¹Buṭrus d Yuḥenna mazal-iten heddṛen i lɣaci mi d-wwḍen kra n lmuqedmin, yedda-d yid-sen umeqqran n iɛessasen n lǧameɛ iqedsen akk-d kra n yergazen si tejmaɛt n isaduqiyen

¹Medan de ännu talade till folket, kommo prästerna och tempelvaktens befälhavare och sadducéerna över dem.

²Zeɛfen mi walan ṛṛusul sselmaden lɣaci yerna ssefhamen-ten ɣef ḥeggu n lmegtin qqaṛen-asen : -- Akken i d-yeḥya Sidna Ɛisa si ger lmegtin, akken daɣen ara d-ḥyun lmegtin.

²Ty det förtröt dem att du undervisade folket och i Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda.

³Sṭfen-ten, rran-ten ɣer lḥebs armi d azekka-nni axaṭer imiren yeɣli-d yiḍ.

³Därför grepo de dem nu och satte dem i fängsligt förvar till följande dag, eftersom det redan var afton.

⁴Lameɛna aṭas seg wid yeslan i wawal, umnen. Ad ilin azal n xemsa alaf n yemdanen i gumnen.

⁴Men många av dem som hade hört vad som hade talats kommo till tro; och antalet av männen uppgick nu till vid pass fem tusen.

⁵Azekka-nni, lḥukkam, lecyux akk-d lɛulama n ccariɛa yellan di temdint n Lquds, nnejmaɛen.

⁵Dagen därefter församlade sig deras rådsherrar och äldste och skriftlärde i Jerusalem;

⁶Yella lmuqeddem ameqqran ițusemman Hannan akk-d wid i s-yețțilin, ḥedṛen daɣen : Kayef, Yuḥenna d Alixandru.

⁶där voro då ock Hannas, översteprästen, och Kaifas och Johannes och Alexander och alla som voro av översteprästerlig släkt.

⁷Wwin-d Buṭrus d Yuḥenna, sbedden-ten di tlemmast-nsen akken a ten-beḥten, qqaṛen-asen : Ansi i wen-d-tekka tezmert-agi, anwa isem s wayes i tneddhem armi txedmem ayagi ?

⁷Och de läto föra fram dem inför sig och frågade dem: »Av vilken makt eller i genom vilket namn haven I gjort detta?»

⁸Dɣa Buṭrus yeččuṛen d Ṛṛuḥ iqedsen, yenna-yasen :

⁸Då sade Petrus till dem, uppfylld av helig ande: »I folkets rådsherrar och äldste,

⁹A lḥukkam d lecyux n wat Isṛail ! Imi ɣef lxiṛ i nexdem i wergaz-agi aɛiban d wamek i geḥla i ɣ-d-testeqsayem ass-agi,

⁹eftersom vi i dag underkastas rannsakning för en god gärning mot en sjuk man och tillfrågas varigenom denne har blivit botad,

¹⁰ilaq aț-țeẓrem kunwi d wat Isṛail meṛṛa, belli s yisem n Sidna Ɛisa anaṣari, win akken i tsemmṛem ɣef wumidag, win akken i d-yesseḥya Sidi Ṛebbi si ger lmegtin, s tezmert-is i gbedd wergaz agi tura zdat-wen yeḥla.

¹⁰så mån I veta, I alla och hela Israels folk, att det är genom Jesu Kristi, nasaréens, namn, hans som I haven korsfäst, men som Gud har uppväckt från de döda -- att det är genom det namnet som denne man står inför eder frisk och färdig.

¹¹D nețța i ɣef d-nnant tira iqedsen : D azṛu-nni i tḍeggṛem kunwi ay ibennayen, i guɣalen d azṛu i geṭṭfen lebni. +

¹¹Han är 'den stenen som av byggningsmännen' -- av eder själva -- 'aktades för intet, men som har blivit en hörnsten'.

¹²Deg-s i gella leslak ; ulac di ddunit meṛṛa isem nniḍen s wayes i nezmer a nețțusellek.

¹²Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta.»

¹³Mi walan belli Buṭrus d Yuḥenna heddṛen s laman mbla akukru, wehmen axaṭer ẓran d imdanen ur neɣṛi ara ; ɛeqlen-ten seg wid yeddan d Sidna Ɛisa.

