1Mi ɛeddan ṛbeɛṭac iseggasen, ɛawdeɣ uliɣ ɣer temdint n Lquds akk-d Barnabas, wwiɣ daɣen yid-i gma-tneɣ Tit.
1Efter fjorton års förlopp for jag sedan åter upp till Jerusalem, åtföljd av Barnabas; jag tog då också Titus med mig.
2Uliɣ, axaṭer d Sidi Ṛebbi i yi-t-id yumṛen deg uweḥḥi. Sfehmeɣ-asen lexbaṛ n lxiṛ i țbecciṛeɣ ger wid ur nelli ara n wat Isṛail ; mliɣ-asen-t weḥḥed-sen i yimeqqranen n tejmaɛt iwakken ayen xedmeɣ armi d ass-a ur ițṛuḥ ara baṭel.
2Men det var på grund av en uppenbarelse som jag for dit. Och för bröderna där framlade jag det evangelium som jag predikar bland hedningarna; särskilt framlade jag det för de män som stodo högst i anseende -- detta av oro för att mitt strävande nu vore förgäves eller förut hade varit det.
3Tit, aṛfiq-iw yellan d ayunani, yiwen ur iḥettem fell-as ad iḍheṛ,
3Men icke ens Titus, min följeslagare, som var grek, blev nödgad att låta omskära sig.
4ɣas akken llan yir watmaten i d-ikecmen gar-aneɣ s tuffra, bɣan a t-ḥeṛsen ad iḍheṛ. Kecmen-d gar-aneɣ iwakken ad walin tilelli i nesɛa di tikli-nneɣ akk-d Ɛisa Lmasiḥ, bɣan a ɣ-rren d aklan-nsen.
4Det var nämligen så, att några falska bröder hade kommit att upptagas i församlingen, dit de hade smugit sig in för att bespeja vår frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de ville trälbinda oss.
5Ula d yiwet n tikkelt ur nekni zdat-sen, iwakken tideț yellan di lexbaṛ n lxiṛ aț-țeqqim gar-awen.
5Dock gåvo vi icke ens ett ögonblick vika för dem genom en sådan underkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle bliva bevarad hos eder.
6Ma d wid yesɛan lqima gar-awen, [ ur iyi-tewqiɛ ara lmeɛna d acu i llan zik, axaṭer Sidi Ṛebbi ur ixeddem ara lxilaf ger yemdanen ] ; wid-nni yesɛan lqima ur ḥețțmen ara fell-i ad xedmeɣ ayen nniḍen.
6Och vad angår dem som ansågos något vara -- hurudana de nu voro, det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen -- så sökte icke dessa män, de som stodo högst i anseende, att pålägga mig några nya förpliktelser.
7Lameɛna walan belli Sidi Ṛebbi iwekkel-iyi iwakken ad beccṛeɣ lexbaṛ n lxiṛ i wid ur nelli ara n wat Isṛail, am akken i gceggeɛ Buṭrus ad ibecceṛ lexbaṛ n lxiṛ i wat Isṛail.
7Tvärtom; de sågo att jag hade blivit betrodd med att förkunna evangelium för de oomskurna, likasom Petrus hade fått de omskurna på sin del --
8Axaṭer, Sidi Ṛebbi i gerran Buṭrus d ṛṛasul n wid yellan n wat Isṛail, yerra-yi ula d nekk d ṛṛasul n wid ur nelli ara n wat Isṛail.
8ty densamme som hade stått Petrus bi vid hans apostlaverksamhet bland de omskurna, han hade ock stått mig bi bland hedningarna --
9Yeɛqub, Buṭrus akk-d Yuḥenna yețwaḥesben d imeqqranen n tejmaɛt, setɛeṛfen belli d Sidi Ṛebbi i yi-d ifkan ccɣel-agi, dɣa selmen fell-aneɣ afus deg ufus iwakken a ɣ-d-beggnen belli qeblen ayagi. Imiren nemsefham : nutni ad ṛuḥen ad beccṛen i wat Isṛail, ma d nekk akk-d Barnabas, a nṛuḥ a nbecceṛ i wid ur nelli ara n wat Isṛail ;
9och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna.
