1Nebɣa a kkun-nesseɛlem ay atmaten ɣef wayen yeɛnan ṛṛeḥma i d-yefka Sidi Ṛebbi i tejmuyaɛ n imasiḥiyen yellan di tmurt n Masidunya ;
1Vi vilja meddela eder, käre bröder, huru Guds nåd har verkat i Macedoniens församlingar.
2țwajeṛben s waṭas n lmeḥnat, lameɛna lfeṛḥ-nsen yețnerni. ?as akken d igellilen i llan yerna xuṣṣen aṭas, seddqen mbla cceḥḥa ;
2Fastän de hava varit prövade av svår nöd, har deras överflödande glädje, mitt under deras djupa fattigdom, så flödat över, att de av gott hjärta hava givit rikliga gåvor.
3fkan-d ayen iwumi zemren ; aql-iyi d inigi, zemreɣ a d-iniɣ fkan-d nnig n tezmert-nsen yerna xedmen ayagi s lebɣi-nsen.
3Ty de hava givit efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det självmant; därom kan jag vittna.
4Ssutren-aɣ-d s uḥellel iwakken a sen-nexdem lemziya a d-fken ula d nutni amur-nsen n ssadaqa-agi i njemmeɛ iwakken a ț-țnawi i watmaten n tmurt n Yahuda yellan di lexṣas.
4Mycket enträget bådo de oss om den ynnesten att få vara med om understödet åt de heliga.
5Zwaren deg iman-nsen mi fkan tudert-nsen i Ṛebbi, imiren s lebɣi n Sidi Ṛebbi, rnan qeddcen fell-aɣ seg ul ; ayagi sennig wayen nessaram !
5Och de gåvo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig själva gåvo de, först och främst åt Herren, och så åt oss, genom Guds vilja.
6S wakka ihi, nweṣṣa gma-tneɣ Titus ad ikemmel lxedma-nni i gebda ɣuṛ-wen ɣef wayen yeɛnan ssadaqa agi.
6Så kunde vi uppmana Titus att han skulle fortsätta såsom han hade begynt och föra jämväl detta kärleksverk bland eder till fullbordan.
7Am akken i tẓewṛem di kullec, ama di liman neɣ deg wawal, ama di tmusni neɣ di lemḥibba i tesɛam ɣuṛ-nneɣ, ẓewṛet daɣen di temsalt yeɛnan ssadaqa.
7Ja, då I nu utmärken eder i alla stycken: i tro, i tal, i kunskap, i allsköns nit, i kärlek, den kärlek som av eder har blivit oss bevisad, så mån I se till, att I också utmärken eder i detta kärleksverk.
8Mačči d lameṛ i bɣiɣ a wen-d fkeɣ ; ḥkiɣ-awen amek i zewṛen wiyaḍ, iwakken a kkun-jeṛṛbeɣ ma tesɛam leḥmala n tideț neɣ ala.
8Detta säger jag dock icke såsom en befallning, utan därför att jag, genom att framhålla andras nit, vill pröva om också eder kärlek är äkta.
9Tessnem ṛṛeḥma n Ssid-nneɣ Ɛisa Lmasiḥ yellan d Bab n lerbaḥ n ddunit meṛṛa, yuɣal d igellil ɣef ddemma-nwen iwakken a kkun isserbeḥ s tigellelt-ines.
9I kännen ju vår Herres, Jesu Kristi, nåd, huru han, som var rik, likväl blev fattig för eder skull, på det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika.
10A wen-d-fkeɣ ṛṛay-iw deg wayagi axaṭer d ayen i wen-ilhan : aseggas iɛeddan, d kunwi i d imezwura i gebɣan aț-țɛiwnem atmaten n tmurt n Yahuda yellan di lexṣaṣ, d kunwi daɣen i d imezwura i gebdan tjemmɛem-d ssadaqa-agi ;
10Det är allenast ett råd som jag härmed giver. Ty detta kan vara nyttigt för eder. I voren ju före de andra -- redan under förra året -- icke allenast när det gällde att sätta saken i verket, utan till och med när det gällde att besluta sig för den.
11ihi tura kemmlet ccɣel-agi i tebdam, s wayen iwumi tzemrem ; am akken i t-tebdam seg ul, kemmlet-eț s wul.
11Fullborden nu ock edert verk, så att I, som voren så villiga att besluta det, jämväl, i mån av edra tillgångar, fören det till fullbordan.
12Sidi Ṛebbi iqebbel ssadaqa-nneɣ, lameɛna s wakken tella tezmert-nneɣ, mačči sennig wayen nezmer.
12Ty om den goda viljan är för handen, så bliver den välbehaglig med de tillgångar den har och bedömes ej efter vad den icke har.
