1Yiwen wergaz isem-is Ananyas, nețța ț-țmeṭṭut-is Safira zzenzen yiwen n weḥric seg wakal-nsen ; msefhamen ad kksen yiwen n umur si ssuma n lbiɛ-nni ;
1Men en ung man vid namn Ananias och hans hustru Safira sålde ett jordagods,
2amur nniḍen yewwi-t-id ɣer ifassen n ṛṛusul.
2och han tog därvid, med sin hustrus vetskap, undan något av betalningen därför; allenast en del bar han fram och lade för apostlarnas fötter.
3Buṭrus inṭeq ɣuṛ-es yenna : Ay Ananyas, acuɣeṛ i teǧǧiḍ Cciṭan yeččuṛ ul-ik ? Acuɣeṛ i teskadbeḍ i Ṛṛuḥ iqedsen mi tekkseḍ yiwen umur n yedrimen n wakal i tezzenzeḍ ? Uqbel a t- tezzenzeḍ, akal-nni yella d ayla-k !
3Då sade Petrus: »Ananias, varför har Satan fått uppfylla ditt hjärta, så att du har velat bedraga den helige Ande och taga undan något av betalningen för jordstycket?
4Mi t-tezzenzeḍ, idrimen-nni daɣen d ayla-k ! Amek armi i teṣṣawḍed aț-țxeḍmeḍ yiwet lḥaǧa am tagi ? Ihi mačči i yemdanen iwumi teskadbeḍ, lameɛna i Sidi Ṛebbi !
4Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och när det var sålt, voro ju penningarna i din makt. Huru kunde du få något sådant i sinnet? Du har ljugit, icke för människor, utan för Gud.»
5Mi gesla i yimeslayen-nni, Ananyas yeɣli, yeffeɣ-it ṛṛuḥ, yemmut. Wid akk yellan dinna, ikcem-iten akk lxuf, țergigin.
5När Ananias hörde dessa ord, föll han ned och gav upp andan. Och stor fruktan kom över alla som hörde detta.
6Kkren ilmeẓyen kefnen-t, wwin-t a t-meḍlen.
6Och de yngre männen stodo upp och höljde in honom och buro ut honom och begrovo honom.
7Ɛeddant wazal n tlata sswayeɛ, mi d-tekcem tmeṭṭut n Ananyas, nețțat ur tesli ara s wayen yedṛan.
7Vid pass tre timmar därefter kom hans hustru in, utan att veta om, vad som hade skett.
8Buṭrus yenṭeq ɣuṛ-es yenna-yas : Ini-yi-d, ma s ssuma-yagi i tezzenzem akal-nwen ? Terra-yas-d : Ih, s ssuma-yagi i t-nezzenz.
8Petrus sade då till henne: »Säg mig, var det för den summan I sålden jordstycket?» Hon svarade: »Ja, för den summan.»
9Dɣa Buṭrus yenna-yas : Amek armi i temsefhamem iwakken aț-țjeṛṛbem Ṛṛuḥ n Sidi Ṛebbi ? Wid imeḍlen argaz-im atnan ɣer tewwurt, a kkem-awin ula d kemm !
9Då sade Petrus till henne: »Huru kunden I vilja komma överens om att fresta Herrens Ande? Se, härutanför dörren höras nu fotstegen av de män som hava begravt din man; och de skola bära ut också dig.»
10Imiren kan teɣli ɣer idaṛṛen-is yeffeɣ-iț ṛṛuḥ, temmut. Ilmeẓyen-nni mi d-kecmen ufan-ț-id temmut, wwin-ț meḍlen-ț ɣer tama n wergaz-is.
10Och strax föll hon ned vid hans fötter och gav upp andan; och när de unge männen kommo in, funno de henne död. De buro då ut henne och begrovo henne bredvid hennes man.
11Yeɣli-d ṛṛɛac ( lxuf ) d ameqqran ɣef tejmaɛt n watmaten d wid akk yeslan s wayen yedṛan.
11Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta.
12Aṭas n lbeṛhanat d lmuɛǧizat i xeddmen ṛṛusul ger lɣaci. Wid yumnen țnejmaɛen akk s yiwen ṛṛay deg wesqif n Sidna Sliman.
12Och genom apostlarna gjordes många tecken och under bland folket; och de höllo sig alla endräktigt tillsammans i Salomos pelargång.
13Lɣaci meṛṛa țcekkiṛen-ten meɛna kukran akk a d-rnun ɣuṛ-sen.
13Av de andra dristade sig ingen att närma sig dem, men folket höll dem i ära.
14Leḥsab n yergazen ț-țilawin yumnen s Sidna Ɛisa yețzad irennu.
14Och ännu flera trodde och slöto sig till Herren, hela skaror av både män och kvinnor.
15Țțawin-d imuḍan ɣer iberdan, srusun-ten ɣef tgertyal iwakken m'ara d-iɛeddi Buṭrus, ad innal yiwen seg-sen ulamma s tili-ines.
