1Di temdint n Qiṣarya, yella yiwen wergaz iwumi qqaṛen Kurnilyus, d lqebṭan n yiwet n terbaɛt isem-is « tarbaɛt n Selyan ».
1I Cesarea bodde en man vid namn Kornelius, en hövitsman vid den så kallade italiska krigsskaran.
2Am nețța am wexxam-is ḍuɛen Sidi Ṛebbi ; ițseddiq i igellilen, yerna am iḍ am ass yezga ideɛɛu ɣer Sidi Ṛebbi.
2Han var en from man, som »fruktade Gud» tillika med hela sitt hus; han utdelade rikligen allmosor åt folket och bad alltid till Gud.
3Yiwen wass, leǧwahi n tlata n tmeddit, iweḥḥa-yas-ed Sidi Ṛebbi, iwala yiwen lmelk ikcem-ed ɣuṛ-es yenna-yas-d : A Kurnilyus !
3En dag omkring nionde timmen såg denne tydligt i en syn en Guds ängel, som kom in till honom och sade till honom: »Kornelius!»
4Kurnilyus yerfed allen-is ɣuṛ-es, tekcem-it tugdi, ițergigi, yerra-yas : D acu, a Sidi ? Lmelk yenna-yas-d : Sidi Ṛebbi yeqbel taẓallit-ik akk-d lewɛadi i tețțakeḍ i imeɣban ;
4Han betraktade honom förskräckt och frågade: »Vad är det, herre?» Då sade ängeln till honom: »Dina böner och dina allmosor hava uppstigit till Gud och äro i åminnelse hos honom.
5Tura ceggeɛ irgazen ɣer temdint n Jafa, ɣer Semɛun, win iwumi qqaṛen Butṛus, iwakken a d-yas.
5Så sänd nu några män till Joppe och låt hämta en viss Simon, som ock kallas Petrus.
6A t-tafeḍ ɣer yiwen wergaz i gxeddmen deg uɣerruz, ula d nețța isem-is Semɛun ; axxam-is yezga-d ɣef rrif n lebḥeṛ.
6Han gästar hos en garvare vid namn Simon, som har ett hus vid havet.»
7Mi gṛuḥ lmelk-nni i s-d-ihedṛen, Kurnilyus yessawel i sin seg iqeddacen-is akk-d yiwen uɛeskṛi n terbɛat-is i gellan d argaz iḍuɛen Sidi Ṛebbi.
7När ängeln som hade talat med honom var borta, kallade han till sig två av sina tjänare och en from krigsman, en av dem som hörde till hans närmaste följe,
8iḥka-yasen-d ayen akk yedṛan; dɣa iceggeɛ-iten ɣer temdint n Jafa.
8och förtäljde alltsammans för dem och sände dem åstad till Joppe.
9Azekka-nni, mi qṛib ad awḍen wid i gceggeɛ Kurnilyus ɣer temdint n Jafa, Buṭrus yuɣ-it lḥal yuli ɣef ssḍeḥ iwakken ad idɛu ɣer Sidi Ṛebbi, aț-țili d leǧwahi n tnac n wass,
9Men dagen därefter, medan dessa voro på vägen och nalkades staden, gick Petrus vid sjätte timmen upp på taket för att bedja.
10yeṭṭef-it laẓ yebɣa ad yečč. Llan țheggin-as-ed lqut, taswiɛt kan iweḥḥa-yas-ed Sidi Ṛebbi ;
10Och han blev hungrig och ville hava något att äta. Medan man nu tillredde maten, föll han i hänryckning.
11iwala igenni yeldi, yiwet lḥaǧa icuban ɣer tẓeṛbit tameqqrant icudden si ṛebɛa tɣemmaṛ, tețṣubbu-d ɣer lqaɛa.
11Han såg himmelen öppen och någonting komma ned som liknade en stor linneduk, och som fasthölls vid de fyra hörnen och sänktes ned till jorden.
12Llan deg-s lewḥuc at ṛebɛa idaṛṛen n mkul ṣṣifa, wid iteddun ɣef wuɛebbuḍ, akk-d yefṛax n igenni s mkul ṣṣifa.
12Och däri funnos alla slags fyrfota och krälande djur som leva på jorden, och alla slags himmelens fåglar.
13Yesla i yiwen n ṣṣut yenna yas-d : A Buṭrus, ekker ! Ezlu teččeḍ !
13Och en röst kom till honom: »Stå upp, Petrus, slakta och ät.»
14Lameɛna Butṛus yenna-yas : Ala a Sidi, di leɛmeṛ-iw ur ččiɣ ayen iḥeṛmen neɣ ayen ur neṣfi.
14Men Petrus svarade: »Bort det, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt och orent.»
15Sṣut-nni inṭeq-ed tikkelt tis snat yenna-yas-d : Ayen iḥseb Sidi Ṛebbi d leḥlal, ur k-id-iṣaḥ ara a t-tḥesbeḍ d leḥṛam !
15Åter, för andra gången, kom en röst till honom: »Vad Gud har förklarat för rent, det må du icke hålla för oheligt.»
16Ayagi, iweḥḥa-yas-t-id Sidi Ṛebbi tlata n tikkal ; imiren kan, lḥaǧa-nni tețwarfed ɣer igenni.
16Detta skedde tre gånger efter varandra; sedan blev duken strax åter upptagen till Himmelen.
17Akken mazal Buṭrus yețxemmim ɣef lmeɛna n uweḥḥi-nni, wwḍen-d yergazen-nni i d-iceggeɛ Kurnilyus steqsayen ɣef wexxam n Semɛun.
17Medan Petrus i sitt sinne undrade över vad den syn han hade sett skulle betyda, hade de män som voro utsända av Kornelius redan frågat sig fram till Simons hus; och de stannade nu vid porten
18Mi d-wwḍen ɣer tewwurt, ssawlen, steqsan ma deg wexxam-nni i gețțili Semɛun iwumi qqaṛen Butṛus.
18och ropade på någon för att få veta om Simon, som ock kallades Petrus, gästade där.
19Mazal Buṭrus ițxemmim ɣef wuweḥḥi-nni, mi s-d-yenna Ṛṛuḥ iqedsen : Atnaya tlata yergazen țnadin fell-ak.
19Men under det Petrus alltjämt begrundade synen, sade Anden till honom: »Här äro ett par män som fråga efter dig.
20Ur țkukru ara, kker, ddu yid-sen axaṭer d nekk i ten-id iceggɛen.
20Stå upp, och gå ditned och följ med dem, utan att tveka; ty det är jag som har sänt dem.»
21Butṛus iṣubb-ed ɣuṛ-sen, yenna yasen : Aql-i ! D nekk i d Buṭrus ! D acu akka i kkun-id-yewwin ɣuṛ-i ?
21Då steg Petrus ned till männen och sade: »Se här är jag, den som I frågen efter. Av vilken orsak haven I kommit hit?»
22Nutni rran-as : D lqebṭan-nneɣ Kurnilyus, i ɣ-d iceggɛen ɣuṛ-ek ! D argaz țcekkiṛen akk wat Isṛail yerna ḥemmlen-t axaṭer d amdan aḥeqqi iḍuɛen Sidi Ṛebbi. Ibedd-ed ɣuṛ-es lmelk n Sidi Ṛebbi yenna-yas-d a d-iceggeɛ ɣuṛ-ek, a d-taseḍ ɣer wexxam-is iwakken ad isel i wayen i tesɛiḍ a s-t-id-tiniḍ.
22De svarade: »Hövitsmannen Kornelius, en rättfärdig och gudfruktig man, som har gott vittnesbörd om sig av hela det judiska folket, har i en uppenbarelse fått befallning av en helig ängel att hämta dig till sig och höra vad du har att säga.»
23Buṭrus issekcem-iten ad nsen ɣuṛ-es. Azekka-nni ikker yedda yid-sen nețța d kra n watmaten n Jafa.
23Då bjöd han dem komma in och beredde dem härbärge. Dagen därefter stod han upp och begav sig åstad med dem; och några av bröderna i Joppe följde med honom.
24Sellazekka-nni, wwḍen ɣer temdint n Qiṣarya. Kurnilyus yețṛaǧu ten deg wexxam-is nețța d leḥbab-is akk-d imawlan-is i d-yeɛṛeḍ.
24Följande dag kommo de fram till Cesarea. Och Kornelius väntade på dem och hade kallat tillhopa sina fränder och närmaste vänner.
25Akken iteddu Butṛus ad yekcem, immuger-it-id Kurnilyus ɣer tewwurt n wefrag, yeɣli ɣer idaṛṛen-is, yekna zdat-es iwakken ad isṭerḥeb yis s leqdeṛ ameqqran.
