1Ilaq a ɣ-ḥesben yemdanen belli d iqeddacen kan n Lmasiḥ i nella, d wid i gwekkel Sidi Ṛebbi i wessefhem n lbaḍna-ines.
1Såsom Kristi tjänare och såsom förvaltare av Guds hemligheter, så må man anse oss.
2Acu i nețṛaǧu deg win i nwekkel ɣef lḥaǧa ? Nețṛaǧu a nețkel fell-as !
2Vad man nu därutöver söker hos förvaltare är att en sådan må befinnas vara trogen.
3Nekk, ur iyi-d-tewqiɛ ara ma yella tesḍelmem-iyi kunwi neɣ ma isseḍlem-iyi ccṛeɛ n yemdanen ; nekk daɣen ur sḍelmeɣ ara iman-iw,
3För mig betyder det likväl föga att I -- eller överhuvud någon mänsklig domstol -- sätten eder till doms över mig. Ja, jag vill icke ens sätta mig till doms över mig själv.
4ɣas akken ur iyi-isseḍlem ara wul-iw, mačči d ayagi ara d-isbeggnen belli d aḥeqqi i lliɣ, axaṭer d Sidi Ṛebbi ara yi-ḥasben.
4Ty väl vet jag intet med mig, men därigenom är jag icke rättfärdigad; det är Herren som sitter till doms över mig.
5Daymi ur țḥasabet ara uqbel lweqt, uqbel tuɣalin n Ssid-nneɣ ; d nețța ara d-isbeggnen s tafat-is ayen yeffren di ṭṭlam, ara d-ibeggnen daɣen ayen yeffren deg wulawen. Imiren yal yiwen ad isɛu ccan yuklal ɣer Sidi Ṛebbi.
5Dömen därför icke förrän tid är, icke förrän Herren kommer, han som skall draga fram i ljuset vad som är fördolt i mörker och uppenbara alla hjärtans rådslag. Och då skall var och en undfå av Gud den berömmelse som honom tillkommer.
6Ay atmaten, ayen akka i d-nniɣ fell-i akk-d Abulus nniɣ-t-id iwakken aț-țfehmem lmeɛna n lemtel-agi : « Ur țɛeddit ara akkin i tilas n wayen yuran » ; ilaq yiwen ur ixeddem lxilaf ger yemdanen, iwakken ad izuxx s yiwen deg-sen.
6Detta, mina bröder, har jag nu för eder skull så framställt, som gällde det mig och Apollos; ty jag vill att I skolen i fråga om oss lära eder detta: »Icke utöver vad skrivet är.» Jag vill icke att I skolen stå emot varandra, uppblåsta var och en över sin lärare.
7Ihi anwa i k-yessulin ccan sennig wiyaḍ ? Acu ur k-d-nekki ara s ɣuṛ Ṛebbi deg wayen akk tesɛiḍ ? Imi d nețța i k-d-yefkan, acuɣeṛ i tețcekkiṛeḍ iman-ik am akken mačči s ɣuṛ-es i k-d-yekka ?
7Vem säger då att du har något företräde? Och vad äger du, som du icke har fått dig givet? Men har du nu fått dig givet vad du har, huru kan du då berömma dig, såsom om du icke hade fått det dig givet?
8Atan teṛwam yakan, tuɣalem d imeṛkantiyen ! Tuɣalem d imḍebbṛen mbla nukni, acḥal bɣiɣ lemmer ț-țideț tzemrem i yiman-nwen iwakken a nḍebbeṛ s tdukli !
8I ären kantänka redan mätta, I haven redan blivit rika; oss förutan haven I blivit sannskyldiga konungar! Ja, jag skulle önska att I verkligen haden blivit konungar, så att vi kunde få bliva edra medkonungar.
9Nukni yellan d imceggɛen n Lmasiḥ, yefka-yaɣ Ṛebbi imukan ineggura ; aql-aɣ am wid ibuṣan, am wid i tețɛassa lmut, tfeṛṛeǧ deg-nneɣ ddunit meṛṛa, am lmalayekkat, am yemdanen.
9Mig tyckes nämligen att Gud har ställt oss apostlar här såsom de ringaste bland alla, såsom livdömda män; ett skådespel hava vi ju blivit för världen, för både änglar och människor.
