¹Si zik llan lenbiya n lekdeb ger lɣaci, akken daɣen ara d-kkren gar-awen wid ara kkun-iɣuṛṛen s uselmed-nsen. A d-skecmen tamusni-nsen n lekdeb d usexṛeb, ad nekṛen ula d amsellek i ten-id-icufɛen ; s wakka ara d-sseɣlin ɣef yiman-nsen tawaɣit ur bnin fell-as.

¹Men också falska profeter uppstodo bland folket, likasom jämväl bland eder falska lärare skola komma att finnas, vilka på smygvägar skola införa fördärvliga partimeningar och draga över sig själva plötsligt fördärv, i det att de till och med förneka den Herre som har köpt dem.

²Ɣas akken ffɣen i webrid, aṭas ara ten-iḍefṛen, ɣef ddemma-nsen ara ițwargem webrid n tideț ;

²De skola få många efterföljare i sin lösaktighet, och för deras skull skall sanningens väg bliva smädad.

³a ten-yawi ṭṭmeɛ, a wen kellxen s imeslayen n lekdeb ; meɛna nnger-nsen ur ițɛeṭṭil ara, tawaɣit tețṛaǧu-ten.

³I sin girighet skola de ock med bedrägliga ord bereda sig vinning av eder. Men sedan länge är deras dom i annalkande, den dröjer icke, och deras fördärv sover icke.

⁴Teẓram belli Sidi Ṛebbi ur iḥunn ara ɣef lmalayekkat yeffɣen i webrid, meɛna iḍeggeṛ-iten ɣer tesraft lqayen n ṭṭlam anda țwaqnent, țṛaǧunt lḥisab.

⁴Ty Gud skonade ju icke de änglar som syndade, utan störtade dem ned i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets hålor, för att där förvaras till domen.

⁵Ur iḥunn ara daɣen ɣef yemdanen n zzman aqdim asm' akken i sen-d iceggeɛ lḥemla n waman i lɣaci amcum ; issemneɛ seg-sen anagar Sidna Nuḥ ițbecciṛen lḥeqq n Sidi Ṛebbi, akk-d sebɛa n yemdanen yid-es.

⁵Ej heller skonade han den forntida världen, om han ock, när han lät floden komma över de ogudaktigas värld, bevarade Noa såsom rättfärdighetens förkunnare, jämte sju andra.

⁶Iɛuqeb timdinin n Sudum d Gumuṛ, issenger-itent, isxeḍ-itent s tmes, yerra-tent d iɣed ; ifka-d ayagi d lemtel i yemcumen iwakken ad ẓren d acu i ten-ițṛaǧun.

⁶Och städerna Sodom och Gomorra lade han i aska och dömde dem till att omstörtas; han gjorde dem så till ett varnande exempel för kommande tiders ogudaktiga människor.

⁷Issemneɛ anagar Luṭ yellan d aḥeqqi, yemmuɣbnen ɣef yir lecɣal n lɣaci amcum yellan di zzman-is.

⁷Men han frälste den rättfärdige Lot, som svårt pinades av de gudlösa människornas lösaktiga vandel.

⁸Argaz-agi aḥeqqi ițɛicin gar-asen, itețț-it wul-is ɣef ayen i gsell d wayen țwalint wallen-is yal ass, ɣef yir tikli nsen d yir lecɣal-nsen.

⁸Ty genom de ogärningar som han, den rättfärdige mannen, måste se och höra, där han bodde ibland dem, plågades han dag efter dag i sin rättfärdiga själ.

⁹S wakka Sidi Ṛebbi yeẓra amek ara isellek di teswiɛin iweɛṛen imdanen i gțeklen fell-as ; ma d imcumen a ten-yerr ɣer rrif i lɛiqab i d-iteddun ass n lḥisab.

⁹Så förstår Herren att frälsa de gudfruktiga ur prövningen, men ock att under straff förvara de orättfärdiga till domens dag.

¹⁰Ad iɛaqeb widak-nni i gxeddmen lefsad, ițnadin anagar lebɣi n tnefsit-nsen, imi ur țțaken ara lqima i lhiba n Sidi Ṛebbi. Ur țqadaṛen ara, qebbḥen, ur uggaden ara ad regmen ula d lmalayekkat.

¹⁰Och detta gör han först och främst med dem som i oren begärelse stå efter köttslig lust och förakta andevärldens herrar. I sitt trots och sin självgodhet bäva dessa människor icke för att smäda andevärldens härlige,

¹¹Ma d lmalayekkat yesɛan lqeḍra ț-țezmert sennig wid yesselmaden lekdeb, ur sen-țarrant ara rregmat zdat Sidi Ṛebbi.