10acu kan, weṣṣan-aɣ iwakken ur ntețțu ara igellilen n tejmuyaɛ-nsen yellan di temdint n Lquds, ayagi ur stehzaɣ ara deg-s, xedmeɣ-t seg-wul.
10Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.
11Asmi i d-yusa Buṭrus ɣer temdint n Antyuc, qubleɣ-t ɣer wudem-is zdat lɣaci, axaṭer yeɣleḍ.
11Men när Cefas kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en försyndelse.
12Uqbel a d-asen kra n yemdanen i d-iceggeɛ Yeɛqub, yella itețț akk-d watmaten ur nelli ara n wat Isṛail, lameɛna akken kan i d-wwḍen, iḥbes lmakla yid-sen iwexxeṛ fell-asen, axaṭer yuggad wid iṭṭfen di lɛaddat n wat Isṛail.
12Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.
13Atmaten nniḍen n wat Isṛail xedmen am nețța, wexxṛen ula d nutni, yuɣal armi ula d Barnabas iɛuned-iten.
13Till samma skrymteri gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.
14Mi walaɣ ur teddun ara akken ilaq am akken i d-yeqqaṛ lexbaṛ n lxiṛ , nniɣ i Buṭrus zdat lɣaci meṛṛa : ma yella kečč yellan seg wat Isṛail tețɛiceḍ am wid ur nelli ara n wat Isṛail, amek ara tḥeṛṣeḍ wid ur nelli ara n wat Isṛail ad ɛicen am wat Isṛail ?
14Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas närvaro: »Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?»
15Nukni ur nelli ara d imednuben am leǧnas nniḍen, laṣel-nneɣ seg wat Isṛail.
15Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke »hedniska syndare»;
16Lameɛna neẓra belli amdan yețțuɣal d aḥeqqi zdat Sidi Ṛebbi s liman-ines di Ɛisa Lmasiḥ, mačči imi gxeddem ayen i d-teqqaṛ ccariɛa ; daymi ula d nukni numen s Ɛisa Lmasiḥ, iwakken a nuɣal d iḥeqqiyen zdat Sidi Ṛebbi s liman di Ɛisa Lmasiḥ, mačči imi nxeddem ayen i d-teqqaṛ ccariɛa n Musa. Axaṭer ula d yiwen ur izmir ad yuɣal d aḥeqqi zdat Ṛebbi imi i gettabaɛ ccariɛa n Musa.
16men då vi nu veta att en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro på Kristus, och icke av laggärningar. Ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt.
17Nukni nețnadi a nuɣal d iḥeqqiyen s liman di Lmasiḥ ; ma nufa iman-nneɣ d imednuben ula d nukni am leǧnas nniḍen, eɛni d Lmasiḥ i ɣ-ițțawin ɣer ddnub ? Xaṭi !
17Men om nu jämväl vi, i det vi sökte att bliva rättfärdiga i Kristus, hava befunnits vara syndare, då är ju Kristus en syndatjänare? Bort det!
18Axaṭer ma uɣaleɣ ɣer ccariɛa nni i ǧǧiɣ, ihi rriɣ iman-iw d amɛaṣi ;
18Om så vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har brutit ned, då bevisade jag därmed, att jag var en överträdare.
19ɣef wayen yeɛnan ccariɛa aql-iyi mmuteɣ, yerna d nețțat i yi-wwin ɣer lmut ; ayagi yedṛa-d iwakken ad sɛuɣ tudert di Sidi Ṛebbi ; aql-iyi țwasemmṛeɣ ɣef wumidag akk-d Lmasiḥ.
19Ty jag för min del har genom lagen dött bort ifrån lagen, för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus,
20Tura mačči d nekk i gețțidiren, d Lmasiḥ i gețțidiren deg-i ; axaṭer tudert-iw di ddunit, țɛiceɣ-ț s liman di Mmi-s n Sidi Ṛebbi i yi-ḥemmlen yerna isebbel iman-is fell-i.
20och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig.
21Ur sseɣlayeɣ ara lqima n ṛṛeḥma n Sidi Ṛebbi, axaṭer ma nezmer a nuɣal d iḥeqqiyen zdat Ṛebbi s ccariɛa n Musa, ihi Lmasiḥ yemmut ɣef wulac !
21Jag förkastar icke Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade ju Kristus icke behövt lida döden.