¹Ass n Lɛid n wass wis xemsin, inelmaden llan nnejmaɛen akk deg yiwen n wemkan.

¹När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade med varandra.

²Taswiɛt kan, yekka-d yiwen n lḥess ameqqran seg igenni am waḍu iǧehden, yeččuṛ akk axxam-nni anda qqimen.

²Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto.

³Sehṛen-asen-d am akken d ilsawen n tmes ițemfaṛaqen wway gar-asen, rsen-d ɣef yal yiwen deg sen.

³Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem.

⁴Sčuṛen akk s Ṛṛuḥ iqedsen, bdan țmeslayen s tutlayin nniḍen, yal yiwen seg-sen iheddeṛ s tutlayt i s-d-yefka Ṛṛuḥ iqedsen.

⁴Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.

⁵Deg ussan-nni, di temdint n Lquds, llan yemdanen n wat Isṛail yețḍuɛun Sidi Ṛebbi, i d-yusan si mkul tamurt n ddunit.

⁵Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen.

⁶Mi slan i lḥess-nni, lɣaci uzzlen d meṛṛa ; dehcen, axaṭer sellen-asen țmeslayen-d s tutlayt n tmurt i deg țɛicin.

⁶Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem.

⁷Wehmen, țɛeǧben, qqaṛen wway gar-asen : Imdanen-agi yețmeslayen mačči n tmurt n Jlili ?

⁷Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala?

⁸Amek armi yal yiwen deg-nneɣ isell-asen țmeslayen s tmeslayt-is ?

⁸Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?

⁹Llan gar-aneɣ yemdanen i d yusan si tmurt n Bartas, si tmurt n Midyas, si tmurt n Ilam, kra nniḍen si tmurt n Mizubuṭamya, si tmurt n Yahuda akk-d tmurt n Kafadusya, wiyaḍ si tmurt n Tqenṭert, si tmurt n Asya,

⁹Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien,

¹⁰si tmurt n Frijya akk-d Bamfilya. Usan-d daɣen si tmurt n Maṣer, si leǧwahi n Qiṛwan di tmurt n Libya, widak i d-yusan si temdint n Ṛuma ;

¹⁰i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åt Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom,

¹¹llan daɣen wat Isṛail akk-d wid itabaɛen di ddin nsen, llan wid n tegzirt n Kritus akk-d waɛṛaben. Amek armi i sen-nesla țmeslayen s tutlayin-nneɣ meṛṛa ɣef leɛǧayeb n Sidi Ṛebbi ?

¹¹vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga gärningar.»

¹²Dehcen akk, ur ẓrin d acu ara xemmemen, qqaṛen wway gar-asen : D acu-t wayagi ?

¹²Så uppfylldes de alla av häpnad och visste icke vad de skulle tänka. Och de sade, den ene till den andre: »Vad kan detta betyda?»

¹³Ma d wiyaḍ stehzayen fell-asen qqaṛen : D askaṛ i sekkṛen !

¹³Men somliga drevo gäck med dem och sade: »De äro fulla av sött vin.»

¹⁴Buṭrus yellan akk-d ḥdac n ṛṛusul-nni, issaɛli taɣect-is yenna i lɣaci : Ay imezdaɣ n temdint n Lquds akk-d kunwi meṛṛa isɛeddayen ussan di temdint-agi, slet-ed mliḥ i wayen ara wen-d-iniɣ, ilaq aț-țeẓrem ayagi :

¹⁴Då trädde Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst och talade till dem: »I judiske män och I alla Jerusalems invånare, detta mån I veta, och lyssnen nu till mina ord:

¹⁵irgazen-agi ur skiṛen ara am akken i ɣilen kra seg-wen, axaṭer ațan d țesɛa n ṣṣbeḥ kan !

¹⁵Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är ju blott tredje timmen på dagen.

¹⁶Lameɛna ayagi yedṛan d ayen i d-icar nnbi Yuwil :

¹⁶Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:

¹⁷Sidi Ṛebbi yenna-d : Deg ussan ineggura a d-sserseɣ Ṛṛuḥ-iw ɣef yemdanen meṛṛa ; arrac-nwen d yessi-twen a d-țcirin ayen ara sen-d-țxebbiṛeɣ, ilmeẓyen-nwen a sen-d-țweḥḥiɣ, imɣaṛen-nwen a sen-d-mmeslayeɣ di tirga.

¹⁷'Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud, att jag skall utgjuta av min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra gamla män skola hava drömmar;

¹⁸Anɛam, deg ussan-nni a d-smireɣ Ṛṛuḥ-iw ɣef yiqeddacen-iw ț-țqeddacin-iw, a d-ciren s wayen ara sen-d-țxebbiṛeɣ.

¹⁸ja, över mina tjänare och mina tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skola profetera.

¹⁹Deg igenni ad xedmeɣ leɛǧayeb, di lqaɛa a d-sekneɣ licaṛat yessewhamen : idammen, times d usigna n ddexxan.

¹⁹Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen och tecken nere på jorden: blod och eld och rökmoln.

²⁰Iṭij ad yuɣal d ṭṭlam, aggur ad yuɣal am idammen uqbel a d-yas wass n Sidi Ṛebbi ; ass-nni d ass ameqqran, yeččuṛen d lɛaḍima.

²⁰Solen skall vändas i mörker och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och härliga.

²¹Imiren kra n win ineddhen s yisem n Sidi Ṛebbi ad ițțusellek.

²¹Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst.'

²²Ay imdanen n wat Isṛail, ḥesset-ed mliḥ i wayen ara wen-d iniɣ : ɣef wayen yeɛnan Ɛisa anaṣari, teẓram akk belli Sidi Ṛebbi isbeggen ed tazmert-is mi gexdem zdat-wen lbeṛhanat, licaṛat d leɛǧubat, am akken i teẓram s yiman-nwen.

²²I män av Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en man som inför eder fick vittnesbörd av Gud genom kraftgärningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, såsom I själva veten,

²³Akken yella si zik di leqsed n Sidi Ṛebbi ; argaz-agi tezzenzem-t, d kunwi i t-yenɣan mi t-tsellmem ger ifassen n ikafriwen i t-isemmṛen ɣef lluḥ.

²³denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut och sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män som icke veta av lagen låtit fastnagla vid korset och döda.

²⁴Lameɛna Sidi Ṛebbi yesseḥya t-id, isellek-it-id si tesraft n lmut axaṭer d lmuḥal a t-teṭṭef ɣuṛ-es.

²⁴Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av döden.

²⁵Sidna Dawed yenna-d fell-as : Țwaliɣ kull ass Sidi Ṛebbi zdat-i axaṭer yețțili ɣer uyeffus-iw iwakken ur ɣelliɣ ara ;

²⁵Ty David säger med tanke på honom: 'Jag har haft Herren för mina ögon alltid, ja, han är på min högra sida, för att jag icke skall vackla.

²⁶daymi i gefṛeḥ wul-iw, i tcennu taɣect-iw ; ula d iɣsan-iw ad ṛtiḥen di laman ;

²⁶Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med en förhoppning:

²⁷axaṭer ur iyi-tețțaǧǧaḍ ara di laxeṛt,ur tețțaǧaḍ ara win i k-iḍuɛen ad yerku deg uẓekka.

²⁷den, att du icke skall lämna min själ åt dödsriket och icke låta din Helige se förgängelse.

²⁸Teldiḍ-iyi iberdan n tudert ; ul-iw yeččuṛ d lfeṛḥ imi tețțiliḍ yid-i.

²⁸Du har kungjort mig livets vägar; du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.'

²⁹Ay atmaten ilaq-iyi a wen d-mmeslayeɣ ɛinani ɣef tideț yeɛnan jeddi-tneɣ Sidna Dawed. Teẓram belli yemmut, yețwamḍel, yerna aẓekka ines mazal-it ar ass-a gar-aneɣ.

²⁹Mina bröder, jag kan väl fritt säga till eder om vår stamfader David att han är både död och begraven; hans grav finnes ju ibland oss ännu i dag.

³⁰Lameɛna imi d nnbi i gella, yeẓra belli Sidi Ṛebbi ad iṭṭef di lemɛahda i s-d-yefka mi s-d-yenna : D yiwen si tarwa-k ara sbeddeɣ d agellid deg wemkan-ik.

³⁰Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att 'av hans livs frukt sätta en konung på hans tron',

³¹Ɣef ḥeggu n Lmasiḥ i d-icar mi d-yenna lehduṛ-agi ; axaṭer ț-țideț, ur t-yeǧǧi di laxeṛt, ur t-yeǧǧi ad yerku.+

³¹därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att hans kropp icke skulle se förgängelse.

³²Win ɣef i wen-d-țmeslayeɣ, d Ɛisa-agi i d-isseḥya Sidi Ṛebbi si ger lmegtin, aql-aɣ akk d inagan.

³²Denne -- Jesus -- har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla vittna.

³³Mi gețwarfed ɣer uyeffus n Sidi Ṛebbi, yețțunefk-as Ṛṛuḥ iqedsen i s-yewɛed Baba Ṛebbi, nețța ismar-it-id fell-aɣ ; d ayen i teslam, i twalam.

³³Och sedan han genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern undfått den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I här sen och hören.

³⁴Mačči d Sidna Dawed i gulin ɣer igenni, axaṭer d nețța i d-yennan : Sidi Ṛebbi yenna-d i Ssid-iw :

³⁴Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger han själv: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,

³⁵Sṭef amkan n lḥekma ɣer uyeffus-iw alamma rriɣ iɛdawen-ik seddaw idaṛṛen-ik.+ +

³⁵till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.

³⁶Ilaq ihi at Isṛail meṛṛa ad ẓren s tideț belli Ɛisa-nni i tsemmṛem ɣef lluḥ, d nețța i gerra Sidi Ṛebbi d Agellid ameqqran, d Lmasiḥ.

³⁶Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne Jesus som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Messias.»

³⁷Mi slan i wayen i d-yenna Buṭrus, lɣaci meṛṛa saxen wulawen-nsen, nnan i Buṭrus d ṛṛusul nniḍen : Ay atmaten, d acu ara nexdem ?

³⁷När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skola vi göra?»

³⁸Buṭrus yerra-yasen : Tubet, beddlet tikli ! Mkul yiwen deg-wen ad yețwaɣḍes s yisem n Sidna Ɛisa Lmasiḥ iwakken a wen-țwasemmḥen ddnubat-nwen, yerna a wen-d yețțunefk Ṛṛuḥ iqedsen.

³⁸Petrus svarade dem: »Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande.

³⁹Axaṭer lweɛd-agi n Sidi Ṛebbi, yețțunefk-ed i kunwi d warraw-nwen akk-d wid meṛṛa n leǧnas nniḍen iwumi ara d-issiwel Sidi Ṛebbi Illu-nneɣ.

³⁹Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.»

⁴⁰Buṭrus inehhu-ten s waṭas n yimeslayen nniḍen, iwakken ad amnen, yeqqaṛ-asen : Xḍut i lǧil-agi iɛewjen iwakken aț-țețțusellkem !

⁴⁰Också med många andra ord bad och förmanade han dem, i det han sade: »Låten frälsa eder från detta vrånga släkte.»

⁴¹Wid iqeblen ayen i d-yenna Buṭrus, qeblen ad țwaɣedṣen. Ass-nni rnan-d wazal n tlata alaf n yemdanen i gumnen.

⁴¹De som då togo emot hans ort läto döpa sig; och så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer.

⁴²Seg imiren, zgan țnejmaɛen am atmaten iwakken ad slen i wselmed n ṛṛusul ; beṭṭun aɣṛum n usmekti n Lmasiḥ, yerna deɛɛun ɣer Sidi Ṛebbi s yiwen n wul.

⁴²Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.

⁴³Tɛeǧǧben, tekcem-iten akk tugdi mi țwalin ṛṛusul xeddmen aṭas n lbeṛhanat d leɛǧayeb.

⁴³Och fruktan kom över var och en; och många under och tecken gjordes genom apostlarna.

⁴⁴Wid akk yumnen, țɛicin s tdukli yerna beṭṭun wway gar-asen ayen akk sɛan.

⁴⁴Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt;

⁴⁵Znuzun ayla-nsen meṛṛa, ayen akken i d-jemɛen, feṛqen-t wway gar-asen mkul yiwen ɣef leḥsab n wakken yeḥwaǧ.

⁴⁵de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig därav åt alla, eftersom var och en behövde.

⁴⁶Kull ass, s yiwen ṛṛay, țnejmaɛen di lǧameɛ iqedsen, țnejmaɛen daɣen deg ixxamen-nsen, beṭṭun aɣṛum iwakken ad mektin Lmasiḥ, tețțen lqut-nsen s nneya d lfeṛḥ ;

⁴⁶Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, och lovade Gud.

⁴⁷țḥemmiden Sidi Ṛebbi, imdanen meṛṛa țqadaṛen-ten ; Sidi Ṛebbi irennu-d kull ass ɣer tejmaɛt-nsen wid ițțusellken.

⁴⁷Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.