1A nɛeddit tura ɣer isteqsiyen i yi-d-tefkam di tebṛaț-nwen teqqaṛem : « D ayen yelhan i wergaz m'ur yezwiǧ ara ».
1Vad nu angår det I haven skrivit om, så svarar jag detta: En man gör visserligen väl i att icke komma vid någon kvinna;
2Ț-țideț, meɛna iwakken ur d-yețțili ara leḥṛam, axiṛ-as i wergaz ad yesɛu tameṭṭut-is, axiṛ-as i tmeṭṭut aț-țesɛu argaz-is.
2men för att undgå otuktssynder må var man hava sin egen hustru, och var kvinna sin egen man.
3Argaz ilaq ad ixdem lebɣi i tmeṭṭut-is, tameṭṭut daɣen ilaq aț-țexdem lebɣi i wergaz-is.
3Mannen give sin hustru vad han är henne pliktig, sammalunda ock hustrun sin man.
4Tameṭṭut ur tezmir ara aț-țexdem ayen tebɣa s lǧețța-s, axaṭer lǧețța-s d ayla n wergaz-is ; argaz daɣen ur yezmir ara ad yexdem ayen i gebɣa s lǧețța-s, axaṭer lǧețța-s d ayla n tmeṭṭut-is.
4Hustrun råder icke själv över sin kropp, utan mannen; sammalunda råder ej heller mannen över sin kropp, utan hustrun.
5Ur țemyagit ara gar-awen anagar ma yella temsefhamem iwakken aț-țeǧǧem kra n wussan i tẓallit ; imiren ddukklet daɣen ; ḥadret a wen-yaf Cciṭan abrid a kkun-iɣuṛṛ ma yella ur tezmirem ara aț-țeṭṭfem iman-nwen.
5Dragen eder icke undan från varandra, om icke möjligen, med bådas samtycke, till en tid, för att I skolen hava ledighet till bönen. Kommen sedan åter tillsammans, så att Satan icke frestar eder, då I nu icke kunnen leva återhållsamt.
6Ayagi mačči d lameṛ i wen-fkiɣ, meɛna d aweṣṣi kan i kkun-weṣṣaɣ.
6Detta säger jag likväl såsom en tillstädjelse, icke såsom en befallning.
7Lemmer ufiɣ medden akk ad ilin am nekk, meɛna mkul yiwen d acu i s-d-ifka Sidi Ṛebbi, wa yefka-yas-d aya, wayeḍ yefka-yas-d ayen nniḍen.
7Jag skulle dock vilja att alla människor vore såsom jag. Men var och en har fått sin särskilda nådegåva från Gud, den ene så, den andre så.
8I wid ur nezwiǧ ara akk-d tuǧǧal a sen-iniɣ : yelha-yasen ma qqimen am nekk.
8Till de ogifta åter och till änkorna säger jag att de göra väl, om de förbliva i samma ställning som jag.
9Meɛna m'ur zmiren ara ad ṭṭfen iman-nsen, ad zewǧen axiṛ. Axiṛ-asen ad zewǧen wala aț-țecɛel tmes deg wulawen-nsen.
9Men kunna de icke leva återhållsamt, så må de gifta sig; ty det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.
10A d-fkeɣ lameṛ i imasiḥiyen izewǧen ; lameṛ-agi mačči s ɣuṛ-i i d-yekka meɛna s ɣuṛ Sidi Ṛebbi : tameṭṭut izewǧen ur ilaq ara aț-țeǧǧ argaz-is :
10Men dem som äro gifta bjuder jag -- dock icke jag, utan Herren; En hustru må icke skilja sig från sin man
11ma yella teǧǧa-t, ur s-ilaq ara aț-țɛawed zzwaǧ. Neɣ ma tebɣa, tezmer aț-țemṣalaḥ yid-es aț-țuɣal ɣuṛ-es. Argaz daɣen ur s-ilaq ara ad yebru i tmeṭṭut-is.
11(om hon likväl skulle skilja sig, så förblive hon ogift eller förlike sig åter med mannen), ej heller må en man förskjuta sin hustru.
