1Ccariɛa n Musa ur d-țbeggin ara tideț akken tella, meɛna d lemtel n lxiṛat i d-iteddun, daymi ur tezmir ara aț-țessiweḍ ɣer tezdeg ikemlen wid yețqeṛṛiben ɣer Ṛebbi s iseflawen i țqeddimen seg useggas ɣer useggas.
1Ty lagen innehåller en skugga av det tillkommande goda, men framställer icke tingen i deras verkliga gestalt; därför kan den aldrig genom de offer som ständigt frambäras, år efter år på samma sätt, fullkomna dem som framträda med sådana.
2Ihi tura lemmer wid yețqeddimen iseflawen-agi, țwaṣeffan si ddnubat nsen, tili ur țțuɣalen ara ad fken iseflawen ɣef ddnubat-nsen, imi ad ḥṣun deg wulawen-nsen belli ṣfan.
2Annars skulle man väl hava upphört att offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst icke mer kunde veta med sig någon synd, sedan de en gång hade blivit renade.
3Meɛna s iseflawen-agi țmektayen-d yal aseggas belli mazal-iten d imednuben.
3Men just i offren ligger en årlig påminnelse om synd.
4Imi d lmuḥal idammen n iɛejmiyen d iqelwacen ad kksen ddnubat.
4Ty omöjligt är att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder.
5Daymi mi i gțeddu a d-yas Lmasiḥ ɣer ddunit yenna i Sidi Ṛebbi : Ur tebɣiḍ iseflawen, ur tebɣiḍ lewɛadi ; lameɛna tefkiḍ-iyi-d ɣer ddunit s ṣṣifa n wemdan.
5Därför säger han vid sitt inträde i världen: »Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig;
6 Ur teqbileḍ iseflawen n lmal i tețțeț tmes, ur teqbileḍ iseflawen itekksen ddnub ;
6i brännoffer och syndoffer fann du icke behag.
7 Dɣa nniɣ : Aql-iyi-n ay Illu-yiw, usiɣ-ed ad xedmeɣ lebɣi-k, akken yura fell-i di tektabt iqedsen.
7Då sade jag: 'Se, jag kommer -- i bokrullen är skrivet om mig -- för att göra din vilja, o Gud.'»
8Teslam d acu i d-yenna Lmasiḥ ! Yenna : Ur tebɣiḍ iseflawen d lewɛadi, ur teqbileḍ iseflawen n lmal i tețțețtmes ur teqbileḍ iseflawen itekksen ddnub, ɣas akken iseflawen-agi țțunefken akken yura di ccariɛa.
8Sedan han först har sagt: »Slaktoffer och spisoffer, brännoffer och syndoffer begärde du icke, och i sådana fann du icke behag» -- och dock frambäras de efter lagen --
9Yerna yenna : Aql-iyi usiɣ-ed iwakken ad xedmeɣ lebɣi-k . S wakka Sidi Ṛebbi yekkes akk iseflawen imezwura, yerra-d deg wemkan-nsen asfel n Lmasiḥ.
9säger han vidare: »Se, jag kommer för att göra din vilja.» Så tager han bort det förra, för att sätta det andra i stället.
10Ɛisa Lmasiḥ yexdem lebɣi n Sidi Ṛebbi, isebbel iman-is d asfel, iṣeffa-yaɣ si ddnub ɣef yiwet n tikkelt.
10Och i kraft av denna »vilja» hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi »kropp» en gång för alla har blivit offrad.
11Lmuqedmin țqeddimen mkul ass iseflawen n lmal ur nezmir ad kksen ddnub.
11Och alla andra präster stå dag efter dag i sin tjänst och frambära gång på gång enahanda offer, som dock aldrig kunna borttaga synder;
12Ma d nețța yefka yiwen wesfel kan i dayem ɣef ddemma n ddnubat ; dɣa yeṭṭef amkan n lḥekma ɣer tama tayeffust n Sidi Ṛebbi,
12men sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för beständigt på Guds högra sida
13alamma uɣalen yeɛdawen-is seddaw iḍaṛṛen-is.
13och väntar nu allenast på att »hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall».
14S yiwen wesfel kan yessazdeg i dayem wid yețwaxtaṛen.
14Ty med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som bliva helgade.
15Ula d Ṛṛuḥ iqedsen ibeggen-it-id imi gura di tira iqedsen :
15Härom vittnar jämväl den helige Ande för oss. Ty sedan Herren hade sagt:
16 Sidi Ṛebbi yenna : atan leɛqed ara sbeddeɣ gar-i yid-sen, M 'ara ɛeddin wussan-agi ad skecmeɣ lumuṛ-inu deg wulawen-nsen, a ten-aruɣ di lɛeqliya-nsen
16»Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar», säger han: »Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem»;
17Yenna daɣen : Ur d-țmektayeɣ ara ddnubat akk-d yir lecɣal-nsen.
17och vidare: »Deras synder och deras orättfärdiga gärningar skall jag aldrig mer komma ihåg.»
18Ma yella Sidi Ṛebbi yeɛfa-yaɣ ddnubat-nneɣ, acuɣeṛ ihi i neḥwaǧ tura iseflawen n lmal ɣef ddnub.
18Men där förlåtelse för dessa är given, där behöves icke mer något offer för synd.
19Ay atmaten, imi uzzlen idammen n Ɛisa Lmasiḥ fell-aneɣ, nețkel a nekcem ɣer wemkan iqedsen,
19Eftersom vi nu, mina bröder, hava en fast tillförsikt att få gå in i det allraheligaste i och genom Jesu blod,
20axaṭer yeldi-yaɣ abrid ajdid ɣer tudert mi gcerreg leḥjab, yeɛni lǧețța-s ițțusemmṛen.
