¹Caɛul mazal ițqehhiṛ inelmaden n Sidna Ɛisa, ițgalla deg-sen a ten-ineɣ. Iṛuḥ ɣer lmuqeddem ameqqran,

¹Men Saulus, som alltjämt andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen

²issuter-as a s-d-ixdem lkaɣeḍ ara yawi ɣer leǧwameɛ meṛṛa n temdint n Dimecq, iwakken ma yufa deg-sen wid ittabaɛen abrid n Ɛisa Lmasiḥ, ama d argaz ama ț-țameṭṭut, a ten-id-yawi țwarzen ɣer temdint n Lquds.

²och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, för att, om han funne några som voro på »den vägen», vare sig män eller kvinnor, han skulle kunna föra dem bundna till Jerusalem.

³Yella iteddu deg webrid, qṛib ad yaweḍ ɣer temdint n Dimecq. Taswiɛt kan, tekka-d yiwet n tafat seg igenni tfeǧǧeǧ-ed fell-as, tezzi yas-d.

³Men när han på sin färd nalkades Damaskus, hände sig att ett sken från himmelen plötsligt kringstrålade honom.

⁴Yeɣli ɣer lqaɛa, yesla i yiwen n ṣṣut i s-d-yeqqaṛen : Caɛul ! A Caɛul ! Acuɣeṛ i yi tețqehhiṛeḍ ?

⁴Och han föll ned till jorden och hörde då en röst som sade till honom: »Saul, Saul, varför förföljer du mig?»

⁵Yenna-yas : Anwa-k a Sidi ? Sṣut-nni yerra-yas-d : D nekk i d Ɛisa, win akken i tețqehhiṛeḍ !

⁵Då sade han: »Vem är du, Herre?» Han svarade: »Jag är Jesus, den som du förföljer.

⁶Kker fell-ak ! Ṛuḥ ɣer temdint n Dimecq, dinna ara k-d-inin acu ara txedmeḍ.

⁶Men stå nu upp och gå in i staden, så skall där bliva dig sagt vad du har att göra.»

⁷Irgazen i geddan yid-es bedden, dehcen, ggugmen ; slan i taɣect-nni lameɛna ur walan ula d yiwen.

⁷Och männen som voro med honom på färden stodo mållösa av skräck, ty de hörde väl rösten, men sågo ingen.

⁸Caɛul ikker-ed si lqaɛa, ɣas akken ldint wallen-is, ur yețwali ara. Sṭfen-as afus, wwin-t ɣer temdint n Dimecq.

⁸Och Saulus reste sig upp från jorden, men när han öppnade sina ögon, kunde han icke mer se något. De togo honom därför vid handen och ledde honom in i Damaskus.

⁹Yeqqim tlata wussan ur iwala, ur ičči, ur yeswi. Caɛul yumen s Ɛisa Lmasiḥ

⁹Och under tre dagar såg han intet; och han varken åt eller drack.

¹⁰Di temdint n Dimecq, yella yiwen unelmad isem-is Ananyas ; Sidi Ṛebbi yessawel-as-d deg uweḥḥi, Ananyas yerra-yas : Aql-iyi a Sidi.

¹⁰Men i Damaskus fanns en lärjunge vid namn Ananias. Till honom sade Herren i en syn: »Ananias!» Han svarade: »Här är jag, Herre.»

¹¹Sidi Ṛebbi yenna-yas : Kker tṛuḥeḍ ɣer webrid ițusemman « Abrid ayeffus », ɣer wexxam n Yuda ; dinna steqsi ɣef yiwen wergaz isem-is Caɛul n temdint n Sars. Atan ideɛɛu ɣer Sidi Ṛebbi,

¹¹Och Herren sade till honom: »Stå upp och gå till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas' hus efter en man vid namn Saulus, från Tarsus. Ty se, han beder.

¹²yețwali deg uweḥḥi ikcem ɣuṛ-es yiwen wergaz isem-is Ananyas, yessers ifassen-is fell-as iwakken a t-id-yuɣal yeẓri.

¹²Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in och lade händerna på honom, för att han skulle få sin syn igen.»

¹³Ananyas yerra-yas : A Sidi, acḥal n yemdanen i d yeḥkan fell-as ițqehhiṛ inelmaden-ik imqedsen di temdint n Lquds !

¹³Då svarade Ananias: »Herre, jag har av många hört huru mycket ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem.

¹⁴Yusa-d ɣer dagi daɣen s țțesriḥ n lmuqedmin imeqqranen iwakken ad yerr ɣer lḥebs wid akk ineddhen s yisem-ik.

¹⁴Och han har nu här med sig fullmakt ifrån översteprästerna att fängsla alla dem som åkalla ditt namn.»

¹⁵Lameɛna Sidna Ɛisa yenna-yas : Ṛuḥ, axaṭer argaz-agi d nekk i t-yextaṛen iwakken ad ibecceṛ isem-iw i wat Isṛail, i leǧnas nniḍen akk-d igelliden-nsen.