12Ɣef wayen yeɛnan wiyaḍ atan wayen zemreɣ a d-iniɣ ( ayagi s ɣuṛ-i mačči s ɣuṛ Sidi Ṛebbi ) : ma yella yiwen seg watmaten yesɛa tameṭṭut ur numin ara s Lmasiḥ yili teqbel aț-țeqqim d wergaz-is, ur ilaq ara a s-yebru ;
12Till de andra åter säger jag själv, icke Herren: Om någon som hör till bröderna har en hustru som icke är troende, och denna är villig att leva tillsammans med honom, så må han icke förskjuta henne.
13akken daɣen, tameṭṭut tamasiḥit yesɛan argaz ur numin ara s Lmasiḥ yili yeqbel ad iɛic yid-es, ur ilaq ara aț-țerwel fell-as.
13Likaså, om en hustru har en man som icke är troende, och denne är villig att leva tillsammans med henne, så må hon icke förskjuta mannen.
14Axaṭer argaz ur numin ara s Lmasiḥ yella seddaw leɛnaya n Sidi Ṛebbi s tmeṭṭut-is yumnen ; daɣen tameṭṭut ur numin ara s Lmasiḥ, tella seddaw leɛnaya n Sidi Ṛebbi s wergaz-is yumnen ; neɣ m'ulac dderya-nsen ad țwaḥesben d dderya n leḥṛam nutni yellan d dderya n leḥlal.
14Ty den icke troende mannen är helgad i och genom sin hustru, och den icke troende hustrun är helgad i och genom sin man, då han är en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu äro de heliga. --
15Ma yella win ur numin ara s Lmasiḥ yebɣa ad imfaṛaq akk-d tmeṭṭut-is i gumnen, neɣ tameṭṭut ur numin ara s Lmasiḥ tebɣa aț-țemfaṛaq akk-d wergaz-is i gumnen, zemren ad mfaṛaqen ; argaz-nni neɣ tameṭṭut-nni yellan d imasiḥiyen ur d-yeqqim wayen i ten-icerken, axaṭer Sidi Ṛebbi yessawel aɣ-d iwakken a nɛic di lehna.
15Om däremot den icke troende vill skiljas, så må han få skiljas. En broder eller syster är i sådana fall intet tvång underkastad, och Gud har kallat oss till att leva i frid.
16Yerna amek i teẓriḍ kemm a tameṭṭut tamasiḥit belli tzemṛeḍ aț-țselkeḍ argaz-im ? Neɣ amek i teẓriḍ kečč ay argaz amasiḥi belli tzemreḍ aț-țselkeḍ tameṭṭut-ik ?
16Ty huru kan du veta, du hustru, om du skall frälsa din man? Eller du man, huru vet du om du skall frälsa din hustru?
17Ilaq yal yiwen ad yelḥu s wayen i s-d-yefka Sidi Ṛebbi, yerna ad yeqqim di lḥala i deg yella asmi i s-d-yessawel. Akka i țweṣṣiɣ tijmuyaɛ n watmaten meṛṛa.
17Må allenast var och en vandra den väg fram, som Herren har bestämt åt honom, var och en i den ställning vari Gud har kallat honom. Den ordningen stadgar jag för alla församlingar.
18Ma yella walebɛaḍ yuɣ-it lḥal yexten mi s-d-yessawel Sidi Ṛebbi, ilaq ad yeqqim akken yella ; ma yella walebɛaḍ ur yextin ara asmi i s-d-yessawel Sidi Ṛebbi, ur ilaq ara ad yexten.
18Har någon blivit kallad såsom omskuren, så göre han sig icke åter lik de oomskurna; har någon blivit kallad såsom oomskuren, så låte han icke omskära sig.
19Yexten walebɛaḍ neɣ ur yextin ara ulac deg-s ; ayen yesɛan azal d ṭṭaɛa n lumuṛat n Sidi Ṛebbi.
19Det kommer icke an på om någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han håller Guds bud.
20Ilaq yal yiwen ad iqqim akken i t-id-yufa lḥal asmi i s-d-yessawel Sidi Ṛebbi.
20Var och en förblive i den kallelse vari han var, när han blev kallad.
21D akli i telliḍ asmi i k-d yessawel Sidi Ṛebbi ? Ur țxemmim ara, meɛna ma tusa-yak-ed teswiɛt i deg tzemreḍ aț-țesɛuḍ tilelli, faṛes-iț.
21Har du blivit kallad såsom träl, så låt detta icke gå dig till sinnes; dock, om du kan bliva fri, så begagna dig hellre därav.
22Axaṭer akli iwumi d-yessawel Sidi Ṛebbi yuɣal d win yesɛan tilelli ɣer Sidi Ṛebbi ; daɣen amdan aḥuṛṛi iwumi d-yessawel Sidi Ṛebbi yuɣal d akli n Lmasiḥ.
22Ty den träl som har blivit kallad till att vara i Herren, han är en Herrens frigivne; sammalunda är ock den frie, som har blivit kallad, en Kristi livegne.
23Yella win ixelṣen fell-awen iwakken aț-țilim d iḥuṛṛiyen, ihi ur țțuɣalet ara d aklan n yemdanen.
23I ären köpta, och betalningen är given; bliven icke människors trälar.
24Ihi ay atmaten, ilaq yal yiwen ad yeqqim zdat Ṛebbi di lḥala i deg yella asmi s-d-yessawel.
24Ja, mina bröder, var och en förblive inför Gud i den ställning vari han har blivit kallad.
25Ɣef wayen yeɛnan wid ur nezwiǧ ara, Sidi Ṛebbi ur d-yenni kra fell-asen, meɛna a wen-d-fkeɣ ṛṛay-iw, nekk yerra Sidi Ṛebbi s ṛṛeḥma-ines tameqqrant d argaz yuklalen lețkal.
25Vad vidare angår dem som äro jungfrur, så har jag icke att åberopa någon befallning av Herren, utan giver allenast ett råd, såsom en som genom Herrens barmhärtighet har blivit förtroende värd.
26Ɣuṛ-i d ayen yelhan i wergaz ma yeqqim akken yella ɣef ddemma n lweqt-agi iweɛṛen.
26Jag menar alltså, med tanke på den nöd som står för dörren, att den människa gör väl, som förbliver såsom hon är.
27Ma txeḍbeḍ tameṭṭut, ur țnadi ara a ț-teǧǧeḍ ; m'ur tezwiǧeḍ ara, ur țnadi ara aț-țzewǧeḍ.
27Är du bunden vid hustru, så sök icke att bliva lös. Är du utan hustru, så sök icke att få hustru.
28Tura ma yella ilemẓi neɣ tilemẓit zewǧen, ur wwin ara ddnub ; meɛna wid ara izewǧen ad ṛwun lḥif di tudert-nsen ; nekk mačči d ayen i wen-mennaɣ.
28Om du likväl skulle gifta dig, så syndar du icke därmed; ej heller syndar en jungfru, om hon gifter sig. Dock komma de som så göra att draga över sig lekamliga vedermödor; och jag skulle gärna vilja skona eder.
29Atan wayen ara d-iniɣ ay atmaten : lweqt ițțazal, drus i d iqqimen, wid izewǧen ilaq ad ilin am akken ur zwiǧen ara,
29Men det säger jag, mina bröder: Tiden är kort; därför må härefter de som hava hustrur vara såsom hade de inga,
30wid yețrun ad ilin am akken ur țrun ara, wid ifeṛḥen am akken ur fṛiḥen ara, wid yețțaɣen am akken ur sɛin ara.
30och de som gråta såsom gräte de icke, och de som glädja sig såsom gladde de sig icke, och de som köpa något såsom finge de icke behålla det,
31Wid yesɛan nnfeɛ di ddunit-agi am akken ur t-sɛin ara axaṭer ddunit-agi ur tețdum ara.
