1これはヨルダンの向こうの荒野、パランと、トペル、ラバン、ハゼロテ、デザハブとの間の、スフの前にあるアラバにおいて、モーセがイスラエルのすべての人に告げた言葉である。
1Hiai thu Jordan suah lam gamdai, Paran leh Tophel leh Laban leh Haze-roth leh Di-zahab kikal a Suph chin Arabaa Mosi in Israel mite tengteng kiang a a gen ahi.
2ホレブからセイル山の道を経て、カデシ・バルネアに達するには、十一日の道のりである。
2Horeb tang a kipan in Kades-barnea bel Seir tang lam lampi ah ni sawm leh ni khat lam ahi.
3第四十年の十一月となり、その月の一日に、モーセはイスラエルの人々にむかって、主が彼らのため彼に授けられた命令を、ことごとく告げた。
3Huan, kum sawmli kum, kha sawm leh kha khatna, huai kha ni khat ni in, hichi ahi a, TOUPA'N amau hilh ding a thu a piak tengteng Israel suante kiang ah Mosi in a gen a;
4これはモーセがヘシボンに住んでいたアモリびとの王シホン、およびアシタロテとエデレイとに住んでいたバシャンの王オグを殺した後であった。
4Hesbon a om Amorte kumpipa Sihon leh Edrei leh Astarot a om Basan kumpipa Og a thah nung in:
5すなわちモーセはヨルダンの向こうのモアブの地で、みずから、この律法の説明に当った、そして言った、
5Jordan suah lam Moab gamah hiai dan Mosi in a genkhe panta hi.
6「われわれの神、主はホレブにおいて、われわれに言われた、『あなたがたはすでに久しく、この山にとどまっていたが、
6TOUPA i Pathian un Horeb tang ah hon houpih a, Hiai tang ah na om sawt hunta uh:
7身をめぐらして道に進み、アモリびとの山地に行き、その近隣のすべての所、アラバ、山地、低地、ネゲブ、海べ、カナンびとの地、またレバノンに行き、大川ユフラテにまで行きなさい。
7Kisuan ta unla, paikhia unla, Amorte tang gamah leh a kimvel teng Araba ah khawng, tang gam te ah khawng, phai gamah te leh Lebanon ahte, luipi Euphrates tan in pai un.
8見よ、わたしはこの地をあなたがたの前に置いた。この地にはいって、それを自分のものとしなさい。これは主が、あなたがたの先祖アブラハム、イサク、ヤコブに誓って、彼らとその後の子孫に与えると言われた所である』。
8Ngai un, gam ka hon pekhin a: na pu uh Abrahamte, Isakte, Jakobte leh amau nung a a suan sawnte uh kiang a kichiam a TOUPA'N a piak gam va luah un, chi in.
9あの時、わたしはあなたがたに言った、『わたしはひとりであなたがたを負うことができない。
9Huan, huai lai in na kiang uah, Kei kia in ka hon pozou kei a;
10あなたがたの神、主はあなたがたを多くされたので、あなたがたは、きょう、空の星のように多い。
10TOUPA na Pathian un a hon pung sak a, ngai un, tu in na tamdan uh van a aksi zah hial a hong hi ta uh.
11――どうぞ、あなたがたの先祖の神、主があなたがたを、今あるより千倍も多くし、またあなたがたに約束されたように、あなたがたを恵んでくださるように。――
11TOUPA, na pi-le-pute un Pathian in tu sanga amun sang in hon pung sak henla, a hon chiam bang in hon vualzawl hen.
12わたしひとりで、どうして、あなたがたを負い、あなたがたの重荷と、あなたがたの争いを処理することができようか。
12Bang chi in kei kia in na buainate uh, na puakgikte uh, na kihou theihlouhnate uh ka po zou dia?
