1Kkset seg ulawen-nwen cceṛ, tiḥila, tismin ; ur seɛɛut ara sin wudmawen, ur țmeslayet ara ayen n diri ɣef wiyaḍ.
1Så läggen då bort all ondska och allt svek så ock skrymteri och avund och allt förtal.
2Am llufan illuẓen ayefki n yemma-s, nadit ula d kunwi aț-țeṛwum awal n Sidi Ṛebbi iwakken aț-țimɣuṛem, aț-tețțuselkem,
2Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få den andliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växa upp till frälsning,
3ma yella tjeṛbem acḥal yelha Sidi Ṛebbi !
3om I annars haven »smakat att Herren är god».
4Qeṛṛbet ɣuṛ-es nețța yellan d-azṛu nni yeddren i ḍeggṛen yemdanen, meɛna Sidi Ṛebbi ixtaṛ-it, axaṭer azal-is meqqeṛ.
4Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är »utvald och dyrbar»;
5Ula d kunwi yellan am izṛa yeddren, dduklet iwakken ad ibedd wexxam i deg ara izdeɣ Ṛṛuḥ n Sidi Ṛebbi. Aț-țilim ț-țajmaɛt n lmuqedmin ara iqeddmen s yisem n Ssid-nneɣ Ɛisa Lmasiḥ, iseflawen iqedsen ara iɛeǧben i Sidi Ṛebbi.
5och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett »heligt prästerskap», som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud.
6Axaṭer atan wayen yuran di tira iqedsen : Xtaṛeɣ-ed azṛu+ yesɛan azal d ameqqran+ , sserseɣ-t deg udrar n Siyun,+ d nețța i geṭṭfen lebni,+ win ara yamnen yis ur ineddem ara.+
6Det heter nämligen på ett ställe i skriften: »Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall icke komma på skam.»
7Amarezg-nwen kunwi yumnen yis. Ma d wid ur numin ara : Adɣaɣ-nni ḍeggṛen wid ibennun,+ d nețța i guɣalen d azṛu alemmas,+ Win yeṭṭfen lebni. +
7För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana som icke tro »har den sten som byggningsmännen förkastade blivit en hörnsten»,
8D wagi i d azṛu + i guɣalen d ugur i yemdanen, + d azṛu i ten-isseɣlayen+ . Imi ugin ad amnen s wawal n Sidi Ṛebbi, ayen i ten-ițṛaǧun d ugur-agi ara ten-iɣeḍlen.
8som är »en stötesten och en klippa till fall». Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem.
9Kunwi d arraw n laṣel ițwaxtaṛen, d lmuqedmin n ugellid, d lǧens iṣfan, d agdud i d-ițwacefɛen. Tețwaxtaṛem iwakken aț-țbecṛem lecɣal yelhan n Sidi Ṛebbi, i kkun-id issufɣen si ṭṭlam yewwi-kkun-id ɣer tafat-is isteɛǧiben.
9I åter ären »ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk», för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.
10Zik-nni ur tewwiḍem ara ula d lǧens, ma ț-țura tuɣalem d agdud n Sidi Ṛebbi ; tellam zik-nni ur tesɛim ara ṛṛeḥma n Sidi Ṛebbi ma ț-țura tețțunefk-awen-d.
10I som förut »icke voren ett folk», men nu ären »ett Guds folk», I som »icke haden fått någon barmhärtighet», men nu »haven fått barmhärtighet».
11A wid eɛzizen ! Kunwi yellan d ibeṛṛaniyen, d imsebriden di ddunit a kkun-nhuɣ aț-țettixṛem i lebɣi n tnefsit i gețnaɣen d ṛṛuḥ-nwen.
11Mina älskade, jag förmanar eder såsom »gäster och främlingar» att taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilka föra krig mot själen.
12Sɛut tikli ilhan ger wid ur nessin ara Sidi Ṛebbi, iwakken ɣas a d-skidben fell-awen, neɣ xedmen awen cceṛ ; m' ara walin lecɣal-nwen ilhan ad ḥemden Sidi Ṛebbi asm' ara d-yerzu ɣuṛ-sen.
