1Ihi, ur ilaq ara a nefcel imi s Ṛṛeḥma n Sidi Ṛebbi i ɣ-d ițțunefk leqdic-agi ɣef Lmasiḥ.
1Därför, då vi nu, genom den barmhärtighet som har vederfarits oss, hava detta ämbete, så fälla vi icke modet.
2Ur neqbil ara ayen yellan d lɛib d wayen yețwaxedmen s tuffra, ur nteddu s tḥila, ur nețḥerrif awal n Ṛebbi. Meɛna nețbeggin-ed awal n Sidi Ṛebbi s tideț, iwakken imdanen meṛṛa ad slen i wawal n Ṛebbi, a t-fehmen akken yella.
2Nej, vi hava frånsagt oss allt skamligt hemlighetsväsen och gå icke illfundigt till väga, ej heller förfalska vi Guds ord, utan framlägga öppet sanningen och anbefalla oss så, inför Gud, hos var människas samvete.
3Ma mazal lexbaṛ n lxiṛ i wen nbecceṛ ur ițwafhem ara, lmeɛna-ines tețwaffer kan ɣef wid iḍaɛen,
3Och om vårt evangelium nu verkligen är bortskymt av ett täckelse, så finnes det täckelset hos dem som gå förlorade.
4ur numin ara s Ṛebbi ; axaṭer Cciṭan yerran iman is d ṛebbi n ddunit-agi , yesderɣel ixemmimen nsen, daymi ur walan ara tafat yellan di lexbaṛ n lxiṛ yeɛnan tamanegt n Lmasiḥ, nețța yellan d ṣṣifa n Sidi Ṛebbi.
4Ty de otrognas sinnen har denna tidsålders gud så förblindat, att de icke se det sken som utgår från evangelium om Kristi, Guds egen avbilds, härlighet.
5Axaṭer mačči ɣef yiman-nneɣ i nețbecciṛ, lameɛna nețbecciṛ ɣef Ɛisa Lmasiḥ Ssid-nneɣ ; ma d nukni, nuɣal d iqeddacen-nwen ɣef ddemma n Sidna Ɛisa.
5Vi predika ju icke oss själva, utan Kristus Jesus såsom Herre, och oss såsom tjänare åt eder, för Jesu skull.
6Ṛebbi i d-yennan : Tafat aț-țecceɛceɛ di ṭṭlam, d nețța daɣen i d-ifkan tafat tfeǧǧeǧ deg ulawen-nneɣ iwakken a ɣ-d ibeggen tamanegt-is yețfeǧǧiǧen ɣef wudem n Lmasiḥ.
6Ty den Gud som sade: »Ljus skall lysa fram ur mörkret», han är den som har låtit ljus gå upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken.
7Nukni yețțawin deg iman-nneɣ agerruj-agi, necba ticmuxin n wakal, iwakken tazmert-agi tameqqrant a d-tban belli tusa-d s ɣuṛ Sidi Ṛebbi mačči s ɣuṛ-nneɣ.
7Men denna skatt hava vi i lerkärl, för att den översvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke något som kommer från oss.
8Nețwaḥṛes si mkul tama meɛna ur nefcil ara ; nella di teswiɛt n ṭṭiq meɛna ur neɣli ara ;
8Vi äro på allt sätt i trångmål, dock icke utan utväg; vi äro rådvilla, dock icke rådlösa;
9nețwaqheṛ meɛna Sidi Ṛebbi ur aɣ-yeǧǧi ara ; nețwarkeḍ meɛna ur aɣ-nɣin ara.
9vi äro förföljda, dock icke givna till spillo; vi äro slagna till marken, dock icke förlorade.
10Nețțawi daymen di lǧețțat-nneɣ lmut n Sidna Ɛisa iwakken a d-tban daɣen deg-nneɣ tudert-is.
10Alltid bära vi Jesu dödsmärken på vår kropp, för att också Jesu liv skall bliva uppenbarat i vår kropp.
11Nukni yeddren, nețqabal daymen lmut ɣef ddemma n Sidna Ɛisa, iwakken a d-tban tudert n Sidna Ɛisa di lǧețțat nneɣ ifennun.
11Ja, ännu medan vi leva, överlämnas vi för Jesu skull beständigt åt döden, på det att ock Jesu liv må bliva uppenbarat i vårt dödliga kött.
12S wakka lmut txeddem deg-nneɣ, ma ț-țudert txeddem deg-wen.
12Så utför nu döden sitt verk i oss, men i eder verkar livet.
13Am akken yura di tira iqedsen : umneɣ, daymi i d-hedṛeɣ ; nukni daɣen nesɛa liman-agi, daymi i d nheddeṛ.
13Men såsom det är skrivet: »Jag tror, därför talar jag ock», så tro också vi, eftersom vi hava samma trons Ande; därför tala vi ock,
14Axaṭer neẓra belli Sidi Ṛebbi i d-isseḥyan Sidna Ɛisa si ger lmegtin, a ɣ-d-isseḥyu ula d nukni akk-d Sidna Ɛisa, iwakken a ɣ issemlil yid-wen m'ara nuɣal ɣuṛ-es.
14ty vi veta att han som uppväckte Herren Jesus, han skall ock uppväcka oss med Jesus och ställa oss inför sig tillsammans med eder.
15Ayen akk ideṛṛun yid-nneɣ, ideṛṛu ɣef ddemma-nwen, iwakken ṛṛeḥma n Sidi Ṛebbi aț-țaweḍ ɣer waṭas n yemdanen ; s wakka aṭas ara iketṛen di leḥmada n Sidi Ṛebbi, a t-cekkṛen ɣef tmanegt-is.
15Allt sker nämligen för eder skull, på det att nåden, genom att komma allt flera till del, må bliva så mycket större och verka en allt mer överflödande tacksägelse, Gud till ära.
16Daymi ur ilaq ara a nefcel ; axaṭer ɣas akken lǧețța-nneɣ tfennu seg wass ɣer wayeḍ, ṛṛuḥ yellan deg-nneɣ yețnerni seg wass ɣer wayeḍ.
16Därför fälla vi icke modet; om ock vår utvärtes människa förgås, så förnyas likväl vår invärtes människa dag efter dag.
17Leɛtab-agi i nesɛedday tura xfif yerna ur ițdum ara ; ițheggi-yaɣ-ed tamanegt tameqqrant ur nfennu.
17Ty vår bedrövelse, som varar ett ögonblick och väger föga, bereder åt oss, i översvinnligen rikt mått, en härlighet som väger översvinnligen tungt och varar i evighet --
18Axaṭer nukni ur nețnadi ara ɣef wayen țwalint wallen, lameɛna nețnadi ɣef leḥwayeǧ ur țwalint ara ; axaṭer leḥwayeǧ i țwalint wallen fennunt, ma d ayen ur țwalint ara, yețdumu i dayem.
18åt oss som icke hava till ögonmärke de ting som synas, utan dem som icke synas; ty de ting som synas, de vara allenast en tid, med de som icke synas, de vara i evighet.