1Mi tethedden lḥala ifuk ccwal, imiren Bulus isnejmaɛ-ed inelmaden, yenha-ten, dɣa yeǧǧa-ten di lehna, yeṭṭef abrid ɣer tmurt n Masidunya.
1Då nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus lärjungarna till sig och talade till dem förmaningens ord; och sedan han hade tagit avsked av dem, begav han sig åstad för att fara till Macedonien.
2Mi gezger tamurt n Masidunya, inehhu inelmaden, isseǧhad-iten s waṭas yimeslayen ; syenna ikemmel abrid ɣer tmurt n iyunaniyen anda yeqqim tlata wagguren.
2Och när han hade färdats genom det landet och jämväl där talat många förmaningens ord, kom han till Grekland.
3Mi gțeddu ad yerkeb di lbabuṛ ɣer tmurt n Surya, yesla belli at Isṛail mcawaṛen iwakken a t-xedɛen ; dɣa ibeddel ṛṛay, iṭṭef abrid ad yuɣal ɣer tmurt n Masidunya.
3Där uppehöll han sig i tre månader. När han sedan tänkte avsegla därifrån till Syrien, beslöt han, eftersom judarna förehade något anslag mot honom, att göra återfärden genom Macedonien.
4Ddan yid-es : Subatir, mmi-s n Birus si temdint n Biri ; Arisṭark akk-d Skundus n temdint n Tiṣalunik, Gayus n temdint n Derba ; yedda daɣen Timuti, Tucik akk-d Trufim n tmurt n Asya.
4Och med honom följde Sopater, Pyrrus' son, från Berea, och av tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus från Derbe och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus från provinsen Asien.
5Wigi zwaren ɣer zdat, eṛǧan-aɣ di temdint n Truwas,
5Men dessa foro i förväg och inväntade oss i Troas.
6ma d nukni mi gɛedda Lɛid n weɣṛum mbla iɣes ( tamtunt ), nerkeb lbabuṛ si temdint n Filibus ; xemsa wussan mbeɛd, nelḥeq-iten ɣer temdint n Truwas, anda nesɛedda sebɛa wussan.
6Sedan, efter det osyrade brödets högtid, avseglade vi andra ifrån Filippi och träffade dem på femte dagen åter i Troas; och där vistades vi i sju dagar.
7Ass amezwaru n dduṛt nennejmaɛ a nebḍu aɣṛum iwakken ad nemekti Lmasiḥ, Bulus ițmeslay nețța d inelmaden. Imi ilaq ad iṛuḥ azekka-nni, ikemmel yid-sen awal armi i gneṣṣef yiḍ ;
7På första veckodagen voro vi församlade till brödsbrytelse, och Paulus, som tänkte fara vidare dagen därefter, samtalade med bröderna. Och samtalet drog ut ända till midnattstiden;
8taɣuṛfeț anda i nennejmaɛ, ceɛlent deg-s aṭas n teftilin.
8och ganska många lampor voro tända i den sal i övre våningen, där vi voro församlade.
9Yiwen ilemẓi, isem-is Utikus, yella yeqqim ɣef yiri n ṭṭaq. Imi i gɛeṭṭel Bulus deg umeslay, Utikus yewwi-t nuddam ; yeɣli-d si leɛli wis tlata armi d lqaɛa, mi t-id-refden, ufan-t yemmut.
9Invid fönstret satt då en yngling vid namn Eutykus, och när Paulus talade så länge, föll denne i djup sömn och blev så överväldigad av sömnen, att han störtade ned från tredje våningen; och när man tog upp honom, var han död
10Bulus iṣubb-ed, yekna ɣuṛ-es, iddem-it ger iɣallen-is yenna : Ur țțaggadet ara, mazal deg-s taṛwiḥt, idder.
10Då gick Paulus ned och lade sig över honom och fattade om honom och sade: »Klagen icke så; ty livet är ännu kvar i honom.»
11Syenna yuɣal yuli ar tɣuṛfeț, yebḍa aɣṛum ; mi ččan, ikemmel yid-sen ameslay armi d lefjer, dɣa iṛuḥ.
11Sedan gick han åter upp, och bröt brödet och åt, och samtalade ytterligare ganska länge med dem, ända till dess att det dagades; först då begav han sig i väg.