15Ja, man bar de sjuka ut på gatorna och lade dem på bårar och i sängar, för att, när Petrus kom gående, åtminstone hans skugga måtte falla på någon av dem.
16Lɣaci țțazzalen-d daɣen ula si temdinin nniḍen iqeṛben tamdint n Lquds ; țțawin-d imuḍan akk-d wid yețwazedɣen, ḥellun akken ma llan.
16Och jämväl från städerna runt omkring Jerusalem kom folket i skaror och förde med sig sjuka och sådana som voro plågade av orena andar; och alla blevo botade.
17Ɣef ddemma n wayen ideṛṛun kkrent-asen-d tismin i lmuqeddem ameqqran akk-d isaduqiyen-nni yellan yid-es,
17Då stod översteprästen upp och alla som höllo med honom -- de som hörde till sadducéernas parti -- och de uppfylldes av nitälskan
18ṭṭfen ṛṛusul, rran-ten ɣer lḥebs n baylek.
18och läto gripa apostlarna och sätta dem i allmänt häkte.
19Lameɛna deg yiḍ-nni, yiwen lmelk n Sidi Ṛebbi yeldi tiwwura n lḥebs, issufeɣ-iten-id, yenna-yasen :
19Men en Herrens ängel öppnade om natten fängelsets portar och förde ut dem och sade:
20Ṛuḥet beccṛet di lǧameɛ iqedsen, slemdet i lɣaci awal n tudert.
20»Gån åstad och träden upp i helgedomen, och talen till folket alla det sanna livets ord.»
21Mi slan i wayen i sen-d-yenna lmelk-nni, ṛuḥen ṣṣbeḥ zik ɣer lǧameɛ iqedsen, bdan sselmaden. Ma d lmuqeddem ameqqran d wid akk yellan yid-es, snejmaɛen-d lecyux akk-d imeqqranen n wat Isṛail ɣer unejmaɛ n ccṛeɛ ; imiren ceggɛen a d-awin ṛṛusul-nni si lḥebs.
21När de hade hört detta, gingo de inemot dagbräckningen in i helgedomen och undervisade. Emellertid kommo översteprästen och de som höllo med honom och sammankallade Stora rådet, alla Israels barns äldste. Därefter sände de åstad till fängelset för att hämta dem.
22Mi wwḍen iɛessasen ɣer lḥebs, ur ten-ufin ara dinna ; uɣalen-d ɣer unejmaɛ, nnan-asen :
22Men när rättstjänarna kommo dit, funno de dem icke i fängelset. De vände då tillbaka och omtalade detta
23Nufa lḥebs isekkeṛ, iɛessasen bedden zdat n tewwurt, lameɛna mi nekcem, ur nufi ula d yiwen zdaxel.
23och sade: »Fängelset funno vi stängt med all omsorg och väktarna stående utanför portarna, men då vi öppnade, funno vi ingen därinne.»
24Mi ten-yewweḍ lexbaṛ-agi, lqebṭan n lǧameɛ akk-d lmuqedmin imeqqranen ɛewqen ! Ur ẓrin ara ɣer wanda ara taweḍ temsalt-agi.
24När tempelvaktens befälhavare och översteprästerna hörde detta, visst de icke vad de skulle tänka därom, eller vad som skulle bliva av detta.
25Iṛuḥ-ed ɣuṛ-sen yiwen yenna yasen : Irgazen-nni i terram ɣer lḥebs, atnan deg ufrag n lǧameɛ iqedsen yerna sselmaden lɣaci.
25Då kom någon och berättade för den: »De män som I haven insatt i fängelset, de stå nu i helgedomen och undervisa folket.»
26Lqebṭan n lǧameɛ d iɛessasen ṛuḥen wwin-ten-id lameɛna ḥudren ten axaṭer uggaden a ten-ṛejmen lɣaci.
26Befälhavaren gick då med rättstjänarna åstad och hämtade dem; dock brukade de icke våld, ty de fruktade att bliva stenade av folket.
27Mi ten-id-wwin ɣer zdat usqamu n ccṛeɛ, lmuqeddem ameqqran isteqsa ten yenna-yasen :
27Och sedan de hade hämtat dem, förde de dem fram inför Stora rådet. Och översteprästen anställde förhör med dem
28Neggul deg-wen ur tețțuɣalem aț-țeslemdem s yisem-agi ; lameɛna kunwi tessufɣem aselmed nwen di temdint n Lquds meṛṛa ! Tura tebɣam a d-terrem ɣer yirawen nneɣ tamgeṛṭ n wergaz-agi !
28och sade: »Vi hava ju allvarligen förbjudit eder att undervisa i det namnet, och likväl haven I uppfyllt Jerusalem med eder undervisning, och I viljen nu låta den mannens blod komma över oss.»
29Buṭrus d ṛṛusul nniḍen erran asen : Ilaq a naɣ awal i Sidi Ṛebbi, mačči i yemdanen !