25Då nu Petrus skulle träda in, gick Kornelius emot honom och betygade honom sin vördnad, i det att han föll ned för hans fötter.
26Meɛna Butṛus issekker-it-id yenna-yas : Kker fell-ak ! D amdan am kečč i lliɣ.
26Men Petrus reste upp honom och sade: »Stå upp; också jag är en människa.»
27Leḥḥun, țmeslayen armi kecmen ɣer wexxam, yufa dinna aṭas n yemdanen i gennejmaɛen.
27Och under samtal med honom trädde Petrus in och fann många vara där församlade.
28Buṭrus yenna-yasen : Yak teẓram d leḥṛam i wemdan n wat Isṛail ad ixaleḍ abeṛṛani neɣ ad ikcem ɣer wexxam-is. Lameɛna Sidi Ṛebbi yessefhem-iyi-d belli ur ilaq ara a d-nini ɣef walebɛaḍ belli ur zeddig ara neɣ ur iṣfi ara ;
28Och han sade till dem: »I veten själva att det är en judisk man förbjudet att hava något umgänge med en utlänning eller att besöka en sådan; men mig har Gud lärt att icke räkna någon människa för ohelig eller oren.
29daymi i qebleɣ a d-aseɣ mi yi-d-tessawlem. Init-iyi-d tura sebba ɣef wacu i d-tceggɛem ɣuṛ-i.
29Därför kom jag ock utan invändning hit, när jag blev hämtad. Och nu frågar jag eder av vilket skäl I haven låtit hämta mig.»
30Kurnilyus yerra-yas : Ṛebɛa wussan aya, leǧwahi n tlata n tmeddit, lliɣ deɛɛuɣ ɣer Sidi Ṛebbi deg wexxam-iw ; ataya ibedd-ed zdat-i yiwen wergaz s llebsa yețfeǧǧiǧen,
30Då svarade Kornelius: »Det är nu fjärde dagen sedan jag, just vid denna timme, förrättade i mitt hus den bön som man beder vid nionde timmen. Då fick jag se en man i skinande klädnad stå framför mig,
31yenna-yi-d : « A Kurnilyus ! Sidi Ṛebbi yeqbel taẓallit-ik akk-d lewɛadi i tețțakeḍ i igellilen.
31och han sade: 'Kornelius, din bön är hörd, och dina allmosor hava kommit i åminnelse inför Gud.
32Ceggeɛ ɣer temdint n Jafa ɣerSemɛun ițusemman Butṛus iwakken a d-yas ; a t-tafeḍ ɣer yiwen i gxeddmen igelman, ula d nețța isem-is Semɛun ; axxam-is yezga-d ɣef rrif n lebḥeṛ.
32Så sänd nu bud till Joppe och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus: han gästar i garvaren Simons hus vid havet.'
33Imiren ceggɛeɣ-en ɣuṛ-ek ; tanemmirt-ik imi d-tusiḍ. Tura ihi aql-aɣ akk dagi zdat Sidi Ṛebbi iwakken a nsel s ɣuṛ-ek, ayen akk i k-d-yumeṛ Sidi Ṛebbi a ɣ-t-id-tiniḍ.
33Då sände jag strax bud till dig, och du gjorde väl i att du kom. Och nu äro vi alla här tillstädes inför Gud för att höra allt som har blivit dig befallt av Herren.»
34Butṛus yebda ameslay yenna : Armi ț-țura i fehmeɣ belli ț-țideț, Sidi Ṛebbi ur ixeddem ara lxilaf ger yemdanen.
34Då öppnade Petrus sin mun och sade: »Nu förnimmer jag i sanning att 'Gud icke har anseende till personen',
35 Lameɛna di mkul lǧens, yal amdan i t-yețḍuɛun, ixeddmen ayen yellan d lḥeqq, iɛǧeb-as i Ṛebbi i gellan d Illu n yemdanen meṛṛa ; teslam belli iceggeɛ-ed awal-is i wat Isṛail, ibecceṛ-asen-d lehna s Ɛisa Lmasiḥ.
35utan att den som fruktar honom och övar rättfärdighet, han tages emot av honom, vilket folk han än må tillhöra.
37Ahat teslam s wayen yedṛan di tmurt n Yahuda meṛṛa ; yebda-d si tmurt n Jlili seg wasmi ițbecciṛ Yeḥya aɣeṭṭas, aɣḍas n waman.
36Det ord som han har sänt till Israels barn för att genom Jesus Kristus, som är allas Herre, förkunna det glada budskapet om frid, det ordet kännen I,
38Teslam s Ɛisa Anaṣari amek i t-iččuṛ Sidi Ṛebbi s tezmert akk-d Ṛṛuḥ iqedsen, amek i gteddu seg umkan ɣer wayeḍ, ixeddem lxiṛ, amek isseḥlay wid akk i gemlek Cciṭan, axaṭer Sidi Ṛebbi ițțili yid-es.
37den förkunnelse som gick ut över hela Judeen, sedan den hade begynt i Galileen efter den döpelse Johannes predikade --
39Aql-aɣ d inigan n wayen akk i gexdem di tmurt n wat Isṛail ț-țemdint n Lquds anda i t-nɣan mi t-semmṛen ɣef wumidag,
38förkunnelsen om Jesus från Nasaret och om huru Gud hade smort honom med helig ande och kraft, honom som vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som voro under djävulens våld; ty Gud var med honom.
40meɛna ass wis tlata Sidi Ṛebbi isseḥya-t-id si ger lmegtin ; yefka-yas tazmert s wayes i d-isbeggen iman-is,
39Vi kunna själva vittna om allt vad han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem; likväl upphängde man honom på trä och dödade honom.
41mačči i yemdanen meṛṛa meɛna i nukkni kan i gextaṛ Sidi Ṛebbi a nili d inagan-is ; nukkni yeččan, yeswan yid-es mi d-iḥya si ger lmegtin.
40Men honom har Gud uppväckt på tredje dagen och låtit honom bliva uppenbar,
42Sidna Ɛisa iweṣṣa-yaɣ a nbecceṛ i yemdanen meṛṛa, belli d nețța i gextaṛ Sidi Ṛebbi iwakken ad iḥaseb wid yeddren akk-d wid yemmuten.
41väl icke för allt folket, men för oss, som redan förut av Gud hade blivit utvalda till vittnen, och som åto och drucko med honom, sedan han hade uppstått från de döda.
43Lenbiya akk cehden-d fell-as belli kra n win ara yamnen yis, a s-țwaɛeffun ddnubat-is s yisem-is.
42Och han bjöd oss predika för folket och betyga att han är den som av Gud har blivit bestämd till att vara domare över levande och döda.
44Urɛad ifuk Buṭrus ameslay mi d-yers Ṛṛuḥ iqedsen ɣef wid akk yellan dinna, i gesmeḥsisen i wawal n Sidi Ṛebbi.
43Om honom bära alla profeterna vittnesbörd och betyga att var och en som tror på honom skall få syndernas förlåtelse genom hans namn.»
45Wid i geddan d Butṛus, yellan d at Isṛail yumnen s Lmasiḥ, dehcen, wehmen imi d-yețțunefk Ṛṛuḥ iqedsen ula i wid ur nelli ara n wat Isṛail.
44Medan Petrus ännu så talade, föll den helige Ande på alla dem som hörde hans tal.
46Axaṭer sellen-asen heddṛen yerna țḥemmiden Sidi Ṛebbi s tutlayin ur nețwassen ara. Dɣa Butṛus yenna :
45Och alla de omskurna troende män som hade kommit dit med Petrus blevo uppfyllda av häpnad över att den helige Ande hade blivit utgjuten jämväl över hedningarna, såsom en gåva åt dem.
47Eɛni nezmer a nḥeṛṛem seg weɣḍas deg waman wid iwumi i d-yețțunefk Ṛṛuḥ iqedsen am nukkni ?
46De hörde dem nämligen tala tungomål och storligen prisa Gud.
48Dɣa Yefka lameṛ ad țwaɣeḍsen s yisem n Sidna Ɛisa Lmasiḥ ; imiren ḥellelen-t ad yeqqim yid-sen kra n wussan.
47Då tog Petrus till orda och sade: »Icke kan väl någon hindra att dessa döpas med vatten, då de hava undfått den helige Ande, de likaväl som vi?»
48Och så bjöd han att man skulle döpa dem i Jesu Kristi namn. Därefter bådo de honom att han skulle stanna hos dem några dagar.