31och de som bruka denna världen såsom gjorde de icke något bruk av den. Ty den nuvarande världsordningen går mot sitt slut;
32Ur bɣiɣ ara aț-țesɛum iɣeblan. Win ur nezwiǧ ara ițxemmim i lecɣal n Sidi Ṛebbi, yețnadi kan ad yeɛǧeb Sidi Ṛebbi ;
32och jag skulle gärna vilja att I voren fria ifrån omsorger. Den man som icke är gift ägnar nämligen sin omsorg åt vad som hör Herren till, huru han skall behaga Herren;
33meɛna win izewǧen yețxemmim ɣef lecɣal n ddunit, yețnadi ad yeɛǧeb i tmeṭṭut-is ; ul-is yebḍa ɣef sin.
33men den gifte mannen ägnar sin omsorg åt vad som hör världen till, huru han skall behaga sin hustru,
34Akken daɣen tameṭṭut ur nezwiǧ ara akk-d țlemẓit ; țxemmiment kan ɣef lecɣal n Sidi Ṛebbi iwakken ad ilint ț-țiqeddacin-ines s lǧețțat-nsent d ṛṛuḥ-nsent ; meɛna tin izewǧen tețxemmim kan ɣef lecɣal n ddunit d wamek ara teɛǧeb i wergaz-is.
34och så är hans hjärta delat. Likaså ägnar den kvinna, som icke längre är gift eller som är jungfru, sin omsorg åt vad som hör Herren till, att hon må vara helig till både kropp och ande; men den gifta kvinnan ägnar sin omsorg åt vad som hör världen till, huru hon skall behaga sin man.
35Ur wen-d-nniɣ ara ayagi iwakken a kkun-kellxeɣ meɛna nniɣ awen-t-id i nnfeɛ-nwen axaṭer bɣiɣ aț-țeddum s tikli yelhan, yeṣfan iwakken aț-țeṭṭfem deg webrid n Lmasiḥ mačči deg wayen nniḍen.
35Detta säger jag till eder egen nytta, och icke för att lägga något band på eder, utan för att I skolen föra en hövisk vandel och stadigt förbliva vid Herren.
36Ma yella yiwen deg-wen ixḍeb tilemẓit, iḥar ur yezmir ara ad yeṛǧu ibɣa ad yezweǧ, mačči d ddnub ma yella yezweǧ.
36Men om någon menar sig handla otillbörligt mot sin ogifta dotter därmed att hon får bliva överårig, då må han göra såsom han vill, om det nu måste så vara; han begår därmed ingen synd. Må hon få gifta sig.
37Ma d win iqesden s lebɣi-ines ur izeggej ara, ma yella yeẓra iman-is yezmer ad iṣbeṛ, d ayen yelhan i gexdem m'ur yezwiǧ ara.
37Om däremot någon är fast i sitt sinne och icke bindes av något nödtvång, utan kan följa sin egen vilja, och så i sitt sinne är besluten att låta sin ogifta dotter förbliva såsom hon är, då gör denne väl.
38Ihi win izewǧen d ayen yelhan i gexdem, win ur nezwiǧ ara d ayen yelhan nezzeh.
38Alltså: den som gifter bort sin dotter, han gör väl; och den som icke gifter bort henne, han gör ännu bättre.
39Tameṭṭut izewǧen ur tezmir ara aț-țeǧǧ argaz-is skud mazal-it yedder, ma yella yemmut, tezmer aț-țɛiwed zzwaǧ d win tebɣa, acu kan ilaq ad yili d win yumnen s Lmasiḥ am nețțat.
39En hustru är bunden så länge hennes man lever; men när hennes man är avsomnad, står det henne fritt att gifta sig med vem hon vill, blott det sker i Herren.
40Meɛna ɣef wakken walaɣ ma teqqim akken tella axiṛ-as, akken ara tesɛu lehna. Wagi d ṛṛay-iw nekk, ẓriɣ ula d nekk sɛiɣ Ṛṛuḥ n Sidi Ṛebbi.
40Men lyckligare är hon, om hon förbliver såsom hon är. Så är min mening, och jag tror att också jag har Guds Ande.