13あなたがたは、おのおの部族ごとに、知恵があり、知識があって、人に知られている人々を選び出しなさい。わたしはその人々を、あなたがたのかしらとするであろう』。
13Na nam lak ua mi, mi pil, theisiam mi, a dan ding theimi kitelkhia unla, na tung ua heutu ding in ka hon bawl ding, chi in a hon houpih a.
14その時、あなたがたはわたしに答えた、『あなたがしようと言われることは良いことです』。
14Huan, nou na thil gen kou a ding in a hoih mahmah, chi in no'n dawng ua.
15そこで、わたしは、あなたがたのうちから、知恵があり、人に知られている人々を取って、あなたがたのかしらとした。すなわち千人の長、百人の長、五十人の長、十人の長とし、また、あなたがたの部族のつかさびととした。
15Huchi in na nam heutute uh ka pom a, na nam lak ua mi, mi pil a dan ding thei mite na tung ua heutu ding in ka bawl a, sang tung a heutu, za tung a heutute, sawmnga tung a heutute, sawm tung a heutute, inntek pente toh.
16また、あのとき、わたしはあなたがたのさばきびとたちに命じて言った、『あなたがたは、兄弟たちの間の訴えを聞き、人とその兄弟、または寄留の他国人との間を、正しくさばかなければならない。
16Huan, huailai in na vaihawm mite uh, Na unaute uh kal a thu ngaihkhiak sak unla, unau leh unau kal ah leh gamdang mi, a ompih toh a kaal uah diktat tak in hawm un.
17あなたがたは、さばきをする時、人を片寄り見てはならない。小さい者にも大いなる者にも聞かなければならない。人の顔を恐れてはならない。さばきは神の事だからである。あなたがたで決めるのにむずかしい事は、わたしのところに持ってこなければならない。わたしはそれを聞くであろう』。
17Vaihawmna ah deihsak tuam na neih ding uh ahi kei; mi neu leh mi lian kibang tak in na ngaihkhiak sak ding uh ahi; kuamah na lau ding uh ahi kei; vaihawmna lah Pathian a ahi ngal a: nou a ding a thu haksa luate ka kiang ah na hon tun zel ding ua, huan, huai ka ngaikhe zel ding, chi in thu ka pia.
18わたしはまた、あの時、あなたがたがしなければならないことを、ことごとく命じた。
18Huan, huai lai in thil na hihdan ding tengteng uah thu ka hon pia hi.
19われわれの神、主が命じられたように、われわれは、ホレブを出立して、あなたがたが見た、あの大きな恐ろしい荒野を通り、アモリびとの山地へ行く道によって、カデシ・バルネアにきた。
19Huan, TOUPA'N thu hon piak bang in Horeb tang a kipan in i pawt ua, Amorte tang gam lampi a gamdai zapi leh mulkimhuai tak na muh uh i kantan ua, Kadesbarnea khua I va tung ua.
20その時わたしはあなたがたに言った、『あなたがたは、われわれの神、主がお与えになるアモリびとの山地に着いた。
20Huan, na kiang uah, TOUPA i Pathian in a hon piak Amorte tang gam na hong tung ta ua.
21見よ、あなたの神、主はこの地をあなたの前に置かれた。あなたの先祖の神、主が告げられたように、上って行って、これを自分のものとしなさい。恐れてはならない。おののいてはならない』。
21Ngai dih ua, TOUPA na Pathian un gam a hon pekhin ta hi; hohtou unla, TOUPA na pi-le-pute uh Pathian in a na genkhitsa bang in va luahtou un; lau kei unla, lunglel sam kei un, ka hon chi a.
