1Mi nemfaṛaq yid-sen, nerkeb lbabuṛ nṛuḥ qbala ɣer temdint n Kus, azekka-nni ɣer temdint n Ṛudus ; syenna nkemmel abrid ɣer temdint n Batara.
1Sedan vi hade skilts ifrån dem, lade vi ut och foro raka vägen till Kos och kommo dagen därefter till Rodus och därifrån till Patara.
2Mi nufa lbabuṛ ara izegren ɣer tmurt n Finisya, nerkeb deg-s nṛuḥ.
2Där funno vi ett skepp som skulle fara över till Fenicien; på det gingo vi ombord och lade ut.
3Mi nqubel tigzirt n Qubṛus, neǧǧa-ț ɣer tama tazelmaṭ, nkemmel abrid nneɣ ɣer tmurt n Surya, newweḍ ɣer temdint n Sur imi dinna ara yessers lbabuṛ sselɛa-s.
3Och när vi hade fått Cypern i sikte, lämnade vi denna ö på vänster hand och seglade till Syrien och landade vid Tyrus; ty där skulle skeppet lossa sin last.
4Mi nufa dinna inelmaden, nesɛedda sebɛa wussan yid-sen ; s Ṛṛuḥ iqedsen, inelmaden-nni nnan-as i Bulus : Ur țțali ara ɣer temdint n Lquds.
4Och vi uppsökte där lärjungarna och stannade hos dem i sju dagar. Dessa sade nu genom Andens tillskyndelse till Paulus att han icke borde begiva sig till Jerusalem.
5Mi ɛeddan wussan-nni, nekker a nṛuḥ, ddan yid-nneɣ armi neffeɣ i temdint, nutni ț-țilawin-nsen d warraw-nsen. Mi newweḍ ɣer rrif n lebḥeṛ nuɣal ɣef tgecrar, nedɛa ɣer Sidi Ṛebbi.
5Men när vi hade stannat där de dagarna ut, bröto vi upp därifrån och gåvo oss i väg, ledsagade av dem alla, med hustrur och barn, ända utom staden. Och på stranden föllo vi ned på våra knän och bådo
6Mi nemsalam yid-sen, nerkeb di lbabuṛ nṛuḥ ; nutni uɣalen ɣer yexxamen-nsen,
6och togo sedan avsked av varandra. Därefter stego vi ombord på skeppet, och de andra vände tillbaka hem igen.
7nukkni nkemmel abrid s lbabuṛ si temdint n Sur armi ț-țamdint n Bṭulimays, neẓra dinna atmaten, neqqim yid-sen yiwen wass.
7Från Tyrus kommo vi till Ptolemais, och därmed avslutade vi sjöresan. Och vi hälsade på hos bröderna där och stannade hos dem en dag.
8Azekka-nni nṛuḥ, newweḍ ɣer Qiṣarya ; nekcem ɣer wexxam n Filbas, win ițbecciṛen lexbaṛ n lxiṛ, nețța yellan d yiwen si sebɛa-nni ițwaxtaṛen di temdint n Lquds ; neqqim ɣuṛ-es.
8Men följande dag begåvo vi oss därifrån och kommo till Cesarea. Där togo vi in hos evangelisten Filippus, en av de sju, och stannade kvar hos honom.
9Filbas-nni, ɣuṛ-es ṛebɛa yessi-s urɛad zwiǧent, țxebbiṛent-ed s wayen i tent-id-ițțasen s ɣuṛ Sidi Ṛebbi.
9Denne hade fyra ogifta döttrar, som ägde profetisk gåva.
10Ɛeddan kra n wussan, mi d yewweḍ yiwen seg watmaten isem-is Agabus, ula d nețța ițxebbiṛ-ed s ɣuṛ Sidi Ṛebbi, iṣubb-ed si tmurt n Yahuda, yusa-d ɣuṛ-nneɣ.
10Under den tid av flera dagar, som vi stannade där, kom en profet, vid namn Agabus, dit ned från Judeen.
