¹Ay atmaten, bɣiɣ a wen-d smektiɣ tura lexbaṛ n lxiṛ i wen-d-ssawḍeɣ, win akken i tqeblem yerna tḥerzem-t ;

¹Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i,

²s Lexbaṛ agi n lxiṛ i tețwasellkem ma yella tettebɛem-t akken i wen-t-id-nniɣ, neɣ m'ulac liman-nwen am akken d aḍu.

²genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid -- om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro.

³Slemdeɣ-awen di tazwara ayen i lemdeɣ nekkini : Lmasiḥ yemmut ɣef ddnubat-nneɣ akken yura ;

³Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna,

⁴yețwamḍel, yuɣal-ed ɣer tudert ass wis tlata, akken i t-id-nnant tira iqedsen.

⁴och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna,

⁵Iwala-t Buṭrus, walan-t daɣen ṛṛusul di tnac yid-sen.

⁵och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv.

⁶Rnan walan-t daɣen akteṛ n xemsmeyya n watmaten deg yiwet n teswiɛt ; aṭas deg-sen mazal-iten ddren ar tura, ma d kra deg-sen mmuten.

⁶Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade.

⁷Yerna iwala-t Yeɛqub akk-d ṛṛusul meṛṛa.

⁷Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.

⁸Mi t-walan akk, walaɣ-t idheṛ-iyi-d daɣen i nekkini yellan d ulac.

⁸Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid ett ofullgånget foster.

⁹Nekk, yellan d aneggaru akk di ṛṛusul, ur uklaleɣ ara ad țțusemmiɣ d ṛṛasul axaṭer lliɣ țqehhiṛeɣ tajmaɛt n warraw n Ṛebbi.

⁹Ty jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens värdig att kallas apostel, jag som har förföljt Guds församling.

¹⁰S ṛṛeḥma n Sidi Ṛebbi i wwḍeɣ ɣer wayen akka i lliɣ tura ; ṛṛeḥma i yi-d-ifka ur tṛuḥ ara deg ulac, lameɛna uɣaleɣ xedmeɣ akteṛ-nsen meṛṛa, mačči s yiman-iw, meɛna s ṛṛeḥma n Sidi Ṛebbi yellan yid-i.

¹⁰Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har icke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla -- dock icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig.

¹¹S wakka ihi, ama d nekk ama d nutni, atah wayen i nețbecciṛ yerna d ayen s wayes i tumnem.

¹¹Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi predika, och på det sättet I haven kommit till tro.

¹²Ma neqqaṛ belli Lmasiḥ yeḥya-d si ger lmegtin, amek ihi kra deg-wen qqaṛen ulac ḥeggu n lmegtin ?

¹²Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda, huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon uppståndelse från de döda?

¹³Ma yella ulac ḥeggu n lmegtin, ihi Lmasiḥ daɣen ur d-iḥyi ara.

¹³Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har icke heller Kristus uppstått.

¹⁴Ma yella ihi Lmasiḥ ur d-iḥyi ara, ayen i nețbecciṛ d aḍu, ayen s wayes tumnem daɣen d aḍu.

¹⁴Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng;

¹⁵Lemmer ț-țideț lmegtin ur d ḥeggun ara, neskaddeb ɣef Sidi Ṛebbi nukni i d-icehden belli yesseḥya-d Lmasiḥ si ger lmegtin. Lemmer ur t-id-isseḥyi ara, ihi lmegtin ur d-ḥeggun ara ;

¹⁵då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå.

¹⁶axaṭer ma yella lmegtin ur d-ḥeggun ara, Lmasiḥ daɣen ur d-iḥyi ara.

¹⁶Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått.

¹⁷Ma yella Lmasiḥ ur d-iḥyi ara, ihi liman-nwen am akken d aḍu, mazal-ikkun di ddnub-nwen,

¹⁷Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder.

¹⁸ula d imasiḥiyen yemmuten negren, liman-nsen iṛuḥ d ulac.

¹⁸Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus.

¹⁹Ma yella asirem-nneɣ di Lmasiḥ di ddunit-agi kan i gella, d nukni i gețɣiḍen akteṛ n yemdanen n ddunit meṛṛa.

¹⁹Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor.

²⁰Meɛna Lmasiḥ iḥya-d si lmut, d nețța i d amezwaru i d-iḥyan ɣef wid akk yemmuten ;

²⁰Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade.

²¹axaṭer, am akken i d-tekcem lmut ɣer ddunit s yiwen wergaz, s yiwen wergaz daɣen i d-yusa ḥeggu n lmegtin.

²¹Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse.

²²Am akken i weṛten meṛṛa yemdanen lmut imi d-kkan s ɣuṛ Adam, akken daɣen wid akk yumnen s Lmasiḥ a d-ḥyun si ger lmegtin imi umnen yis,

²²Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.