22あなたがたは皆わたしに近寄って言った、『われわれは人をさきにつかわして、その地を探らせ、どの道から上るべきか、どの町々に入るべきかを、復命させましょう』。
22Huan, ka kiang ah na hong paivek ua, a gam khawng va enkhia in, i hohtouhna ding lampi leh i hohna ding kho tanchinte hong hilh nawn ding in i ma uah mi sawl leng, na chi ua:
23このことは良いと思ったので、わたしはあなたがたのうち、おのおのの部族から、ひとりずつ十二人の者を選んだ。
23Huai in hon kipaksak ngial a; huchi in na lak ua mi sawm leh nih, nam khat a khat zel ka tel a:
24彼らは身をめぐらして、山地に上って行き、エシコルの谷へ行ってそれを探り、
24Huchi in a pawt ta ua, tang ah a kahtou ua, Eskol guam a va tung ua, a enkhe vek ua.
25その地のくだものを手に取って、われわれのところに持って下り、復命して言った、『われわれの神、主が賜わる地は良い地です』。
25Huai gam a theite a lou ua, a hon puak ua, tanchin a hon tun ua; TOUPA i Pathian hon gam piak hoih petmah ahi, a chi ua.
26しかし、あなたがたは上って行くことを好まないで、あなたがたの神、主の命令にそむいた。
26Himahleh na hohtou nuam kei ua, TOUPA na Pathian uh thupiak na helsan ua:
27そして天幕でつぶやいて言った。『主はわれわれを憎んでアモリびとの手に渡し、滅ぼそうとしてエジプトの国から導き出されたのだ。
27Na puan innte uah na phun ua, TOUPA'N a hon huat ziak in hon hihmang ding a, Amorte khut a hon pe ding in Aigupta gam a kipan hon pikhia ahi.
28われわれはどこへ上って行くのか。兄弟たちは、「その民はわれわれよりも大きくて、背も高い。町々は大きく、その石がきは天に届いている。われわれは、またアナクびとの子孫をその所で見た」と言って、われわれの心をくじいた』。
28Koi lai ah ahia i hoh touh ding? I unaute'n, mihing ei sang in a lian ua, san leng a sang zaw ua; khuate khawng a lian a, van sun in kulh a nei uh; huan, Anakte tate leng i mu a, chi in i lungtang uh a kesak ua, na chi uh.
29その時、わたしはあなたがたに言った、『彼らをこわがってはならない。また恐れてはならない。
29Huan, ke'n na kiang uah, Amaute kihta kei unla, lau leng lau sam kei un.
30先に立って行かれるあなたがたの神、主はエジプトにおいて、あなたがたの目の前で、すべてのことを行われたように、あなたがたのために戦われるであろう。
30TOUPA na Pathian na makaipa un na mitmuh ua Aigupta gam a hon hihsak tengteng bang in a hon sual pih ding a;
31あなたがたはまた荒野で、あなたの神、主が、人のその子を抱くように、あなたを抱かれるのを見た。あなたがたが、この所に来るまで、その道すがら、いつもそうであった』。
31Gamdai ah leng mi'n a ta a pua TOUPA na Pathian un hiai lai mun na tun tan un lam tawn a hon puakdan na mu ding uhi, ka chi a.
32このように言っても、あなたがたはなお、あなたがたの神、主を信じなかった。
32Himahleh hiai thil ah TOUPA na Pathian uh na gingta kei uh,
33主は道々あなたがたの先に立って行き、あなたがたが宿営する場所を捜し、夜は火のうちにあり、昼は雲のうちにあって、あなたがたに行くべき道を示された。
33Na puan inn na zak ding uh hon zonsak ding leh na lampi uh hon kawkmuh ding a zan a mei a, sun a meipi a na ma uh pipa.
34主は、あなたがたの言葉を聞いて怒り、誓って言われた、
34Huan TOUPA'N na thugen uh a na za a, a heh a, a kichiam a,
35『この悪い世代の人々のうちには、わたしが、あなたがたの先祖たちに与えると誓ったあの良い地を見る者は、ひとりもないであろう。
35Hiai suan gilou tak lak a mi khat mahmah in leng na pi-le-pute uh pe ding a ka kichiamna gam hoih petmah a mu kei ding uh,
36ただエフンネの子カレブだけはそれを見ることができるであろう。彼が踏んだ地を、わたしは彼とその子孫に与えるであろう。彼が全く主に従ったからである』。
36Jephune tapa Kaleb kia ngallou in; aman zaw a mu ding; a va sik gam amah leh a tate ka pe ding, aman TOUPA a pomkip ziak in, chi in.
37主はまた、あなたがたのゆえに、わたしをも怒って言われた、『おまえもまた、そこにはいることができないであろう。
37Noute ziak in ka tungah leng TOUPA a heh a, Nang leng huai lai ah na lut kei ding a:
38おまえに仕えているヌンの子ヨシュアが、そこにはいるであろう。彼を力づけよ。彼はイスラエルにそれを獲させるであろう。
38Na nnasempa Nun tapa Josua bel a lut ding; amah hasuan in, Israelte a lutsak sin ahi.
39またあなたがたが、かすめられるであろうと言ったあなたがたのおさなごたち、およびその日にまだ善悪をわきまえないあなたがたの子供たちが、そこにはいるであろう。わたしはそれを彼らに与える。彼らはそれを所有とするであろう。
39Na ta neute uh, Gallak in a la mai ding uh, na chih uleh, tua asia-apha thei nailou na tate uh a lut ding ua, amau zaw ka pe ding a, a luah ding uh.
40あなたがたは身をめぐらし、紅海の道によって、荒野に進んで行きなさい』。
40Nou a hihleh kihei unla, Tuipi San lam ah gamdai ah hoh un, chi in.
41しかし、あなたがたはわたしに答えて言った、『われわれは主にむかって罪を犯しました。われわれの神、主が命じられたように、われわれは上って行って戦いましょう』。そして、おのおの武器を身に帯びて、かるがるしく山地へ上って行こうとした。
41Huan, Nou TOUPA tungah i na khial ta uhi, i hohtou ding ua, TOUPA i Pathan in thu a hon piak tengteng bang in i va sual ding uh, chi in no'n dawng ua, huchi in kidouna van in na kivan chiat ua, tang a hohtouh thil neuchik ding in na ngaihtuah ua.
42その時、主はわたしに言われた、『彼らに言いなさい、「あなたがたは上って行ってはならない。また戦ってはならない。わたしはあなたがたのうちにいない。おそらく、あなたがたは敵に撃ち敗られるであろう」』。
42Huan, TOUPA'N ka kiang ah, Hohtou kei un, va sual sam kei un, na lak uah lah ka om ngal kei a, na melmate un a hon na hihlum kha ding uh, a kiang uah chi in, a hon chi a.
43このようにわたしが告げたのに、あなたがたは聞かないで主の命令にそむき、ほしいままに山地へ上って行ったが、
43Huai ka hon hilh a, na pom kei ua, TOUPA thupiak na helsan zo ta ua, tang ah na hohtou teitei uh.
44その山地に住んでいるアモリびとが、あなたがたに向かって出てきて、はちが追うように、あなたがたを追いかけ、セイルで撃ち敗って、ホルマにまで及んだ。
44Huan, huai tang ah Amorte'n a honna sual ua, khuai mi delh bang in a hon na delh ua, Seir a kipan in Horma tan in a hon that zel ua.
45あなたがたは帰ってきて、主の前で泣いたが、主はあなたがたの声を聞かず、あなたがたに耳を傾けられなかった。こうしてあなたがたは、日久しくカデシにとどまった。あなたがたのそこにとどまった日数のとおりである。
45Huan, na hong kiknawn ua, TOUPA ma ah na kap ua; himahleh TOUPA'N na aw uh a ngaikhe nuamkei a, a bil leng a hon doh nuam sam kei hi.Huchi in huai a na om sung uh ngaihtuah in Kades ah sawtpi na om uhi.
46こうしてあなたがたは、日久しくカデシにとどまった。あなたがたのそこにとどまった日数のとおりである。
46Huchi in huai a na om sung uh ngaihtuah in Kades ah sawtpi na om uhi.