1Lǧețțat i nesɛa di ddunit-agi am iqiḍunen ara yefnun, meɛna neẓra belli Sidi Ṛebbi ihegga-yaɣ deg igenwan tinezduɣin n dayem, mačči d ayen yexdem ufus n wemdan, meɛna d ayen yexdem nețța s yiman-is.
1Ty vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning, nedbrytes, så hava vi en byggnad som kommer från Gud, en boning som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen.
2Aql-aɣ nenɛețțab zdaxel uqiḍun agi, nețṛaǧu s lḥir melmi ara naweḍ ɣer tnezduɣin n dayem yellan deg igenwan ;
2Därför sucka vi ju ock av längtan att få överkläda oss med vår himmelska hydda;
3lameɛna ilaq a nili nhegga iman-nneɣ di ddunit-agi, mačči alamma tusa-d lmut a ɣ-tawi.
3ty hava vi en gång iklätt oss denna, skola vi sedan icke komma att befinnas nakna.
4Skud mazal-aɣ deg uqiḍun n ddunit-agi, yeɛni lǧețțat-nneɣ, nețnazaɛ am akken nbub taɛekkumt ẓẓayen ; mačči d lmut i nebɣa a nemmet, lameɛna nessaram a nels lǧețța n igenwan iwakken ad yețwakkes seg-neɣ wayen ifennun.
4Ja, vi som ännu leva här i kroppshyddan, vi sucka och äro betungade, eftersom vi skulle vilja undgå att avkläda oss och i stället få överkläda oss, så att det som är dödligt bleve uppslukat av livet.
5D Sidi Ṛebbi i ɣ-iheggan ɣer tudert-agi, ifka-yaɣ-d Ṛṛuḥ iqedsen d aɛeṛbun n lbaṛakat ara ɣ-d ițțunefken.
5Och den som har berett oss till just detta, det är Gud, som till en underpant har givit oss Anden.
6S wakka nesɛa daymen lețkal deg wulawen-nneɣ. Neẓra belli skud mazal-aɣ di lǧețța n ddunit-agi, aql-aɣ mazal nebɛed ɣef Sidi Ṛebbi ;
6Så äro vi då alltid vid gott mod. Vi veta väl att vi äro borta ifrån Herren, så länge vi äro hemma i kroppen;
7axaṭer tura aql-aɣ nțeddu s liman, werɛad nwala s wallen.
7ty vi vandra här i tro och icke i åskådning.
8S tideț nesɛa lețkal deg wulawen nneɣ, lameɛna a wi-yufan a neffeɣ si ddunit-agi iwakken a nili ɣer tama n Sidi Ṛebbi.
8Men vi äro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifrån kroppen och komma hem till Herren.
9Ama nella di ddunit-agi ama neffeɣ seg-s, nețnadi kan a neɛǧeb i Sidi Ṛebbi.
9Därför söka vi ock vår ära i att vara honom till behag, vare sig vi äro hemma eller borta.
10Axaṭer a nɛeddi meṛṛa di ccṛeɛ n Lmasiḥ, iwakken mkul yiwen ad ițțuḥaseb ɣef lxiṛ neɣ cceṛ i gexdem asmi yella di ddunit.
10Ty vi måste alla, sådana vi äro, träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen sitt jordelivs gärningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont.
11Neẓra d acu i d lmeɛna n tugdi n Sidi Ṛebbi, daymi i nețnadi a d nehdu wiyaḍ. Sidi Ṛebbi yessen ulawen-nneɣ akken ilaq, ssarameɣ ula d kunwi tessnem-aɣ, teẓram ayen yellan deg ulawen-nneɣ.
11Då vi alltså veta vad det är att frukta Herren, söka vi att »vinna människor», men för Gud är det uppenbart hurudana vi äro; och jag hoppas att det också är uppenbart för edra samveten.
12Mačči d zzux i nebɣa a nzux s yiman-nneɣ ɣuṛ-wen, nebɣa kan a nili d sebba n lfeṛḥ-nwen. S wakka aț-țissinem amek ara terrem awal i wid ixedmen ccan i wayen i d ițbanen s ufella kan, mačči i wayen yellan deg wulawen.
12Vi vilja nu ingalunda åter anbefalla oss själva hos eder, men vi vilja giva eder en anledning att berömma eder i fråga om oss, så att I haven något att svara dem som berömma sig av utvärtes ting och icke av vad som är i hjärtat.
13Ma yella llant teswiɛin i deg nɛedda tilas deg uselmed-nneɣ, nɛedda tilas iwakken a d-tban tmanegt n Sidi Ṛebbi ; m'ara netɛqqel, i nnfeɛ-nwen i netɛeqqel.
13Ty om vi hava varit »från våra sinnen», så har det varit i Guds tjänst; om vi åter äro vid lugn besinning, så är det eder till godo.
14Nețwaḥṛes s leḥmala n Lmasiḥ yeččuṛen ulawen-nneɣ, axaṭer neẓra imi yemmut yiwen wemdan ɣef yemdanen meṛṛa, ihi mmuten meṛṛa.
14Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har dött för alla, alltså hava de alla dött.
15Yemmut ɣef medden meṛṛa, iwakken wid yeddren ur țɛicin ara i yiman nsen, lameɛna ad ɛicen i win yemmuten yerna yeḥya-d ɣef ddemma-nsen.
15Och han har dött för alla, på det att de som leva icke mer må leva för sig själva, utan leva för honom som har dött och uppstått för dem.
16Sya d asawen ur nețwali yiwen s lɛeqliya n yemdanen ; ɣas akken zik-nni uqbel a namen nella nețwali Lmasiḥ s lɛeqliya n yemdanen, tura mačči akenni i t-nețwali.
16Allt ifrån denna tid veta vi därför för vår del icke av någon efter köttet. Och om vi än efter köttet hade lärt känna Kristus, så känna vi honom nu icke mer på det sättet.
17Ihi win iteddun deg webrid n Lmasiḥ, iɛawed ed talalit, yuɣal d amdan ajdid : ayen yellan d aqdim iɛedda, kullec yuɣal d ajdid.
17Alltså, om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget; se, något nytt har kommit!
18Ayagi meṛṛa yekka-d s ɣuṛ Sidi Ṛebbi i gessemṣalaḥen imdanen yid-es s Lmasiḥ, yerna iweṣṣa-yaɣ-ed a nbecceṛ amṣaleḥ-agi i yemdanen meṛṛa n ddunit,
18Men alltsammans kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och givit åt oss försoningens ämbete.
19axaṭer s Lmasiḥ i gessemṣaleḥ Sidi Ṛebbi imdanen yid-es mbla ma imuqel ɣer ddnubat-nsen yerna iweṣṣa-yaɣ a nbecceṛ amṣaleḥ-agi.
19Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord.
20Ihi nukni d imceggɛen n Lmasiḥ, am akken d Ṛebbi s yiman-is i wen-d-issawalen yis nneɣ : Nețḥellil-ikkun s yisem n Lmasiḥ aț-țemṣalaḥem akk-d Ṛebbi.
20Å Kristi vägnar äro vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud.
21Win akken yellan d azedgan leɛmeṛ yednib, Sidi Ṛebbi yeḥkem fell-as deg umkan-nneɣ am akken d amednub i gella iwakken s tikli-nneɣ akk-d Lmasiḥ, a nili d iḥeqqiyen zdat Sidi Ṛebbi.
21Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.