1Ma yella yiwen deg-wen yebɣa ad iccetki ɣef gma-s, amek ara iṛuḥ a t-icaṛeɛ zdat wid ur numin ara s Lmasiḥ, mačči zdat wid yumnen am nețța ?
1Huru kan någon av eder taga sig för, att när han har sak med en annan, gå till rätta icke inför de heliga, utan inför de orättfärdiga?
2Eɛni ur teẓrim ara d wid yumnen s Lmasiḥ ara iḥasben at ddunit ? Ma yella ihi d kunwi ara iḥasben at ddunit, amek ur tețțizmirem ara aț-țefrum timsalin timecṭuḥin ?
2Veten I då icke att de heliga skola döma världen? Men om nu I skolen sitta till doms över världen, ären I då icke goda nog att döma i helt ringa mål?
3Ur teẓrim ara belli a nḥaseb lmalayekkat ? Anda ara d-banent temsalin n ddunit-agi !
3I veten ju att vi skola döma änglar; huru mycket mer böra vi icke då kunna döma i timliga ting?
4Ma d kunwi m'ara yili lxilaf gar-awen, tețṛuḥum ɣer wid ur numin ara s Lmasiḥ iwakken ad frun tilufa-nwen !
4Och likväl, när I nu haven före något mål som gäller sådana ting, sätten I till domare just dem som äro ringa aktade i församlingen!
5Ur tețneḥcamem ara ! Eɛni ulac ula d yiwen n wergaz ifehmen gar awen, i gzemren ad ifru timsalin ger watmaten ?
5Eder till blygd säger jag detta. Är det då så omöjligt att bland eder finna någon vis man, som kan bliva skiljedomare mellan sina bröder?
6Meɛna kunwi atan wa yețcetki ɣef wa, yerna ɣer wid ur numin ara s Lmasiḥ !
6Måste i stället den ene brodern gå till rätta med den andre, och det inför de otrogna?
7Ihi amennuɣ i d-yețțilin gar awen, ițbeggin-ed lɛib-nwen. Acuɣeṛ ur tṣebbṛem ara axiṛ ad iɛeddi fell-awen lbaṭel, acuɣeṛ ur tețțaǧǧam ara iman-nwen aț-țețțuɛerrim ?
7Överhuvud är redan det en brist hos eder, att I gån till rätta med varandra. Varför liden I icke hellre orätt? Varför låten I icke hellre andra göra eder skada?
8Meɛna d kunwi i d imesbaṭliyen, tețɛerrim wiyaḍ ɣas akken d atmaten-nwen !
8I stället gören I nu själva orätt och skada, och detta mot bröder.
9Eɛni ur teẓrim ara belli wid ixeddmen lbaṭel ur keččmen ara ɣer tgelda n Sidi Ṛebbi ? Ur țɣuṛṛut ara iman-nwen axaṭer kra n win yețɛicin di leḥṛam neɣ wid iɛebbden lmeṣnuɛat, wid ixeddmen zzna, at leɛṛuṛ,
9Veten I då icke att de orättfärdiga icke skola få Guds rike till arvedel? Faren icke vilse. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken de som låta bruka sig till synd mot naturen eller de som själva öva sådan synd,
10wid yețțakren, wid itețțen ayla n medden, wid ireggmen, ixeddaɛen akk-d isekṛanen, ur keččmen ara tagelda n Sidi Ṛebbi.
10varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller roffare skola få Guds rike till arvedel.
11Akka i llan yakan kra deg-wen uqbel ad amnen. Meɛna ddnub-nwen yurad, tețwaxtaṛem iwakken aț-țilim d ayla n Sidi Ṛebbi, tuɣalem d iḥeqqiyen zdat Ṛebbi s yisem n Ssid-nneɣ Ɛisa Lmasiḥ akk-d Ṛṛuḥ iqedsen n Sidi Ṛebbi, Illu-nneɣ.
11Sådana voro ock somliga bland eder, men I haven låtit två eder rena, I haven blivit helgade, I haven blivit rättfärdiggjorda i Herrens, Jesu Kristi, namn och i vår Guds Ande.
12Kra deg-wen qqaṛen : « Ɣuṛ-i kullec d leḥlal », meɛna mačči d kullec i kkun-inefɛen ; zemreɣ a d-iniɣ : kullec d leḥlal ɣuṛ-i, meɛna ur țțaǧaɣ ara lḥaǧa a yi-temlek.
12»Allt är mig lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är mig lovligt»; ja, men jag bör icke låta något få makt över mig.
13Lqut yella-d i wɛebbuḍ, aɛebbuḍ yella-d i lqut ; a d-yas wass i deg ara ten-yessenger Sidi Ṛebbi i sin. Meɛna lǧețța ur d-tețwaxleq ara i yir tikli, tețwaxleq-ed iwakken aț-țqeddec ɣef Sidi Ṛebbi i ț-isedduyen.
13Maten är för buken och buken för maten, men bådadera skall Gud göra till intet. Däremot är kroppen icke för otukt, utan för Herren, och Herren för kroppen;
14Sidi Ṛebbi i d-yessekren Sidna Ɛisa si ger lmegtin, a ɣ-d-isseḥyu ula d nukni s tezmert-is.
14och Gud, som har uppväckt Herren, skall ock genom sin kraft uppväcka oss.
15Ur teẓrim ara belli lǧețțat-nwen d lemfaṣel n Lmasiḥ ? Eɛni zemreɣ a d-ddmeɣ lemfaṣel n Lmasiḥ iwakken a ten-erreɣ d lemfaṣel n tmeṭṭut ixeddmen asekkak yeɛni zzna ? Ur zmireɣ ara !
15Veten I icke att edra kroppar äro Kristi lemmar? Skall jag nu taga Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Bort det!
16Ur teẓrim ara belli win ara yeznun nețța akk-d yir tameṭṭut ad yuɣal yid-es d yiwen ? Akken yura di tira iqedsen : Di sin ad uɣalen d yiwet n lǧețța.
16Veten I då icke att den som håller sig till en sköka, han bliver en kropp med henne? Det heter ju: »De tu skola varda ett kött.»
17Akka daɣen win ara iḥemmlen Lmasiḥ ad yili yid-es s yiwen n Ṛṛuḥ.
17Men den som håller sig till Herren, han är en ande med honom.
18Xḍut i yir tikli ! Kra n ddnub i gezmer a t-ixdem wemdan ițɣimi beṛṛa n lǧețța-s, ma d win ara ixedmen zzna yessewsex lǧețța-s.
18Flyn otukten. All annan synd som en människa kan begå är utom kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar på sin egen kropp.
19Ur teẓrim ara daɣen belli Ṛṛuḥ iqedsen yezdeɣ di lǧețțat-nwen ? Ṛṛuḥ-nni i wen-d-ițțunefken s ɣuṛ Sidi Ṛebbi ? Ur teẓrim ara belli ur tețțalasem ara deg yiman-nwen ?
19Veten I då icke att eder kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i eder, och som I haven undfått av Gud, och att I icke ären edra egna?
20Axaṭer yella win i kkun-id-ifdan s wazal d ameqqran, ɣlayen. Ɛuzzet ihi Sidi Ṛebbi di lǧețțat-nwen.
20I ären ju köpta, och betalning är given. Så förhärligen då Gud i eder kropp.