¹Per il Capo de’ musici. Sulla Ghittea. Salmo di Asaf. Cantate con gioia a Dio nostra forza; mandate grida di allegrezza all’Iddio di Giacobbe!

¹För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

²Intonate un salmo e fate risonare il cembalo, l’arpa deliziosa, col saltèro.

²Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

³Sonate la tromba alla nuova luna, alla luna piena, al giorno della nostra festa.

³Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

⁴Poiché questo è uno statuto per Israele, una legge dell’Iddio di Giacobbe.

⁴Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

⁵Egli lo stabilì come una testimonianza in Giuseppe, quando uscì contro il paese d’Egitto. Io udii allora il linguaggio di uno che m’era ignoto:

⁵Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

⁶O Israele, io sottrassi le tue spalle ai pesi, le tue mani han lasciato le corbe.

⁶Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

⁷Nella distretta gridasti a me ed io ti liberai; ti risposi nascosto in mezzo ai tuoni, ti provai alle acque di Meriba. Sela.

⁷»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

⁸Ascolta, o popolo mio, ed io ti darò degli ammonimenti; o Israele, volessi tu pure ascoltarmi!

⁸I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.

⁹Non vi sia nel mezzo di te alcun dio straniero, e non adorare alcun dio forestiero:

⁹Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

¹⁰Io sono l’Eterno, l’Iddio tuo, che ti fece risalire dal paese d’Egitto; allarga la tua bocca, ed io l’empirò.

¹⁰Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

¹¹Ma il mio popolo non ha ascoltato la mia voce, e Israele non mi ha ubbidito.

¹¹Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

¹²Ond’io li abbandonai alla durezza del cuor loro, perché camminassero secondo i loro consigli.

¹²Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

¹³Oh se il mio popolo volesse ascoltarmi, se Israele volesse camminar nelle mie vie!

¹³Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

¹⁴Tosto farei piegare i loro nemici, e rivolgerei la mia mano contro i loro avversari.

¹⁴O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

¹⁵Quelli che odiano l’Eterno dovrebbero sottomettersi a lui, ma la loro durata sarebbe in perpetuo.

¹⁵Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

¹⁶Io li nutrirei del fior di frumento, e li sazierei di miele stillante dalla roccia.

¹⁶De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

¹⁷Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»