1Ɛandet-iyi am akken țɛanadeɣ Lmasiḥ.
1Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.
2A kkun-ibarek Ṛebbi imi i yi-d-tețmektayem di yal taswiɛt yerna teṭṭafaṛem lewṣayat-iw akken i wen-tent-slemdeɣ.
2Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.
3Meɛna, tura bɣiɣ aț-țissinem ayagi : Lmasiḥ d aqeṛṛuy ɣef yemdanen meṛṛa, argaz d aqeṛṛuy ɣef tmeṭṭut-is, ma d Ṛebbi d aqeṛṛuy ɣef Lmasiḥ.
3Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.
4Ihi argaz ara yesburren ɣef wuqeṛṛuy-is m'ara ideɛɛu ɣer Sidi Ṛebbi neɣ m'ara d-yețxebbiṛ ayen i s-d-yusan s ɣuṛ Sidi Ṛebbi, yekkes lḥeṛma ɣef Ssid-is.
4Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.
5Lameɛna tameṭṭut ara ideɛɛun ɣer Sidi Ṛebbi neɣ ara yețxebbiṛen s wayen i s-d-yețțasen s ɣuṛ Ṛebbi aqeṛṛuy-is ɛeryan, tekkes lḥeṛma ɣef wergaz-is, am akken d aqeṛṛuy-is i tseṭṭel.
5Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.
6Axaṭer ma yella tameṭṭut ur tesburr ara, aț-țegzem kan ihi acebbub-is am wergaz ; lameɛna ma yella d lɛib i tmeṭṭut aț-țegzem neɣ aț-țṣeṭṭel acebbub-is, ilaq ihi aț-țɣum aqeṛṛuy-is.
6Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.
7Argaz ur ilaq ara ad yesburr i wqeṛṛuy-is axaṭer d nețța i gmetlen Sidi Ṛebbi d lɛaḍima-ines ; ma ț-țameṭṭut d nețțat i d lḥeṛma n wergaz.
7En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.
8Axaṭer mačči d argaz i d- yețwaxelqen si tmeṭṭut meɛna ț- țameṭṭut i d-ițwaxelqen seg wergaz.
8Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
9Daɣen argaz ur d-yețwaxleq ara i tmeṭṭut, lameɛna ț-țameṭṭut i d yețwaxelqen i wergaz.
9Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.
10Daymi ɣef ddemma n lmalayekkat, tameṭṭut ilaq aț-țesbur i uqeṛṛuy-is iwakken a d-tbeggen belli seddaw lḥekma n wergaz-is i tella.
10Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas skull.
11Ɣer Sidi Ṛebbi, ur d-tețțili tmeṭṭut mbla argaz, ur d-yețțili wergaz mbla tameṭṭut.
11Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.
12Axaṭer akken i d-tețwaxleq tmeṭṭut seg wergaz, akken daɣen i d-yețlal wergaz si tmeṭṭut, ayagi akk s ɣuṛ Sidi Ṛebbi i d-yekka.
12Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --
13Meyzet kunwi s yiman-nwen : eɛni yelha-yas i tmeṭṭut aț-țdeɛɛu ɣer Sidi Ṛebbi mbla ma tesburr ɣef wuqeṛṛuy-is ?
13Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
14Ula d lɛadda n yemdanen tesselmed awen belli d lɛib i wergaz ma iṛebba acebbub-is.
14Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,
15Lameɛna d ccan ameqqran i tmeṭṭut ma tṛebba acebbub-is axaṭer yețțunefk-as-d iwakken a s-yili d asburru.
15men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.
16Ma yella win yebɣan ad iɣanen ɣef wannect-agi, ilaq ad iẓer belli nukni ur nesɛi ara tannumi-agi, ur telli ara daɣen di tejmuyaɛ n Sidi Ṛebbi.
16Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.
17A nɛeddi tura ɣer wayen nniḍen. Ɣef wayen yeɛnan tijmuyaɛ-nwen ur kkun-țcekkiṛeɣ ara, axaṭer ayen i deg ilaq aț-țeddum ɣer zdat, kunwi tețțuɣalem ɣer deffir.
17Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.
18Sliɣ belli m'ara tețnejmaɛem yețțili lxilaf gar-awen yerna umneɣ belli tella kra n tideț deg wayagi.
18Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.
19Ilaq a d-yili lxilaf-agi gar-awen iwakken a d-banen wid yeṭṭfen di liman seg wul.
19Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.
20M'ara tedduklem ɣer imensi n usmekti, ur txeddmem ara akken yebɣa Sidi Ṛebbi !
20När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;
21Axaṭer wa yețḥiri ad yečč lqut-is, wa mazal-it yelluẓ wayeḍ yeṛwa, yeskkeṛ.
21ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.
22Amek ! Ur tesɛim ara ixxamen nwen iwakken aț-țeččem aț-țeswem ? Neɣ tebɣam aț-țesseɣlim lqima n tejmaɛt n Sidi Ṛebbi, aț-țesneḥcamem wid ur nesɛi acemma ? D acu ara wen-d-iniɣ, a kkun cekkṛeɣ ? Ur kkun-țcekkiṛeɣ ara ɣef wayagi !
22Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
23D ayen i yi-d-ițțunefken s ɣuṛ Sidi Ṛebbi i wen-slemdeɣ nekkini. Deg iḍ-nni i deg yețțuzenz Sidna Ɛisa, yeddem-ed aɣṛum,
23Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd
24yeḥmed Sidi Ṛebbi yebḍa-t yenna : « Wagi d lgețța-w yețțunefken fell awen, xeddmet ayagi iwakken a yi-d țmektayem. »
24och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»
25Daɣen, mi fukken učči, yeddem ed taqbuct yenna : « Taqbuct-agi d lemɛahda tajḍiṭ s idammen-iw ; xeddmet ayagi iwakken a yi-d-tețmektayem. »
25Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»
26Axaṭer kra n tikkelt i deg ara teččem seg weɣṛum-agi, i deg ara teswem si teqbuct agi, tețxebbiṛem s lmut n Lmasiḥ alamma d ass i deg ara d-yuɣal.
26Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.
27Daymi win ara yeččen seg weɣṛum-agi, ara yeswen si teqbuct-agi n usmekti n Lmasiḥ, m'ur sen-yefki ara lqima, yewwi ddnub ɣer yiri-s ɣef ddemma n lǧețța akk-d idammen n Lmasiḥ.
27Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
28Ihi mkul yiwen ad ixemmem deg yiman-is uqbel ad yečč seg weɣṛum-nni neɣ ad isew si teqbuct-nni.
28Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.
29Axaṭer ma yella yiwen deg-wen yečča neɣ yeswa tiremt n usmekti n Lmasiḥ, mbla ma yefka lqima i lǧețța n Lmasiḥ, yewwi-d lɛiqab i yiman-is.
29Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.
30Ɣef wayagi i llan gar-awen aṭas n wid ihelken akk-d ineɛyuba, yerna aṭas deg-sen i gemmuten.
30Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.
31Lemmer nețḥadar ɣef yiman nneɣ, tili ur d-nețțawi ara lɛiqab n Sidi Ṛebbi fell-aneɣ.
31Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.
32S wakka m'ara ɣ-iɛaqeb Sidi Ṛebbi, yețṛebbi-yaɣ iwakken ur aɣ yețḥasab ara d wat n ddunit.
32Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.
33Ihi ay atmaten, asmi ara tennejmaɛem iwakken aț-țeččem, myeṛǧut wway gar-awen.
33Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.
34Ma llan wid yelluẓen, ad ččen uqbel deg wexxam-nsen iwakken ur d-tesseɣlayem ara lɛiqab n Sidi Ṛebbi fell-awen m'ara tennejmaɛem. Timsalin nniḍen a tent-fruɣ m'ara n-aseɣ.
34Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.