²³ḥeggu-agi ilaq a d-idṛu di lweqt-is : Lmasiḥ iḥya-d d amezwaru, ass n tuɣalin-is a d-ḥyun meṛṛa wid yellan d ayla-s.

²³Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till.

²⁴Imiren a d-taweḍ taggara, Lmasiḥ ad issenger tizmar, lḥekmat d wid iḥekmen ; ad yerr tagelda i Sidi Ṛebbi Baba-tneɣ.

²⁴Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter har tagit all deras makt.

²⁵Axaṭer ilaq Lmasiḥ ad yeḥkem alamma yerra iɛdawen-is seddaw iḍaṛṛen-is.

²⁵Ty han måste regera »till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter».

²⁶Aɛdaw aneggaru ara yessenger, d lmut.

²⁶Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt;

²⁷Axaṭer am akken yura : Sidi Ṛebbi yerra kullec seddaw yiḍaṛṛen-is+ . Meɛna mi gura belli kullec yuɣal seddaw yiḍaṛṛen-is, iban belli Win yerran kullec seddaw yidaṛṛen-is ur ițekki ara.

²⁷ty »allt har han lagt under hans fötter». Men när det heter att »allt är honom underlagt», då är uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.

²⁸M'ara yuɣal kullec ger ifassen n Lmasiḥ, imiren nețța yellan d mmi-s, ad yuɣal seddaw n lḥekma n win i s-d-yefkan kullec ; iwakken Sidi Ṛebbi ad yeḥkem ɣef kullec.

²⁸Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla.

²⁹Kra n yemdanen țnadin ad țwaɣedṣen ɣas lukan ad awḍen ɣer lmut,f+ lemmer ț-țideț lmegtin ur d-ḥeggun ara, acuɣeṛ ihi i țnadin ad țwaɣedṣen ?

²⁹Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinna därmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man då döpa sig för deras skull?

³⁰I nukni, acimi i nețqabal lmut kull ass ?

³⁰Och varför undsätta vi oss själva var stund för faror?

³¹Ay atmaten, yal ass țwaliɣ lmut ger wallen-iw ; s tideț i wen-d-nniɣ ayagi axaṭer tellam d sebba n zzux-iw imi tedduklem d Ssid-nneɣ Ɛisa Lmasiḥ.

³¹Ty -- så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av eder, mina bröder -- jag lider döden dag efter dag.

³²Ma yella ɣef ddemma n ccan n yemdanen i nnuɣeɣ d lewḥuc di temdint n Ifasus, acu n lfayda i sɛiɣ ? Ihi m'ur d-ḥeggun ara lmegtin : a nṛuḥ kan a nečč, a nsew axaṭer azekka a nemmet akken i t-id-iqqaṛ yiwen n lemtel.

³²Om jag hade tänkt såsom människor pläga tänka, när jag i Efesus kämpade mot vilddjuren, vad gagnade mig då det jag gjorde? Om döda icke uppstå -- »låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö».

³³Ḥadret aț-țețwakellxem, axaṭer tikli d yemcumen tessufuɣ i webrid.

³³Faren icke vilse: »För goda seder dåligt sällskap är fördärv.»

³⁴Uɣalet-ed ɣer leɛqel nwen, xḍut i yir abrid ; axaṭer kra deg-wen țeddun am akken ur ssinen ara Ṛebbi ; ayagi nniɣ-t-id iwakken aț-țenneḥcamem.

³⁴Vaknen upp till rätt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd säger jag detta.

³⁵Meɛna alebɛaḍ a d-yini : « amek ara d-ḥyun lmegtin ? Amek ara tili lǧețța s wayes ara d-uɣalen ? »

³⁵Nu torde någon fråga: »På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?»

³⁶A win ur nefhim ! Ayen ara tzerɛeḍ m'ur yemmut ara deg wakal, ur d-ițamɣay ara.

³⁶Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött.

³⁷Ayen akken i tzerɛeḍ mačči d ayen i d-yemɣin meɛna d aɛeqqa kan n yired neɣ n zerriɛa nniḍen.

³⁷Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat.

³⁸Imiren Sidi Ṛebbi a s-yefk lǧețța akken yebɣa, yal zzerriɛa a s-yefk ṣṣifa i s-ilaqen.

³⁸Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp.

³⁹Seg wayen akk yețțidiren ur sɛin ara irkul yiwet n ṣṣifa ; ṣṣifa n wemdan weḥd-es, tin n lmal weḥd-es, tin n yefṛax weḥd-es, tin n iselman daɣen weḥd-es.

³⁹Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan.

⁴⁰Llant daɣen ṣṣifat n igenwan akk-d ṣṣifat n ddunit, yal yiwet s tafat-is ;

⁴⁰Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.

