1Ay atmaten akken ma tellam dagi meẓẓi meqqeṛ, semḥesset ed tura a wen-d-iniɣ ayen s wayes ara dafɛeɣ ɣef yiman-iw !
1»Bröder och fäder, hören vad jag nu inför eder vill tala till mitt försvar.»
2Mi slan iheddeṛ-asen-d s tɛibṛanit, ssusmen meṛṛa iwakken a s-slen. Dɣa yenna :
2När de hörde att han talade till dem på hebreiska, blevo de ännu mer stilla. Och han fortsatte:
3Nekk n wat Isṛail, ț-țideț luleɣ di temdint n Sars n tmurt n Silisya, lameɛna țțuṛebbaɣ di temdint-agi n Lquds. Lliɣ d anelmad n ccix Gamalyel s yiman-is ; yesselmed-iyi akken ilaq amek ara tebɛeɣ ccariɛa i d-ǧǧan lejdud-nneɣ. Ttabaɛeɣ seg ul-iw abrid n Sidi Ṛebbi, am kunwi ass-agi.
3»Jag är en judisk man, född i Tarsus i Cilicien, men uppfostrad här i staden och undervisad vid Gamaliels fötter, efter fädernas lag i all dess stränghet. Och jag var en man som nitälskade för Gud, såsom I allasammans i dag gören.
4Qehṛeɣ armi d lmut wid ittabaɛen abrid-agi ajdid n Sidna Ɛisa, am yergazen am tlawin, țțawiɣ-ten-id ɣer leḥbus țwarzen.
4Jag förföljde 'den vägen' ända till döds, och både män och kvinnor lät jag binda och sätta i fängelse;
5Lmuqeddem ameqqran ț-țejmaɛt n lɛuqal atnan d inigan ma bɣan a d-cehden ; d nutni s yiman-nsen i yi-d-yefkan tibṛatin i watmaten n Dimecq, syenna a d-awiɣ țwarzen ɣer temdint n Lquds, wid akk yumnen s webrid-agi, iwakken a ten-ɛaqben.
5det vittnesbördet kan översteprästen och de äldstes hela råd giva mig. Också fick jag av dem brev till bröderna i Damaskus; och jag begav mig dit, för att fängsla jämväl dem som voro där och föra dem till Jerusalem, så att de kunde bliva straffade.
6Lliɣ tedduɣ deg webrid, qṛib ad awḍeɣ ɣer temdint n Dimecq. Aț-țili d țnaṣfa n wass, taswiɛt kan, yiwet n tafat tameqqrant tewwet-ed seg igenni, tețfeǧǧiǧ, tezzi-yi-d.
6Men när jag var på vägen och nalkades Damaskus, hände sig vid middagstiden att ett starkt sken från himmelen plötsligt kringstrålade mig.
7Ɣliɣ ɣer lqaɛa, sliɣ i yiwen n ṣṣut i yi-d-iqqaṛen : Caɛul, a Caɛul, acuɣeṛ i yi tețqehhiṛeḍ ?
7Och jag föll ned till marken och hörde då en röst som sade till mig: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig?'
8Nniɣ-as : Anwa-k, a Sidi ? Yenna-yi-d : Nekk d Ɛisa Anaṣari, win akken i tețqehhiṛeḍ.
8Då svarade jag: 'Vem är du, Herre?' Han sade till mig: 'Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.'
9Wid yellan yid-i walan tafat-nni, lameɛna ur slin ara i ṣṣut i yi-d iheddṛen, dɣa nniɣ : Acu i tebɣiḍ a t-xedmeɣ a Sidi ?
9Och de som voro med mig sågo väl skenet, men hörde icke rösten av den som talade till mig.
10Sidna Ɛisa yenna-yi-d : Ekker, ṛuḥ ɣer Dimecq, dinna ara k-d-inin ayen akk ilaqen a t-txedmeḍ.