12Och fören en god vandel bland hedningarna, på det att dessa, om de i någon sak förtala eder såsom illgärningsmän, nu i stället, när de skåda edra goda gärningar, må för dessas skull prisa Gud på den dag då han söker dem.
13Ɣef ddemma n Sidi Ṛebbi qadṛet wid iḥekmen. Qadṛet agellid imi d nețța i gḥekmen,
13Varen underdåniga all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är konungen, såsom den överste härskaren,
14qadṛet ineɣlafen-is imi d nețța i ten-isbedden iwakken ad ɛaqben imcumen, ad cekkṛen wid i gțeddun s lḥeqq.
14eller det är landshövdingarna, som ju äro sända av honom för att straffa dem som göra vad ont är och för att prisa dem som göra vad gott är.
15Xedmet ayen yelhan iwakken aț-țerrem takmamt i imejhal ur nefhim ; d wagi i d lebɣi n Sidi Ṛebbi.
15Ty så är Guds vilja, att I med goda gärningar skolen stoppa munnen till på oförståndiga och fåkunniga människor.
16Ilit d ilelliyen, meɛna ur ssexdamet ara tilelli-nwen iwakken aț-țɣummem cceṛ i txeddmem, ilit d iqeddacen n Sidi Ṛebbi.
16I ären ju fria, dock icke som om I haden friheten för att därmed överskyla ondskan, utan såsom Guds tjänare.
17Qadṛet imdanen meṛṛa ; ḥemmlet atmaten nwen, ḍuɛet Sidi Ṛebbi, qadṛet agellid.
17Bevisen var man ära, älsken bröderna, »frukten Gud, ären konungen».
18Ay iqeddacen ! Ilaq aț-qadṛem imɛellmen nwen, aɣet-asen awal ama i wid ilhan ḥninen, ama i wid iweɛṛen.
18I tjänare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan också de obilliga.
19D ayen ilhan i win iṣebbṛen m' ara iɛeddi fell-as lbaṭel ilmend n ṭṭaɛa n Sidi Ṛebbi.
19Ty det är välbehagligt för Gud, om någon, med honom för ögonen, tåligt uthärdar sina vedervärdigheter, när han får lida oförskylt.
20Ma tețwaɛaqbem imi txedmem kra n diri, ma tṣebṛem i wannect-agi, anwa ara kkun-icekkṛen ? Meɛna ma iɛedda fell-awen lbaṭel, mi txedmem ayen yelhan, tṣebṛem, d ayen yelhan ɣer Sidi Ṛebbi.
20Ty vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edra synders skull fån uppbära hugg och slag? Men om I bevisen tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är detta välbehaglig för Gud.
21Ɣer wannect-agi i wen-d-issawel Sidi Ṛebbi, axaṭer Lmasiḥ s yiman-is inneɛtab fell-awen, iǧǧa-yawen-d lemtel iwakken aț țeddum di lateṛ-is.
21Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.
22Nețța ur nednib, leɛmeṛ ur d-iffiɣ lekdeb seg imi-s.
22»Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.
23Nețța ițwaregmen ur d-yerri rregmat, qehṛen-t ur d-irfid afus-is ɣer yiwen ; lameɛna yerra kullec ger ifassen n win i gḥekmen s lḥeqq.
23När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.
24Nețța i gɛebban ddnubat-nneɣ, ițwasemmeṛ ɣef wumidag iwakken a nili am wid yemmuten ɣef wayen yeɛnan ddnub axaṭer ddnub ur isɛi ara tazmert ɣef wid immuten. S wakka, tura ur nețɛici ara di ddnub meɛna di lḥeqq, akken yura : Di leǧruḥ-is i tufam ḥellu. +
24Och »våra synder bar han» i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och »genom hans sår haven I blivit helade».
25Zik tellam am ulli iɛeṛqen, ma ț-țura, tuɣalem ɣer umeksa ițɛassan ɣef teṛwiḥin-nwen.
25Ty I »gingen vilse såsom får», men nu haven I vänt om till edra själars herde och vårdare.