2Țwaɣeḍsen meṛṛa di tagut-nni akk-d lebḥeṛ mi ddan d Sidna Musa,
1Ty jag vill säga eder detta, mina bröder: Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;
3ččan meṛṛa seg yiwen lqut n Sidi Ṛebbi,
2alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses;
4swan meṛṛa si lɛinseṛ n Sidi Ṛebbi i d-iteffɣen seg wezṛu iteddun yid-sen ; azṛu-agi, d Lmasiḥ.
3alla åto de samma andliga mat,
5Ɣas akken, aṭas seg-sen ur neɛǧib ara i Sidi Ṛebbi ; daymi i ten-tesseɣli lmut yiwen yiwen mi teddun deg unezṛuf.
4och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko nämligen ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus.
6Ayen akken yedṛan yid-sen yeqqim-ed d lemtel i nukni, iwakken ur neṭṭamaɛ ara ayen n diri am akken i t-ṭṭamaɛen nutni.
5Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju nedgjorda i öknen.
7Ur țțilit ara am wid iɛebbden ssadaț akken xeddmen kra seg-sen, axaṭer am akken yura di tira iqedsen : Yeqqim wegdud ad yečč ad isew, mi gfukk yekker ad yezhu, ad yecḍeḥ.
6Detta skedde oss till en varnagel, för att vi icke skulle hava begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill.
8Ur ilaq ara daɣen a nxeddem leɛṛuṛ akken xeddmen kra seg-sen ; daymi deg yiwen n wass, lmut tečča tlata uɛecrin alef deg-sen.
7Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, såsom somliga av dem blevo; så är ju skrivet: »Folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till all leka.»
9Ur ilaq ara a njeṛṛeb Sidi Ṛebbi akken i xedmen kra seg-sen, dɣa qqsen-ten izerman mmuten.
8Låtom oss icke heller bedriva otukt, såsom somliga av dem gjorde, varför ock tjugutre tusen föllo på en enda dag.
10Ur ilaq ara daɣen aț-țesmermugem ɣef wiyaḍ akken i smermugen kra deg-sen armi i ten-issenger lmelk n lmut.
9Låtom oss icke heller fresta Kristus, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av ormarna.
11Timsalin-agi akk i sen-yedṛan, qqiment-ed d lemtel, uran-tent di tektabin, iwakken a nelmed nukni ițɛicin di taggara n lweqt.
10Knorren icke heller, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av »Fördärvaren».
12Ihi win iḥesben iman-is ibedd, ad iɛass iman-is ur iɣelli ara !
11Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och det blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå oss.
13Ayen akk s wayes i tețwajeṛbem, d ayen iwumi yezmer wemdan. Sidi Ṛebbi d bab n lḥeqq, ur yețɛemmid ara aț-țenɛețțabem sennig n tezmert nwen ; lameɛna m'ara tețwajeṛbem, a wen-d-yefk tazmert s wayes ara tṣebṛem d wamek ara teffɣem si tegniț n leɛtab.
12Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.
14A wid eɛzizen fell-i, xḍut i weɛbad n ssadaț.
13Inga andra frestelser hava mött eder än sådana som vanligen möta människor. Och Gud är trofast; han skall icke tillstädja att I bliven frestade över eder förmåga, utan när han låter frestelsen komma, skall han ock bereda en utväg därur, så att I kunnen härda ut i den.
15Țmeslayeɣ awen-d am akken țmeslayen i wid ifehmen ; meyyzet kunwi s yiman nwen ɣef wayen i d-qqaṛeɣ.
14Alltså, mina älskade, undflyn avgudadyrkan.
16Taqbuct n lbaṛaka i ɣef nețḥemmid Sidi Ṛebbi, eɛni ur aɣ-tecrik ara d idammen n Lmasiḥ ? Neɣ aɣṛum i nbeṭṭu, ur aɣ-yecrik ara d lǧețța n Lmasiḥ ?
15Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor; själva mån I döma om det som jag säger.
17Imi yiwen n weɣṛum kan i gellan, ula d nukni nuɣal d yiwet n lǧețța ɣas akken deg waṭas yid-nneɣ i nella, axaṭer ntețț meṛṛa seg yiwen n weɣṛum.
16Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp?
18Walit at Isṛail : wid itețțen seg weksum n iseflawen s weɛbad-nsen, eɛni ur criken ara d wemkan-nni anda i zellun iseflawen ?
17Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd.
