1Imi ur nezmir ara a neṣbeṛ fell-awen nnig wannect-a, nufa-d yiwen ṛṛay : nukni a neqqim di temdint n Atinya,
1Därför, när vi icke mer kunde uthärda, beslöto vi att stanna ensamma kvar i Aten,
2ma d gma-tneɣ Timuti, aqeddac n Sidi Ṛebbi, ițbecciṛen lexbaṛ n lxiṛ n Lmasiḥ, a wen-t-in-nceggeɛ a kkun isseǧhed yerna a kkun-inhu di liman nwen,
2och sände åstad Timoteus, vår broder och Guds tjänare vid förkunnandet av evangelium om Kristus, för att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro,
3iwakken yiwen ur ifeččel di teswiɛt-agi n uqehheṛ. Teẓram belli ayagi d ayen i ɣ-ițṛaǧun.
3så att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten själva att sådana äro oss förelagda.
4Asmi nella yid-wen nenna-yawen yakan belli a d-yas wass i deg ara nețwaqehheṛ. Atan tura twalam belli d ayen ideṛṛun.
4Redan när vi voro hos eder, sade vi ju eder förut att vi skulle komma att utstå lidanden. Så har nu ock skett, det veten I.
5Imi xaqeɣ fell-awen, ur zmireɣ ara ad ṣebṛeɣ, ceggɛeɣ-awen gma tneɣ Timuti iwakken a yi-d-yawi lexbaṛ ma mazal teṭṭfem di liman nwen ; axaṭer uggadeɣ a kkun iɣuṛṛ Cciṭan, aț-țețțum ayen akk i wen-nesselmed, uggadeɣ lxedma nneɣ aț-țuɣal d ulac.
5Det var också därför som jag sände honom åstad, när jag icke mer kunde uthärda; ty jag ville veta något om eder tro, eftersom jag fruktade att frestaren till äventyrs hade så frestat eder, att vårt arbete skulle bliva utan frukt.
6Mi d-yuɣal Timuti s ɣuṛ-wen, yewwi-yaɣ-d lexbaṛ yelhan fell-awen : iḥka-yaɣ-d amek tḍuɛem Sidi Ṛebbi, d leḥmala yellan wway gar-awen ; yenna-yaɣ-d daɣen amek i ɣ-d țmektayem, ur aɣ-tețțum ara, tḥarem melmi ara ɣ-teẓrem am akken i nxaq fell-awen ula d nukni.
6Men nu, då Timoteus har kommit till oss från eder och förkunnat för oss det glada budskapet om eder tro och kärlek, och sagt oss att I alltjämt haven oss i god hågkomst, och att I längten efter att se oss, likasom vi längta efter eder,
7Ay atmaten, ɣas akka nella di lmeḥna d iɣeblan, theddnen wulawen nneɣ ɣef wayen yeɛnan liman-nwen.
7nu hava vi i fråga om eder, käre bröder, genom eder tro fått hugnad i all vår nöd och allt vårt lidande.
8Tura yuɣal-aɣ-d ṛṛuḥ imi neẓra teṭṭfem di Ssid-nneɣ Ɛisa Lmasiḥ.
8Ty nu leva vi, eftersom I stån fasta i Herren.
9Lfeṛḥ-nneɣ d ameqqran zdat Sidi Ṛebbi ɣef ddemma-nwen. Akken nebɣu neḥmed-it fell-awen drus.
9Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud för eder, till gengäld för all den glädje som vi genom eder hava inför vår Gud?
10Nețḥellil Sidi Ṛebbi am iḍ am ass, a ɣ-d-yefk tagniț i deg ara kkun-nẓer, iwakken a wen-nkemmel aselmed n wayen i kkun-ixuṣṣen di liman-nwen.
10Natt och dag är det vår innerligaste bön, att vi må få se edra ansikten och avhjälpa vad som kan brista i eder tro.
11Nessutur Sidi Ṛebbi baba-tneɣ d Ssid-nneɣ Ɛisa a ɣ-d-ldin iberdan iwakken a n-nas ɣuṛ-wen.
11Men vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus må för oss jämna vägen till eder.
12Ad isnerni Ṛebbi leḥmala i tesɛam wway gar-awen, aț-țḥemmlem daɣen imdanen meṛṛa am akken i kkun nḥemmel nukni.
12Och eder må Herren giva en allt större och mer överflödande kärlek till varandra, ja, till alla människor, en sådan kärlek som vi hava till eder,
13Ad isseǧhed Ṛebbi ulawen nwen, iwakken aț-țeṣfum, aț-țilim mbla lɛib zdat Sidi Ṛebbi baba-tneɣ i wass i deg ara d-yuɣal Ssid-nneɣ Ɛisa Lmasiḥ nețța d lmalayekkat.
13så att edra hjärtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu tillkommelse, när han kommer med alla sina heliga.