1Ɛisa Lmasiḥ isellek-aɣ iwakken a nesɛu tilleli n tideț. Ihi ḥerzet tilelli-agi, ḥadret aț-țuɣalem d aklan !
1För att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss. Stån därför fasta, och låten icke något nytt träldomsok läggas på eder.
2?esset-iyi-d ! Nekk Bulus, nniɣ awen-d : ma yella tḍehṛem, Lmasiḥ ur kkun-infiɛ ara.
2Se, jag säger eder, jag Paulus, att om I låten omskära eder, så bliver Kristus eder till intet gagn.
3Yerna ad ɛawdeɣ a d-iniɣ i yal argaz i gḍehṛen, belli ilzem ad ixdem ayen akk i d-tenna ccariɛa.
3Och för var och en som låter omskära sig betygar jag nu åter att han är pliktig att fullgöra hela lagen.
4Kunwi yețnadin aț-țuɣalem d iḥeqqiyen zdat Ṛebbi s ccariɛa, ur d-yeqqim wacemma gar-awen d Lmasiḥ, tețwaḥeṛmem si ṛṛeḥma n Sidi Ṛebbi.
4I haven kommit bort ifrån Kristus, I som viljen bliva rättfärdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur nåden.
5Ma d nukni, nessaram a ɣ-yerr Sidi Ṛebbi d iḥeqqiyen zdat-es ; ayagi nețṛaǧu-t s Ṛṛuḥ iqedsen akk-d liman.
5Vi vänta nämligen genom ande, av tro, den rättfärdighet som är vårt hopp.
6Axaṭer, di tikli-nneɣ akk-d Ɛisa Lmasiḥ, neḍheṛ neɣ ur neḍhiṛ ara, ayagi ur yesɛi ara azal ; ayen yesɛan azal, d liman i d-țbegginen lecɣal i nxeddem s leḥmala.
6Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han har en tro som är verksam genom kärlek.
7Di tazwara tewwim abrid ilaqen, anwa i kkun-issufɣen i webrid n tideț ?
7I begynten edert lopp väl. Vem har nu lagt hinder i eder väg, så att I icke mer lyden sanningen?
8Ṛṛay-agi ur d-yekki ara s ɣuṛ Sidi Ṛebbi i wen-d-issawlen.
8Till sådant kom ingen maning från honom som har kallat eder.
9Akken qqaṛen : « Ciṭṭuḥ n temtunt ( iɣes n temtunt ) yessalay akk arukti.»
9Litet surdeg syrar hela degen.
10Lameɛna Sidi Ṛebbi ihedden ul-iw fell-awen, țekleɣ belli ur tețxemmimem ara akken nniḍen. Lameɛna win i kkun-icewwlen, akken ibɣu yili, a t-iɛaqeb Sidi Ṛebbi.
10För min del har jag i Herren den tillförsikten till eder, att I icke häri skolen tänka på annat sätt; men den som vållar förvirring bland eder, han skall bära sin dom, vem han än må vara.
11Lemmer mazal nehhuɣ ar tura ɣef ṭṭhaṛa, iwacu i yi-mazal țwaqehṛeɣ ? Tili lexbaṛ i nețbecciṛ ɣef Lmasiḥ ițwasemmṛen ɣef wumidag, ur yețțili d ugur ula i yiwen.
11Om så vore, mina bröder, att jag själv ännu predikade omskärelse, varför skulle jag då ännu alltjämt lida förföljelse? Då vore ju korsets stötesten röjd ur vägen. --
12Wid-nni i kkun-icewwlen ɣef ṭṭhaṛa ad ṛuḥen ihi ad ɛegben iman-nsen.
12Jag skulle önska att de män som uppvigla eder läte omskära sig ända till avstympning.
13Ay atmaten, Sidi Ṛebbi ifka yawen tilelli, ur d-țafet ara sebba s wayes ara txedmem s tlelli-agi lebɣi n tnefsit-nwen ; lameɛna beggnet-ed lmaḥibba yellan gar-awen.
13I ären ju kallade till frihet, mina bröder; bruken dock icke friheten så, att köttet får något tillfälle. Fastmer mån I tjäna varandra genom kärleken.
14Axaṭer lameṛ i gesdukklen meṛṛa ccariɛa d wagi : ḥemmel lɣiṛ-ik am yiman-ik .
14Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, nämligen detta: »Du skall älska din nästa såsom dig själv.»
15Ma yella tețțemkerracem am lewḥuc yerna wa itețț wa, ḥadret iman-nwen neɣ m'ulac yiwen ad issenger wayeḍ.
15Men om I bitens inbördes och äten på varandra, så mån I se till, att I icke bliven uppätna av varandra.
16Ddut ihi s lebɣi n Ṛṛuḥ iqedsen, iwakken ur txeddmem ara lebɣi n tnefsit-nwen.
16Vad jag vill säga är detta: Vandren i ande, så skolen I förvisso icke göra vad köttet har begärelse till.
17Axaṭer lebɣi n tnefsit ixulef lebɣi n Ṛṛuḥ iqedsen, akken daɣen lebɣi n Ṛṛuḥ iqedsen ixulef lebɣi n tnefsit ; d iɛdawen wway gar-asen, daymi ur tezmirem ara aț-țxedmem akken tebɣam.
17Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra, för att hindra eder att göra vad I viljen.
18Lameɛna ma yella tleḥḥum s lebɣi n Ṛṛuḥ iqedsen, atan ihi ur tellim ara seddaw leḥkum n ccariɛa.
18Men om I drivens av ande, så stån I icke under lagen.
19Axaṭer, lefɛayel n tnefsit țbanen : zzna, leḥṛam, lefsad,
19Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet, lösaktighet,
20zzyaṛa n lemqamat, ssḥur, lkeṛh, ccwal, tismin, zzɛaf, wid yebɣan a d-kken sennig wiyaḍ, assexṛeb, wid ifeṛqen ț-țirebbaɛ,
20avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring,
21ṭṭmeɛ, ssekṛan, at iɛebbaḍ ur nesɛi lqaɛ d wayen akk ițemcabin ɣer wayagi meṛṛa. Ɛeggneɣ-awen-d am akken i wen-d-nniɣ yakan : wid i gxeddmen lecɣal-agi ur seɛɛun ara amkan di tgelda n Sidi Ṛebbi.
21missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant, varom jag säger eder i förväg, såsom jag redan förut har sagt, att de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel.
22Lameɛna atan wayen i d-itekken si Ṛṛuḥ iqedsen : leḥmala, lfeṛḥ, lehna, ṣṣbeṛ, lehhu, leḥnana, liman,
22Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet,
23ul yeṣfan, aɣlab n tnefsit ; eɛni ccariɛa tugi annect-agi ?
23saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen.
24Wid yellan n Ɛisa Lmasiḥ, semmṛen ɣef wumidag lebɣi n tnefsit-nsen, s ccehwat-is d umenni ines.
24Och de som höra Kristus Jesus till hava korsfäst sitt kött tillika med dess lustar och begärelser.
25Imi d Ṛṛuḥ iqedsen i ɣ-d ifkan tudert, ilaq-aɣ ihi a neddu di lebɣi ines.
25Om vi nu hava liv genom ande, så låtom oss ock vandra i ande.
26Ur ilaq a nessimɣuṛ iman nneɣ, ur ilaq a nețnaɣ neɣ a nețțemyasam wway-gar-aneɣ.
26Låtom oss icke söka fåfänglig ära, i det att vi utmana varandra och avundas varandra.