19Eɛni bɣiɣ a d-iniɣ belli asfel nni i zellun i ssadaț neɣ ssadaț-nni i țɛebbiden, sɛan lqima ? Xaṭi !
18Sen på det lekamliga Israel: äro icke de som äta av offren delaktiga i altaret?
20Meɛna ayen akka i zellun, zellun-t i leǧnun mačči i Ṛebbi ; nekk ur bɣiɣ ara aț-țcerkem akk-d leǧnun.
19Vad vill jag då säga härmed? Månne att avgudaofferskött är någonting, eller att en avgud är någonting?
21Ur tezmirem ara aț-țeswem si teqbuct n Sidi Ṛebbi ma yella tețțessem si țeqbuct n leǧnun ; ur tezmirem ara daɣen aț-țeččem seg weɣṛum n Sidi Ṛebbi ma yella tețțețțem seg weɣṛum n leǧnun.
20Nej, det vill jag säga, att vad hedningarna offra, det offra de åt onda andar och icke åt Gud; och jag vill icke att I skolen hava någon gemenskap med de onda andarna.
22Eɛni nebɣa a nejreḥ ul n Sidi Ṛebbi a d-neskker tismin-is ? Tɣilem tazmert-nneɣ teɣleb tazmert-is ?
21I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk; I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord.
23Llan wid i d-iqqaṛen : kullec d leḥlal fell-aɣ ; ț-țideț, lameɛna ur aɣ-yenfiɛ ara kullec. Kullec yețțusemmeḥ-aɣ a t-nexdem, meɛna mačči d kullec i ɣ-yesnernayen di liman.
22Eller vilja vi reta Herren? Äro då vi starkare än han?
24Ur țnadit ara ɣef nnfeɛ-nwen kan kunwi, meɛna nadit ɣef nnfeɛ n wiyaḍ.
23»Allt är lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är lovligt»; ja, men icke allt uppbygger.
25Tzemrem aț-țeččem kra n wayen i gețnuzun di ssuq mbla asteqsi, mbla ma tḥebbṛem,
24Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.
26axaṭer ddunit d wayen akk yellan deg-s d ayla n Sidi Ṛebbi.
25Allt som säljes i köttboden mån I äta; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.
27Ma yeɛṛeḍ-ikkun walebɛad ur numin ara s Lmasiḥ, ma tṛuḥem, ččet s neyya mbla asteqsi seg wayen akk ara wen-d-issers.
26Ty »jorden är Herrens, och allt vad därpå är».
28Lameɛna ma yella win i wen-d yennan : ayagi yețțunefk d asfel i ssadaț, ur tețțet ara imi i kkun-id ixebbeṛ iwakken ad yethedden wul nwen.
27Om någon av dem som icke äro troende bjuder eder till sig och I viljen gå till honom, så mån I äta av allt som sättes fram åt eder; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.
29Mačči ɣef neyya-nwen i d-nniɣ akka, lameɛna ɣef neyya n win i kkun-iɛerḍen. Ihi, acimi ara ǧǧeɣ wayeḍ ad idebbeṛ deg ixemmimen-iw ?
28Men om någon då säger till eder: »Detta är offerkött», så skolen I avhålla eder från att äta, för den mans skull, som gav saken till känna, och för samvetets skull --
30Ma yella ḥemdeɣ Sidi Ṛebbi ɣef wayen i tețțeɣ, acimi ara ǧǧeɣ iman-iw ad wwten deg-i ɣef lqut i ɣef ḥemdeɣ Sidi Ṛebbi ?
29jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varför skulle jag låta min frihet dömas av en annans samvete?
31Ama teččam neɣ teswam, neɣ kra n wayen ara txedmem, xedmet-eț i tmanegt n Sidi Ṛebbi.
30Om jag äter därav med tacksägelse, varför skulle jag då bliva smädad för det som jag tackar Gud för?
32Ur țțilit ara d sebba n uɣelluy ama i wat Isṛail, ama i iyunaniyen, ama i tejmaɛt n Sidi Ṛebbi,
31Alltså, vare sig I äten eller dricken, eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära.
33am akken xeddmeɣ nekk, țnadiɣ a wen-ɛeǧbeɣ meṛṛa di kullec, ur țqellibeɣ ara ɣef nnfeɛ-inu, meɛna țqellibeɣ ɣef nnfeɛ n umur ameqqran deg-wen iwakken ad țwaselken.
32Bliven icke för någon till en stötesten, varken för judar eller för greker eller för Guds församling;
33varen såsom jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och icke söker min egen nytta, utan de mångas, för att de skola bliva frälsta.