1Ṛṛusul d watmaten yellan di tmurt n Yahuda slan belli ula d leǧnas ur nelli ara n wat Isṛail qeblen awal n Ṛebbi.
1Men apostlarna och de bröder som voro i Judeen fingo höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord.
2Mi guɣal Butṛus ɣer temdint n Lquds, at Isṛail yumnen s Ɛisa Lmasiḥ ur ten-iɛǧib ara lḥal ; lummen fell-as, nnan-as :
2När så Petrus kom upp till Jerusalem, begynte de som voro omskurna gå till rätta med honom;
3Amek armi tkecmeḍ ɣer wexxam n wid ur neḍhiṛ ara yerna teččiḍ yid-sen ?
3de sade: »Du har ju besökt oomskurna män och ätit med dem.»
4Dɣa Butṛus yebda a sen-d-iḥekku ayen akk yedṛan, yenna-yasen :
4Då begynte Petrus från början och omtalade för dem allt i följd och ordning; han sade:
5Mi lliɣ di temdint n Jafa, lliɣ deɛɛuɣ ɣer Sidi Ṛebbi ; taswiɛt kan, iṛuḥ leɛqel-iw, iweḥḥa-yi-d Sidi Ṛebbi , walaɣ taẓeṛbit tameqqrant tcudd si ṛebɛa n tɣemmaṛ, tețṣubbu-d seg igenni, tewweḍ-ed armi d ɣuṛ-i.
5»Jag var i staden Joppe, stadd i bön; då såg jag under hänryckning i en syn någonting komma ned, som liknade en stor linneduk, vilken fasthölls vid de fyra hörnen och sänktes ned från himmelen; och det kom ända ned till mig.
6Reṣṣaɣ allen-iw fell-as, walaɣ deg-s mkul ṣṣifa n lewḥuc at ṛebɛa idaṛṛen d wid iteddun ɣef wuɛebbuḍ akk-d yefṛax n igenni n mkul ṣṣenf.
6Och jag betraktade det och gav akt därpå; då fick jag däri se fyrfota djur, sådana som leva på jorden, tama och vilda, så ock krälande djur och himmelens fåglar.
7Dɣa sliɣ i yiwen n ṣṣut i yi-d iqqaṛen : a Buṭrus ! Ekker, ezlu teččeḍ !
7Jag hörde ock en röst säga till mig: 'Stå upp, Petrus, slakta och ät.'
8Lameɛna nniɣ-as : ala a Sidi ! Leɛmeṛ yekcim ɣer yimi-w wayen iḥeṛmen neɣ wayen ur neṣfi.
8Men jag svarade: 'Bort det, Herre! Aldrig har något oheligt eller orent kommit i min mun.'
9Tikkelt tis snat, ṣṣut-nni i d-yusan seg igenni yenna-yi-d : ayen iḥseb Sidi Ṛebbi d leḥlal, ur k-id iṣaḥ ara a t-tḥesbeḍ d leḥṛam !
9För andra gången talade en röst från himmelen: 'Vad Gud har förklarat för rent, det må du icke hålla för oheligt.'
10Ayagi yedṛa-d tlata n tikkal, dɣa kullec ițwarfed ɣer igenni.
10Detta skedde tre gånger efter varandra; sedan drogs alltsammans åter upp till himmelen.
11Imiren kan wwḍen-d tlata yergazen ɣer wexxam i deg lliɣ, țwaceggɛen-d ɣuṛ-i si temdint n Qiṣarya.
11Och i detsamma kommo tre män, som hade blivit sända till mig från Cesarea, och stannade framför huset där vi voro.
12Ṛṛuḥ iqedsen yenna-yi-d : ddu kan yid-sen ur țțaggad ara. Wwiɣ yid-i sețța watmaten-agi i tețwalim, dɣa nṛuḥ.
12Och Anden sade till mig att jag skulle följa med dem, utan att göra någon åtskillnad mellan folk och folk. Också de sex bröder som äro här kommo med mig; och vi gingo in i mannens hus.
13Nekcem ɣer wexxam n Kurnilyus, yeḥka-yaɣ-d ayen i s yenna lmelk n Sidi Ṛebbi i d ibedden ɣuṛ-es, mi s-yenna : ceggeɛ ɣer temdint n Jafa a d-awin Semɛun ițusemman Butṛus,
13Och han berättade för oss huru han hade sett ängeln träda in i hans hus, och att denne hade sagt: 'Sänd åstad till Joppe och låt hämta Simon, som ock kallas Petrus.
14a k-d-yini amek ara tețwasellkeḍ kečč d wat wexxam-ik.
14Han skall tala till dig ord genom vilka du skall bliva frälst, du själv och hela ditt hus.'
15Mi bdiɣ ameslay, Ṛṛuḥ iqedsen yers-ed fell-asen, akken i d-yers fell-aɣ ass amezwaru.
15Och när jag hade begynt tala, föll den helige Ande på dem, alldeles såsom det under den första tiden skedde med oss.
16Imiren mmektaɣ-ed awal-nni i d-yenna Sidna Ɛisa : « Yeḥya isseɣḍas deg aman, lameɛna kunwi aț-țețwaɣeḍsem di Ṛṛuḥ iqedsen. »
16Då kom jag ihåg Herrens ord, huru han hade sagt: 'Johannes döpte med vatten, men I skolen bliva döpta i helig ande.'
17Ihi imi sen-d yefka Sidi Ṛebbi tikci am nukkni yumnen s Sidna Ɛisa Lmasiḥ, d acu-yi nekk iwakken ad xalfeɣ lebɣi n Sidi Ṛebbi ?
17Då alltså Gud åt dem hade givit samma gåva som åt oss, som hava kommit till tro på Herren Jesus Kristus, huru skulle då jag hava kunnat sätta mig emot Gud?»
18Mi slan i wannect-nni, yethedden wul-nsen, ḥemden Ṛebbi nnan : A neḥmed Sidi Ṛebbi i geldin abrid n țțuba ula i wat leǧnas ur nelli ara n wat Isṛail, iwakken ad sɛun tudert !
18När de hade hört detta, gåvo de sig till freds och prisade Gud och sade: »Så har då Gud också åt hedningarna förlänat den bättring som för till liv.»
19Asmi gemmut Stifan, yekker uqehheṛ i gessemfaṛaqen inelmaden ɣer mkul amkan ; ṛuḥen armi ț-țamurt n Finisya, armi ț-țigzirt n Qubṛus ț-țemdint n Antyuc, țbecciṛen awal n Ṛebbi i wat Isṛail kan ;
19De som hade blivit kringspridda genom den förföljelse som utbröt för Stefanus' skull drogo emellertid omkring ända till Fenicien och Cypern och Antiokia, men förkunnade icke ordet för andra än för judar.
20lameɛna llan gar-asen kra n yergazen n tegzirt n Qubṛus akk-d kra nniḍen n temdint n Qiṛwan, usan-d ɣer temdint n Antyuc, țmeslayen i iyunaniyen, țbecciṛen-asen lexbaṛ n lxiṛ yeɛnan Sidna Ɛisa.
20Dock funnos bland dem några män från Cypern och Cyrene, som när de kommo till Antiokia, också talade till grekerna och för dem förkunnade evangelium om Herren Jesus.
21Tazmert n Sidi Ṛebbi tețțili yid-sen ; aṭas n yemdanen i gumnen beddlen tikli, tebɛen abrid n Sidna Ɛisa.
21Och Herrens hand var med dem, och en stor skara kom till tro och omvände sig till Herren.
22Mi gewweḍ lexbaṛ-agi ɣer tejmaɛt n watmaten n temdint n Lquds, ceggɛen Barnabas armi d Antyuc.
22Ryktet härom nådde församlingen i Jerusalem; och de sände då Barnabas till Antiokia.
23Mi gewweḍ, iwala ayen i texdem dinna ṛṛeḥma n Sidi Ṛebbi dɣa yeččuṛ d lfeṛḥ. Yenha-ten akk iwakken ad ṭṭfen seg wul di liman sɛan di Lmasiḥ.
23När han kom dit och fick se vad Guds nåd hade verkat, blev han glad och förmanade dem alla att med hjärtats fasta föresats stadigt hålla sig till Herren.
24Axaṭer Barnabas d argaz ixeddmen lxiṛ, iččuṛ d Ṛṛuḥ iqedsen akk-d liman. S wakka, aṭas n yemdanen i d-yernan ɣer Sidna Ɛisa.
24Ty han var en god man och full av helig ande och tro. Och ganska mycket folk blev ytterligare fört till Herren.
25Barnabas iṛuḥ ɣer temdint n Sars iwakken ad inadi ɣef Caɛul.
25Sedan begav han sig åstad till Tarsus för att uppsöka Saulus.
26Mi t-yufa, yewwi-t-id yid-es ɣer temdint n Antyuc. Di tejmaɛt-nni, sɛeddan aseggas kamel, xeddmen s tdukli, sselmaden aṭas n yemdanen. Di temdint n Antyuc ițțusemman inelmaden n Sidna Ɛisa tikkelt tamezwarut : « imasiḥiyen »
26Och när han hade träffat honom, tog han honom med sig till Antiokia. Ett helt år hade de sedan sin umgängelse inom församlingen och undervisade ganska mycket folk. Och det var i Antiokia som lärjungarna först begynte kallas »kristna».
27Deg ussan-nni, ṣubben-d kra n lenbiya si temdint n Lquds ɣer temdint n Antyuc.
27Vid den tiden kommo några profeter från Jerusalem ned till Antiokia.
28Yiwen seg-sen isem-is Agabus, ikker icar-ed s Ṛṛuḥ iqedsen belli a d-yeɣli laẓ d ameqqran di ddunit meṛṛa ; ț-țideț, laẓ-agi yeɣli-d di zzman n ugellid ameqqran : Kludyus
28Och en av dem, vid namn Agabus, trädde upp och gav genom Andens ingivelse till känna att en stor hungersnöd skulle komma över hela världen; den kom också på Klaudius' tid.
29Inelmaden n temdint n Antyuc, msefhamen belli mkul yiwen deg-sen a d-yefk ayen iwumi yezmer, iwakken ad ɛiwnen atmaten izedɣen di tmurt n Yahuda.
29Då bestämde lärjungarna att de, var och en efter sin förmåga, skulle sända något till understöd åt de bröder som bodde i Judeen.
30D ayen i xedmen ; ceggɛen Barnabas d Caɛul ad awin i imeqqranen n tejmaɛin n tmurt n Yahuda, ayen akk i d-jemɛen.
30Detta gjorde de också, och genom Barnabas och Saulus översände de det till de äldste.