1わたしの言う意味は、こうである。相続人が子供である間は、全財産の持ち主でありながら、僕となんの差別もなく、
1Himahleh, hichiin ka chi: Gouluah dingpa tuh bangkim tungah toupa hi mahleh, naupang a hih laiteng bawi toh bangmahin a kidang tuan kei hi;
2父親の定めた時期までは、管理人や後見人の監督の下に置かれているのである。
2A pa hun seh a hongtun masiah a donpate leh a kempate nuaiah a om jaw hi.
3それと同じく、わたしたちも子供であった時には、いわゆるこの世のもろもろの霊力の下に、縛られていた者であった。
3Huchibangin ei leng naupang i hih laiin, khovel thubulte nuaiah bawi hihna ah i om uhi;
4しかし、時の満ちるに及んで、神は御子を女から生れさせ、律法の下に生れさせて、おつかわしになった。
4Himahleh, a hunbi a hongkimin, Pathianin a Tapa, numei suanin, dan nuaia hongsuakin, a honsawl kheta,
5それは、律法の下にある者をあがない出すため、わたしたちに子たる身分を授けるためであった。
5Ta hihna i muh theihna dinga, dan nuaia omte tankhe dingin.
6このように、あなたがたは子であるのだから、神はわたしたちの心の中に、「アバ、父よ」と呼ぶ御子の霊を送って下さったのである。
6Huan, tate na hih jiak un Pathianin a Tapa Kha tuh, Abba, Pa, chia kikouin, i lungtang uah a honsawl hi.
7したがって、あなたがたはもはや僕ではなく、子である。子である以上、また神による相続人である。
7Huchiin bawi na hita keia, ta na hi zota; huan, ta na hih leh, Pathian vanga gouluah dingpa na hi hi.
8神を知らなかった当時、あなたがたは、本来神ならぬ神々の奴隷になっていた。
8Himahleh tua Pathian na theih louh lai un, a piandan mawng ua Pathian hi lou hialte bawi na hi ua.
9しかし、今では神を知っているのに、否、むしろ神に知られているのに、どうして、あの無力で貧弱な、もろもろの霊力に逆もどりして、またもや、新たにその奴隷になろうとするのか。
9Tua Pathian na hontheih nung un bel-hi lou, Pathian theihmi na honghih nung un, chih ding ahi jaw-thubul jawngkhal leh namanloua bawia om nawn na utnate uh lama, bangchi dana kihei nawn na hi ua?
10あなたがたは、日や月や季節や年などを守っている。
10Nite, khate, hunte, kumte na tang jel ua.
11わたしは、あなたがたのために努力してきたことが、あるいは、むだになったのではないかと、あなたがたのことが心配でならない。
11Na tunguah tha ka seng thawn kha ding e aw, chih ka lau ahi.
12兄弟たちよ。お願いする。どうか、わたしのようになってほしい。わたしも、あなたがたのようになったのだから。あなたがたは、一度もわたしに対して不都合なことをしたことはない。
12Unaute aw, ka hongngen ahi, keimah bangin om un, kei leng noumau bangin ka om ngala, ka bangmah na suse kei uhi.
13あなたがたも知っているとおり、最初わたしがあなたがたに福音を伝えたのは、わたしの肉体が弱っていたためであった。
13Tanchin Hoih na kiang ua ka gen masakna pen ka sa hat louh jiak ahi chih na thei ngal ua.
14そして、わたしの肉体にはあなたがたにとって試錬となるものがあったのに、それを卑しめもせず、またきらいもせず、かえってわたしを、神の使かキリスト・イエスかでもあるように、迎えてくれた。
14Huan, ka saa nou dia khemna om tuh na simmoh kei ua, na kih sam kei uh; Pathian angel bangin, Kris Jesu bang hialin na honnapakta jaw uhi.
15その時のあなたがたの感激は、今どこにあるのか。はっきり言うが、あなたがたは、できることなら、自分の目をえぐり出してでも、わたしにくれたかったのだ。
15Vangpha na kisakna uh koiah a omta aleh? Hihtheih liai hi le houh, na mit khawng uh khelkhiain na honpe khin ding uh chih ka hontheihpih ahi.
16それだのに、真理を語ったために、わたしはあなたがたの敵になったのか。
16Huchiin, thu tak ka honhilhna jiakin na melma uh ka honghita ahia?