10Då frågade jag: 'Vad skall jag göra, Herre?' Och Herren svarade mig: 'Stå upp och gå in i Damaskus; där skall allt det bliva dig sagt, som är dig förelagt att göra.'
11Imi iyi-tesderɣel tafat-nni s ufeǧǧeǧ-ines, d imdukkal-iw i yi ṭṭfen afus armi wwḍeɣ ɣer Dimecq.
11Men eftersom jag, till följd av det starka skenet, icke mer kunde se togo mina följeslagare mig vid handen och ledde mig, så att jag kom in i Damaskus.
12Yella dinna yiwen wergaz isem-is Ananyas, d argaz iḍuɛen Sidi Ṛebbi, yerna yettabaɛ ccariɛa ; at Isṛail meṛṛa izedɣen di temdint n Dimecq țcehhiden fell-as s lxiṛ.
12Där fanns en efter lagen fram man, Ananias, vilken hade gott vittnesbörd om sig av alla judar som bodde där.
13Yusa-d ɣuṛ-i yenna-yi-d : A Caɛul a gma, Sidi Ṛebbi yerra-yak-d iẓri ! Di teswiɛt-nni, yuɣal-iyi-d yezṛi, dɣa walaɣ-t.
13Denne kom nu och trädde fram till mig och sade: 'Saul, min broder, hav din syn igen.' Och i samma stund fick jag min syn igen och såg upp på honom.
14Ananyas yenna-yi-d : Sidi Ṛebbi n lejdud-nneɣ yextaṛ ik aț-țissineḍ lebɣi-ines, aț-țwaliḍ s wallen-ik win yellan d Aḥeqqi, aț-țesleḍ imeslayen seg yimi-is .
14Då sade han: 'Våra fäders Gud har utsett dig till att känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra ord från hans mun.
15axaṭer aț-țuɣaleḍ d inigi-ines zdat yemdanen meṛṛa ɣef wayen akk i teẓriḍ d wayen iwumi tesliḍ.
15Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört.
16Tura d acu i tețṛaǧuḍ ? Kker aț-tețwaɣeḍseḍ, aț-țizdigeḍ seg ddnubat-ik m'ara tedɛuḍ s yisem-is.
16Varför dröjer du då nu? Stå upp och låt döpa dig och avtvå dina synder, och åkalla därvid hans namn.'
17Asmi uɣaleɣ ɣer temdint n Lquds, yiwen n wass lliɣ țẓallaɣ deg wefrag n lǧameɛ iqedsen, iweḥḥa-yi-d Sidi Ṛebbi,
17Men när jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, hände sig, medan jag bad i helgedomen, att jag föll i hänryckning
18walaɣ Sidna Ɛisa yenna-yi-d : Ffeɣ s lemɣawla si temdint n Lquds, axaṭer ur qebblen ara ayen s wayes ara tcehdeḍ fell-i.
18och såg honom och hörde honom säga till mig: 'Skynda dig med hast bort ifrån Jerusalem; ty de skola icke här taga emot ditt vittnesbörd om mig.'
19Nniɣ : A Sidi, ssnen-iyi ! Sran s yiman nsen belli ttabaɛeɣ si lǧameɛ ɣer wayeḍ wid yumnen yis-ek iwakken a ten-erreɣ ɣer lḥebs ad țewten.
19Men jag sade: 'Herre, de veta själva att det var jag som överallt i synagogorna lät fängsla och gissla dem som trodde på dig.
20Ula d Stifan inigi-inek, mi ssuzlen idammen-is lliɣ dinna, qebleɣ at nɣen yerna ɛusseɣ leḥwayeǧ n wid i t-yenɣan.
20Och när Stefanus', ditt vittnes, blod utgöts, var ock jag tillstädes och gillade vad som skedde och vaktade de mäns kläder, som dödade honom.'
