1Mi d-nemneɛ si lebḥeṛ, nesla belli tigzirt-nni isem-is Malṭa.
1Först sedan vi hade blivit räddade, fingo vi veta att ön hette Malta.
2Imezdaɣ-is setṛeḥben yis-nneɣ, xedmen-aɣ lxiṛ d ameqqran ; ceɛlen times axaṭer yekkat ugeffur ( lehwa ), yerna d asemmiḍ.
2Och infödingarna visade oss en icke vanlig välvilja; de tände upp en eld och togo oss alla med sig dit, för det påkommande regnets och för köldens skull.
3Bulus ijmeɛ-ed kra n yesɣaṛen a ten-iger ɣer tmes, si leḥmu-nni n tmes yeffeɣ-ed yiwen n wezrem yenṭed deg ufus-is.
3När Paulus då tog upp ett fång torra kvistar som han lade på elden, kom, i följd av hettan, en huggorm fram därur och högg sig fast vid hans hand.
4Lɣaci mi walan azrem-nni yeckenṭeḍ deg ufus-is, qqaṛen wway gar-asen : « Argaz-agi iban d bu tmegṛaḍ, axaṭer ɣas akken yemneɛ-ed si lebḥeṛ, Sidi Ṛebbi yellan d Bab n lḥeqq ur t-yețțaǧa ara ad yidir. »
4Då infödingarna fingo se ormen hänga där vid hans hand, sade de till varandra: »Helt visst är denne man en dråpare, som rättvisans gudinna icke tillstädjer att leva, om han nu ock har blivit räddad undan havet.»
5Lameɛna Bulus yezwi azrem-nni ɣer tmes, ur t-yuɣ ula d acemma ;
5Men han skakade ormen ifrån sig i elden och led ingen skada.
6lɣaci-nni țṛaǧun a t-walin ibzeg neɣ ad yemmet imiren kan. Ɛussen-t, mi walan ur t-yuɣ wacemma, beddlen ṛṛay, ḥesben-t d yiwen seg iṛebbiten s wayes țțamnen.
6De väntade att han skulle svälla upp eller helt plötsligt falla ned död; men när de efter lång väntan fingo se att intet ont vederfors honom, ändrade de mening och sade att han var en gud.
7Di leǧwahi-nni i gezdeɣ Bubliyus lḥakem ameqqran n tegzirt-nni ; yesɛa aṭas n wakal, yesṭerḥeb yis-nneɣ, yerna yessens-aɣ ɣuṛ-es tlata wussan.
7I närheten av detta ställe var en lantgård, som tillhörde den förnämste mannen på ön, en som hette Publius; denne tog välvilligt emot oss och gav oss härbärge i tre dagar.
8Deg ussan-nni, baba-s n Bubliyus yella deg usu yehlek, tuɣ-it tawla yerna tuzzel tɛebbuṭ-is. Bulus iṛuḥ ɣuṛ-es, issers ifassen-is fell-as, yedɛa ɣer Sidi Ṛebbi dɣa yeḥla.
8Nu hände sig att Publius' fader låg sjuk i en magsjukdom med feberanfall. Paulus gick då in till honom och bad och lade händerna på honom och gjorde honom frisk.
9Mi slan yis imuḍan n tegzirt-nni usan-d ɣuṛ-es isseḥla-ten ula d nutni.
9Men när detta hade skett, kommo också de av öns övriga inbyggare som hade någon sjukdom till honom och blevo botade.
10Ɣef wayagi, qudṛen-aɣ aṭas ; mi nekker a nṛuḥ, fkan-aɣ-d ayen akk neḥwaǧ i webrid.
10Och de bevisade oss ära på mångahanda sätt; och när vi skulle avsegla, försågo de oss med vad vi behövde.
11Mi ɛeddan tlata waguren, nerkeb yiwen lbabuṛ n temdint n Skandriya iwumi qqaṛen Dyuskuṛ, isɛeddan ccetwa di tegzirt-nni ;
11Då tre månader voro förlidna, avseglade vi på ett skepp som hade legat vid ön över vintern; det var från Alexandria och bar Tvillinggudarnas bilder.
