1Atah wayen i bɣiɣ a t-id-iniɣ : qqaṛeɣ-awen skud win ara iweṛten mazal-it meẓẓi, ur yemxalaf ara nețța d win yellan d akli, ɣas akken d nețța ara yuɣalen d bab n kullec ;
1Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna;
2lameɛna ilaq-as ad yaɣ awal i wid ițelhayen yid-es, iseddayen lecɣal-is, alamma yessaweḍ leɛmeṛ akken i d-iweṣṣa baba-s.
2ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt.
3Akken daɣen ula d nukni asmi nella meẓẓiyit, nɛac seddaw leḥkum n leqwanen n ddunit,
3Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens »makter».
4meɛna asmi i d-yewweḍ lweqt i ɣ-iweɛɛed Sidi Ṛebbi, iceggeɛ-ed Mmi-s i d-ilulen si tmeṭṭut, iɛac seddaw leḥkum n ccariɛa,
4Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,
5iwakken a d-ifdu wid yellan seddaw leḥkum n ccariɛa, iwakken a nuɣal d arraw-is.
5för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt.
6Tura imi nuɣal d arraw n Sidi Ṛebbi, ifka-yaɣ-d ɣer wulawen-nneɣ Ṛṛuḥ n Mmi-s s wayes i nessawal i Ṛebbi : « Abba » ! Yeɛni : a Baba !
6Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: »Abba! Fader!»
7S wakka, ikkes fell-awen uzaglu n tkelwa, tuɣalem seg warraw-is ; ma tellam seg warraw-is, d kunwi ara iweṛten ayen i wen-iwɛed Sidi Ṛebbi s ṛṛeḥma-ines.
7Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.
8Zik-nni ur tessinem ara Ṛebbi yerna tețɛebbidem lemqamat d ssadaț deg umkan n Ṛebbi.
8Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar.
9Lameɛna tura mi tessnem Ṛebbi, yerna nețța iḥseb ikkun d arraw-is, amek armi tebɣam aț-țuɣalem ɣer lɛaddat n zik ur nesɛi lmeɛna iwakken aț-țilim seddaw uzaglu-nsent ?
9Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma »makter», under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar?
10Tețțakem lqima i leɛyudat n kra wussan, kra wagguren, kra lewqat d kra yiseggasen !
10I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år. --
11Uggadeɣ ayen i nɛețțabeɣ akk fell-awen iṛuḥ baṭel.
11Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder.
12Ay atmaten di leɛnaya-nwen, uɣalet am nekkini, imi ula d nekk lliɣ am kunwi. Ur iyi-texdimem acemma n diri.
12Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när.
13Ur tecfim ara belli d lehlak i yi-ṭṭfen ɣuṛ-wen mi wen-beccṛeɣ lexbaṛ n lxiṛ ass amezwaru.
13I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder.
14?as akken lehlak-iw yeɛfen, ur teɛyim deg-i, ur iyi-teḥqiṛem, lameɛna telham yis-i am akken d lmelk n Sidi Ṛebbi neɣ d Ɛisa Lmasiḥ s yiman-is i lliɣ.
14Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv.
15Anda-t lfeṛḥ-nni-nwen n zik ? Acu i gedṛan yid-wen ? Zemreɣ ad cehdeɣ fell-awen belli, lemmer d ayen iwumi tzemrem a t-txedmem, tili tekksem-d allen-nwen iwakken a yi-tent-id-tefkem.
15När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig.
16Eɛni uɣaleɣ awen tura d aɛdaw imi i wen-d qqaṛeɣ tideț ?
16Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen!
17Imdanen-agi țbegginen-awen-d belli ḥemmlen-kkun, lameɛna nutni ččuṛen ț-țiḥila ; bɣan kan a kkun sbeɛden fell-i iwakken a ten-tettebɛem nutni.
17Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem.
18Yelha ma ixeddem yiwen lxiṛ, mačči kan m'ara iliɣ gar-awen lameɛna di mkul lweqt.
18Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder,
19Ay arraw-iw, aql-i nɛețțabeɣ tura daɣen ɣef ddemma-nwen am tmeṭṭut yeṭṭfen addud, alamma iban-ed Lmasiḥ deg-wen.
19I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.
20Acḥal mennaɣ ad iliɣ gar-awen di teswiɛt-agi i wakken a wen-d mmeslayeɣ akken nniḍen, axaṭer aql-iyi tḥeyyṛeɣ ɣef ddemma-nwen.
20Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder.
21Init-iyi-d, kunwi yebɣan aț-țilim seddaw leḥkum n ccariɛa, eɛni ur teslim ara i wayen i d-teqqaṛ ccariɛa ?
21Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger?
22Atah wayen i d-teqqaṛ : Sidna Ibṛahim yesɛa sin warraw-is, yiwen seg Haǧiṛa yellan ț-țaklit, wayeḍ seg Saṛa yellan ț-țaḥeṛṛit.
22Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru.
23Lameɛna mmi-s n taklit-nni, ilul-ed s lebɣi n wemdan, ma d mmi-s n tḥeṛṛit-nni, ilul-ed ɣef ddemma n lemɛahda n Sidi Ṛebbi.
23Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet.
24Taqsiṭ-agi tesɛa lmeɛna nniḍen : snat n tilawin-agi țusemmant d sin leɛqud : yiwen n leɛqed d win n wedrar n Sinay i d-ițaǧǧan aklan, yeɛni : d Haǧiṛa.
24Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar.
25Haǧiṛa, d adrar n Sinay yellan di tmurt n waɛṛaben, tețmettil-ed tamdint n Lquds n tura, i gellan ț-țaklit s nețțat s warraw-is.
25Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom.
26Lameɛna tamdint n Lquds yellan deg igenwan ț-țaḥeṛṛit, d nețțat i d yemma-tneɣ.
26Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder.
27Axaṭer yura : Efṛeḥ kemm a tiɛiqeṛt ur nețțarew ara ! Ɛeggeḍ s lfeṛḥ kemm ur nessin lewjaɛ n tarrawt ! Axaṭer tameṭṭut yețwaḥeqṛen, aț-țes ɛu dderya akteṛ n tin yesɛan argaz-is .
27Så är ju skrivet: »Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man.»
28Ma d kunwi ay atmaten, d arraw n lemɛahda i tellam am Isḥaq.
28Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var.
29Zik-nni, win i d-ilulen s lebɣi n wemdan ițqehhiṛ win i d-ilulen s lebɣi n Ṛṛuḥ n Ṛebbi, akka i gella lḥal ar ass-a.
29Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu.
30Lameɛna d acu yuran di tira iqedsen ? Enfu taklit d mmi-s ;axaṭer mmi-s n taklit ur ilaq ara ad iwṛet akk-d mmi-s n tmeṭṭut taḥeṛṛit .
30Dock, vad säger skriften? »Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son.»
31Akka ay atmaten, ur nelli ara d arraw n taklit lameɛna d arraw n tmeṭṭut taḥeṛṛit.
31Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun.