ma abbandonò la loro vita alla pestilenza.

⁵⁰Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

⁵¹Percosse tutti i primogeniti d’Egitto, le primizie del vigore nelle tende di Cham;

⁵¹Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

⁵²ma fece partire il suo popolo a guisa di pecore, e lo condusse a traverso il deserto come una mandra.

⁵²Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

⁵³Lo guidò sicuramente sì che non ebbero da spaventarsi, mentre il mare inghiottiva i loro nemici.

⁵³Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

⁵⁴Li fece arrivare alla sua santa frontiera, alla montagna che la sua destra avea conquistato.

⁵⁴Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

⁵⁵Scacciò le nazioni dinanzi a loro, ne assegnò loro a sorte il paese quale eredità, e nelle tende d’esse fece abitare le tribù d’Israele.

⁵⁵Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

⁵⁶E nondimeno tentarono l’Iddio altissimo e si ribellarono e non osservarono le sue testimonianze.

⁵⁶Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

⁵⁷Si trassero indietro e furono sleali come i loro padri; si rivoltarono come un arco fallace;

⁵⁷de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

⁵⁸lo provocarono ad ira coi loro alti luoghi, lo mossero a gelosia con le loro sculture.

⁵⁸De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

⁵⁹Dio udì questo, e si adirò, prese Israele in grande avversione,

⁵⁹Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

⁶⁰onde abbandonò il tabernacolo di Silo, la tenda ov’era dimorato fra gli uomini;

⁶⁰Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

⁶¹e lasciò menare la sua Forza in cattività, e lasciò cader la sua Gloria in man del nemico.

⁶¹han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

⁶²Abbandonò il suo popolo alla spada, e s’adirò contro la sua eredità.

⁶²Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

⁶³Il fuoco consumo i loro giovani, e le loro vergini non ebber canto nuziale.

⁶³Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

⁶⁴I loro sacerdoti caddero per la spada, e le loro vedove non fecer lamento.

⁶⁴Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

⁶⁵Poi il Signore si risvegliò come uno che dormisse, come un prode che grida eccitato dal vino.

⁶⁵Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

⁶⁶E percosse i suoi nemici alle spalle, e mise loro addosso un eterno vituperio.

⁶⁶Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

⁶⁷Ma ripudiò la tenda di Giuseppe, e non elesse la tribù di Efraim;

⁶⁷Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

⁶⁸ma elesse la tribù di Giuda, il monte di Sion ch’egli amava.

⁶⁸Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

⁶⁹Edificò il suo santuario a guisa de’ luoghi eccelsi, come la terra ch’egli ha fondata per sempre.

⁶⁹Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

⁷⁰Elesse Davide, suo servitore, lo prese dagli ovili;

⁷⁰Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

⁷¹lo trasse di dietro alle pecore lattanti, per pascere Giacobbe suo popolo, ed Israele sua eredità.

⁷¹Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

⁷²Ed egli li pasturò secondo l’integrità del suo cuore, e li guidò con mano assennata.

⁷²Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.