¹⁵Men Herren sade till honom: »Gå åstad; ty denne man är mig ett utvalt redskap till att bära fram mitt namn inför hedningar och konungar och inför Israels barn;

¹⁶Yerna a s ssekneɣ acḥal ara yeɛteb ɣef ddemma n yisem-iw.

¹⁶och jag skall visa honom huru mycket han måste lida för mitt namns skull.»

¹⁷Ananyas iṛuḥ ; mi gewweḍ ɣer wexxam-nni, yessers ifassen-is ɣef Caɛul yenna-yas : A Caɛul a gma, d Sidna Ɛisa-nni i k-d-iḍehṛen deg-webrid ansi i d-tusiḍ, i yi-d-iceggɛen iwakken a k-id-yuɣal yeẓri yerna aț-țeččaṛeḍ d Ṛṛuḥ iqedsen.

¹⁷Då gick Ananias åstad och kom in i huset; och han lade sina händer på honom och sade: »Saul, min broder, Herren har sänt mig, Jesus, som visade sig för dig på vägen där du färdades; han har sänt mig, för att du skall få din syn igen och bliva uppfylld av helig ande.»

¹⁸Imiren kan ɣlin-d seg wallen-is am akken d iqecṛan, dɣa yuɣal-it-id yeẓri ; yekker, yețwaɣḍes.

¹⁸Då var det strax såsom om fjäll föllo ifrån hans ögon, och han fick sin syn igen. Och han stod upp och lät döpa sig.

¹⁹Mi gečča, yuɣal-it-id lǧehd ; isɛedda kra wussan ɣer inelmaden i gellan di temdint n Dimecq.

¹⁹Sedan tog han sig mat och blev därav stärkt. Därefter var han någon tid tillsammans med lärjungarna i Damaskus.

²⁰Ur iɛeṭṭel ara, yebda yețbecciṛ di leǧwameɛ n wat Isṛail belli Sidna Ɛisa d Mmi-s n Ṛebbi.

²⁰Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han var Guds Son.

²¹Wid akk i s isellen, wehmen qqaṛen : Eɛni mačči d win akken i gețqehhiṛen di temdint n Lquds wid ineddhen s yisem-agi n Ɛisa ? Eɛni ur d-yusi ara ɣer dagi iwakken a ten-yawi țwarzen ɣer lmuqedmin imeqqranen ?

²¹Och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad och sade: »Var det icke denne som i Jerusalem förgjorde dem som åkallade det namnet? Och hade han icke kommit hit, för att han skulle föra sådana människor bundna till översteprästerna?»

²²Lameɛna Caɛul simmal yețnerni di liman ; isseɛweq at Isṛail izedɣen di temdint n Dimecq mi sen-d-ițbeggin belli d Ɛisa i d Lmasiḥ.

²²Men Saulus uppträdde med allt större kraft och gjorde de judar som bodde i Damaskus svarslösa, i det han bevisade att Jesus var Messias.

²³Mi Ɛeddan kra wussan, at Isṛail mcawaṛen akken a t-nɣen ;

²³När så en längre tid hade förgått, rådslogo judarna om att röja honom ur vägen;

²⁴lameɛna Caɛul yesla s txazabit i bɣan a s xedmen, am yiḍ am ass țɛassan ula ț-țiwura n temdint iwakken a t-nɣen.

²⁴men deras anslag blev bekant för Saulus. Och då de nu, för att kunna röja honom ur vägen, till och med höllo vakt vid stadsportarna både dag och natt,

²⁵Yiwen yiḍ, inelmaden gren-t zdaxel n uqecwal, ṣubben-t-id si ṣṣuṛ i d-izzin i temdint.

²⁵togo hans lärjungar honom en natt och släppte honom ut genom muren, i det att de sänkte ned honom i en korg.

²⁶Mi i d-yusa ɣer temdint n Lquds, Caɛul inuda ɣef yinelmaden, lameɛna kukran-t akk axaṭer ur uminen ara belli yuɣal d anelmad n Sidna Ɛisa.

²⁶När han sedan kom till Jerusalem, försökte han att närma sig lärjungarna; men alla fruktade för honom, ty de trodde icke att han verkligen var en lärjunge.

²⁷Dɣa Barnabas yewwi-t ɣer ṛṛusul, yeḥka-yasen amek i s-d-iban Sidna Ɛisa deg webrid, amek i s-d-ihḍeṛ d wamek i gbecceṛ s yisem n Sidna Ɛisa ɛinani mbla akukru di temdint n Dimecq.

²⁷Då tog Barnabas sig an honom och förde honom till apostlarna och förtäljde för dem huru han på vägen hade sett Herren, som hade talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt predikat i Jesu namn.

²⁸Seg imiren yețṛuḥu yețțuɣal yid-sen di temdint n Lquds, yețbecciṛ ɛinani s yisem n Sidna Ɛisa.

²⁸Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn;

²⁹Iheddeṛ daɣen nețța d wat Isṛail i d-yusan si tmura i gețmeslayen tayunanit, yețțemjadal yid-sen, meɛna ula d nutni țqelliben a t-nɣen.

²⁹och han talade och disputerade med de grekiska judarna. Men de gjorde försök att röja honom ur vägen.

³⁰Mi slan watmaten s wannect-agi, srewlen-t ɣer temdint n Qiṣarya iwakken ad iṛuḥ syenna ɣer temdint n Sars.

³⁰När bröderna förnummo detta, förde de honom ned till Cesarea och sände honom därifrån vidare till Tarsus.

³¹Tajmaɛt n watmaten yellan di tmura n Yahuda d Jlili akk-d Samarya tethenna, tețțimɣuṛ di liman, tețțeddu s tugdi n Sidi Ṛebbi, tețnerni s lemɛawna n Ṛṛuḥ iqedsen.

³¹Så hade nu församlingen frid i hela Judeen och Galileen och Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.

³²Buṭrus i d-inudan tijmaɛin meṛṛa, iṛuḥ daɣen ɣer watmaten izedɣen di temdint n Lud.

³²Medan nu Petrus vandrade omkring bland dem alla, hände sig att han ock kom ned till de heliga som bodde i Lydda.

³³Yufa dinna yiwen wergaz isem-is Inyas ; argaz-agi tmanya iseggasen nețța deg usu axaṭer ikref.

³³Där träffade han på en man vid namn Eneas, som i åtta år hade legat till sängs; han var nämligen lam.

³⁴Yenṭeq ɣuṛ-es Buṭrus yenna-yas : Ay Inyas ! Ɛisa Lmasiḥ yesseḥla- k ! Kker fell-ak tekkseḍ usu-inek ! Imiren kan yekker.

³⁴Och Petrus sade till honom: »Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stå upp och lägg ihop din bädd.» Då stod han strax upp.

³⁵Mi t-walan yeḥla, imezdaɣ akk n temdint n Lud d wid n uzaɣaṛ n tmurt n Sarun beddlen tikli, qeblen abrid n Sidna Ɛisa.

³⁵Och alla som bodde i Lydda och i Saron sågo honom; och de omvände sig till Herren.

³⁶Di temdint n Jafa, tella yiwet n tmeṭṭut isem-is Tabita ; tețseddiq, tețɛawan igellilen.

³⁶I Joppe bodde då en lärjunginna vid namn Tabita (det betyder detsamma som Dorkas). Hon överflödade i goda gärningar och gav allmosor rikligen.

³⁷Di lweqt-nni, yeɣli-d fell-as lehlak dɣa temmut. Ssarden-ț, ssersen-ț di tɣuṛfeț.

³⁷Men just i de dagarna hände sig att hon blev sjuk och dog. Och man tvådde henne och lade henne i en sal i övre våningen.

³⁸Mi slan inelmaden belli Buṭrus di temdint n Jafa i gella, yerna ț-țamdint ur nebɛid ara ɣef temdint n Lud, ceggɛen ɣuṛ-es sin yergazen iwakken a t-ḥellelen a d-yas ɣuṛ-sen s lemɣawla.

³⁸Då nu Lydda låg nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, sände de två män till honom och bådo honom att utan dröjsmål komma till dem.

³⁹Buṭrus ikker yedda yid-sen imiren kan. Mi gewweḍ, ssulin-t ɣer tɣuṛfeț-nni. Tuǧǧal akk țrunt, zzint-as-d i Buṭrus, sseknent-as-d tiqendyaṛ d ibeṛnyas i tzeṭṭ Durka uqbel aț-țemmet.

³⁹Petrus stod då upp och följde med dem. Och när han kom dit, förde de honom upp i salen; och alla änkorna kommo där omkring honom gråtande och visade honom alla livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjord, medan hon ännu levde ibland dem.

⁴⁰Buṭrus issufeɣ ɣer beṛṛa wid akk yellan dinna, yeqqim ɣef tgecrar, yedɛa ɣer Sidi Ṛebbi ; izzi ɣer lmegget-nni yenna-yas : Tabita, ekker ! Dɣa teldi-d allen-is, twala-d Buṭrus, imiren teqqim-ed.

⁴⁰Då tillsade Petrus dem allasammans att gå ut och föll ned på sina knän och bad; sedan vände han sig mot den döda och sade: »Tabita, stå upp.» Då slog hon upp ögonen, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp.

⁴¹Buṭrus yefka-yas afus-is iskker-iț-id, dɣa issawel i inelmaden nni akk-d tuǧǧal, ufan-ț-id tedder.

⁴¹Och han räckte henne handen och reste upp henne och kallade sedan in de heliga, jämte änkorna, och ställde henne levande framför den.

⁴²Imezdaɣ meṛṛa n temdint n Jafa slan s wayen yedṛan, daymi aṭas i gumnen s Sidna Ɛisa.

⁴²Detta blev bekant i hela Joppe, och många kommo till tro på Herren.

⁴³Buṭrus yeqqim kra n wussan di temdint n Jafa, ɣer yiwen wergaz isem-is Semɛun, d axeddam deg uɣerruz ( aglim ).

⁴³Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en garvare vid namn Simon.