10Nukni d imehbal ɣef ddemma n Lmasiḥ, ma d kunwi d iɛeqliyen di tikli-nwen akk-d Lmasiḥ ! Nukni nefcel, kunwi tesɛam tazmert ; nukni nețwaḥqeṛ ma d kunwi tesɛam ccan !
10Vi äro dårar för Kristi skull, men I ären kloka i Kristus; vi äro svaga, men I ären starka; I ären ärade, men vi äro föraktade.
11Ar tura, aql-aɣ neqqim i laẓ d fad, neɛra, nețwet, nețmenṭar si tama ɣer tayeḍ ;
11Ännu i denna stund lida vi både hunger och törst, vi måste gå nakna, vi få uppbära hugg och slag, vi hava intet stadigt hemvist,
12nețɛețțib iman nneɣ a nexdem iwakken a d-nawi aɣṛum-nneɣ s ifassen-nneɣ. M'ara ɣ-reggmen nukni nețbarak-iten, m'ara ɣ-țqehhiṛen nukni nețțawi-yasen,
12vi måste möda oss och arbeta med våra händer. Vi bliva smädade och välsigna likväl; vi lida förföljelse och härda dock ut;
13m'ara d-inin ayen n diri fell-aneɣ nenehhu-ten. Ar tura ḥesben-aɣ am iḍumman n ddunit, am ineggura n yemdanen.
13man talar illa om oss, men vi tala goda ord. Vi hava blivit såsom världens avskum, såsom var mans avskrap, och vi äro så ännu alltjämt.
14Ur wen-d-uriɣ ara ayagi iwakken a kkun-sneḥcameɣ, meɛna iwakken a kkun-sfehmeɣ am arraw iw i ḥemmleɣ.
14Detta skriver jag, icke för att komma eder att blygas, utan såsom en förmaning till mina älskade barn.
15Ɣas ma llan ɛecṛa alaf yemdanen i kkun isselmaden deg webrid n Lmasiḥ, yiwen n baba-twen kan i tesɛam di Lmasiḥ, imi d nekk i kkun-id-yewwin ɣer webrid n Lmasiḥ s Lexbaṛ n lxiṛ.
15Ty om I än haden tio tusen uppfostrare i Kristus, så haven I dock icke många fäder; det var ju jag som i Kristus Jesus genom evangelium födde eder till liv.
16A kkun-weṣṣiɣ ihi aț-țeddum am akken ddiɣ nekkini.
16Därför förmanar jag eder: Bliven mina efterföljare.
17Ɣef wayagi i wen-ceggɛeɣ Timuti, mmi eɛzizen di Lmasiḥ, iḍuɛen Sidi Ṛebbi iwakken a wen-d-yesmekti amek i leḥḥuɣ deg webrid n Lmasiḥ, akken i t-sselmadeɣ di mkul tajmaɛt n watmaten.
17Just för denna saks skull sänder jag nu till eder Timoteus, min älskade och trogne son i Herren; han skall påminna eder om huru jag går till väga i Kristus, i enlighet med den lära jag förkunnar allestädes, i alla församlingar.
18Kra deg-wen ikcem-iten zzux, ɣilen ur n-țṛuḥuɣ ara a kkun-ẓreɣ ?
18Nu är det väl så, att somliga hava blivit uppblåsta, under förmenande att jag icke skulle komma till eder.
19Meɛna ma yebɣa Sidi Ṛebbi, qṛib a n-aseɣ ɣuṛ-wen. Ad ẓreɣ widak-agi yețzuxxun, mačči d imeslayen-nsen kan iwumi ara ḥesseɣ meɛna ad waliɣ ayen iwumi izemren.
19Men om Herren så vill, skall jag snart komma till eder; och då skall jag lära känna, icke dessa uppblåsta människors ord, utan deras kraft.
20Axaṭer tazmert n tgeldit n Sidi Ṛebbi mačči d imeslayen kan ara ț-id-isbeggnen, meɛna d lecɣal.
20Ty Guds rike består icke i ord, utan i kraft.
21D acu i tebɣam ? A n-aseɣ ɣuṛ wen s uɛekkaz, neɣ s wul yeččuṛen d leḥmala akk-d leḥnana ?
21Vilketdera viljen I nu: skall jag komma till eder med ris eller i kärlek och saktmods ande?