¹Ay arraw-iw imeẓyanen, uriɣ awen ayagi iwakken aț-țexḍum i ddnub, meɛna ma yeɣli yiwen di ddnub, nesɛa win yețḥuddun fell-aɣ ɣer Baba Ṛebbi, d Ɛisa Lmasiḥ yellan d aḥeqqi.

¹Mina kära barn, detta skriver jag till eder, för att I icke skolen synda. Men om någon syndar, så hava vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig;

²Mačči ɣef ddemma n ddnubat nneɣ kan i gefka iman-is d asfel meɛna ula ɣef ddemma n ddnubat n yemdanen n ddunit meṛṛa.

²och han är försoningen för våra synder, ja, icke allenast för våra, utan ock för hela världens.

³Ihi ma nețțaɣ awal i Sidi Ṛebbi yerna nḥerrez lumuṛat-is, d ayagi ara d-isbeggnen belli nessen-it.

³Därav veta vi att vi hava lärt känna honom, därav att vi hålla hans bud.

⁴Win ara yinin : ssneɣ Ṛebbi yili ur yeṭṭif ara di lumuṛat-is, d akeddab, ulac deg-s tideț.

⁴Den som säger sig hava lärt känna honom och icke håller hans bud, han är en lögnare och i honom är icke sanningen.

⁵Ma d win yețțaɣen awal-is, iḥemmel Sidi Ṛebbi seg-wul-is. S wakka ara d-iban belli d ayla n Sidi Ṛebbi i nella.

⁵Men den som håller hans ord, i honom är förvisso Guds kärlek fullkomnad. Därav veta vi att vi äro i honom.

⁶Win ara yinin ṭṭfeɣ di Sidi Ṛebbi, ilaq ad ilḥu am akken yelḥa Lmasiḥ.

⁶Den som säger sig förbliva i honom, han är ock pliktig att själv så vandra som Han vandrade.

⁷A wid eɛzizen, di tebṛaț-agi mačči d lameṛ ajdid i wen-d-wwiɣ, meɛna d lexbaṛ-nni i kkun-id-iwḍen si tazwara ; lameṛ-agi d awal-nni i wumi teslam yakan.

⁷Mina älskade, det är icke ett nytt bud jag skriver till eder, utan ett gammalt bud, som I haven haft från begynnelsen. Detta gamla bud är ordet som I haven fått höra.

⁸Meɛna zemreɣ a d-iniɣ belli lameṛ-agi d ajdid. Tideț-agi tban-ed di Lmasiḥ, tban-ed daɣen deg-wen ; imi ṭṭlam ițwexxiṛ, tafat n tideț tfeǧǧeǧ yakan.

⁸På samma gång är det dock ett nytt bud som jag skriver till eder. Och detta är sant både i fråga om honom och i fråga om eder; ty mörkret förgår, och det sanna ljuset lyser redan.

⁹Win yeqqaṛen leḥḥuɣ di tafat, yili nețța yekṛeh gma-s, mazal-it di ṭṭlam.

⁹Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder, han är ännu alltjämt i mörkret.

¹⁰Win iḥemmlen gma-s, di tafat i gețțili, ur yelli ara deg-s wayen ara t-isseɣlin.

¹⁰Den som älskar sin broder, han förbliver i ljuset, och i honom är intet som länder till fall.

¹¹Ma d win ikeṛhen gma-s, di ṭṭlam i gella ; iteddu di ṭṭlam ur yeẓri anda ileḥḥu, axaṭer ṭṭlam isderɣel-as allen.

¹¹Men den som hatar sin broder, han är i mörkret och vandrar i mörkret, och han vet icke vart han går; ty mörkret har förblindat hans ögon.

¹²Uriɣ-awen ayagi ay ilmeẓyen imi i wen-țwaɛfan ddnubat-nwen ɣef ddemma n yisem-is.

¹²Jag skriver till eder, kära barn, ty synderna äro eder förlåtna för hans namns skull.

¹³Uriɣ-awen ay ibabaten, axaṭer tesnem win yellan si tazwara. Uriɣ-awen ay ilmeẓyen, axaṭer tɣelbem amcum. Akken i wen-d-nniɣ yakan ay ilmeẓyen, uriɣ-awen axaṭer tesnem Baba Ṛebbi.

¹³Jag skriver till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till eder, I ynglingar, ty I haven övervunnit den onde.

¹⁴Uriɣ-awen ay ibabaten, axaṭer tesnem win yellan si tazwara. Uriɣ-awen ay ilmeẓyen, axaṭer tǧehdem, awal n Sidi Ṛebbi yezdeɣ deg-wen yerna tɣelbem amcum.

¹⁴Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven lärt känna Fadern. Jag har skrivit till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till eder, I ynglingar, ty I ären starka, och Guds ord förbliver i eder, och I haven övervunnit den onde.

¹⁵Ur ḥemmlet ara ddunit d wayen yellan deg-s. Ma yella walebɛaḍ ihemmel ddunit, leḥmala n baba Ṛebbi ur telli ara deg-s ;

¹⁵Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom.