11Iddem tabagust n Bulus, icudd idaṛṛen-is d ifassen-is, yenna : Atan wayen i d-iqqaṛ Ṛṛuḥ iqedsen : akka ara cidden wat Isṛail di temdint n Lquds bab n tbagust-agi, a t-sellmen ger ifassen n ikafriwen.
11När denne hade kommit till oss, tog han Paulus' bälte och band därmed sina händer och fötter och sade: »Så säger den helige Ande: 'Den man som detta bälte tillhör, honom skola judarna så binda i Jerusalem, och sedan skola de överlämna honom i hedningarnas händer.'»
12Mi nesla annect-agi, nukkni d watmaten n Sizari nḥellel Bulus iwakken ur ițțali ara ɣer temdint n Lquds.
12När vi hörde detta, bådo såväl vi själva som bröderna i staden honom att han icke skulle begiva sig upp till Jerusalem.
13Dɣa Bulus yerra-yasen : Acu i kkun-yuɣen mi tețrum akka armi tgezmem tasa-w ? Nekk qebleɣ mačči kan ad țwacuddeɣ, lameɛna qebleɣ ula d lmut di temdint n Lquds ɣef ddemma n yisem n Sidna Ɛisa.
13Men då svarade Paulus: »Varför gråten I så och sargen mitt hjärta? Jag är ju redo icke allenast att låta mig bindas, utan ock att dö i Jerusalem, för Herren Jesu namns skull.»
14Imi yugi ad yaɣ awal-nneɣ, ur nketteṛ ara fell-as lehduṛ nenna : A neǧǧ lebɣi n Sidi Ṛebbi ad yedṛu !
14Då han alltså icke lät övertala sig, gåvo vi oss till freds och sade: »Ske Herrens vilja.»
15Akken ɛeddan wussan-nni, nhegga iman-nneɣ a nali ɣer temdint n Lquds.
15Efter de dagarnas förlopp gjorde vi oss i ordning och begåvo oss upp till Jerusalem.
16Kra inelmaden n Qiṣarya ddan yid-nneɣ, wwin-aɣ ɣer yiwen wergaz wuɣuṛ ara nili, isem-is Mansun, n tegzirt n Qubṛus, d yiwen seg inelmaden imezwura.
16Från Cesarea följde också några av lärjungarna med oss, och dessa förde oss till en viss Mnason från Cypern, en gammal lärjunge, som vi skulle gästa hos.
17Mi newweḍ ɣer temdint n Lquds, sṭreḥben yis-nneɣ watmaten s lfeṛḥ.
17Och när vi kommo till Jerusalem, togo bröderna emot oss med glädje.
18Azekka-nni, yedda yid-nneɣ Bulus ɣer wexxam n Yeɛqub anda nnejmaɛen imeqqranen n tejmaɛt.
18Dagen därefter gick Paulus med oss andra till Jakob; dit kommo ock alla de äldste.
19Mi gsellem fell-asen, Bulus yeḥka-yasen ayen akk ixdem yis Sidi Ṛebbi ger leǧnas ur nelli ara n wat Isṛail.
19Och sedan han hade hälsat dem förtäljde han för dem alltsammans, det ena med det andra, som Gud genom hans arbete hade gjort bland hedningarna.
20Mi slan ayagi, ḥemmden Sidi Ṛebbi nnan-as : Twalaḍ a gma-tneɣ acḥal n luluf n wat Isṛail i gumnen s Sidna Ɛisa yerna ṭṭfen akk di ccariɛa n Musa.
20När de hörde detta, prisade de Gud. Och de sade till honom: »Du ser, käre broder, huru många tusen judar det är som hava kommit till tro, och alla nitälska de för lagen.
21Atan slan wat Isṛail n temdint n Lquds belli tesselmadeḍ i wat Isṛail yellan ger leǧnas ad ǧǧen ccariɛa n Musa ; slan daɣen teqqaṛeḍ asen : « ur seḍhaṛet ara i warrac nwen, ur ttabaɛet ara leɛwayed i ɣ-d-ǧǧan lejdud ».
21Nu har det blivit dem sagt om dig, att du lär alla judar som bo spridda bland hedningarna att avfalla från Moses, i det du säger att de icke behöva omskära sina barn, ej heller i övrigt vandra efter vad stadgat är.
22Acu ara nexdem tura ? Mbla ccekk ad slen belli tusiḍ-ed ;
22Vad är då att göra? Helt visst skall man få höra att du har kommit hit.
23ihi exdem ayen ara k-d-nini : llan gar-aneɣ ṛebɛa yergazen i gefkan lemɛahda i Sidi Ṛebbi,
23Gör därför såsom vi nu vilja säga dig. Vi hava här fyra män som hava bundit sig genom ett löfte.
24awi-ten yid-ek, ssizdeg iman-ik yid-sen, seṛṛef fell-asen iwakken ad seṭṭlen iqeṛṛay-nsen ; s wakkagi ad ẓren belli ayen akk slan fell-ak d lekdeb yerna ad walin mazal teṭṭfeḍ di ccariɛa n Musa.
24Tag med dig dessa, och låt helga dig tillsammans med dem, och åtag dig omkostnaderna för dem, så att de kunna låta raka sina huvuden. Då skola alla förstå att intet av allt det som har blivit dem sagt om dig äger någon grund, utan att också du vandrar efter lagen och håller den.
25Ma d at leǧnas i gumnen s Sidna Ɛisa, nura-yasen : Ad ṭṭixṛen i wučči n weksum ițțunefken d asfel i lmeṣnuɛat d ssadat, i tissit n idammen, i lmal yemmuṛḍsen akk-d yir tikli.
25Vad åter angår de hedningar som hava kommit till tro, så hava vi här beslutit och jämväl skrivit till dem, att de böra taga sig till vara för kött från avgudaoffer och för blod och för köttet av förkvävda djur och för otukt.»
26Azekka-nni, Bulus yewwi yid-es ṛebɛa yergazen-nni, issazdeg iman-is yid-sen, ikcem yid-sen ɣer wefrag n lǧameɛ iqedsen iwakken ad ixebbeṛ lmuqeddem ɣef lweqt i deg ara fakken wussan n uzizdeg-nsen, yeɛni ass i deg ara yefk mkul yiwen seg-sen lweɛda-ines.
26Så tog då Paulus männen med sig och lät följande dag helga sig tillsammans med dem; sedan gick han in i helgedomen och gav till känna när den tid skulle gå till ända, för vilken de hade låtit helga sig, den tid före vars utgång offer skulle frambäras för var och en särskild av dem.
27Mi qṛib ad fakken sebɛa wussan-nni n usizdeg, at Isṛail n tmurt n Asya walan Bulus di lǧameɛ iqedsen. Sekkren ccwal ger lɣaci dɣa ṭṭfen-t.
27När de sju dagarna nästan voro ute, fingo judarna från provinsen Asien se honom i helgedomen och uppviglade då allt folket. Och de grepo honom
28Bdan țɛeggiḍen : Ay at Isṛail, ɛiwnet-aɣ ! Atah wergaz-nni ițbecciṛen di mkul amkan i yemdanen meṛṛa. Iheddeṛ ayen n diri ɣef wegdud-nneɣ, ɣef wemkan-agi iqedsen, isselmad ayen ur teqbil ara ccariɛa-nneɣ, yewwi-d iyunaniyen ɣer lǧameɛ, issenǧes amkan-agi iqedsen !
28och ropade: »I män av Israel, kommen till hjälp! Här är den man som allestädes lär alla sådant som är emot vårt folk och emot lagen och emot denna plats. Därtill har han nu ock fört greker in i helgedomen och oskärat denna heliga plats.»
29Nnan-d ayagi axaṭer walan yid-es Trufim di temdint, ɣilen issekcem-it ɣer daxel n lǧameɛ iqedsen.
29De hade nämligen förut sett efesiern Trofimus i staden tillsammans med honom och menade att Paulus hade fört denne in i helgedomen.
30Ikker ccwal di temdint meṛṛa ; uzzlen-d yemdanen si mkul tama. Sṭfen Bulus, zzuɣṛen-t beṛṛa n wefrag n lǧameɛ iqedsen, sekkṛen-d tiwwura.
30Och hela staden kom i rörelse, och folket skockade sig tillsammans. Och då de nu hade gripit Paulus, släpade de honom ut ur helgedomen, varefter portarna genast stängdes igen.
31Mi țeddun lɣaci a t-nɣen, yewweḍ lexbaṛ ɣer lqebṭan n lɛeskeṛ n Ṛuman tamdint n Lquds meṛṛa tenhewwal.
31Men just som de stodo färdiga att dräpa honom, anmäldes det hos översten för den romerska vakten att hela Jerusalem var i uppror.
32Imiren kan yessawel i ifesyanen d lɛeskeṛ-nsen, uzzlen ɣer lɣaci. Mi walan lqebṭan akk-d lɛeskeṛ-is, ttaxṛen-as i Bulus.
32Denne tog då strax med sig krigsmän och hövitsmän och skyndade ned till dem. Och när de fingo se översten och krigsmännen, upphörde de att slå Paulus
33Dɣa lqebṭan iqeṛṛeb ɣer Bulus, yefka lameṛ a t-ṭṭfen, a t-cudden s snat snasel ; dɣa isteqsa anwa-t, d acu i gexdem.
33Översten gick då fram och tog honom i förvar och bjöd att man skulle fängsla honom med två kedjor. Och han frågade vem han var och vad han hade gjort.
34Meɛna lɣaci-nni, kra țɛeggiḍen akka, wiyaḍ akken nniḍen. Imi ur ifhim ara wayen i s-d-nnan si leɛyaḍ-nni, yumeṛ a t-awin ɣer lbeṛj.
34Men bland folket ropade den ene så, den andre så. Då han alltså för larmets skull icke kunde få något säkert besked, bjöd han att man skulle föra honom till kasernen.
35Mi gewweḍ Bulus ɣer tseddaṛin, refden-t lɛeskeṛ iwakken a t-sellken si ger ifassen n lɣaci.
35Och när han kom fram till trappan, trängde folket så våldsamt på, att han måste bäras av krigsmännen,
36Axaṭer lɣaci-nni ttabaɛen-t țɛeggiḍen : « Enɣ-it ! Enɣ-it !... »
36ty folkhopen följde efter och skriade: »Bort med honom!»
37Mi qṛib a t-skecmen ɣer zdaxel n lbeṛj, Bulus yenna-yas i lqebṭan : Semmeḥ-iyi, zemreɣ a k-d-iniɣ yiwen n wawal ? Yerra-yas : Tessneḍ aț-țhedṛeḍ tayunanit ?
37Då nu Paulus skulle föras in i kasernen, sade han till översten: »Tillstädjes det mig att säga något till dig?» Han svarade: »Kan du tala grekiska?
38Mačči d kečč i d amaṣri-nni i gsekkren ccwal ussan-agi iɛeddan, i gessufɣen yid-es ṛebɛa alaf n iqettalen ɣer lxali ?
38Är du då icke den egyptier som för en tid sedan ställde till 'dolkmännens' uppror, de fyra tusens, och förde dem ut i öknen?»
39Bulus yenna-yas : Xaṭi ! Nekk n wat Isṛail, luleɣ di temdint n Sars yellan di tmurt n Silisya ; d amezdaɣ n temdint mechuṛen. Di leɛnaya-k serreḥ-iyi ad hedṛeɣ i lɣaci-yagi.
39Då svarade Paulus: »Nej, jag är en judisk man från Tarsus, medborgare alltså i en betydande stad i Cilicien. Men jag beder dig, tillstäd mig att tala till folket.»
40Lqebṭan iɛemmed-as, dɣa Bulus ibedd ɣef tseddaṛin, iwehha i lɣaci s ufus-is, dɣa ssusmen. Yenṭeq s tɛibṛanit, yenna-yasen :
40Och han tillstadde honom det. Då gav Paulus från trappan, där han stod, med handen ett tecken åt folket. Och sedan där hade blivit helt tyst, talade han till dem på hebreiska och sade: