1Di mkul amkan nesla yedṛa leḥṛam d ameqqran gar-awen, d ayen ur nețțaf ara ulamma ger leǧnas nniḍen, tessawḍem armi yiwen deg-wen yețɛic di leḥṛam akk ț-țmeṭṭut n baba-s !
1Det förljudes såväl att överhuvud otukt bedrives bland eder, som ock att sådan otukt förekommer, som man icke ens finner bland hedningarna, nämligen att en son har sin faders hustru.
2Yerna mazal-ikkun tețzuxxum ! Ilaq-awen aț-țilim di leḥzen, argaz i gxeddmen annect-agi ilaq a t tessufɣem si gar-awen ;
2Och ändå ären I uppblåsta och haven icke fastmer blivit uppfyllda av sådan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den som har gjort detta.
3ma d nekk, ɣas beɛdeɣ fell-awen leɛqel-iw yella yid-wen ; atan sḍelmeɣ win ixedmen lɛaṛ-agi am akken lliɣ yid-wen.
3Jag, som väl till kroppen är frånvarande, men till anden närvarande, har för min del redan, såsom vore jag närvarande, fällt domen över den som har förövat en sådan ogärning:
4S yisem n Sidna Ɛisa, s tezmert is, nnejmaɛet aql-i yid-wen :
4i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande, med vår Herre Jesu kraft,
5ssufɣet akkin argaz am wagi, sellmet-eț i tezmert n Cciṭan ad issenger lǧețța-s iwakken ṛṛuḥ-is ad ițwasellek ass n tuɣalin n Ssid-nneɣ Ɛisa.
5och överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bliva frälst på Herren Jesu dag.
6A wen-d-iniɣ : zzux-agi-nwen ur imɛin ara ! Eɛni ur tessinem ara lemtel i d-yeqqaṛen belli cwiṭ n yiɣes n temtunt yessalay arukti meṛṛa ?
6Det är icke väl beställt med eder berömmelse. Veten I icke att litet surdeg syrar hela degen?
7Ssizdeget iman-nwen, kkset si gar-awen tamtunt ( iɣes ) taqdimt n ddnub iwakken aț-țilim d arukti ajdid yeṣfan. Ț-țideț d arukti ajdid yeṣfan i tellam, axaṭer Tafaska-nneɣ tebda, imi Lmasiḥ yellan d izimer nneɣ n leslak yefka iman-is d asfel.
7Rensen bort den gamla surdegen, så att I bliven en ny deg. I ären ju osyrade; ty vi hava ock ett påskalamm, som är slaktat, nämligen Kristus.
8Tura ihi a nkemmel lɛid weɣṛum mbla tamtunt ( iɣes ), mačči s temtunt-nni ixesṛen yellan d ddnub akk-d cceṛ, meɛna s weɣṛum ur nesɛi tamtunt ( iɣes ) yellan d ṣṣfa akk-d tideț.
8Låtom oss därför hålla högtid, icke med gammal surdeg, icke med elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.
9Di tebṛaț-nni i wen-n-uriɣ, nniɣ awen-d ur țeddut ara d wid yețɛicin di leḥṛam.
9Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava något umgänge med otuktiga människor --
10Ur wen-d-nniɣ ara annect-agi ɣef wat ddunit yețɛicin di leḥṛam, yeččuṛen d ṭṭmeɛ, d lexdeɛ ț-țukeṛda, yețɛebbiden lmeṣnuɛat am Ṛebbi, neɣ m'ulac ilaq-awen aț-țeffɣem si ddunit-agi.
10detta icke sagt i allmänhet, om alla denna världens otuktiga människor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare; annars måsten I ju rymma ur världen.
11Meɛna nniɣ-awen-d : ur țemxalaḍet ara d win yețțarran iman-is d amasiḥi yili nețța yețɛici di leḥṛam, yeččuṛ d ṭṭmeɛ, d lexdeɛ, iheddeṛ ɣef wiyaḍ, iɛebbed lmeṣnuɛat, d asekṛan, d amakar. Ur țɣimit ara d wergaz am agi ulamma ɣer lqut.
11Nej, då jag skrev så till eder, menade jag, att om någon som kallades broder vore en otuktig människa eller en girig eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en roffare, så skullen I icke hava något umgänge med en sådan eller äta tillsammans med honom.
12Acu ara ɣ-yawin a nḥaseb wid n beṛṛa ? Eɛni mačči d wid yellan gar-awen i glaq aț-țḥasbem ?
12Ty icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför? Dem som äro innanför haven I ju att döma;
13Wid n beṛṛa d Ṛebbi ara ten-iḥasben. Meɛna akken yura di tira iqedsen : Stixṛet amcum si gar-awen.
13dem som äro utanför skall Gud döma. »I skolen driva ut ifrån eder den som är ond.»