1Ay at Galasya ur nessin leṣlaḥ nsen ! Anwa i kkun-iseḥḥren kunwi iwumi i d-nessefhem akken ilaq lmut n Ɛisa Lmasiḥ ɣef wumidag ?
1I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst?
2?ef wayagi kan i bɣiɣ a kkun steqsiɣ : amek i wen-d-ițțunefk Ṛṛuḥ iqedsen, imi i txeddmem ayen i d-teqqaṛ ccariɛa neɣ imi teslam yerna tumnem s lexbaṛ n lxiṛ n Lmasiḥ ?
2Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro?
3Eɛni ixuṣṣ-ikkun leɛqel ? Amek, di tazwara tețțeklem ɣef Ṛṛuḥ iqedsen, tura tebɣam aț-țețțeklem ɣef yiman-nwen ?
3Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet?
4Eɛni ayen akk i tenɛețțabem iṛuḥ baṭel ? Ur ḥsiɣ ara iṛuḥ baṭel !
4Haven I då upplevat så mycket förgäves -- om det nu verkligen har varit förgäves?
5Win i wen-d-ifkan Ṛṛuḥ iqedsen, ixeddmen lbeṛhanat gar-awen, eɛni ixeddem-iten imi i tettabaɛem ccariɛa neɣ imi tumnem s lexbaṛ n lxiṛ iwumi teslam ?
5Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro,
6Akken yura : Ibṛahim yumen s Ṛebbi, yețkel fell-as, daymi i t-iḥseb Sidi Ṛebbi d aḥeqqi.
6i enlighet med det ordet: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»?
7Ilaq aț-țfehmem ihi, wid iteddun s liman, d nutni i d arraw n tideț n Sidna Ibṛahim.
7Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äro Abrahams barn.
8Si zik i d-ixebbeṛ Sidi Ṛebbi di tira iqedsen belli ad yerr leǧnas ur nelli ara n wat Isṛail d iḥeqqiyen ɣef ddemma n liman nsen, mi genna i Sidna Ibṛahim lexbaṛ-agi n lxiṛ : Leǧnas meṛṛa n ddunit ad țțubarken yis-ek ;
8Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i förväg åt Abraham detta glada budskap: »I dig skola alla folk varda välsignade.»
9ihi kra n win yumnen s Ṛebbi akken yumen yis Ibṛahim, ad ițțubarek am nețța.
9Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde.
10Axaṭer wid yettabaɛen ccariɛa iwakken ad țwaqeblen ɣer Ṛebbi, deɛwessu tezga fell-asen imi yura : ad ițwanɛel kra n win yettabaɛen ccariɛa, ur nxeddem ara ayen akk yuran deg-s.
10Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.»
11Ula d yiwen ur izmir ad yuɣal d aḥeqqi zdat Ṛebbi s ccariɛa, ayagi d ayen ibanen imi yura : Aḥeqqi ad yidir s liman.
11Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av tro.»
12Abrid n ccariɛa d webrid n liman mxalafen, imi yura : d win ara ixedmen ayen akk i d-teqqaṛ ccariɛa ara yesɛun tudert n dayem.
12Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.»
13Lmasiḥ icufeɛ-aɣ-d si deɛwessu n ccariɛa, d nețța i gețwaneɛlen deg umkan-nneɣ ; axaṭer yura : ițwanɛel kra n win ițwaɛelqen ɣer ttejṛa.
13Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är var och en som är upphängd på trä.»
14Ayagi yedṛa-d iwakken s Ɛisa Lmasiḥ, leǧnas ur nelli ara n wat Isṛail ad weṛten lbaṛaka i gefka Sidi Ṛebbi i Ibṛahim ; s liman ara ɣ-d ițțunefk Ṛṛuḥ iqedsen i ɣ-iwɛed Sidi Ṛebbi.
14Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.
15Ay atmaten, a wen-d-fkeɣ lemtel yellan di lɛaddat-nneɣ : m'ara yexdem yiwen leɛqed akken ilaq, yiwen ur izmir a t-inkeṛ neɣ a s-yernu kra.
15Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland människor. Icke ens när fråga är om en människas testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft.
16Ihi, Sidi Ṛebbi yefka lemɛahda i Ibṛahim akk-d win ara d-ilalen seg-s, ( ur d-yenni ara : i wid ara d-ilalen seg-s am akken aṭas i gellan ). Di tira iqedsen yura : i win ara d-ilalen seg-k ; win i ɣef yura wayagi, d Lmasiḥ.
16Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans »säd». Det heter icke: »och åt dem som komma av din säd», såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: »och åt din säd», vilken är Kristus.
17Atah wayen bɣiɣ a d-iniɣ : di tazwara Sidi Ṛebbi yesbedd leɛqed akken ilaq, ccariɛa i d-yusan ṛebɛa meyya utlatin iseggasen deffir-es, ur tezmir ara aț-țemḥu leɛqed-agi, neɣ m'ulac aț-țeɣli lqima n lemɛahda n Sidi Ṛebbi.
17Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så att löftet därmed har gjorts om intet.
18Lemmer si ccariɛa ara newṛet leslak, acuɣeṛ lemɛahda ? Axaṭer s lemɛahda-agi i d-ibeggen Sidi Ṛebbi ṛṛeḥma-s i Ibṛahim.
18Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så vore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänkt det genom ett löfte.
19Acuɣeṛ ihi i d-tețțunefk ccariɛa ? Tețțunefk-ed iwakken a d-tesbeggen belli nɛuṣa lumuṛ n Sidi Ṛebbi, alamma yusa-d win akken ara d ilalen si dderya n Ibṛahim iwumi d tețțunefk lemɛahda. D lmalayekkat i d-yewwin ccariɛa ɣer ufus n Sidna Musa iwakken a ț-id-issiweḍ i yemdanen.
19Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand.
20Sidi Ṛebbi iceggeɛ-ed amdan iwakken a d-yessiweḍ ccariɛa i wiyaḍ, meɛna ur iḥwaǧ ara amdan iwakken ad isbedd leɛqed yid-sen.
20Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda. Men Gud är en.
21Eɛni ccariɛa txulef lemɛahdat n Sidi Ṛebbi ? Xaṭi ! Lemmer ccariɛa tezmer a d-tefk tudert i wemdan, tili yezmer wemdan ad yuɣal d aḥeqqi zdat Ṛebbi s ccariɛa.
21Är då lagen emot Guds löften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde göra levande, då skulle rättfärdigheten verkligen komma av lagen.
22Lameɛna tira iqedsen nnant-ed : ddunit meṛṛa tella seddaw tezmert n ddnub ; iwacu ? Iwakken lemɛahda n Sidi Ṛebbi aț-țețțunefk i yemdanen meṛṛa ɣef ddemma n liman-nsen di Ɛisa Lmasiḥ.
22Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem till del som tro.
23Uqbel a d-yas lweqt i deg ara namen s Lmasiḥ, nella seddaw leḥkum n ccariɛa, armi d ass i deg i d-yedheṛ webrid n liman.
23Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras.
24S wakka, nețțuṛebba-d s ccariɛa armi d asmi d-yusa Lmasiḥ iwakken a ɣ-yerr d iḥeqqiyen zdat Ṛebbi s liman.
24Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro.
25Tura yusa-d lweqt i deg ara namen s Lmasiḥ, ifuk fell-aneɣ leḥkum n ccariɛa.
25Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare.
26Axaṭer tuɣalem akk d arraw n Sidi Ṛebbi s liman di Ɛisa Lmasiḥ.
26Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;
27Kunwi akk yețwaɣeḍsen s yisem n Lmasiḥ, tețɛicim tudert tajḍiṭ yellan di Lmasiḥ.
27ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus.
28Tura ulac lxilaf ger wat Isṛail d iyunaniyen, ger waklan d iḥeṛṛiyen, ger yergazen ț-țilawin, axaṭer kunwi akk tuɣalem d yiwen di Ɛisa Lmasiḥ.
28Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus.
29Yerna ma tellam d ayla n Lmasiḥ, aql-ikkun si dderya n Ibṛahim, wid ara iweṛten akken i t-id-iwɛed Sidi Ṛebbi.
29Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.