12newweḍ ɣer temdint n Sirakuz, anda neqqim tlata wussan.
12Och vi lade till vid Syrakusa och stannade där i tre dagar.
13Syenna nkemmel rrif rrif n lebḥeṛ armi ț-țamdint n Ṛejyu, azekka-nni yekker-ed yiwen n waḍu i d-yekkan seg usamer, sin wussan mbeɛd, newweḍ ɣer temdint n Buzul.
13Därifrån foro vi längs kusten och kommo till Regium. Dagen därefter fingo vi sunnanvind, och vi kommo så redan på andra dagen till Puteoli.
14Nufa dinna atmaten i ɣ iḥellelen a neqqim yid-sen sebɛa wussan, syenna nkemmel abrid ɣer temdint n Ṛuma.
14Där träffade vi på bröder, och hos dem stannade vi, på deras inbjudning, i sju dagar. På detta sätt kommo vi till Rom.
15Mi slan yis-nneɣ watmaten n temdint n Ṛuma, usan-d armi d ssuq n Abyus akk-d wemkan yețțusemman « Tlata Țbernat » iwakken a ɣ-d-mmagren. Mi ten iwala Bulus, yefṛeḥ yeḥmed Ṛebbi yerna yuɣal-it-id lǧehd.
15Så snart bröderna där fingo höra om oss, gingo de oss till mötes ända till Forum Appii och Tres Taberne. När Paulus fick se dem, tackade han Gud och fick nytt mod.
16Mi newweḍ ɣer temdint n Ṛuma, serrḥen-as i Bulus ad izdeɣ deg yiwen wexxam, nețța d yiwen uɛeskṛi i t yețɛassan.
16Och då vi hade kommit in i Rom, tillstaddes det Paulus att bo för sig själv, med den krigsman som skulle bevaka honom.
17Mi ɛeddan tlata wussan, Bulus yessawel i imeqqranen n wat Isṛail. Mi d-nnejmaɛen, Bulus yenna yasen : Ay atmaten, ɣas akken ur xdimeɣ acemma i gxulfen agdud d leɛwayed n lejdud-nneɣ, ṭṭfen-iyi ɣer lḥebs di temdint n Lquds, sellmen-iyi ger ifassen n lɛeskeṛ n Ṛuman.
17Tre dagar därefter kallade han tillhopa de förnämsta av judarna; och när de hade kommit tillsammans, sade han till dem: »Mina bröder, fastän jag icke har gjort något mot vårt folk eller mot fädernas stadgar, blev jag likväl i Jerusalem överlämnad i romarnas händer och fördes bort därifrån såsom fånge.
18Mi yi-beḥten, bɣan ad iyi serrḥen axaṭer ur ufin ara deg-i sebba s wayes ara ḥekmen fell-i s lmut.
18Och när de hade anställt rannsakning med mig, ville de giva mig lös, eftersom jag icke hade gjort något som förtjänade döden.
19Imi ur qbilen ara wat Isṛail ad iyi-d-serrḥen iṛumaniyen, iḥettem-iyi lḥal ad rẓeɣ ccṛeɛ ɣer Qayṣer ; lameɛna mačči d acetki i bɣiɣ ad ccetkiɣ ɣef wegdud-iw.
19Men då judarna satte sig däremot, nödgades jag vädja till kejsaren; dock, icke som om jag hade någon anklagelse att göra mot mitt folk.
20Daymi i bɣiɣ a kkun-ẓreɣ, ad mmeslayeɣ yid-wen axaṭer ɣef ddemma n usirem n wat Isṛail i țwarzeɣ s snasel-agi.
20Av denna orsak har jag kallat eder hit till mig, för att få se eder och tala med eder, ty det är för Israels hopps skull som jag är bunden med denna kedja.»
21Imeqqranen n wat Isṛail nnan-as : Ur d-neṭṭif ula d yiwet n tebṛaț si tmurt n Yahuda ɣef wayen yeɛnan tamsalt-ik, ula d yiwen seg watmaten ur d-yusi ad iccetki neɣ a ɣ-d-yini ayen n diri fell-ak.