13Ur nebɣi ara a d-nini xlut ixxamen-nwen iwakken aț-țɛiwnem wiyaḍ, lameɛna iwakken aț-țemɛadalem ;
13Ty meningen är icke att andra skola hava lättnad och I själva lida nöd. Nej, en utjämning skall ske,
14ayen tesɛam d zzyada ad yenfeɛ wid ixuṣṣen tura, iwakken asm'ara txuṣṣem kunwi, a kkun-ɛiwnen s wayen sɛan d zzyada ; s wakka ihi aț-țemɛadalem,
14så att edert överflöd denna gång kommer deras brist till hjälp, för att en annan gång deras överflöd skall komma eder brist till hjälp. Så skall en utjämning ske,
15akken yura di tira iqedsen : Win yesɛan aṭas ur yesɛi ara zzyada, ma d win yesɛan cwiṭ ur t-ixuṣṣ kra .
15efter skriftens ord: »Den som hade samlat mycket hade intet till överlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.»
16A neḥmed Sidi Ṛebbi ɣef gma tneɣ Titus imi yețḥebbiṛ fell-awen am nukni.
16Gud vare tack, som också i Titus' hjärta ingiver samma nit för eder.
17Yeqbel mi t-in-nceggeɛ, yerna uqbel a s-nini yella iqsed a n-iruḥ ɣuṛ wen s lfeṛḥ d ameqqran.
17Ty han mottog villigt vår uppmaning; ja, han var så nitisk, att han nu självmant far åstad till eder.
18A nceggeɛ yid-es yiwen seg watmaten-nneɣ i cekkṛent akk tejmuyaɛ n watmaten ɣef lxedma-ines deg ubecceṛ n lexbaṛ n lxiṛ ;
18Med honom sända vi ock här en broder som i alla våra församlingar prisas för sitt nit om evangelium;
19ur yețwaxtaṛ ara kan d aṛfiq, lameɛna ț-țijmuyaɛ n watmaten i t-ixtaṛen iwakken a ɣ-iɛiwen di ccɣel agi yeɛnan ssadaqa ɣef ddemma n tmanegt n Sidi Ṛebbi, s wakka daɣen a d-nbeggen acḥal nebɣa a nɛiwen wiyaḍ.
19dessutom har han ock av församlingarna blivit utvald att vara vår följeslagare, när vi skola begiva oss åstad med den kärleksgåva som nu genom vår försorg kommer till stånd, Herren till ära och såsom ett vittnesbörd om vår goda vilja.
20Nețḥadar iman-nneɣ iwakken ur heddṛen ara fell-aɣ lɣaci ɣef wayen yeɛnan aḍebbeṛ i nețḍebbiṛ di ssadaqa agi, axaṭer aṭas n yedrimen i d nejmeɛ ;
20Därmed vilja vi förebygga att man talar illa om oss, i vad som rör det rikliga sammanskott som nu genom vår försorg kommer till stånd.
21nețqellib ayen yelhan ama zdat Sidi Ṛebbi ama zdat yemdanen.
21Ty vi vinnlägga oss om vad som är gott icke allenast inför Herren, utan ock inför människor.
22Nceggeɛ yid-sen gma-tneɣ agi i njeṛṛeb acḥal d abrid di yal taswiɛt, nwala amek yebɣa ad iqdec seg ul ; tikkelt-agi ẓẓwaṛa-ines di leqdic ɣef Sidi Ṛebbi tban-ed akteṛ, axaṭer yețkel fell-awen.
22Jämte dessa sända vi en annan av våra bröder, vilkens nit vi ofta och i många stycken hava funnit hålla provet, och som nu på grund av sin stora tillit till eder är ännu mycket mer nitisk.
23?ef wayen yeɛnan gma-tneɣ Titus, d arfiq-iw yerna ixeddem yid-i ɣef ddemma-nwen, ma d atmaten nniḍen, d imceggɛen n tejmuyaɛ n watmaten ; qeddcen iwakken a d tban tmanegt n Lmasiḥ.
23Om jag nu har anbefallt Titus, så mån I besinna att han är min medbroder och min medarbetare till edert bästa; och om jag har skrivit om andra våra bröder, så mån I besinna att de äro församlingssändebud och Kristi ära.
24Sbeggnet-ed ihi belli tḥemmlem ten s tideț iwakken tijmuyaɛ n watmaten ad ẓrent belli nesɛa lḥeqq imi nețzuxxu yis-wen.
24Given alltså inför församlingarna bevis på eder kärlek, och därmed också på sanningen av det som vi inför dem hava sagt till eder berömmelse.