1Caɛul, d yiwen seg wid iqeblen lmut n Stifan. Ass-nni kkren-d wid ibdan țqehhiṛen tajmaɛt n wid yețțamnen s Lmasiḥ yellan di temdint n Lquds. Wid akk yumnen s Lmasiḥ rewlen ɣer tudrin n tmurt n Yahuda armi ț-țamurt n Samarya ; anagar ṛṛusul i d-yeqqimen di temdint n Lquds.
1Och jämväl Saulus hade gillat att man dödade honom.
2Kra yergazen iḍuɛen Sidi Ṛebbi, wwin-d Stifan meḍlen-t, ḥeznen aṭas, țrun fell-as.
2Några fromma män begrovo dock Stefanus och höllo en stor dödsklagan efter honom.
3Ma d Caɛul ixeddem akk lmejhud-is iwakken ad ihudd tajmaɛt n wid yumnen s Sidna Ɛisa ; issufuɣ ed seg ixxamen-nsen, irgazen ț-țilawin yumnen s Lmasiḥ, issekcam iten ɣer lḥebs.
3Saulus åter for våldsamt fram mot församlingen; han gick omkring i husen och drog fram män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.
4Ihi wid akk i grewlen, mfaṛaqen, țṛuḥun seg wemkan ɣer wayeḍ, țbecciṛen lexbaṛ n lxiṛ n wawal n Sidi Ṛebbi.
4Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och förkunnade evangelii ord.
5Filbas iṣubb ɣer temdint n Samarya, ibecceṛ dinna lexbaṛ n lxiṛ yeɛnan Lmasiḥ.
5Och Filippus kom så ned till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus för folket där.
6Lɣaci meṛṛa rran ddehn-nsen ɣer Filbas, mi slan i wayen i d-yeqqaṛ yerna walan lbeṛhanat i gxeddem ;
6Och när de hörde Filippus och sågo de tecken som han gjorde, aktade de endräktigt på det som han talade.
7axaṭer leǧnun țeffɣen s leɛyaḍ seg waṭas n yemdanen ițțumelken, aṭas daɣen n iquḍaṛen akk-d wid ikerfen i geḥlan.
7Ty från många som voro besatta av orena andar foro andarna ut under höga rop, och många lama och ofärdiga blevo botade.
8Dɣa imezdaɣ n temdint-nni meṛṛa feṛḥen mačči d kra.
8Och det blev stor glädje i den staden.
9Yuɣ lḥal di temdint-nni yella yiwen wergaz isem-is Semɛun, issewham imezdaɣ n tmurt n Samarya s ssḥur i gxeddem ; iḥețțeb iman-is d win yesɛan tazmert.
9Nu var där i staden före honom en man vid namn Simon, som hade övat trolldom, så att han hade slagit det samaritiska folket med häpnad, och som sade sig vara något stort.
10Imdanen akk am umeẓyan am umeqqran, țțaran ddehn-nsen ɣuṛ-es qqaṛen : « Argaz-agi ț-țazmert n Ṛebbi s yiman-is ; ț-țazmert-nni iwumi neqqaṛ tazmert yessewhamen ! »
10Till honom höllo sig alla, både små och stora, och sade: »Denne är vad man kallar 'Guds stora kraft.'»
11Țțamnen yis axaṭer si zik i ten-issewham s ssḥur i gxeddem ;
11Och de höllo sig till honom, därför att han genom sina trollkonster under ganska lång tid hade slagit dem med häpnad.
12lameɛna, asmi umnen s wayen i sen-ibecceṛ Filbas ɣef wayen yeɛnan tagelda n Sidi Ṛebbi d yisem n Sidna Ɛisa Lmasiḥ, usan-d akk ad țwaɣeḍsen deg waman am yergazen am tlawin.
12Men nu, då de satte tro till Filippus, som förkunnade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, läto de döpa sig, både män och kvinnor.
13Semɛun s yiman-is yumen ; ula d nețța yețwaɣḍes deg waman, seg wass-nni ur yettixiṛ ara ɣef Filbas ; ițțawham deg-s mi gețwali leɛǧayeb d lbeṛhanat timeqqranin i gxeddem.
13Ja, Simon själv kom till tro; och sedan han hade blivit döpt, höll han sig ständigt till Filippus. Och när han såg de stora tecken och kraftgärningar som denne gjorde, betogs han av häpnad.
14Mi slan belli lɣaci n tmurt n Samarya qeblen awal n Sidi Ṛebbi, ṛṛusul yeqqimen di temdint n Lquds ceggɛen-asen Buṭrus d Yuḥenna.