¹³När de sågo Petrus och Johannes vara så frimodiga och förnummo att de voro olärda män ur folket, förundrade de sig. Men så kände de igen dem och påminde sig att de hade varit med Jesus.

¹⁴Lameɛna imi walan argaz-nni yeḥlan ibedd zdat-sen, ur ufin d acu ara d-inin.

¹⁴Och när de sågo mannen som hade blivit botad stå där bredvid dem, kunde de icke säga något däremot.

¹⁵Umṛen-ten ad ffɣen seg unejmaɛ n ccṛeɛ iwakken ad mcawaṛen wway gar-asen,

¹⁵De befallde dem alltså att gå ut från rådsförsamlingen. Sedan överlade de med varandra

¹⁶nnan : D acu ara nexdem s yemdanen agi ? Imezdaɣ n temdint n Lquds akk wwin-d s lexbaṛ belli xedmen lbeṛhan yerna ț-țideț ur nezmir ara a nenkeṛ ayagi.

¹⁶och sade: »Vad skola vi göra med dessa män? Att ett märkligt tecken har blivit gjort av dem, det är ju uppenbart för alla Jerusalems invånare, och vi kunna icke förneka det.

¹⁷Lameɛna iwakken lexbaṛ-agi ur iteffeɣ ara ger lɣaci, a neggal deg-sen ur țțuɣalen ara ad mmeslayen ula i yiwen s yisem-agi.

¹⁷Men för att detta icke ännu mer skall komma ut bland folket, må vi strängeligen förbjuda dem att hädanefter i det namnet tala för någon människa.»

¹⁸Uɣalen ssawlen-asen, gullen deg-sen iwakken ur țțuɣalen ara ad mmeslayen neɣ ad slemden s yisem-agi n Ɛisa.

¹⁸Därefter kallade de in dem och förbjödo dem helt och hållet att tala eller undervisa i Jesu namn.

¹⁹Lameɛna Buṭrus d Yuḥenna nnan-asen : D acu i d lḥeqq zdat Ṛebbi, a wen-naɣ awal i kunwi neɣ a naɣ awal i Sidi Ṛebbi ?

¹⁹Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: »Om det är rätt inför Gud att vi hörsamma eder mer är Gud, därom mån I själva döma;

²⁰Walit s yiman nwen ! Nukni ur nezmir ara a nessusem ɣef wayen neẓra d wayen nesla.

²⁰vi för vår del kunna icke underlåta att tala vad vi hava sett och hört.»

²¹Rnan gullen deg-sen, lameɛna serrḥen-asen imi ur d-ufin ara sebba s wayes ara ten-ɛaqben, yerna lɣaci akk țḥemmiden Sidi Ṛebbi ɣef wayen yedṛan,

²¹Då förbjödo de dem detsamma ännu strängare, men läto dem sedan gå. Ty eftersom alla prisade Gud för det som hade skett, kunde de, för folkets skull, icke finna någon utväg genom att straffa dem.

²²axaṭer argaz-agi i geḥlan s lbeṛhan di leɛmeṛ-is akteṛ n ṛebɛin iseggasen.

²²Mannen som genom detta tecken hade blivit botad var nämligen över fyrtio år gammal.

²³Mi sen-serrḥen, ṛuḥen ɣer watmaten, ḥkan-asen akk ayen i sen-d-nnan lmuqedmin imeqqranen d lecyux.

²³När de alltså hade blivit lösgivna, kommo de till sina egna och omtalade för dem allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt dem.

²⁴Mi slan watmaten-nni i wayen i d-yenna Buṭrus, akken ma llan serrḥen i taɣect-nsen, nedhen ɣer Sidi Ṛebbi nnan : A Sidi Ṛebbi, kečč i gxelqen igenni, lqaɛa, lebḥeṛ d wayen akk yellan.

²⁴Då de hörde detta, ropade de endräktigt till Gud och sade: »Herre, det är du som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är.

²⁵D kečč i d-ineṭqen s Ṛṛuḥ-ik iqedsen seg yimi n jeddi-tneɣ Dawed aqeddac-ik, mi d-yenna : Acuɣeṛ ccwal-agi ger leǧnas, acuɣeṛ igduden ggaren-d anagar yir ixemmimen ?