¹⁶axaṭer ayen akk yellan di ddunit, lebɣi n tnefsit, ṭṭmeɛ di kra n wayen i gɛeǧben i wallen akk-d zzux i d ițekken si cci n ddunit, mačči s ɣuṛ Baba Ṛebbi i d-kkan lameɛna si ddunit.

¹⁶Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen.

¹⁷Ddunit d wayen yellan deg-s ad iɛeddi, kullec ad ikfu ; ma d win ixeddmen lebɣi n Sidi Ṛebbi ad yidir i dayem.

¹⁷Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.

¹⁸Ay arrac imeẓyanen, ț-țaswiɛt taneggarut ; am akken teslam belli aɛdaw n Lmasiḥ iteddu-d, atan tura aṭas n yeɛdawen n Lmasiḥ i d-ibanen ; s wakka ara neɛqel belli d lweqt aneggaru.

¹⁸Mina barn, nu är den yttersta tiden. I haven ju hört att en antikrist skall komma, och redan hava många antikrister uppstått; därav förstå vi att den yttersta tiden är inne.

¹⁹Sṭaxṛen fell-aɣ axaṭer ur llin ara seg-neɣ ; lemmer llin seg-neɣ, tili qqimen yid-nneɣ ; ṭṭaxṛen fell-aneɣ iwakken a d-iban belli ur llin ara seg-neɣ.

¹⁹Från oss hava de utgått, men de hörde icke till oss, ty hade de hört till oss, så hade de förblivit hos oss. Men det skulle bliva uppenbart att icke alla höra till oss.

²⁰Ma d kunwi, yesmar-ed fell awen Lmasiḥ Ṛṛuḥ iqedsen, yerna tessnem akk tideț.

²⁰I åter haven mottagit smörjelse från den Helige, och I haven all kunskap.

²¹Uriɣ-awen mačči imi ur tessinem ara tideț, lameɛna imi ț-tesnem axaṭer ulac lekdeb i d itekken si tideț.

²¹Jag har skrivit till eder, icke därför att I icke kännen sanningen, utan därför att I kännen den och veten att ingen lögn kommer av sanningen.

²²Anwa i d akeddab anagar win inekkṛen belli Ɛisa d Lmasiḥ. Aɛdaw n Lmasiḥ, d winna i gnekkṛen Baba Ṛebbi akk-d Mmi-s.

²²Vilken är »Lögnaren», om icke den som förnekar att Jesus är Kristus? Denne är Antikrist, denne som förnekar Fadern och Sonen.

²³Win ara inekṛen Mmi-s n Ṛebbi yenkeṛ daɣen Baba Ṛebbi, ma d win iqeblen Mmi-s n Ṛebbi yeqbel Baba Ṛebbi.

²³Var och en som förnekar Sonen, han har icke heller Fadern; den som bekänner Sonen, han har ock Fadern.

²⁴Ma d kunwi, ayen teslam si tazwara ilaq aț-țeṭṭfem deg-s ; ma yella tjemɛem-t deg ulawen-nwen, ula d kunwi aț-țilim di tdukkli akk-d Baba Ṛebbi d Mmi-s.

²⁴I åter skolen låta det som I haven hört från begynnelsen förbliva i eder. Om det som I haven hört från begynnelsen förbliver i eder så skolen ock I själva förbliva i Sonen och i Fadern.

²⁵Atan lweɛd i ɣ-d-ifka Lmasiḥ : ț-țudert yețdumun.

²⁵Och detta är vad han själv har lovat oss: det eviga livet.

²⁶Uriɣ-awen ayagi ɣef wid yețnadin a kkun-ɣuṛṛen.

²⁶Detta har jag skrivit till eder med tanke på dem som söka förvilla eder.

²⁷Ma d kunwi, Ṛṛuḥ iqedsen i d-yesmar fell-awen Lmasiḥ yezga deg-wen, ur teḥwaǧem ara win ara kkun-islemden ; axaṭer d Ṛṛuḥ iqedsen i d-immaren fell-awen i kkun-isselmaden. Ayen i wen-yesselmad ț-țideț, ur yeskiddib ara. Sṭfet ihi di Lmasiḥ am akken i wen-t-isselmed Ṛṛuḥ iqedsen.

²⁷Men vad eder angår, så förbliver i eder den smörjelse I haven undfått från honom, och det behöves icke att någon undervisar eder; ty vad hans smörjelse lär eder om allting, det är sant och är icke lögn. Förbliven alltså i honom, såsom den har lärt eder.

²⁸Ihi tura ay arrac imeẓyanen ṭṭfet di Lmasiḥ iwakken asm'ara d-iban a nesɛu lețkal, ur nțeffer ara fell-as si lḥecma ass n tuɣalin-is.

²⁸Ja, kära barn, förbliven nu i honom, så att vi, när han en gång uppenbaras, kunna frimodigt träda fram, och icke med skam nödgas gå bort ifrån honom vid hans tillkommelse.

²⁹Imi teẓram belli Lmasiḥ d aḥeqqi, ilaq aț-țeẓrem daɣen kra n win ixeddmen lḥeqq s ɣuṛ-es i d-ikka.

²⁹Om I veten att han är rättfärdig, så kunnen I förstå att också var och en som gör vad rättfärdigt är, han är född av honom.