12Ilemẓi-nni, wwin-t yedder ; dɣa yers-ed lfeṛḥ deg ulawen-nsen.
12Och de förde ynglingen hem levande och kände sig nu icke litet tröstade.
13Nukni nerkeb lbabuṛ, nezwar Bulus ɣer temdint n Assus anda ara nemyagar yid-es axaṭer yebɣa ad iṛuḥ ɣef wuḍaṛ.
13Men vi andra gingo i förväg ombord på skeppet och avseglade till Assos, där vi tänkte taga Paulus ombord; ty så hade han förordnat, eftersom han själv tänkte fara land vägen.
14Mi i ɣ-d-yelḥeq di temdint n Assus, yerkeb yid-nneɣ di lbabuṛ ɣer temdint n Mitilan ;
14Och när han sammanträffade med oss i Assos, togo vi honom ombord och kommo sedan till Mitylene.
15syenna nkemmel abrid di lebḥeṛ, newweḍ azekka-nni zdat temdint n Ciyu, sellazekka-nni newweḍ ɣer temdint n Samus ; ass wis ṛebɛa newweḍ ɣer temdint n Mili.
15Därifrån seglade vi vidare och kommo följande dag mitt för Kios. Dagen därefter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat över i Trogyllium, kommo vi nästföljande dag till Miletus.
16Bulus yebɣa ad iɛeddi rrif n temdint n Ifasus mbla ma yeḥbes, iwakken ur isṛuḥuy ara lweqt di tmurt n Asya. Ițɣawal iwakken ma yella wamek, ad yaweḍ ɣer temdint n Lquds ass n lɛid n wass wis xemsin.
16Paulus hade nämligen beslutit att segla förbi Efesus, för att icke fördröja sig i provinsen Asien; ty han påskyndade sin färd, för att, om det bleve honom möjligt, till pingstdagen kunna vara i Jerusalem.
17Si temdint n Mili, Bulus iceggeɛ ɣer imeqqranen n tejmaɛt n temdint n Ifasus iwakken a d-asen.
17Men från Miletus sände han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste.
18Mi d-wwḍen ɣuṛ-es, yenna-yasen : Tesnem si zik tikli-inu yid-wen seg wass amezwaru mi d-kecmeɣ tamurt n Asya.
18Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: »I veten själva på vad sätt jag hela tiden, ifrån första dagen då jag kom till provinsen Asien, har umgåtts med eder:
19Qedceɣ ɣef Sidi Ṛebbi s wannuz d imeṭṭawen ger iɣeblan d lemḥayen i yi-sseṛwan wat Isṛail.
19huru jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar, som hava vållats mig genom judarnas anslag.
20Țbecciṛeɣ-awen rniɣ slemdeɣ kkun ama zdat lɣaci ama deg ixxamen-nwen, mbla ma ffreɣ acemma seg wayen i kkun-inefɛen.
20Och I veten att jag icke har dragit mig undan, när det gällde något som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder.
21Țbecciṛeɣ i wat Isṛail d iyunaniyen a d-uɣalen ɣer webrid n Sidi Ṛebbi yerna ad amnen s Sidna Ɛisa.
21Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.
22Tura, Ṛṛuḥ iqedsen iḥṛes-iyi ad ṭṭfeɣ abrid ɣer temdint n Lquds, ur ẓriɣ ara d acu ara yedṛun yid-i.
22Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan att veta vad där skall vederfaras mig;
23Si temdint ɣer tayeḍ, Ṛṛuḥ iqedsen ițxebbiṛ-iyi-d belli țṛaǧun-iyi leḥbus d wussan n ddiq.
23allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter den andra betygar för mig och säger att bojor och bedrövelser vänta mig.
24Lameɛna tudert-iw ur s-fkiɣ ara lqima, ur ț-ḥsibeɣ ara eɛzizet fell-i ; a wi yufan kan ad kemmleɣ tikli-inu akk-d Ṛebbi, ad xedmeɣ s lfeṛḥ ayen i yi-d-ifka Sidna Ɛisa, iwakken ad beccṛeɣ lexbaṛ n lxiṛ n ṛṛeḥma n Sidi Ṛebbi.
24Dock anser jag mitt liv icke vara av något värde för mig själv, om jag blott får väl fullborda mitt lopp och vad som hör till det ämbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.
25Tura ẓriɣ belli ur tețțuɣalem ara aț-țeẓrem udem-iw, kunwi iwumi beccṛeɣ tageldit n Sidi Ṛebbi.
25Och se, jag vet nu att I icke mer skolen få se mitt ansikte, I alla bland vilka jag har gått omkring och predikat om riket.
26Daymi i wen-d-qqaṛeɣ ass-agi, ma yella yiwen yeffeɣ i webrid n Sidi Ṛebbi, ddnub i yiri-s,
26Därför betygar jag för eder nu i dag att jag icke bär skuld för någons blod.
27imi i wen-beccṛeɣ ayen akk yellan di leqsed n Sidi Ṛebbi, ur ffireɣ ula d acemma fell-awen.
27Ty jag har icke undandragit mig att förkunna för eder allt Guds rådslut.
28Ɛasset ɣef yiman-nwen, ɛasset ɣef tqeḍɛit ɣef i kkun-iwekkel Ṛṛuḥ iqedsen. Ilit d iɛessasen ɣef tejmaɛt n Ṛebbi i d-iḥerr s idammen n Mmi-s.
28Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod.
29Sriɣ belli m'ara ṛuḥeɣ, a d-kecmen gar-awen wuccanen iweɛṛen, wid ur nețsamaḥ ara i tqeḍɛit ;
29Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.
30a d-kkren daɣen gar-awen yergazen ara islemden leḥwayeǧ iɛewjen iwakken ad jebden inelmaden ɣuṛ-sen.
30Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig.
31Ɣuṛ-wat ihi, ɛasset iman-nwen ! Mmektit-ed belli azal n tlata iseggasen, ur ḥbiseɣ am yiḍ am ass, nehhuɣ mkul yiwen seg-wen s imeṭṭawen.
31Vaken därför, och kommen ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, oavlåtligen under tårar har förmanat var och en särskild av eder.
32Tura a kkun-ǧǧeɣ ger ifassen n Sidi Ṛebbi d ṛṛeḥma n wawal-is; D nețța i gzemren a kkun-isseǧhed, a wen-d-yefk lweṛt i kunwi akk yellan d ayla-s.
32Och nu anbefaller jag eder åt Gud och hans nådesord, åt honom som förmår uppbygga eder och giva åt eder eder arvedel bland alla som äro helgade.
33Ur ḍmiɛeɣ, ama d ddheb ama d idrimen neɣ leḥwayeǧ n yiwen deg-wen.
33Silver eller guld eller kläder har jag icke åstundat av någon.
34Teẓram s yiman-nwen belli s ifassen-iw i xeddmeɣ iwakken ad ɛeyyceɣ iman-iw akk-d wid yellan yid-i.
34I veten själva att dessa mina händer hava gjort tjänst, för att skaffa nödtorftigt uppehälle åt mig och åt dem som hava varit med mig.
35Di mkul lḥaǧa, ssekneɣ-awen amek ara txedmem iwakken aț-țɛiwnem wid ur nezmir ara. Mmektit-ed imeslayen n Sidna Ɛisa mi d-yenna : « Win ițseddiqen ițțubarek akteṛ n win iteṭṭfen ssadaqa ».
35I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu ord, huru han själv sade: 'Saligare är att giva än att taga.'»
36Mbeɛd imeslayen-agi, yuɣal ɣef tgecrar, yedɛa ɣer Sidi Ṛebbi yid-sen.
36När han hade sagt detta, föll han ned på sina knän och bad med dem alla.
37Sṭeṛḍqen s imeṭṭawen, ṭṭfen-t ger iɣallen-nsen, selmen akk fell-as ;
37Och de begynte alla att gråta bitterligen och föllo Paulus om halsen och kysste honom innerligt;
38ḥeznen aṭas imi i sen-d-yenna : « Ur tețțuɣalem ara aț-țeẓrem udem- iw. » Syenna ddan yid-es armi d lbabuṛ.
38och mest sörjde de för det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle få se hans ansikte. Och så ledsagade de honom till skeppet.