21Då svarade de honom: »Vi hava icke från Judeen mottagit någon skrivelse om dig, ej heller har någon av våra bröder kommit och berättat eller sagt något ont om dig.
22Lameɛna nebɣa a nsel s ɣuṛ-ek ayen akka s wacu i tumneḍ, ma d ayen yeɛnan tajmaɛt-agi seg i d-tekkiḍ, neẓra belli di yal amkan tețmagar-ed uguren.
22Men vi finna skäligt att du låter oss höra huru du tänker. Ty om det partiet är oss bekant att det allestädes mötes med gensägelse.
23Dɣa msefhamen ɣef wass nniḍen i deg ara mlilen. Mi d yewweḍ wass-nni, usan-d deg waṭas yid-sen ɣer wexxam n Bulus. Si ṣṣbeḥ armi ț-țameddit, Bulus yețbecciṛ-asen ɣef tgeldit n Ṛebbi s ccariɛa n Musa ț-țektabin n lenbiya, yețqellib a ten-iqenneɛ iwakken ad amnen s Sidna Ɛisa.
23Sedan utsatte de en viss dag för honom, och på den kommo ännu flera till honom i hans härbärge. Då vittnade han för dem om Guds rike och utlade vad därtill hör, och försökte att övertyga dem i fråga om Jesus, med bevis både ur Moses' lag och ur profeterna; därmed höll han på från morgonen ända till aftonen.
24Kra umnen s wayen i d-yenna, ma d wiyaḍ ugin ad amnen.
24Och somliga läto övertyga sig av det som han sade, men andra trodde icke.
25Mi țeddun ad ṛuḥen mazal lxilaf gar-asen, dɣa Bulus yerna-yasen imeslayen-agi : Ț-țideț ayen i d-yenna Ṛṛuḥ iqedsen i lejdud-nwen s yimi n nnbi Iceɛya
25Och då de icke kunde komma överens med varandra, gingo de sin väg, och därvid sade Paulus allenast detta ord: »Rätt talade den helige Ande genom profeten Esaias till edra fäder,
26mi d-yenna : Ṛuḥ ɣer wegdud-agi tiniḍ-asen : ɣas aț-țeslem s imeẓẓuɣen-nwen ur tfehmem ara ; aț-țemmuqlem s wallen-nwen ur tețwalim ara,
26när han sade: 'Gå åstad och säg till detta folk: Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma.
27imi ul n wegdud-agi yuɣal d azṛu ; qeflen imeẓẓuɣen-nsen, qemcen allen-nsen ; ur bɣin ara ad walin s wallen-nsen, d slen s imeẓẓuɣen-nsen, ad fehmen s wul-nsen, iwakken a d-uɣalen ɣuṛ-i ad beddlen tikli akken a ten-sseḥluɣ !
27Ty detta folks hjärta har blivit förstockat; och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå med sina hjärtan och omvända sig och bliva helade av mig'
28Atan ihi tura leslak n Sidi Ṛebbi ad ițțunefk i leǧnas nniḍenur nelli ara n wat Isṛail axaṭer nutni a s-semḥessen yerna a t-qeblen.
28Det mån I därför veta: till hedningarna bar denna Guds frälsning blivit sänd; de skola ock akta därpå.»
29Mi d-yenna Bulus ayagi, ffɣen-d imeqqranen n wat Isṛail, leḥḥun țemjadalen wway gar-asen.
30I två hela år bodde han sedan kvar i en bostad som han själv hade hyrt. Och alla som kommo till honom tog han emot;
30Bulus yeqqim sin iseggasen deg wexxam-nni i gekra. Isṭerḥib s kra n win i d-yețțasen a t-iẓer.
31och han predikade om Guds rike och undervisade om Herren Jesus Kristus med all frimodighet, utan att någon hindrade honom däri.
31Yețbecciṛ tageldit n Ṛebbi s tlelli, isselmad-asen ayen akk yeɛnan Sidna Ɛisa Lmasiḥ, ulac win i t-iḥebsen.