1Ay atmaten, kunwi s yiman-nwen teẓram mačči mbla lmeɛna i d-nusa ɣuṛ-wen.
1I veten ju själva, käre bröder, att det icke var utan kraft vi begynte vårt arbete hos eder.
2Teẓram daɣen nenneɛtab, nețwargem di temdint n Filibus, meɛna neṭṭef di liman-nneɣ di Sidi Ṛebbi, nkemmel abecceṛ n wawal-is gar-awen ɣas akken nețwaqehheṛ.
2Nej, fastän vi, såsom i veten, i Filippi förut hade fått utstå lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vår Gud till att förkunna för eder Guds evangelium, under mycken kamp.
3Lexbeṛ-agi n lxiṛ i wen-d newwi ur ibni ara ɣef lekdeb neɣ ɣef tḥila d lexdeɛ.
3Ty vad vi tala till tröst och förmaning, det har icke sin grund i villfarelse eller i orent uppsåt, ej heller sker det med svek;
4Sidi Ṛebbi ițkel fell-aɣ, daymi i ɣ-iceggeɛ iwakken a nbecceṛ awal-is. Axaṭer iẓra nețmeslay mačči iwakken a neɛǧeb i yemdanen, meɛna iwakken a s-neɛǧeb i nețța yessnen ulawen-nneɣ.
4utan därför att vi av Gud hava prövats värdiga att få evangelium oss betrott, tala vi i enlighet därmed, icke för att vara människor till behag, utan för att vara Gud till behag, honom som prövar våra hjärtan.
5Teẓram belli leɛmeṛ ur nemmeslay s usqizzeb neɣ neḍmeɛ kra deg yiwen, atan Sidi Ṛebbi d inigi !
5Aldrig någonsin hava vi uppträtt med smickrets ord, det veten I, ej heller så, att vi skulle få en förevändning att bereda oss vinning -- Gud är vårt vittne.
6Leɛmeṛ ur nqelleb ad yali ccan-nneɣ ama ɣuṛ-wen ama ɣer wiyaḍ ; yerna lemmer nebɣi, nezmer a nḥettem iman-nneɣ fell-awen imi d imceggɛen n Lmasiḥ i nella !
6Ej heller hava vi sökt pris av människor, vare sig av eder eller av andra,
7Meɛna asmi nella gar-awen, neččuṛ d leḥnana am tyemmaț ițḥadaren ɣef warraw-is.
7fastän vi såsom Kristi apostlar väl hade kunnat uppträda med myndighet. Tvärtom hava vi visat oss milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina späda barn.
8Imi tellam deg wulawen-nneɣ, mačči kan d lexbaṛ n lxiṛ n Sidi Ṛebbi i nebɣa a wen-nbecceṛ, meɛna nezmer a nsebbel ula ț-țiṛwiḥin-nneɣ fell-awen, axaṭer teɛzizem fell-aɣ aṭas.
8I sådan ömhet om eder ville vi gärna icke allenast göra också eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra våra liv för eder, ty I haden blivit oss kära.
9Ma tecfam ay atmaten ɣef wussan nni mi i wen-d-newwi lexbaṛ n lxiṛ, nenneɛtab, nxeddem iḍ d wass akken ur nețțili ț-țaɛkumt ula i yiwen deg-wen.
9I kommen ju ihåg, käre bröder, vårt arbete och vår möda, huru vi, under det att vi predikade för eder Guds evangelium, strävade natt och dag, för att icke bliva någon av eder till tunga.
10Ṛebbi yeẓra, kunwi teẓram belli tikli-nneɣ teṣfa, nedda s lḥeqq, yiwen ur aɣ-d-issukkes lɛib gar-awen kunwi s wid yumnen.
10I själva ären våra vittnen, och Gud är vårt vittne, I veten, och han vet huru heligt och rättfärdigt och ostraffligt vi förhöllo oss mot eder, I som tron.
11Teẓram daɣen nella i mkul yiwen deg-wen am ubabat ɣer warraw-is.
11Likaledes veten I huru vi förmanade och uppmuntrade var och en av eder, såsom en fader sina barn,
12Nenha-kkun, nesseǧhed-ikkun, nḥellel-ikkun iwakken aț-țeddum akken yebɣa Sidi Ṛebbi i wen-d issawlen ɣer tgeldit-is d lɛaḍima-s.
12och huru vi uppfordrade eder att föra en vandel som vore värdig Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin härlighet.
13S wakka nețḥemmid dayem Sidi Ṛebbi imi tqeblem awal-is i wen-d newwi. Tqeblem-t mačči am akken d awal n wemdan, meɛna tqeblem-t imi d awal n Sidi Ṛebbi. D awal-agi i gxeddmen deg-wen tura, kunwi s wid yumnen.
13Därför tacka vi ock oavlåtligen Gud för att I, när I undfingen det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det såsom människoord, utan såsom Guds ord, vilket det förvisso är, ett ord som ock är verksamt i eder som tron.
14Ay atmaten, tedṛa yid-wen am tejmuyaɛ n imasiḥiyen yellan di tmurt n Yahuda : akken i kkun-qehṛen warraw n tmurt-nwen akken daɣen i ten-qehṛen wudayen.
14I, käre bröder, haven ju blivit efterföljare till de Guds församlingar i Kristus Jesus som äro i Judeen. Ty I haven av edra egna landsmän fått lida detsamma som de hava lidit av judarna --
15D udayen-agi i genɣan Ssid nneɣ Ɛisa Lmasiḥ akk-d lenbiya, d nutni daɣen i ɣ-iqehṛen. Ɛuṣan Sidi Ṛebbi yerna d iɛdawen n yemdanen.
15av dem som dödade både Herren Jesus och profeterna och förjagade oss, och som äro misshagliga för Gud och fiender till alla människor,
16Rnan kemmlen di ddnubat-nsen, axaṭer ur ɣ-ǧǧin ara a nbecceṛ leslak n Sidi Ṛebbi i leǧnas nniḍen ur nelli ara n wat Isṛail. S wakka i d-yeɣli lɛiqab n Sidi Ṛebbi fell-asen.
16i det att de söka hindra oss att tala till hedningarna, så att dessa kunna bliva frälsta. Så uppfylla de alltjämt sina synders mått. Dock, vredesdomen har kommit över dem i all sin stränghet.
17Ma d nukni ay atmaten seg wasmi i d-nṛuḥ s ɣuṛ-wen, ɣas akken ur kkun-ẓerrent ara wallen, tellam deg wulawen-nneɣ ; nxaq fell-awen aṭas, daymi i neɛṛeḍ a d-nas iwakken a kkun-nẓer.
17Men då vi nu hava måst vara skilda från eder, käre bröder -- visserligen allenast för en kort tid och i utvärtes måtto, icke till hjärtat -- hava vi blivit så mycket mer angelägna att få se edra ansikten och känt stor åstundan därefter.
18Acḥal n tikkal i nebɣa a nuɣal ɣuṛ-wen, nekk s yiman-iw, yiwet neɣ snat n tikkal i ɛerḍeɣ a n-ruḥeɣ, meɛna Cciṭan ur aɣ yeǧǧi ara, iqḍeɛ-aɣ abrid.
18Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, för min del både en och två gånger -- men Satan har hindrat oss.
19D kunwi i d sebba n usirem d lfeṛḥ-nneɣ ɣer Sidi Ṛebbi, yis-wen ara nzuxx zdat Ssid-nneɣ Ɛisa asm'ara d-yuɣal.
19Ty vem är vårt hopp och vår glädje och vår berömmelses krona inför vår Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I?
20Ț-țideț, d kunwi i d can nneɣ i d lfeṛḥ-nneɣ.
20Ja, I ären vår ära och vår glädje.