²⁵Och du har genom vår fader Davids, din tjänares, mun sagt genom helig ande: 'Varför larmade hedningarna och tänkte folken fåfänglighet?

²⁶Igelliden n ddunit heggan iman nsen, imeqqranen ddukklen akk, ffɣen-d d iɛdawen n Sidi Ṛebbi akk-d Lmasiḥ-ines.

²⁶Jordens konungar trädde fram, och furstarna samlade sig tillhopa mot Herren och hans Smorde.'

²⁷Axaṭer ț-țideț, di temdint-agi, Hiṛudus d Bilaṭus mcawaṛen, ddukklen nutni d ibeṛṛaniyen akk-d wat Isṛail, uɣalen d iɛdawen n Sidna Ɛisa imqeddes i textaṛeḍ d Lmasiḥ.

²⁷Ja, i sanning, de församlade sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar;

²⁸Ayen akka xedmen, d ayen akken i tqesdeḍ keččini di lebɣi-inek, s tezmert-ik, si zik.

²⁸de församlade sig till att utföra allt vad din hand och ditt rådslut förut hade bestämt skola ske.

²⁹I tura, a Sidi Ṛebbi, wali-d amek akka i ɣ ssaggaden ; efk-aɣ-d a Sidi Ṛebbi tazmert s wayes ara nbecceṛ awal-ik s ṭṭmana mbla akukru.

²⁹Och nu, Herre, se till deras hotelser, och giv dina tjänare att de med all frimodighet må förkunna ditt ord,

³⁰Ssers-ed afus-ik iwakken ad ḥlun imuḍan, iwakken a d-ilint licaṛat d lbeṛhanat s yisem n Sidna Ɛisa aqeddac-ik imqeddes.

³⁰i det att du uträcker din hand till att bota de sjuka, och till att låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.»

³¹Mi fukken taẓallit, amkan-nni anda nnejmaɛen yergagi ; ččuṛen akk s Ṛṛuḥ iqedsen, bdan țbecciṛen awal n Sidi Ṛebbi s ṭṭmana mbla tugdi.

³¹När de hade slutat att bedja, skakades platsen där de voro församlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och de förkunnade Guds ord med frimodighet.

³²Wid akk yumnen s Lmasiḥ, ddukklen akk s yiwen n wul, s yiwen n ṛṛuḥ, ula d yiwen deg-sen ur yeḥsib ayen yesɛa d ayla-s i yiman-is kan, meɛna cerken kullec wway gar-asen.

³²Och i hela skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ. Ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan du hade allting gemensamt.

³³Ṛṛusul țcehhiden-d ɣef ḥeggu n Sidna Ɛisa s tezmert tameqqrant yerna ṛṛeḥma n Sidi Ṛebbi txeddem deg-sen s lǧehd.

³³Och med stor kraft framburo apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse; och stor nåd var över dem alla.

³⁴Ulac gar-asen win ixuṣṣen ; wid akk yesɛan igran neɣ ixxamen zzenzen-ten,

³⁴Bland dem fanns ingen som led nöd; ty alla som ägde något jordstycke eller något hus sålde detta och buro fram betalningen för det sålda

³⁵idrimen-nni i d-țțawin deg-sen, țțawin-ten ɣer ifassen n ṛṛusul i ten-ifeṛṛqen i mkul yiwen ɣef leḥsab n wakken yeḥwaǧ.

³⁵och lade den för apostlarnas fötter, och man delade ut därav, så att var och en fick efter som han behövde.

³⁶Yusef illan n at Lewwi iwumi semman ṛṛusul Barnabas, ( yeɛni argaz inehhun ) i glulen di tegzirt n Qubṛus,

³⁶Josef, som av apostlarna ock kallades Barnabas (det betyder förmanaren), en levit som var bördig från Cypern,

³⁷yesɛa yiwen n yiger, izzenz-it, yewwi-d idrimen-nni, yefka-ten i ṛṛusul.

³⁷också han sålde en åker som han ägde och bar fram penningarna och lade dem för apostlarnas fötter.