1Ihi qesdeɣ ur n-țuɣaleɣ ara ɣuṛ wen, imi ur bɣiɣ ara a kkun sḥezneɣ daɣen.
1Jag satte mig nämligen i sinnet att jag icke åter skulle komma till eder med bedrövelse.
2Axaṭer ma sḥezneɣ kkun, anwa ara yi-isfeṛḥen ma yella mačči d kunwi ?
2Ty om jag bedrövade eder, vem skulle då bereda mig glädje? Månne någon annan än den som genom mig hade blivit bedrövad?
3Uggadeɣ a yi-isḥeznen kra seg wid i glaq a yi-isfeṛḥen, daymi i wen-d-zzewreɣ tabṛaț-nni, axaṭer ẓriɣ ma yella feṛḥeɣ aț-țfeṛḥem ula d kunwi.
3Och vad jag skrev, det skrev jag, för att jag icke vid min ankomst skulle få bedrövelse från dem som jag borde få glädje av. Ty jag har den tillförsikten till eder alla, att min glädje är allas eder glädje.
4Uriɣ-awen tabṛaț-nni s imeṭṭawen d leḥzen ameqqran akk-d wul yetqelqen, mačči iwakken aț țḥeznem lameɛna iwakken aț-țeẓrem acḥal i kkun-ḥemmleɣ.
4Och det var i stor nöd och hjärteångest, under många tårar, som jag skrev till eder, icke för att I skullen bliva bedrövade, utan för att I skullen förstå den synnerliga kärlek som jag har till eder.
5Ma yella gar-awen win yellan d sebba n leḥzen, mačči d nekk i gesseḥzen lameɛna d kunwi meṛṛa i gesseḥzen, yeɛni bɣiɣ a d-iniɣ amur ameqqran deg-wen.
5Men om en viss man har vållat bedrövelse, så är det icke särskilt mig han har bedrövat, utan eder alla, i någon mån -- för att jag nu icke skall tala för strängt.
6Amdan-agi tlumm-it meṛṛa tejmaɛt, beṛka-t !
6Nu är det likväl nog med den näpst som han har fått mottaga från de flesta bland eder.
7Tura, ilaq-awen kan a s-tsamḥem yerna a t-tesǧehdem, neɣ m'ulac a d iɣli fell-as leḥzen d ameqqran ara t-isfeclen.
7I mån alltså nu tvärtom snarare förlåta och trösta honom, så att han icke till äventyrs går under genom sin alltför stora bedrövelse.
8Ihi a kkun-nhuɣ a s-d-beggnem belli tḥemmlem-t.
8Därför uppmanar jag eder att fatta gemensamt beslut om att bemöta honom med kärlek.
9Uriɣ-awen ayagi iwakken ad ẓreɣ ma tețțaɣem awal di kullec.
9Ty när jag skrev, var det just för att få veta huru I skullen hålla provet, huruvida I voren lydiga i allting.
10Win iwumi ara tsamḥem, a s-samḥeɣ ula d nekk ; ma yella wayen i ɣef ara samḥeɣ i yiwen, ɣef ddemma-nwen i s-sumḥeɣ zdat Lmasiḥ ;
10Den som I förlåten något, honom förlåter ock jag, likasom jag också förut, om jag har haft något att förlåta, har inför Kristi ansikte förlåtit det för eder skull.
11s wakka ur nețțaǧa ara Cciṭan a ɣ-iɣleb, axaṭer nessen lmeqṣud-is.
11Jag vill nämligen icke att vi skola lida förfång av Satan; ty vad han har i sinnet, därom äro vi icke i okunnighet.
12Mi wwḍeɣ ɣer temdint n Truwas iwakken ad beccṛeɣ lexbaṛ n lxiṛ n Lmasiḥ, Sidi Ṛebbi yeldi-yi-d tiwwura iwakken ad beccṛeɣ.
12Jag kom till Troas för att förkunna evangelium om Kristus, och en dörr till verksamhet i Herren öppnades för mig;
13Lameɛna ur yethenna ara wul-iw imi ur ufiɣ ara dinna gma-tneɣ Tit ; daymi ǧǧiɣ atmaten n temdint n Truwas, imiren ṛuḥeɣ ɣer tmurt n Masidunya.
13men jag fick ingen ro i min ande, ty jag fann icke där min broder Titus. Jag tog då avsked av dem som voro där och begav mig till Macedonien.
14A neḥmed Sidi Ṛebbi a t-ncekkeṛ imi s Lmasiḥ i nɣelleb kullec yerna yerra-yaɣ d iqeddacen-is iwakken a nbecceṛ Lmasiḥ di mkul amkan am rriḥa taẓiḍant.
14Men Gud vare tack, som i Kristus alltid för oss fram i segertåg och genom oss allestädes utbreder hans kunskaps vällukt!
15?er Sidi Ṛebbi, d nukni i d rriḥa taẓiḍant n Lmasiḥ ger wid ițwasellken yellan deg webrid n Sidna Ɛisa akk-d wid iḍaɛen.
15Ty vi äro en Kristi välluktande rökelse inför Gud, både ibland dem som bliva frälsta och ibland dem som gå förlorade.
16I wid iḍaɛen, d ṛṛiḥa n lmut i d-ițțaken lmut ; i wid yellan deg webrid n leslak, d rriḥa n tudert i d ițțaken tudert. Anwa ihi i gzemren ad ixdem ccɣel am wagi ?
16För dessa senare äro vi en lukt från död till död; för de förra äro vi en lukt från liv till liv. Vem är nu skicklig härtill?
17Nukni ur nețḥerrif ara awal n Sidi Ṛebbi iwakken a netjaṛ yis am akken xeddmen waṭas n yemdanen, lameɛna zdat Sidi Ṛebbi, ț-țideț i d-neqqaṛ mi nețbecciṛ lexbaṛ n lxiṛ n Lmasiḥ i ɣ-d-yekkan s ɣuṛ Sidi Ṛebbi.
17Jo, vi förfalska ju icke av vinningslystnad Guds ord, såsom så många andra göra; utan av rent sinne, drivna av Gud, förkunna vi ordet i Kristus, inför Gud.