1Nekk Bulus amceggeɛ n Sidna Ɛisa Lmasiḥ s lebɣi n Sidi Ṛebbi, akk-d gma-tneɣ Timuti, i watmaten n tejmaɛt n Sidi Ṛebbi yellan di temdint n Kurintus akk-d wid meṛṛa i gextaṛ Sidi Ṛebbi di mkul amkan n tmurt n Akaya.
1Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, så ock brodern Timoteus, hälsar den Guds församling som finnes i Korint, och tillika alla de heliga som finnas i hela Akaja.
2Ṛṛeḥma ț-țalwit a wen-d țțunefkent s ɣuṛ Sidi Ṛebbi Baba tneɣ akk-d Sidna Ɛisa Lmasiḥ.
2Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
3Ad ițțubarek Sidi Ṛebbi, Baba-s n Ssid-nneɣ Ɛisa Lmasiḥ yellan di yal taswiɛt d Bab n leḥnana d ṣṣbeṛ.
3Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud,
4Ițṣebbiṛ-aɣ di lemḥayen-nneɣ iwakken s ṣṣbeṛ i ɣ-d-ifka, a nizmir ula d nukni a nṣebbeṛ wid yellan di lemḥayen.
4han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi genom den tröst vi själva undfå av Gud kunna trösta dem som äro stadda i allahanda nöd.
5Axaṭer am akken i d-țeɣlayent fell-aɣ lemḥayen ɣef ddemma n Lmasiḥ, akken daɣen i ɣ-d-ițțas ṣṣbeṛ s ɣuṛ-es.
5Ty såsom Kristuslidanden till överflöd komma över oss, så kommer ock genom Kristus tröst till oss i överflödande mått.
6Nukni ma nenɛețțab di lmeḥnat, nțenɛețțab iwakken aț-țețțusebbṛem yerna aț-țețțuselkem. Ma nețțuṣebbeṛ nukni, aț-țețțuṣebbṛem ula d kunwi iwakken aț-țesɛum ṣṣbeṛ di lemḥayen i deg tețɛeddayem am nukni.
6Men drabbas vi av nöd, så sker detta till tröst och frälsning för eder. Undfå vi däremot tröst, så sker ock detta till tröst för eder, en tröst som skall visa sin kraft däri, att I ståndaktigt uthärden samma lidanden som vi utstå. Och det hopp vi hysa i fråga om eder är fast,
7Ihi ɣef wayen i kkun-yeɛnan nețkel, nekkes anezgum, axaṭer neẓra akken i tețțekkim di lemḥayen-nneɣ, ara tețțekkim daɣen di ṣṣbeṛ i ɣ-d ițțunefken.
7ty vi veta att såsom I delen våra lidanden, så delen I ock den tröst vi undfå.
8Nebɣa aț-țeẓrem ay atmaten lmeḥna i nesɛedda di tmurt n Asya; ɣlint-ed fell-aɣ lemḥayen iwumi ur nezmir, neɛteb armi nɣil a nemmet.
8Vi vilja nämligen icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om vilken nöd vi fingo utstå i provinsen Asien, och huru övermåttan svårt det blev oss, utöver vår förmåga, så att vi till och med misströstade om livet.
9Nețwali deg iman-nneɣ belli ḥekmen fell-aɣ s lmut, iwakken ur nețkal ara ɣef yiman-nneɣ lameɛna a nețkel ɣef Ṛebbi i d-iḥeggun lmegtin.
9Ja, vi hade redan i vårt inre likasom fått vår dödsdom, för att vi icke skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud, som uppväcker de döda.
10D nețța i ɣ-d-isellken si lmut am tagi yerna nețkel belli mazal a ɣ-isellek sya ɣer zdat.
10Och ur en sådan dödsnöd frälste han oss, och han skall än vidare frälsa oss; ja, till honom hava vi satt vårt hopp att han allt framgent skall frälsa oss.
11Ula d kunwi tețɛawanem-aɣ m'ara tdeɛɛum ɣer Sidi Ṛebbi fell-aɣ. S wakka, ɣef ddemma n tẓallit n waṭas n watmaten, a ɣ-d-țțunefkent lbaṛakat s ɣuṛ Sidi Ṛebbi ; imiren aṭas ara iḥemden Sidi Ṛebbi ɣef ddemma nneɣ.
11Också I stån oss ju bi med eder förbön. Och så skola många hembära tacksägelse för oss, för den nåd som genom mångas böner har kommit oss till del.
12Ațah sebba s wayes i nefṛeḥ s yiman-nneɣ yerna ulawen-nneɣ thennan : nelḥa d yemdanen meṛṛa s wul yeṣfan d neyya, abeɛda yid wen kunwi. Ayagi yusa-yaɣ-d s ɣuṛ Ṛebbi, axaṭer mačči s lɛeqliya n yemdanen i nțeddu meɛna d ṛṛeḥma n Sidi Ṛebbi i ɣ-ițwellihen.
12Ty vad vi kunna berömma oss av, och vad vårt samvete bär oss vittnesbörd om, det är att vi i denna världen hava vandrat i Guds helighet och renhet, icke ledda av köttslig vishet, utan av Guds nåd; så framför allt i vårt förhållande till eder.
13 Ayen i wen-nura di tebṛatin- nneɣ, nenna-t-id s wul yeṣfan d neyya, ulac deg-sent lmeɛna nniḍen anagar ayen i teɣṛam d wayen i tfehmem deg-sent. Ssarameɣ aț-țfehmem ayagi akken ilaq am akken i tebdam tfehmem-t, yeɛni ass n tuɣalin n Ssid-nneɣ Ɛisa Lmasiḥ a nili d sebba n lfeṛḥ-nwen, kunwi aț-țilim d sebba n lfeṛḥ-nneɣ.
13Ty i vad vi skriva till eder ligger icke något annat än just vad I läsen och väl kunnen förstå. Och jag hoppas att I skolen komma att till fullo förstå
15Imi tḥeqqeqeɣ belli akka i gella lḥal, ssarmeɣ a n-ɛeddiɣ di tazwara ɣuṛ-wen iwakken aț-țfeṛḥem snat n tikkal.
14vad I redan nu delvis förstån om oss: att vi äro eder berömmelse, likasom I ären vår berömmelse, på vår Herre Jesu dag.
16Qesdeɣ ad ɛeddiɣ fell-awen m'ara ṛuḥeɣ ɣer tmurt n Masidunya, syinna a d-uɣaleɣ ɣuṛ-wen iwakken a yi-tɛiwnem ad kemmleɣ abrid-iw ɣer tmurt n Yahuda.
15Och i denna tillförsikt tänkte jag komma först till eder, för att I skullen få ännu ett kärleksbevis.
17Mi qesdeɣ ad xedmeɣ annect-agi, eɛni ur xemmemeɣ ara ? Neɣ m'ara qesdeɣ ad xedmeɣ kra, ma nniɣ-ed anɛam neɣ ala uɣaleɣ beddleɣ ṛṛay, eɛni d lebɣi-inu i țnadiɣ ?
16Genom eder stad ville jag alltså taga vägen till Macedonien, och jag skulle sedan från Macedonien återigen komma till eder, för att då av eder utrustas för resan till Judeen.
18Ṛebbi yeẓra belli ayen i wen-d-neqqaṛ mačči d anɛam akk-d ala ɣef yiwet n tikkelt ;
17Så tänkte jag; och icke har jag väl därför nu handlat i vankelmod? Eller plägar jag kanhända fatta mina beslut efter köttet, så att vad jag säger är på samma gång »ja, ja» och »nej, nej»?
19axaṭer Ɛisa Lmasiḥ Mmi-s n Ṛebbi i nbecceṛ gar-awen nekk d watmaten Silwan akk-d Timuti, ur d-yusi ara iwakken ad yili d anɛam akk-d ala, meɛna anagar anɛam i gellan deg-s.
18Ingalunda; så sant Gud är trofast, vad vi tala till eder är icke »ja och nej».
20Axaṭer yis i d-iqqaṛ Sidi Ṛebbi anɛam i wayen meṛṛa i gewɛed. Ihi s yisem n Ɛisa Lmasiḥ i d-neqqaṛ daɣen amin i Sidi Ṛebbi iwakken a t-neḥmed a t-ncekkeṛ.
19Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju icke såsom »ja och nej», utan »ja» har kommit i och genom honom.
21D Sidi Ṛebbi s yiman-is i ɣ isǧehden yid-wen di tikli-nneɣ akk-d Lmasiḥ, d nețța i ɣ-ixtaṛen.
20Ty Guds löften, så många de äro, hava i honom fått sitt »ja»; därför få de ock genom honom sitt »amen», på det att Gud må bliva ärad genom oss.
22Yessers fell-aɣ ṭṭabeɛ-ines yerna yefka-yaɣ-d deg ulawen-nneɣ Ṛṛuḥ-is iqedsen yellan d aɛeṛbun n lbaṛakat i ɣ-iwɛed.
21Men den som befäster oss såväl som eder i Kristus, och den som har smort oss, det är Gud,
23Atan Sidi Ṛebbi yeẓra belli ț-țideț i d-qqaṛeɣ : mi qesdeɣ ur țțuɣaleɣ ara ɣer temdint n Kurintus, d aḥader i bɣiɣ a kkun-ḥadreɣ.
22han som har låtit oss undfå sitt insegel och givit oss Anden till en underpant i våra hjärtan.
24Ur nețnadi ara a wen-d-nesken ayen s wayes ara tamnem axaṭer neẓra tǧehdem di liman, lameɛna nebɣa a nexdem yid-wen iwakken a ndukkel di lfeṛḥ.
23Jag kallar Gud till vittne över min själ, att det är av skonsamhet mot eder som jag ännu icke har kommit till Korint.
24(Detta säger jag icke, som om vi vore herrar över eder tro; fastmer äro vi edra medarbetare till att bereda eder glädje, ty i tron stån I fasta.)