14Då nu apostlarna i Jerusalem fingo höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.
15Mi wwḍen ɣuṛ-sen, dɛan fell asen ɣer Sidi Ṛebbi iwakken a sen-d-yefk Ṛṛuḥ iqedsen ;
15Och när dessa kommo ditned, bådo de för dem, att de måtte undfå helig ande;
16axaṭer mazal ur d-iris ula ɣef yiwen deg-sen, țwaɣeḍsen kan deg aman s yisem n Sidna Ɛisa.
16ty helig ande hade ännu icke fallit på någon av dem, utan de voro allenast döpta i Herren Jesu namn.
17Buṭrus akk-d Yuḥenna ssersen ifassen-nsen fell-asen, dɣa yețțunefk asen-d Ṛṛuḥ iqedsen.
17De lade då händerna på dem, och de undfingo helig ande.
18Mi gwala Semɛun yețțunefk-ed Ṛṛuḥ iqedsen i lɣaci imi ssersen ṛṛusul ifassen-nsen fell-asen, yewwi-yasen-d idrimen yenna-yasen :
18När då Simon såg att det var genom apostlarnas handpåläggning som Anden blev given, bjöd han dem penningar
19Ffket-iyi ula d nekk tazmert agi iwakken kra n win i ɣef ara sserseɣ ifassen-iw, a t-ikcem Ṛṛuḥ iqedsen.
19och sade: »Given ock mig den makten, så att var och en som jag lägger händerna på undfår helig ande.»
20Lameɛna Buṭrus yenna-yas : Ad negren yedrimen-ik ad glun yis-ek imi tɣileḍ Ṛṛuḥ iqedsen n Sidi Ṛebbi yețnuzu s idrimen !
20Då sade Petrus till honom: »Må dina penningar med dig själv gå i fördärvet, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för penningar.
21Ul-ik ur yeṣfi ara ɣer Sidi Ṛebbi ! Ur k-id-iṣaḥ umur, ur tesɛiḍ lweṛt di ccɣel-agi.
21Du har ingen del eller lott i det som här är fråga om, ty ditt hjärta är icke rättsinnigt inför Gud.
22Endem di yir ṛṛay-ik, tedɛuḍ ɣer Sidi Ṛebbi iwakken ma yella wamek, a k-yeɛfu ɣef yir axemmem-agi i d-yeffɣen seg ul-ik !
22Gör fördenskull bättring och upphör med denna din ondska, och bed till Herren att den tanke som har uppstått i ditt hjärta må, om möjligt är, bliva dig förlåten.
23Atan walaɣ teččuṛeḍ d ddɣel, imlek-ik lbaṭel !
23Ty jag ser att du är förgiftad av ondska och fången i orättfärdighetens bojor.»
24Semɛun yerra-yasen : Dɛut kunwi s yiman-nwen fell-i ɣer Sidi Ṛebbi iwakken ur d-ideṛṛu ara yid-i wayen akka i d-tennam.
24Då svarade Simon och sade: »Bedjen I till Herren för mig, att intet av det som I haven sagt må komma över mig.»
25Buṭrus d Yuḥenna kemmlen cehden ɣef Sidna Ɛisa, beccṛen awal n Sidi Ṛebbi, mbeɛd uɣalen ɣer temdint n Lquds. Deg webrid-nsen, țbecciṛen lexbaṛ n lxiṛ deg waṭas n tudrin n tmurt n Samarya.
25Och sedan de hade framburit sitt vittnesbörd och talat Herrens ord, begåvo de sig tillbaka till Jerusalem och förkunnade därvid evangelium i många samaritiska byar.
26Yiwen lmelk n Sidi Ṛebbi inṭeq-ed ɣer Filbas yenna-yas : Kker, ṛuḥ ɣer lǧiha n usammer, ɛeddi seg webrid-nni yexlan i gețṣubbun si temdint n Lquds ɣer tmurt n Ɣaza.
26Men en Herrens ängel talade till Filippus och sade: »Stå upp och begiv dig vid middagstiden ut på den väg som leder ned från Jerusalem till Gasa; den är tom på folk.»
27Ikker, iṛuḥ. Immuger-ed deg webrid yiwen n wergaz, d aneɣlaf n Kendyas tagellit n tmurt n Ityubya ; d nețța i d lewkil ɣef lmelk-is meṛṛa , lameɛna d argaz ur nesɛi ddunit ; yusa-d ɣer temdint n Lquds iwakken ad iɛbed Sidi Ṛebbi.