20i det att han åt oss har invigt en ny och levande väg ditin genom förlåten -- det är genom sitt kött --
21Nesɛa lmuqeddem ameqqran yellan d aqeṛṛuy ɣef wexxam n Sidi Ṛebbi.
21och eftersom vi hava en stor överstepräst över Guds hus,
22A nqeṛṛeb ihi ɣer Ṛebbi s wul d liman ikemlen, s wulawen-nneɣ zeddigen seg yir ixemmimen, s lǧețțat-nneɣ yuraden s waman yeṣfan.
22så låtom oss med uppriktiga hjärtan gå fram i full trosvisshet, bestänkta till våra hjärtan och därigenom renade från ett ont samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten.
23Ilaq a neṭṭef deg usirem-nneɣ s wayes i nețcehhid, axaṭer win i ɣ-iɛuhden iteṭṭef deg wawal-is.
23Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, han är trofast.
24A nțemḥadar wway gar-aneɣ, a nțemweṣṣi ɣef leḥmala d lecɣal yelhan.
24Och låtom oss akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar;
25Ur ilaq ara a neṭṭixeṛ si tejmaɛt n watmaten akken uɣen tannumi kra nniḍen, meɛna a nțemyenhut wway gar-aneɣ imi ass n tuɣalin n Ssid nneɣ iqeṛṛeb-ed.
25låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra -- detta så mycket mer som I sen huru »dagen» nalkas.
26Ma yella nețkemmil nețɛici di ddnub s lebɣi-nneɣ yili nukni nessen tideț, ur d-yeqqim ara wesfel ara ɣ-yekksen ddnub-nneɣ,
26Ty om vi med berått mod synda, sedan vi hava undfått kunskapen om sanningen, så återstår icke mer något offer för våra synder,
27yeqqim-aɣ-ed kan a neṛǧu s lxuf ameqqran lḥisab i d-ițeddun ț-țmes iṛeqqen ara yeččen wid iɛuṣan Ṛebbi.
27utan allenast en förskräcklig väntan på dom och glöden av en eld som skall förtära motståndarna.
28Kra n win i gxulfen ccariɛa n Musa, ma yella cehden-d fell-as sin neɣ tlata inigan belli yuklal lmut ad immet mbla ṛṛeḥma ;
28Den som föraktar Moses' lag, han skall »efter två eller tre vittnens utsago» dödas utan barmhärtighet;
29amek ihi ara tedṛu d win ara yewten di Mmi-s n Ṛebbi, ur neḥsib ara idammen n leɛqed i t-iṣeffan, ara iregmen Ṛṛuḥ iqedsen i ɣ-d-yewwin ṛṛeḥma n Sidi Ṛebbi.
29huru mycket svårare straff tron I icke då att den skall anses värd, som förtrampar Guds Son och aktar förbundets blod för orent -- det i vilket han har blivit helgad -- och som smädar nådens Ande!
30Axaṭer neẓra anwa i d-yennan : ?țaṛ d ayla-w, d nekk ara ten-ixelṣen akken uklalen Yenna daɣen : D nețța ara iḥasben agdud-is.
30Vi veta ju vem han är som sade: »Min är hämnden; jag skall vedergälla det», och åter: »Herren skall döma sitt folk.»
31A nnger n win ara d-yeɣlin ger ifassen n Sidi Ṛebbi yeddren !
31Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer.
32Mmektit-ed ussan imezwura i deg twalam tafat n Sidi Ṛebbi d wamek tqublem leɛtab di tegniț n ccedda :
32Men kommen ihåg den förgångna tiden, då I, sedan ljuset hade kommit till eder, ståndaktigt uthärdaden mången lidandets kamp
33seg yiwet n tama reggmen-kkun, kksen fell-awen sser, si tama nniḍen tbeddem ɣer wid iwumi yedṛa wayagi.
33och dels själva genom smälek och misshandling bleven gjorda till ett skådespel för världen, dels leden med andra som fingo genomgå sådant.
34?-țideț tḥunnem ɣef yimeḥbas yerna tqeblem s lfeṛḥ a wen-kksen ayla nwen, axaṭer teẓram belli tesɛam ayen yugaren ayagi yerna d ayen yețdumun.
34Ty I haven delat de fångnas lidanden och med glädje underkastat eder att bliva berövade edra ägodelar. I vissten nämligen att I haven en egendom som är bättre och bliver beståndande.
35Ihi ḥadret a wen-iṛuḥ laman i tesɛam ɣer Ṛebbi axaṭer a wen-d-yawi rrbeḥ d ameqqran.
35Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön.
36Ilaq-awen aț-țesɛum ṣṣbeṛ iwakken aț-țxedmem lebɣi n Ṛebbi iwakken a wen-d-yefk ayen i wen yewɛed.
36I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är.
37 Drus i mazal, di kra n lweqt a d-yaweḍ win akken ara d-yasen, ur yețɛeṭṭil ara.
37Ty »ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja;
38Aḥeqqi ɣer ɣuṛ-i d win i gțeklen fell-i, yesɛan liman deg wul-is meɛna ma iwexxeṛ fell-i ad zziɣ udem-iw fell-as.
38och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom».
39Ma d nukni ur nelli ara seg wid yeṭṭixiṛen i webrid n Ṛebbi, ur nelli ara seg wid yețțuɣalen ɣer deffir, yețḍiɛen, lameɛna nukni seg wid yesɛan liman, nețțeddu deg ubrid n leslak.
39Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar.