1A Tawfilus, di tektabt-inu tamezwarut, ḥkiɣ-ed ayen ixdem Sidna Ɛisa d wayen yesselmed seg wass amezwaru armi d ass i deg yețwarfed ɣer igenni.
1I min förra skrift, gode Teofilus, har jag berättat om allt vad Jesus gjorde och lärde,
2Uqbel ad ițwarfed, yefka lumuṛat-is s Ṛṛuḥ iqedsen i wid i gextaṛ ad ilin d ṛṛusul.
2ända till den dag då han blev upptagen, sedan han genom helig ande hade givit sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt.
3Mi d-iḥya si ger lmegtin, i nutni daɣen iwumi i d-isban iman-is belli yedder ; ṛebɛin wussan nețța ițban asen-d yerna ițmeslay-asen-d ɣef wayen yeɛnan tagelda n Sidi Ṛebbi.
3För dem hade han ock genom många säkra bevis tett sig såsom levande, efter utståndet lidande; ty under fyrtio dagar lät han sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.
4Yiwen wass, mi gella itețț yid-sen, yefka-yasen lameṛ-agi : Ur țeffɣet ara si temdint n Lquds, lameɛna eṛǧut lemɛahda n Baba Ṛebbi, tin akken i wen-d nniɣ ;
4När han då var tillsammans med dem, bjöd han dem och sade: »Lämnen icke Jerusalem, utan förbiden där vad Fadern har utlovat, det varom I haven hört av mig.
5« Yeḥya isseɣḍas imdanen deg aman, ma d kunwi, di kra n wussan aț-țețwaɣeḍsem s Ṛṛuḥ iqedsen.»
5Ty Johannes döpte med vatten, men få dagar härefter skolen I bliva döpta i helig ande.»
6Mi llan ṛṛusul nnejmaɛen yid-es, steqsan-t : A Sidi, deg ussan-agi ara d terreḍ tageldit i wegdud n wat Isṛail ?
6Då de nu hade kommit tillhopa, frågade de honom och sade: »Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?»
7Yerra-yasen : Ur țnadit ara aț-țeẓrem ayen yeɛnan lewqat d wussan i ghegga Baba Ṛebbi s lḥekma-ines si zik, ayagi mačči d ccɣel-nwen.
7Han svarade dem: »Det tillkommer icke eder att få veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.
8Kunwi a wen-d-tețțunefk tezmert n Ṛṛuḥ iqedsen ara d-yersen fell-awen, imiren aț-țilim d inigan-iw di temdint n Lquds, di tmurt n Yahuda ț-țmurt n Samarya, aț-țawḍem alamma d ixfawen n ddunit.
8Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända.»
9Akken i d-yenna imeslayen-agi, Sidna Ɛisa yețwarfed ɣer igenni nutni țmuqulen deg-s armi i t-tɣumm tagut.
9När han hade sagt detta, lyftes han inför deras ögon upp i höjden, och en sky tog honom bort ur deras åsyn.
10Mazal ṛeṣṣan allen-nsen deg-s ɣer tegnaw, mi sen-d-dehṛen sin yergazen s llebsa tamellalt, nnan-asen :
10Och medan de skådade mot himmelen, under det han for upp, se, då stodo hos dem två män i vita kläder.
11Ay imezdaɣ n tmurt n Jlili, acuɣeṛ mazal-ikkun tețmuqqulem ɣer tegnaw ? Akken i twalam Sidna Ɛisa yuli ɣer igenni, akken daɣen ara t-twalim asmi ara d-yuɣal.
11Och dessa sade: »I galileiske män, varför stån I och sen mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till himmelen, han skall komma igen på samma sätt som I haven sett honom fara upp till himmelen.»
12Seg iɣil uzemmur, uɣalen ɣer temdint n Lquds ibeɛden azal n tikli n wass n westeɛfu.
12Sedan vände de tillbaka till Jerusalem från det berg som kallas Oljeberget, vilket ligger nära Jerusalem, icke längre därifrån, än man får färdas på en sabbat.
13Mi wwḍen ɣer temdint n Lquds, ulin ɣer texxamt anda nnumen țnejmaɛen. Yella gar-asen Buṭrus, Yuḥenna, Yeɛqub, Andriyus, Filibas, Suma, Bartelmay, Matta, Yeɛqub mmi-s n Ḥalfi, Semɛun awaṭani akk-d Yahuda mmi-s n Yeɛqub.
13Och när de hade kommit dit, gingo de upp i den sal i övre våningen, där de plägade vara tillsammans: Petrus och Johannes och Jakob och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomeus och Matteus, Jakob, Alfeus' son, och Simon ivraren och Judas, Jakobs son.
14Țnejmaɛen s yiwen n ṛṛay iwakken ad deɛɛun ɣer Sidi Ṛebbi nutni d kra n tlawin, llan yid-sen daɣen watmaten n Sidna Ɛisa akk-d yemma-s, Meryem.
14Alla dessa höllo endräktigt ut i bön tillika med Maria, Jesu moder, och några andra kvinnor samt Jesu bröder.
15Deg ussan-nni, llan nnejmaɛen azal n meyya uɛecrin n wayetmaten, yekker-ed Buṭrus gar-asen, yenna-d :
15En av de dagarna stod Petrus upp och talade bland bröderna, som då voro församlade till ett antal av omkring etthundratjugu; han sade:
16Ay atmaten, ilaq a d-yedṛu wayen i d-yenna Ṛṛuḥ iqedsen si zik seg yimi n Sidna Dawed, ɣef wayen yeɛnan Yudas i d-yezwaren zdat n wid i geṭṭfen Sidna Ɛisa.
16»Mina bröder, det skriftens ord skulle fullbordas, som den helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas, vilken blev vägvisare åt de män som grepo Jesus.
17Yudas-agi yella d yiwen seg neɣ, yerna ițekki di leqdic-nneɣ ɣef Sidi Ṛebbi.
17Han var ju räknad bland oss och hade också fått detta ämbete på sin lott.
18Argaz-agi yuɣ akal s yedrimen-nni n lexdeɛ, yuɣal yeɣli ɣef wudem, ifelleq uɛebbuḍ-is, mmaren-d akk ijuɣdan-is.
18Och med de penningar han hade fått såsom lön för sin ogärning förvärvade han sig en åker. Men han störtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, så att alla hans inälvor gåvo sig ut.
19Imezdaɣ n temdint n Lquds slan akk s wannect-agi, daymi i semman i wemkan-nni s tmeslayt-nsen : Ḥaqel damma , yeɛni iger n idammen.
19Detta blev bekant för alla Jerusalems invånare, och så blev den åkern på deras tungomål kallad Akeldamak (det betyder Blodsåkern).
20Am akken yura di tektabt n Sabur : Axxam-is ad yexlu, ur t-izeddeɣ yiwen. Yura daɣen : Wayeḍ ad yeṭṭef amkan-is.
20Så är ju skrivet i Psalmernas bok: 'Hans gård blive öde, och ingen må finnas, som bor däri'; och vidare: 'Hans ämbete tage en annan.'
21Ilaq-aɣ ihi a d-nextiṛ yiwen seg wid yellan yid-nneɣ mi nțeddu d Sidna Ɛisa di mkul amkan,
21Därför bör nu någon av de män som följde oss under hela den tid då Herren Jesus gick ut och in bland oss,
22seg wasmi i t-isseɣḍes Yeḥya aɣeṭṭas armi d ass i deg yețwarfed ɣer igenni ; iwakken ad yili am nukkni d inigi n ḥeggu-ines.
22allt ifrån den dag då han döptes av Johannes ända till den dag då han blev upptagen och skildes ifrån oss -- någon av dessa män bör insättas till att jämte oss vittna om hans uppståndelse.»
23Sbedden-d sin yergazen : Yusef yețțusemman Barsaba iwumi qqaṛen daɣen « Aḥeqqi » akk-d Matyas.
23Därefter ställde de fram två: Josef (som kallades Barsabbas och hade tillnamnet Justus) och Mattias.
24Dɛan ɣer Sidi Ṛebbi s imeslayen agi : A Sidi Ṛebbi, kečč yesnen ulawen n yemdanen meṛṛa, sbeggen aɣ-ed anwa deg-sen i gwulmen
24Och de bådo och sade: »Herre, du som känner allas hjärtan, visa oss vilken av dessa två du har utvalt
25iwakken ad iṭṭef amkan di lecɣal n ṛṛusul i ɣef yeṭṭaxeṛ Yudas, imi nețța iṛuḥ ɣer wemkan i s-ilaqen.
25till att få den plats såsom tjänare och apostel, vilken Judas övergav, för att gå till den plats som var hans.»
26Gren tasɣaṛt, tṣaḥ-ed i Matyas ; dɣa rnan-t-id ɣer ḥdac-nni n ṛṛusul.
26Och de drogo lott om dem, och lotten föll på Mattias. Och så blev denne, jämte de elva, räknad såsom apostel.