⁴¹tafat n yiṭij weḥd-es, tafat n waggur weḥd-es, tafat n yitran daɣen weḥd-es ; ula seg itri ɣer wayeḍ temxalaf tafat-nsen.

⁴¹En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet. --

⁴²Akka ara tedṛu asm'ara d-ḥyun lmegtin. Lǧețța m'ara tekcem akal, trekku ; meɛna m'ara d-teḥyu ur tețțuɣal ara aț-țerku.

⁴²Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt;

⁴³M'ara ț-țerren ɣer wakal tețțuɣal d ulac, meɛna m'ara d-teḥyu, a d-teḥyu s ccan d ameqqran. M'ara ț-țerren ɣer wakal teffeɣ-iț tezmert, m'ara d-teḥyu a d-teḥyu s lǧehd d ameqqran.

⁴³vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft;

⁴⁴Tekcem ɣer wakal s yiwet n ṣṣifa, a d-teḥyu s ṣṣifa nniḍen ; akken tella lǧețța n wemdan, tella daɣen lǧețța n Ṛṛuḥ.

⁴⁴här sås en »själisk» kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finnes en »själisk» kropp, så visst finnes det ock en andlig.

⁴⁵Daymi i d-nnant tira iqedsen : Adem yellan d amdan amezwaru yuɣal d amdan yeddren, meɛna Adam aneggaru, d Ṛṛuḥ i d-yețțaken tudert.

⁴⁵Så är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.» Den siste Adam åter blev en levandegörande ande.

⁴⁶Mačči d amdan n ṛṛuḥ i d-yusan d amezwaru, meɛna d amdan n ddunit, amdan n ṛṛuḥ yerna-d deffir-es.

⁴⁶Men icke det andliga är det första, utan det »själiska»; sedan kommer det andliga.

⁴⁷Amdan amezwaru yekka-d seg wakal, d amdan n ddunit ; amdan wis sin yusa-d seg igenni.

⁴⁷Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen.

⁴⁸Akken yella wemdan n ddunit, ara yilin yemdanen n ddunit ; daɣen akken yella wemdan n igenwan ara yilin yemdanen n igenwan.

⁴⁸Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska.

⁴⁹Akken i ncuba ɣer wemdan n ddunit ara ncabi ɣer wemdan n igenwan.

⁴⁹Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt.

⁵⁰Ay atmaten, atan wayen bɣiɣ a d-iniɣ : lǧețța n weksum d idammen ur tweṛṛet ara tageldit n Ṛebbi. Ayen ara yemten ur yezmir ara ad yewṛet ayen ur nețmețțat ara.

⁵⁰Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel.

⁵¹A wen-d-iniɣ yiwet n lbaḍna : ur nețɛedday ara akk si lmut meɛna lǧețțat-nneɣ ad nbeddalent.

⁵¹Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade,

⁵²Deg yiwet n teswiɛt, qqen tiṭ-ik teldiḍ-ț, m'ara d-inṭeq lbuq aneggaru, axaṭer lbuq a d-inṭeq, lmegtin a d-ḥyun ur țțuɣalen ara ad mmten, ma d wid i d-yufa lḥal mazal-iten ddren, ad beddlen ṣṣifa.

⁵²och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.

⁵³Ilaq lǧețța-yagi irekkun aț-țels ayen ur nrekku ara, lǧețța ara yemten aț-țels ayen ur nețmețțat ara.

⁵³Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet.

⁵⁴Asm'ara tels lǧețța-agi irekkun ayen ur nrekku, asmi ara tels lǧețța-agi ara yemten ayen ur nețmețțat, ad yedṛu wawal-nni yuran di tira iqedsen : Tazmert n Sidi Ṛebbi teɣleb lmut, tessebleɛ-iț. +

⁵⁴Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger vunnen.»

⁵⁵A lmut, anida-ț tezmert-im ? A lmut, anda-ț tsiqest-im + ?

⁵⁵Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?

⁵⁶Tisiqest n lmut, d ddnub ; ma d ddnub, d ccariɛa i d-isbeggnen tazmert-is.

⁵⁶Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.

⁵⁷A neḥmed Sidi Ṛebbi i ɣ-d-yefkan tazmert-is s Ssid-nneɣ Ɛisa Lmasiḥ !

⁵⁷Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!

⁵⁸S wakka ay atmaten eɛzizen, ǧehdet ur ɣellit ara. Țnernit kul ass di lecɣal n Ssid-nneɣ, ẓret belli leɛtab-nwen ɣef ddemma n Ssid-nneɣ ur yețțili ara mbla lfayda.

⁵⁸Alltså, mina älskade bröder, varen fasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete icke är fåfängt i Herren.