27Då stod han upp och begav sig åstad. Och se, en etiopisk man for där fram, en hovman som var en mäktig herre hos Kandace, drottningen i Etiopien, och var satt över hela hennes skattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem för att där tillbedja,
28Mi gțeddu ɣef tkeṛṛust-is iwakken ad yuɣal ɣer wexxam-is, yufa-t-id lḥal yeqqaṛ di tektabt n nnbi Iceɛya.
28men var nu stadd på hemvägen och satt i sin vagn och läste profeten Esaias.
29Ṛṛuḥ iqedsen yenna i Filbas : Ṛuḥ qeṛṛeb ɣer tkeṛṛust-ihina.
29Då sade Anden till Filippus: »Gå fram och närma dig till denna vagn.»
30Filbas yuzzel ɣuṛ-es, yesla i uneɣlaf-nni n tmurt n Ityubya yeqqaṛ di tektabt n nnbi Iceɛya. Yenna-yas : Tfehmeḍ ayen akka i teqqaṛeḍ ?
30Filippus skyndade fram och hörde att han läste profeten Esaias. Då frågade han: »Förstår du vad du läser?»
31Yerra-yas : Amek ara fehmeɣ ma ulac win ara yi-d-isfehmen ? Dɣa yesserkeb-ed Filbas ɣer tama-s.
31Han svarade: »Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingen vägleder mig?» Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.
32Atah wayen akken yella yeqqaṛ di tektabt-nni : Am izimer m'ara t-awin a t-zlun, am tixsi iggugmen zdat win i ț-ițellsen, ur d-yeldi imi-is.
32Men det ställe i skriften som han läste var detta: »Såsom ett får fördes han bort till att slaktas; och såsom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han icke sin mun.
33Yețwaḥqeṛ, ițwačč lḥeqq-is ! Anwa ara d-yeḥkun ɣef wayen yedṛan di lǧil-ines ? Anwa ara d-yeḥkun ɣef tudert-is yețwakksen si ddunit ?
33Genom hans förnedring blev hans dom borttagen. Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv ryckes undan från jorden.»
34Aneɣlaf-nni yenna-yas i Filbas : Di leɛnaya-k ssefhem-iyi-d ɣef wanwa i d-ițmeslay nnbi-yagi, ɣef yiman-is neɣ ɣef wayeḍ ?
34Och hovmannen frågade Filippus och sade: »Jag beder dig, säg mig om vilken profeten talar detta, om sig själv eller om någon annan?»
35Dɣa Filbas s wawal-agi i gebda a s-ițbecciṛ lexbaṛ n lxiṛ yeɛnan Sidna Ɛisa.
35Då öppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och förkunnade för honom evangelium om Jesus.
36Mi teddun deg webrid-nsen, wwḍen ɣer yiwen wemkan i deg llan waman. Aneɣlaf-nni yenna-yas : Atnan waman ! D acu ara yi-d iḥebsen iwakken ad țwaɣedṣeɣ ?
36Och medan de färdades vägen fram, kommo de till ett vatten. Då sade hovmannen: »Se, här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?»
37Filbas yenna-yas : Ma tumneḍ seg ul-ik, tzemreḍ aț-tețwaɣeḍseḍ. Aneɣlaf-nni yerra-yas : Umneɣ belli Sidna Ɛisa Lmasiḥ d Mmi-s n Ṛebbi.
37
38Imiren yumeṛ ad ḥebsen takeṛṛust-is. Filbas d uneɣlaf-nni rsen-d, kecmen i sin ɣer waman, dɣa Filbas isseɣḍes-it.
38Och han lät vagnen stanna; och de stego båda ned i vattnet, Filippus och hovmannen, och han döpte honom.
39Mi d-ffɣen seg waman, Ṛṛuḥ n Sidi Ṛebbi yerfed Filbas, yexfa ger wallen uneɣlaf-nni. Aneɣlaf-nni ikemmel abrid-is s lfeṛḥ ;
39Men när de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom icke mer, då han nu glad fortsatte sin färd.
40ma d Filbas yufa-d iman-is di temdint n Acdud ; syenna ikemmel abrid-is, ițeddu ițbecciṛ awal n tudert di tudrin meṛṛa i ɣef iɛedda, armi i gewweḍ ɣer temdint n Qiṣarya.
40Men Filippus blev efteråt sedd i Asdod. Därefter vandrade han omkring och förkunnade evangelium i alla städer, till dess han kom till Cesarea.