1Kunemti daɣen a tilawin ḍuɛemt irgazen-nkunt, iwakken ɣas ma llan kra n yergazen ur uminen ara s wawal n Sidi Ṛebbi, s tikli ilhan n tilawin-nsen,
1Sammalunda, i hustrur, underordnen eder edra män, för att också de män, som till äventyrs icke hörsamma ordet; må genom sina hustrurs vandel bliva vunna utan ord,
2ad amnen mbla imeslayen m' ara walin tikli-nsent teṣfa, tesɛa leqdeṛ.
2när de skåda den rena vandel som I fören i fruktan.
3Ur țzewwiqemt ara iman-nkunt s ufella kan, ama s ddheb, neɣ s llebsa ifazen, neɣ s wemcaḍ n ucekkuɛ nkunt,
3Eder prydnad vare icke den utvärtes prydnaden, den som består i hårflätningar och påhängda gyllene smycken eller i eder klädedräkt.
4meɛna ccbaḥa-nkunt ilaq aț-țili deg wulawen-nkunt ; axaṭer ayen yesɛan azal ameqqran ɣer Sidi Ṛebbi : ț-țezdeg n wul, lehna d leḥnana, imi ayagi d ayen ițdumun.
4Den vare fastmer hjärtats fördolda människa, smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud.
5Akka i țcebbiḥent iman-nsent tilawin iḍuɛen Sidi Ṛebbi, yețqadaṛen irgazen-nsent ;
5På sådant sätt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina män.
6am Saṛa iḍuɛen argaz-is Ibṛahim, tessawal-as « A Sidi. » Aț-țuɣalemt d yessi-s ma txeddmemt ayen yelhan mbla tugdi.
6Så var Sara lydig mot Abraham och kallade honom »herre»; och hennes barn haven I blivit, om I gören vad gott är, och icke låten eder förskräckas av något.
7Ma d kunwi ay irgazen, ḥadret tilawin-nwen imi teẓram ur ǧhident ara am kunwi. Ilaq a tent-tqadṛem axaṭer nutenti daɣen ad weṛtent yid-wen ṛṛeḥma n Sidi Ṛebbi ; s wakka ur d-ițili ara ẓẓeṛb i tẓallit-nwen.
7Sammalunda skolen I ock, I män, på förståndigt sätt leva tillsammans med edra hustrur, då ju hustrun är det svagare kärlet; och eftersom de äro edra medarvingar till livets nåd, skolen I bevisa dem all ära, på det att edra böner icke må bliva förhindrade.
8Ihi sɛut akk yiwet n lɛeqliya, myeḥmalet wway gar-awen. Sɛut tagmaț, iḥninet, ddut s wannuz.
8Varen slutligen alla endräktiga, medlidsamma, kärleksfulla mot bröderna, barmhärtiga, ödmjuka.
9Ur țțarat ara țțaṛ, ur țarrat ara rregmat i wid i kkun-iregmen ; meɛna ddɛut s lxiṛ i wiyaḍ axaṭer d annect-agi i gețṛaǧu deg-wen Sidi Ṛebbi, iwakken aț-țweṛtem lbaṛaka-ines.
9Vedergällen icke ont med ont, icke smädelse med smädelse, utan tvärtom välsignen; därtill ären I ju ock kallade, att I skolen få välsignelse till arvedel.
10 Win iḥemmlen tudert, + ibɣan ad yili d aseɛdi deg ussan-is :+ + + Ad iḥader iles-is ɣef wayen n diri+ d yimi-s seg yimeslayen ițɣuṛṛun+ .
10Ty »den som vill älska livet och se goda dagar, han avhålle sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek;
11Ad issebɛed iman-is ɣef cceṛ, + ad ixeddem ayen yelhan,+ ad ițnadi amek ara yili dayem di talwit,+ +
11han vände sig bort ifrån det som är ont, och göre vad gott är, han söke friden, och trakte därefter
12axaṭer Sidi Ṛebbi ṛeṣṣant wallen-is ɣef yiḥeqqiyen, + + isell-ed i tiɣṛi-nsen ; + meɛna ițeffer udem-is + ɣef wid ixeddmen cceṛ.
12Ty Herrens ögon äro vända till de rättfärdiga, och hans öron till deras bön. Men Herrens ansikte är emot dem som göra det onda».
13Anwa ara wen-ibɣun cceṛ ma yella tḥemmlem aț-țxedmem anagar ayen yelhan ?
13Och vem är den som kan göra eder något ont, om I nitälsken för det som är gott?
14Yerna ma yella tețwaḍelmem ɣef lḥeqq, feṛḥet ! Ur țțagadet ara imdanen, ur tḥeyyiṛet ara.
14Skullen I än få lida för rättfärdighets skull, så ären I dock saliga. »Hysen ingen fruktan för dem, och låten eder icke förskräckas;
15Ɛuzzet deg ulawen-nwen Lmasiḥ yellan d Ssid-nwen. Ilit dayem twejdem aț-țǧawbem s leɛqel d leqdeṛ i kra n wid i kkun-id-isteqsan ɣef wusirem nwen di Sidi Ṛebbi, iwakken ad ithedden wul-nwen ;
15nej, Herren, Kristus, skolen I hålla helig i edra hjärtan.» Och I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder begär skäl för det hopp som är i eder, dock med saktmod och i fruktan
16imiren wid i d-iskiddiben ɣef tikli-nwen ilhan deg ubrid n Lmasiḥ, ad nneḥcamen.
16och med ett gott samvete, så att de som smäda eder goda vandel i Kristus komma på skam, i fråga om det som de förtala eder för.
17Axiṛ aț-țenṭaṛṛem ma txedmem ayen yelhan di lebɣi n Sidi Ṛebbi, wala aț-țenṭaṛṛem ma txedmem ayen n diri.
17Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om så skulle vara Guds vilja, än att lida för onda.
18Lmasiḥ s yiman-is immut ; s lmut-agi-ines i gefra tamsalt n ddnub n yemdanen. Nețța yellan d aḥeqqi, immut ɣef ddemma n imednuben meṛṛa iwakken a kkun-yawi ɣer Sidi Ṛebbi. Nɣan lgețța-s meɛna yuɣal-ed ɣer tudert s tezmert n Ṛṛuḥ iqedsen.
18Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.
19S tezmert n Ṛṛuḥ iqedsen i gṛuḥ ad ibecceṛ i leṛwaḥ ițwaḥebsen,
19I anden gick han gick han ock åstad och predikade för de andar som höllos i fängelse,
20yugin ad amnen, asm' akken i ten-ițṛaǧu Sidi Ṛebbi s ṣṣbeṛ akken a d-uɣalen ɣer webrid-is ; asmi i gexdem Sidna Nuḥ lbabuṛ i ɣer kecmen anagar tmanya yemdanen i gmenɛen si lḥemla n waman.
20för sådana som fordom voro ohörsamma, när Guds långmodighet gav dem anstånd i Noas tid, då när en ark byggdes, i vilken några få -- allenast åtta personer -- blevo frälsta genom vatten.
21Aman-agi, d lemtel n weɣḍas i kkun-ițselliken ass-a ula d kunwi. Aɣḍas-agi n waman mačči d ayen i gessizdigen lǧețța n wemdan, lameɛna ițbeggin-ed belli nefka tudert-nneɣ i Sidi Ṛebbi s wul yeṣfan. Ayagi yezmer a d-yedṛu i lmend n ḥeggu n Sidna Ɛisa Lmasiḥ
21Efter denna förebild bliven nu och I frälsta genom vatten -- nämligen genom ett dop som icke betyder att man avtvår kroppslig orenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete -- i kraft av Jesu Kristi uppståndelse,
22i gulin ɣer igenni, yeṭṭef amkan n lḥekma ɣer tama tayeffust n Sidi Ṛebbi, sennig n lmalayekkat, sennig n tezmar d lḥekmat meṛṛa.
22hans som har farit upp till himmelen, och som nu sitter på Guds högra sida, sedan änglar och väldige och makter i andevärlden hava blivit honom underlagda.