29Men Petrus och de andra apostlarna svarade och sade: »Man måste lyda Gud mer än människor.
30Ṛebbi, Illu n lejdud-nneɣ yesseḥya-d Sidna Ɛisa, win akken i tenɣam, i tsemmṛem ɣef lluḥ.
30Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som I haden upphängt på trä och dödat.
31D nețța i gessuli Sidi Ṛebbi ɣer uyeffus-is d Agellid, d Amsellek, iwakken a d-yefk i wat Isṛail leɛfu n ddnubat m'ara beddlen tikli.
31Och Gud har med sin högra hand upphöjt honom till en hövding och frälsare, för att åt Israel förläna bättring och syndernas förlåtelse.
32Aql-aɣ d inagan ɣef wayagi, nukkni akk-d Ṛṛuḥ iqedsen i d-yefka Sidi Ṛebbi i wid i t-iḍuɛen.
32Om allt detta kunna vi själva vittna, så ock den helige Ande, vilken Gud har givit åt dem som äro honom lydiga.»
33Mi sen-slan, ikcem-iten wurrif d ameqqran armi bɣan a ten-nɣen.
33När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade och ville döda dem.
34Meɛna Gamalyel, yiwen n lɛalem n ccariɛa yellan d afarizi, ḥemmlen-t akk lɣaci ; ikker-ed deg unejmaɛ-nni, yefka lameṛ ad ssufɣen ṛṛusul-nni kra n lweqt.
34Men en farisé, en laglärare vid namn Gamaliel, som var aktad av allt folket, stod då upp i Rådet och tillsade att man för en kort stund skulle föra ut männen.
35Dɣa yenṭeq yenna : Ay at Isṛail, ḥadret iman-nwen ɣef wayen akka tebɣam a t-txedmem i yemdanen-agi !
35Sedan sade han till de andra: »I män av Israel, sen eder för vad I tänken göra med dessa män.
36Mmektit-ed, mačči aṭas aya ikker-ed yiwen yețțuseman Tudas yerran iman-is d ameqqran. Azal n ṛebɛa meyya n yergazen i ddan yid-es; asmi i t-nɣan, wid akk i geddan yid-es mfaṛaqen, ur d-yeqqim lateṛ-nsen.
36För en tid sedan uppträdde ju Teudas och gav sig ut för att något vara, och till honom slöt sig en hop av vid pass fyra hundra män. Och han blev dödad, och alla som hade trott på honom förskingrades och blevo till intet.
37Deffir Tudas, ikker-ed daɣen Yahuda ajlili di lweqt-nni n ujerred n wegdud ; aṭas daɣen n wid i geddan yid-es, meɛna ula d nețța mi gemmut, wid akk yeddan yid-es mfaṛaqen.
37Efter honom uppträdde Judas från Galileen, vid den tid då skattskrivningen pågick; denne förledde en hop folk till avfall, så att de följde honom. Också han förgicks, och alla som hade trott på honom blevo förskingrade.
38Ihi tura a wen-d-iniɣ : ur ceɣlet ara d yemdanen-agi, anfet-asen ad ṛuḥen. Ma yella aselmed-agi-nsen yekka-d s ɣuṛ-sen, ur yețdumu ara ;
38Och nu säger jag eder: Befatten eder icke med dessa män, utan låten dem vara; ty skulle detta vara ett rådslag eller ett verk av människor, så kommer det att slås ned;
39ma yella s ɣuṛ Sidi Ṛebbi i d-ikka, ur tețțizmirem ara a t-tekksem ! Ḥadret iman-nwen ihi, neɣ m'ulac aț-țuɣalem d iɛdawen n Sidi Ṛebbi !
39men är det av Gud, så kunnen I icke slå ned dessa män. Sen till, att I icke mån befinnas strida mot Gud själv.»
40Mi mcawaṛen, uɣen ṛṛay-is. Uɣalen skecmen ṛṛusul-nni, fkan lameṛ a ten-wwten s iɛekkzan, rnan gullen deg-sen ur țțuɣalen ara ad mmeslayen s yisem-agi n Ɛisa, dɣa serrḥen-asen.
40Och de lydde hans råd; de kallade in apostlarna, och sedan de hade låtit gissla dem, förbjödo de dem att tala i Jesu namn och läto dem därefter gå.
41Mi d-ffɣen ṛṛusul seg unejmaɛ n ccṛeɛ, feṛḥen imi țwaḥesben d wid yuklalen ad țewten, ad țwaregmen ɣef ddemma n yisem n Sidna Ɛisa.
41Och de gingo ut från rådsförsamlingen, glada över att de hade aktats värdiga att lida smälek för det namnets skull.
42Dɣa kull ass sselmaden țbecciṛen di lǧameɛ iqedsen akk-d ixxamen, lexbaṛ n lxiṛ yeɛnan Ɛisa Lmasiḥ.
42Och de upphörde icke att var dag undervisa i helgedomen och hemma i husen och förkunna evangelium om Kristus Jesus.