17彼らがあなたがたに対して熱心なのは、善意からではない。むしろ、自分らに熱心にならせるために、あなたがたをわたしから引き離そうとしているのである。
17Hoih lamah hi het lou napiin phatuam ngai takin nou a honzong khe jel uhi; ahi, amau lama hon zoh theihna ding un noute hon pokhakkhiak a ut uhi.
18わたしがあなたがたの所にいる時だけでなく、いつも、良いことについて熱心に慕われるのは、良いことである。
18Thu hoih lamah bel chiklai peuhin phatuamngai taka zona om gige tuh a hoih ahi, na kiang ua ka om lai kia hi louin.
19ああ、わたしの幼な子たちよ。あなたがたの内にキリストの形ができるまでは、わたしは、またもや、あなたがたのために産みの苦しみをする。
19Ka unaute aw, Kris noumaua siam pichinga a om masiah, nauveiin ka honvei hi.
20できることなら、わたしは今あなたがたの所にいて、語調を変えて話してみたい。わたしは、あなたがたのことで、途方にくれている。
20A hi, tulaiin na kiang ua oma, ka aw hihlamdan ka ut theihdan; na tungthu uah ka mang a bang ahi.
21律法の下にとどまっていたいと思う人たちよ。わたしに答えなさい。あなたがたは律法の言うところを聞かないのか。
21Dan nuaia om utte aw, honhilh un, dan thu na ngaikhe jel kei ua hia?
22そのしるすところによると、アブラハムにふたりの子があったが、ひとりは女奴隷から、ひとりは自由の女から生れた。
22Hichibanga gelh ahi ngala. Abrahamin tapa nih a neia, khat tuh bawinu toh. khat tuh noplennu toh.
23女奴隷の子は肉によって生れたのであり、自由の女の子は約束によって生れたのであった。
23Himahleh, bawinu laka pen tuh sa danin a pianga, noplennu laka pen bel thuchiam jiaka piang ahi, chih.
24さて、この物語は比喩としてみられる。すなわち、この女たちは二つの契約をさす。そのひとりはシナイ山から出て、奴隷となる者を産む。ハガルがそれである。
24Huai thute bang, gentehna ahi; huai numeite tuh thukhun nih ahi uhi; khat tuh Sinai tanga, bawi hi dinga, ta neinu; huai tuh Hagar ahi.
25ハガルといえば、アラビヤではシナイ山のことで、今のエルサレムに当る。なぜなら、それは子たちと共に、奴隷となっているからである。
25Huan, Hagar bel Arabia gama Sinai tang ahi a, Jerusalem tulaia om toh kibang ahi, a tate toh bawiin a om ngal ua.
26しかし、上なるエルサレムは、自由の女であって、わたしたちの母をさす。
26Tunglam Jerusalem bel noplen ahi; huai ngeingei tuh eite nu ahi hi.
27すなわち、こう書いてある、「喜べ、不妊の女よ。声をあげて喜べ、産みの苦しみを知らない女よ。ひとり者となっている女は多くの子を産み、その数は、夫ある女の子らよりも多い」。
27Nang, ching, ta nei ngei lou, nuam in, nang, nauvei ngei lou, kikou khia in; pasal nei sangin lungjuangnun, tate a nei tam zo ngala, chih gelh ahi.
28兄弟たちよ。あなたがたは、イサクのように、約束の子である。
28Huchiin unaute aw, eite Isaak bangin thuchiam tate i hi a.
29しかし、その当時、肉によって生れた者が、霊によって生れた者を迫害したように、今でも同様である。
29Himahleh, huailai bangin tuin leng ahi; sa dana piangin tuh Kha dana piang a sawi ahi.
30しかし、聖書はなんと言っているか。「女奴隷とその子とを追い出せ。女奴隷の子は、自由の女の子と共に相続をしてはならない」とある。だから、兄弟たちよ。わたしたちは女奴隷の子ではなく、自由の女の子なのである。
30Himahleh, laisiangthouin bangchi bangin a gena? Bawinu tuh, a tapa toh, hawlkhia un; bawinu tapain noplennu tapa tuh gou a luahpih louh ding jiakin, a chi a.Huchiin, unaute aw, bawinu tate i hi kei ua, noplennu tate i hi jaw uhi.
31だから、兄弟たちよ。わたしたちは女奴隷の子ではなく、自由の女の子なのである。
31Huchiin, unaute aw, bawinu tate i hi kei ua, noplennu tate i hi jaw uhi.