¹¹under det att änglar som stå ännu högre i starkhet och makt icke om dem uttala någon smädande dom inför Herren.

¹²Meɛna imdanen-agi țɛicin am lmal n lexla, lhan kan i ṣṣyada, ur țxemmimen ara, reggmen ayen ur ssinen ; ad ɣlin di tesraft n ddnubat nsen, ad mmuṛdsen akken ițmuṛdus lmal.

¹²Men på samma sätt som oskäliga djur förgås, varelser som av naturen äro födda till att fångas och förgås, på samma sätt skola ock dessa förgås, eftersom de smäda vad de icke känna till;

¹³D lbaṭel zerɛen ara d-megren, țțafen lfeṛḥ-nsen mi xeddmen ɛinani lebɣi n tnefsit-nsen. Sčuṛen d lɛib akk-d lḥecma, yerna m' ara qqimen yid-wen ɣer lmakla, ur țsetḥin ara s lehduṛ-nsen d ukellex-nsen.

¹³och de skola så bliva bedragna på den lön som de vilja vinna genom orättfärdighet. De hava sin lust i kräsligt leverne mitt på ljusa dagen. De äro skamfläckar och styggelser, där de vid gästabuden, som de få hålla med eder, frossa i sina njutningar.

¹⁴Sṭamaɛen anagar yir tilawin iwakken ad znun yid-sent ; ur ɛeggun ara di ddnubat i xeddmen, țɣuṛṛun imdanen ur neǧhid ara di liman, ččuṛen d ṭṭmeɛ, ț-țarwa n deɛwessu.

¹⁴Deras ögon äro fulla av otuktigt begär och kunna icke få nog av synd. De locka till sig obefästa själar. De hava hjärtan övade i girighet. Förbannade äro de.

¹⁵Sǧan abrid n lewqam, ɛeṛqen mi tebɛen abrid i gewwi Belɛam mmi-s n Biɛuṛ i gḥemmlen ad yerbeḥ idrimen s lexdeɛ.

¹⁵De hava övergivit den raka vägen och kommit vilse genom att efterfölja Balaam, Beors son, på hans väg. Denne åtrådde ju att vinna lön genom orättfärdighet;

¹⁶Lameɛna iḥeccem-it Sidi Ṛebbi, mi d-issenṭeq ɣuṛ-es taɣyult tagugamt s ṣṣut n wemdan ; s wakka i t-iḥbes, iwakken ur ițkemmil ara di yir ccɣel-is.

¹⁶men han blev tillrättavisad för sin överträdelse: en stum arbetsåsninna begynte tala med människoröst och hindrade profeten i hans galenskap.

¹⁷Imdanen-agi am tliwa iqquṛen, am usigna y

¹⁷Dessa människor äro källor utan vatten, skyar som drivas av stormvinden, och det svarta mörkret är förvarat åt dem.

²¹Axiṛ-asen i yemdanen-agi lemmer ur ssinen ara abrid n lḥeqq, wala imi i t-ssnen uɣalen ṭṭaxṛen i lameṛ iqedsen i sen-d-ițțucegɛen s ɣuṛ Sidi Ṛebbi.

¹⁸Ty de tala stora ord som äro idel fåfänglighet; och då de nu själva leva i köttsliga begärelser, locka de genom sin lösaktighet till sig människor som med knapp nöd rädda sig undan sådana som vandra i villfarelse.

²²Yedṛa yid-sen am akken yella di lemtul : Ițțuɣal weqjun ɣer iriran-is ; qqaṛen daɣen : Ilef iwumi ssarden, yuɣal imiren kan ad ixnunes deg waluḍ.

¹⁹De lova dem frihet, fastän de själva äro förgängelsens trälar; ty den som har låtit sig övervinnas av någon, han har blivit dennes träl.

²⁰Och då de genom kunskapen om Herren och Frälsaren, Jesus Kristus, hava undkommit världens besmittelser, men sedan åter låta sig insnärjas och övervinnas av dem, så har det sista för dem blivit värre än det första.

²¹Ty det hade varit bättre för dem att icke hava lärt känna rättfärdighetens väg, än att nu, sedan de hava lärt känna den, vända tillbaka, bort ifrån det heliga bud som har blivit dem meddelat.

²²Det har gått med dem såsom det riktigt heter i ordspråket: »En hund vänder åter till sina spyor», och: »Ett tvaget svin vältrar sig åter i smutsen.»