21Dɣa Sidi Ṛebbi yenna-yi-d : Ṛuḥ a k-ceggɛeɣ ɣer lebɛid ɣer wat leǧnas ur nelli ara n wat Isṛail.
21Då sade han till mig: Gå; jag vill sända dig åstad långt bort till hedningarna.'»
22Smeḥsisen-as armi d awal-agi imiren ɛeggḍen nnan : Ekkset si ddunit argaz am wagi ! Ur t-țaǧǧat ara ad yidir !
22Ända till dess att han sade detta hade de hört på honom. Men nu hovo de upp sin röst och ropade: »Bort ifrån jorden med den människan! Det är icke tillbörligt att en sådan får leva.»
23Țɛeggiḍen, ṭeggiṛen leḥwayeǧ nsen, ssafagen aɣebbaṛ ɣer igenni.
23Då de så skriade och därvid revo av sig sina kläder och kastade stoft upp i luften,
24Lqebṭan n Ṛuman yumeṛ ad skecmen Bulus ɣer lbeṛj, a t-ewten s ujelkkaḍ ( s ucelliṭ ) iwakken ad issinen sebba ɣef wacu țɛeggiḍen fell-as.
24bjöd översten att man skulle föra in honom i kasernen, och gav befallning om att man skulle förhöra honom under gisselslag, så att han finge veta varför de så ropade mot honom.
25Mi t-cudden s tɣeggadin, Bulus yenna i lqebṭan yellan dinna : Eɛni iserreḥ-awen lqanun aț țewtem aṛumani s ujelkkaḍ uqbel ad iɛeddi di ccṛeɛ ?
25Men när de redan hade sträckt ut honom till gissling, sade Paulus till den hövitsman som stod där: »Är det lovligt för eder att gissla en romersk medborgare, och det utan dom och rannsakning?»
26Ɣef yimeslayen-agi, lqebṭan-nni iṛuḥ ɣer wemdebbar ameqqran yenna-yas : Ḥader aț-țewteḍ argaz-agi ! D aṛumani !
26När hövitsmannen hörde detta, gick han till översten och underrättade honom härom och sade: »Vad är det du tänker göra? Mannen är ju romersk medborgare.»
27Amdebbar ameqqran mi d-yusa ɣer Bulus, yenna-yas : Ț-țideț kečč d aṛumani ? Ih, d aṛumani i lliɣ !
27Då gick översten dit och frågade honom: »Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?» Han svarade: »Ja.»
28Amdebbar ameqqran yenna : Nekk aṭas n yedrimen i fkiɣ iwakken ad uɣaleɣ d aṛumani. Bulus yerra-yas : Nekk, seg wasmi i d-luleɣ i rseɣ di lekwaɣeḍ d aṛumani.
28Översten sade då: Mig har det kostat en stor summa penningar att köpa den medborgarrätten.» Men Paulus sade: »Jag däremot har den redan genom födelsen.»
29Imiren widak i d-ikkren a t wten, ṭṭaxṛen-as. Lqebṭan ameqqran s yiman-is yuggad mi geẓra Bulus d aṛumani yerna icudd-it.
29Männen som skulle hava förhört honom drogo sig då strax undan och lämnade honom. Och när översten nu hade fått veta att han var romersk medborgare, blev också han förskräckt, vid tanken på att han hade låtit fängsla honom.
30Azekka-nni, imi i gebɣa ad yissin wemdebbar ameqqran ɣef wacu i d-ccetkan fell-as wat Isṛail, iserreḥ i Bulus, yumeṛ i lmuqedmin akk-d usqamu n ccṛeɛ ad nnejmaɛen. Dɣa yewwi-d Bulus isbedd-it-id zdat-nsen.
30Då han emellertid ville få säkert besked om varför Paulus anklagades av judarna, låt han dagen därefter taga av honom bojorna och bjöd översteprästerna och hela Stora rådet att komma tillsammans. Sedan lät han föra Paulus ditned och ställde honom inför dem.