1D acekkeṛ i nebɣa a d-ncekkeṛ iman-nneɣ mi d-nenna imeslayen agi ? Eɛni neḥwaǧ ula d nukni a wen-nawi tibṛatin n lewṣaya neɣ a tent-id-nawi s ɣuṛ-wen am akken xeddmen kra n yemdanen ?
1Begynna vi nu åter att anbefalla oss själva? Eller behöva vi kanhända, såsom somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanhända ifrån eder?
2Tabṛaț-nneɣ, d kunwi s yiman nwen ; ț-țabṛaț yuran deg ulawen nneɣ, tețwassen yerna ɣṛan-ț akk yemdanen.
2Nej, I ären själva vårt brev, ett brev som är inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.
3Iban belli tabṛaț-agi yura-ț Lmasiḥ s yiman-is mi wen-d nbecceṛ lexbaṛ n lxiṛ ; mačči s lmidad i ț-yura lameɛna s Ṛṛuḥ n Ṛebbi yeddren, mačči ɣef teblaḍin n wezṛu i ț-ijerred lameɛna deg ulawen-nwen.
3Ty det är uppenbart att I ären ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens Ande, icke på tavlor av sten, utan på tavlor av kött, på människohjärtan.
4Lețkal-agi i nesɛa deg wayen i d-nenna, yekka-d s ɣuṛ Sidi Ṛebbi, s Lmasiḥ.
4En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud.
5Ur nezmir ara a d-nini belli d nukni i gxeddmen ccɣel-agi s tezmert-nneɣ lameɛna d Sidi Ṛebbi i ɣ-d-ițțaken tazmert deg wayen akk i nxeddem.
5Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något, såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava kommer från Gud,
6D nețța i ɣ-d-ifkan tazmert s wayes i nuɣal d iqeddacen n leɛqed ajdid . Leɛqed-agi ur d-yekki ara seg wayen yuran di ccariɛa lameɛna s ɣuṛ Ṛṛuḥ iqedsen. Axaṭer ccariɛa tețțawi ɣer lmut, ma d Ṛṛuḥ iqedsen yețțak-ed tudert.
6som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande.
7Ccariɛa yețwajerden ɣef teblaḍin n wezṛu tesban-ed tamanegt n Sidi Ṛebbi deg udem n Sidna Musa, yețfeǧǧiǧ wudem-is almi ur zmiren ara wat Isṛail ad muqlen ɣuṛ-es ; ɣas akken, afeǧǧeǧ-nni ur ițdum ara.
7Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat på stenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kunde se på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken dock var försvinnande,
8Ma yella ccariɛa i gețțawin ɣer lmut tban-ed s lɛaḍima am tin, acḥal ihi ara tili meqqṛet tmanegt i d-yewwi Ṛṛuḥ iqedsen i d-ițakken tudert !
8huru mycket större härlighet skall då icke Andens ämbete hava!
9Ma yella leqdic ɣef ccariɛa yețțawin ɣer lmut yesɛa ccan, acḥal meqqeṛ akteṛ ccan n leqdic ɣef Ṛṛuḥ iqedsen i gețțarran imdanen d iḥeqqiyen.
9Ty om redan fördömelsens ämbete var härligt, så måste rättfärdighetens ämbete ännu mycket mer överflöda av härlighet.
10Nezmer a d-nini : anda ara d tban tmanegt icceɛceɛen zik-nni zdat tin n tura ? Tuɣal d ulac !
10Ja, en så översvinnlig härlighet har detta ämbete, att vad som förr hade härlighet här visar sig vara utan all härlighet.
11Ma yella ayen ur nețdum ara yesɛa ccan, acḥal ihi i t-yugar di ccan wayen yețdumun.
11Ty om redan det som var försvinnande framträdde i härlighet, så måste det som bliver beståndande hava en ännu mycket större härlighet.
12?ef ddemma n wusirem-agi, i nesɛa lețkal d ameqqran ;
12Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga
13nukni ur nelli ara am Sidna Musa yețɣummun udem-is iwakken ur țwalin ara wat Isṛail lɛaḍima-nni ur nețdum ara.
13och göra icke såsom Moses, vilken hängde ett täckelse för sitt ansikte, så att Israels barn icke kunde se huru det som var försvinnande tog en ände.
14Ar ass-a qquṛen iqeṛṛay-nsen, gguman ad fehmen ; imi leḥjab-nni ur yekkis ara m'ara d-ɣṛen di tira iqedsen n leɛqed aqdim, axaṭer leḥdjab-agi itekkes anagar s Ɛisa Lmasiḥ.
14Men deras sinnen blevo förstockade. När det gamla förbundets skrifter föreläsas, hänger ju ännu i denna dag samma täckelse oborttaget kvar; ty först i Kristus försvinner det.
15Ar ass-a, leḥjab-agi ițɣummu ulawen-nsen m'ara qqaṛen ccariɛa n Musa ;
15Ja, ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan, då Moses föreläses.
16meɛna m'ara d-yuɣal wul n wemdan ɣer Sidi Ṛebbi, leḥjab-nni itekkes ;
16Men när de en gång omvända sig till Herren, tages täckelset bort.
17axaṭer Ṛṛuḥ iqedsen, d Ṛṛuḥ n Sidi Ṛebbi. Anda yella Ṛṛuḥ n Sidi Ṛebbi, tella tlelli.
17Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.
18Nukni ur nesɛi ara leḥjab ɣef wudmawen-nneɣ, tamanegt n Sidi Ṛebbi tețban-ed deg-nneɣ am akken di lemri, Sidi Ṛebbi yețbeddil-aɣ dayem iwakken a necbu ɣuṛ-es s tmanegt yețnernin.
18Men vi alla som med avhöljt ansikte återspegla Herrens härlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga från den ena härligheten till den andra, såsom när den Herre verkar, som själv är ande.