1Di lweqt-nni, agellid Hiṛudus yebda ițqehhiṛ inelmaden n tejmaɛt yellan di temdint n Lquds.
1Vid den tiden lät konung Herodes gripa och misshandla några av dem som hörde till församlingen.
2Yefka lameṛ, ad nɣen s usekkin Yeɛqub gma-s n Yuḥenna.
2Och Jakob, Johannes' broder, lät han avrätta med svärd.
3Mi gwala d ayen isfeṛḥen at Isṛail, yerna daɣen isseḥbes Butṛus, deg wussan n lɛid n leslak.
3När han såg att detta behagade judarna, fortsatte han och lät fasttaga också Petrus. Detta skedde under det osyrade brödets högtid.
4Mi t-id-ṭṭfen, rran-t ɣer lḥebs. Isbedd-as taɛessast n ṛebɛa trebbaɛ n lɛeskeṛ, mkul tarbaɛt deg-s ṛebɛa iɛeskṛiwen ; yebɣa a t-icaṛeɛ zdat lɣaci meṛṛa, m'ara tɛeddi Tfaska n yizimer.
4Och sedan han hade gripit honom, satte han honom i fängelse och uppdrog åt fyra vaktavdelningar krigsmän, vardera på fyra man, att bevaka honom; och hans avsikt var att efter påsken ställa honom fram inför folket.
5Butṛus ihi yella di lḥebs ; ma ț-țajmaɛt n watmaten tezga di tẓallit, tdeɛɛu fell-as ɣer Sidi Ṛebbi.
5Under tiden förvarades Petrus i fängelset, men församlingen bad enträget till Gud för honom.
6Iḍ-nni uqbel a t-icaṛeɛ Hiṛudus, Butṛus ițwarzen s snat snasel, yella iṭṭes ger sin iɛeskṛiwen , wiyaḍ ɛussen tawwurt n lḥebs.
6Natten före den dag då Herodes tänkte draga honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två krigsmän, fängslad med två kedjor; och utanför dörren voro väktare utsatta till att bevaka fängelset.
7Taswiɛt kan, ataya lmelk n Sidi Ṛebbi iḍheṛ-as-d ; yiwet n tafat tameqqrant tceɛceɛ-ed di lḥebs-nni. Lmelk-nni yennul idis n Buṭrus, issendekwal-it-id yenna-yas : Ɣiwel Kker ! Imiren kan, qqeṛsent snasel-nni ɣlint-ed seg ifassen-is.
7Då stod plötsligt en Herrens ängel där, och ett sken lyste i rummet. Och han stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: »Stå nu strax upp»; och kedjorna föllo ifrån hans händer.
8Lmelk-nni yenna-yas : Els-ed arkasen-ik tbeggseḍ ɣef yiman-ik ! Buṭrus ixdem akken i s-d-yenna, lmelk yenna-yas-d daɣen : Sburr-ed abeṛnus-ik tettebɛeḍ-iyi-d !
8Ängeln sade ytterligare till honom: »Omgjorda dig, och tag på dig dina sandaler.» Och han gjorde så. därefter sade ängeln till honom: »Tag din mantel på dig och följ mig.»
9Butṛus ikker itbeɛ-it ; ur ifaq ara belli lmelk nni ț-țideț iḍheṛ-as-ed, inwa d aweḥḥi n Sidi Ṛebbi.
9Och Petrus gick ut och följde honom; men han förstod icke att det som skedde genom ängeln var något verkligt, utan trodde att det var en syn han såg.
10Ɛeddan zdat tɛessast tamezwarut, rnan tis snat, wwḍen ɣer tewwurt n wuzzal yessufuɣen ɣer temdint, teldi weḥd-es ; ffɣen ɛeddan deg yiwet n tezniqt, imiren lmelk yexfa ger wallen n Buṭrus.
10När de så hade gått genom första och andra vakten, kommo de till järnporten som ledde ut till staden. Den öppnade sig för dem av sig själv, och de trädde ut och gingo en gata fram; och i detsamma försvann ängeln ifrån honom.
11Mi d-yufa iman-is di beṛṛa, ifaq belli ț-țideț, Sidi Ṛebbi iceggeɛ-d lmelk-is, isellek-it-id seg-ufus n Hiṛudus akk-d lbaṭel i bɣan a s-t xedmen wat Isṛail.
11När sedan Petrus kom till sig igen, sade han: »Nu vet jag och är förvissad om att Herren har utsänt sin ängel och räddat mig ur Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade väntat sig.»
12Mi gefhem lḥala i deg yella, ikker iṛuḥ ɣer wexxam n Meryem yemma-s n Yuḥenna iwumi qqaṛen daɣen Maṛqus, nnejmaɛen dinna waṭas n watmaten, deɛɛun ɣer Sidi Ṛebbi.
12När han alltså hade förstått huru det var, gick han till det hus där Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ock kallades Markus; där voro ganska många församlade och bådo.
13Mi gesqeṛbeb di tewwurt n beṛṛa, tusa-d yiwet n tqeddact isem-is Rudya, tqeṛṛeb ɣer tewwurt aț-țesmeḥses ;
13Då han nu klappade på portdörren, kom en tjänsteflicka, vid namn Rode, för att höra vem det var.
14mi teɛqel taɣect n Buṭrus, di lfeṛḥ-nni i deg tella ur teldi ara tawwurt, tuzzel aț-țissiweḍ lexbaṛ belli Butṛus atan ibedd zdat tewwurt.
14Och när hon kände igen Petrus' röst, öppnade hon i sin glädje icke porten, utan skyndade in och berättade att Petrus stod utanför porten.
15Nnan-as : Waqila iffeɣ-ikem leɛqel ! Lameɛna teṭṭef deg wayen i d tenna.
15Då sade de till henne: »Du är från dina sinnen.» Men hon bedyrade att det var såsom hon hade sagt. Då sade de: »Det är väl hans ängel.»
16Nnan-as : Ahat d lexyal-is ihi ! Llan țemsteqsayen, ma d Butṛus mazal-it isqeṛbub-ed ; mi d-ldin tawwurt wehmen mi t-walan.
16Men Petrus fortfor att klappa; och när de öppnade, sågo de med häpnad att det var han.
17Buṭrus iwehha-yasen s ufus-is ad ssusmen, yeḥka-yasen amek i t-id issufeɣ Sidi Ṛebbi si lḥebs, yenna yasen : Sṣiwḍet lexbaṛ-agi i Yeɛqub d watmaten. Dɣa iṛuḥ ibeddel amkan.
17Och han gav tecken åt dem med handen att de skulle tiga, och förtäljde för dem huru Herren hade fört honom ut ur fängelset. Och han tillade: »Låten Jakob och de andra bröderna få veta detta.» Sedan gick han därifrån och begav sig till en annan ort.
18Mi guli wass, lɛeskeṛ iɛussen Butṛus tqelqen, țmesteqsayen amek i geffeɣ si lḥebs, anwa i t-yessufɣen ?
18Men när det hade blivit dag, uppstod bland krigsmännen en ganska stor oro och undran över vad som hade blivit av Petrus.
19Hiṛudus iceggeɛ a t-id-qellben, meɛna ur t-ufin ara. Yebḥet iɛessasen-nni, dɣa yefka lameṛ a ten-nɣen ; imiren iṛuḥ si tmurt n Yahuda ɣer tmurt n Qiṣarya, anda yesɛedda kra n wussan.
19När så Herodes ville hämta honom, men icke fann honom, anställde han rannsakning med väktarna och bjöd att de skulle föras bort till bestraffning. Därefter for han ned från Judeen till Cesarea och vistades sedan där.
20Hiṛudus yerfa ɣef yimezdaɣ n temdinin n Sur akk d Sidun, lameɛna nutni mcawaṛen, msefhamen akk-d Blastus yellan d lewkil-is ; dɣa ceggɛen wid ara s-issutren lehna, axaṭer tamurt-nsen tețɛic seg wayen i d-itekken si tmurt n ugellid Hiṛudus.
20Men han hade fattat stor ovilja mot tyrierna och sidonierna. Dessa infunno sig nu gemensamt hos honom; och sedan de hade fått Blastus, konungens kammarherre, på sin sida, bådo de om fred, ty deras land hade sin näring av konungens.
21Yewweḍ-ed wass i deg ara d-yini Hiṛudus lxeṭba i lɣaci. Mi d-yewweḍ wass n temlilit, Hiṛudus yelsa llebsa n ugellid, yuli ɣer wemkan n lxeṭba ad immeslay i lɣaci.
21På utsatt dag klädde sig då Herodes i konungslig skrud och satte sig på tronen och höll ett tal till dem.
22Mi gebda ameslay, lɣaci meṛṛa qqaṛen : D Ṛebbi i d-ițmeslayen, mačči d amdan !
22Då ropade folket: »En guds röst är detta, och icke en människas.»
23Imiren kan lmelk n Sidi Ṛebbi yesseɣli-d fell-as aṭan, axaṭer yeqbel a t-ḥesben yemdanen am Ṛebbi, iceggeɛ-as-d abeɛɛuc i t-yeččan dɣa yemmut ;
23Men i detsamma slog honom en Herrens ängel, därför att han icke gav Gud äran. Och han föll i en sjukdom som bestod däri att han uppfrättes av maskar, och så gav han upp andan.
24ma d awal n Sidi Ṛebbi țbecciṛen-t, yewweḍ ɣer mkul amkan.
24Men Guds ord hade framgång och utbredde sig.
25Barnabas akk-d Caɛul mi fukken lxedma-nsen di temdint n Lquds uɣalen, wwin yid-sen Yuḥenna ițusemman Maṛqus.
25Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem och avlämnat understödet, vände de tillbaka och togo då med sig Johannes, som ock kallades Markus.