1Leɛqed amezwaru yesɛa leqwanen yesɛan daɣen amkan anda ɛebbden Ṛebbi.
1Nu hade visserligen också det förra förbundet sina gudstjänststadgar och sin jordiska helgedom.
2Axaṭer sbedden yiwen uqiḍun n temlilit i deg llan sin imukan : Deg umkan amezwaru yețțusemman amkan iqedsen, yella lmeṣbeḥ akk-d ṭṭabla anda yețrusu weɣṛum yețțunefken d lweɛda.
2Ty i tabernaklet inrättades ett främre rum, vari stodo ljusstaken och bordet med skådebröden; och detta rum kallas »det heliga».
3Deg umkan-agi iqedsen yella yiwen n leḥjab ifeṛqen amkan iqedsen d umkan iqedsen nezzeh,
3Men bakom den andra förlåten var ett annat rum i tabernaklet, ett som kallas »det allraheligaste»,
4tella dinna lḥila n ddheb i deg sseṛɣayen lebxuṛ akk-d usenduq n leɛqed iṛuccen s ddheb. Zdaxel n usenduq-agi yella uɛekkaz-nni n Haṛun yeǧǧuǧgen, illa daɣen aqbuc iččuṛen ț-țamanna akk-d teblaḍin i deg uran lumuṛat n Sidi Ṛebbi.
4med ett gyllene rökelsealtare och förbundets ark, på alla sidor överdragen med guld. I denna förvarades ett gyllene ämbar med mannat, så ock Arons stav, som hade grönskat, och därtill förbundets tavlor.
5Sufella n usenduq-agi rsent snat n lmeṣnuɛat imetlen lmalayekkat, ɣumment s tili n wafriwen-nsent amkan-nni i țṛuccun s idammen n iseflawen i leɛfu n ddnubat. Mačči tura i d lweqt i deg ara d-nemmeslay ɣef wayagi meṛṛa.
5Därovanpå stodo härlighetskeruber, som överskyggde nådastolen. Men om vart särskilt av dessa föremål är nu icke tillfälle att tala.
6Akka i gers kullec deg wemkan-agi iqedsen, lmuqedmin keččmen ɣuṛ-es mkul lweqt iwakken ad xedmen ccɣel-nsen ;
6Så blev detta inrättat. Och i det främre tabernakelrummet gå prästerna ständigt in och förrätta vad som hör till gudstjänsten,
7ma d amkan iqedsen nezzeh, anagar lmuqeddem ameqqran i gkeččmen ɣuṛ-es yiwet n tikkelt i useggas, iwakken ad iqeddem idammen n iseflawen ɣef ddemma n ddnubat-is akk-d wid n wegdud.
7men i det andra går allenast översteprästen in en gång om året, och då aldrig utan blod; och han frambär blodet för sig själv och för folkets ouppsåtliga synder.
8Ṛṛuḥ iqedsen issefhem-aɣ-d belli ulac abrid ɣer wemkan iqedsen nezzeh skud mazal aqiḍun n temlilit.
8Därmed giver den helige Ande till känna att vägen till det allraheligaste ännu icke har blivit uppenbarad, så länge det främre tabernakelrummet fortfarande äger bestånd.
9Ayagi yella d lemtel i lweqt-agi i deg nella ; lewɛadi d iseflawen i țțaken medden i Sidi Ṛebbi ur zmiren ara ad ssiwḍen ɣer ṣṣfa n wul.
9Ty detta är en sinnebild som avser den nuvarande tiden, och i enlighet härmed frambäras gåvor och offer, vilka dock icke kunna fullkomna, efter samvetets krav, den som förrättar sin gudstjänst,
10D ayen yeɛnan kan lɛaddat n ccariɛa ɣef wučči ț-țissit akk-d luḍu ; lɛaddat-agi llant-ed d lemtel kan armi d asmi yerra Sidi Ṛebbi kullec d ajdid.
10utan allenast äro utvärtes stadgar -- de såväl som föreskrifterna om mat och dryck och allahanda tvagningar -- stadgar pålagda intill dess tiden vore inne för en bättre ordning.
11Lmasiḥ yusa-d d lmuqeddem ameqqran n lxiṛ i d-iteddun, yezger i wemkan iqedsen yugaren kra n wayen yebna wemdan, yesɛan azal meqqṛen, ur nelli ara n ddunit-agi.
11Men Kristus kom såsom överstepräst för det tillkommande goda; och genom det större och fullkomligare tabernakel som icke är gjort med händer, det är, som icke tillhör den skapelse som nu är,
12Yekcem yiwet n tikkelt kan ɣer wemkan iqedsen nezzeh, mačči d idammen n iɛejmiyen neɣ n iqelwacen i gewwi yid-es lameɛna d idammen-is nețța, s wannect-a i ɣ-d-yefda i dayem.
12gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det allraheligaste och vann en evig förlossning.
13Axaṭer ma yella idammen n iɛejmiyen d iqelwacen akk-d yiɣed n tgenduzt yeṛɣan d asfel țṣeffin lǧețța n wid idenben m'ara ten ṛuccen yis-sen,
13Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, stänkt på dem som hava blivit orenade, helgar till utvärtes renhet,
14amek ur aɣ-țṣeffin ara idammen n Lmasiḥ yefkan iman-is i Ṛebbi d asfel s tezmert n Ṛṛuḥ n dayem, nețța ur nesɛi lɛib ? Amek ur yessizdig ara ulawen-nneɣ si lecɣal ur nemɛin yețțawin ɣer lmut iwakken a nuɣal d iqeddacen n Sidi Ṛebbi yeddren.
14huru mycket mer skall icke Kristi blod -- då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud -- rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden!
15?ef wannect-agi i gella d amcafeɛ gar-aɣ d Ṛebbi s leɛqed agi ajdid, iwakken wid iwumi d-yessawel Sidi Ṛebbi ad weṛten lxiṛat n dayem i sen-yewɛed. Zemren ad weṛten ayagi s lmut-is i d-yedṛan, lmut-is i gtekksen ɣef yemdanen ddnubat-nsen n wasmi i llan seddaw n leɛqed amezwaru.
15Så är han medlare för ett nytt förbund, på det att de som voro kallade skulle få det utlovade eviga arvet, därigenom att en led döden till förlossning ifrån överträdelserna under det förra förbundet.
16Ma yella walebɛaḍ yeǧǧa-d lewṣaya weqbel ad yemmet akken ad feṛqen ayla-s, ilaq ad aṛǧun alamma yemmut.
16Ty där ett testamente finnes, där måste det styrkas att den som har gjort testamentet är död.
17Lewṣaya-agi ur tṣeḥḥa ara ma yella mazal bab-is yedder lameɛna m'ara yemmet aț-țuɣal tṣeḥḥa.
17Först genom döden bliver ju ett testamente giltigt, varemot det icke äger gällande kraft, så länge den som har gjort det ännu lever.
18Daymi leɛqed amezwaru daɣen yebda s tazzla n idammen.
18Därför har icke heller det förra förbundet blivit invigt utan blod.
19Ula d Sidna Musa mi i d-yeɣṛa lumuṛ akken llan di Tawṛat, yeddem-ed taciṭa akk-d taḍuṭ tazeggaɣt, yebbeɣ-iten deg idammen n iɛejmiyen d iqelwacen akk-d waman, iṛucc yis-sen taktabt iqedsen akk-d wegdud meṛṛa,
19Ty sedan alla buden, såsom de lyda i lagen, hade blivit av Moses kungjorda för allt folket, tog han blod av kalvar och bockar, tillika med vatten och röd ull och isop, och bestänkte såväl själva boken som allt folket
20yenna : Wigi d idammen n leɛqed i gesbedd Sidi Ṛebbi yid-wen.
20och sade: »Detta är förbundets blod, det förbunds som Gud har stadgat för eder.»
21Iṛucc daɣen s idammen-nni aqiḍun akk-d wayen yellan deg-s.
21Likaledes stänkte han ock blod på tabernaklet och på alla de ting som hörde till gudstjänsten.
22Axaṭer ccariɛa teqqaṛ-ed kullec ad yeṣfu s idammen, ulac leɛfu mbla tazzla n idammen.
22Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse.
23Imi ayagi akk i gmetlen ayen yellan deg igenwan ilaq ad ițwaṣeffi s idammen n iseflawen, ula d ayen yellan deg igenwan ilaq ad ițwaṣeffi s idammen n wesfel yifen iseflawen imezwura.
23Alltså var det nödvändigt att avbilderna av de himmelska tingen renades genom sådana medel; men de himmelska tingen själva måste renas genom bättre offer än dessa.
24Axaṭer Lmasiḥ ur yekcim ara ɣer wemkan iqedsen i bnan ifasen n yemdanen, yellan d lemtel n win n tideț, meɛna yuli ɣer igenni anda yella tura d amcafeɛ-nneɣ zdat Sidi Ṛebbi.
24Ty Kristus har icke gått in i ett allraheligaste som är gjort med händer, och som allenast är en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har gått in i själva himmelen, för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss till godo.
25Lmuqeddem ameqqran ikeččem mkul aseggas ɣer wemkan iqedsen nezzeh, iwakken ad iqeddem idammen n lmal, ma d Lmasiḥ ur ikcim ara iwakken ad isebbel iman-is aṭas n tikkal ;
25Ej heller har han gått ditin, för att många gånger offra sig själv, såsom översteprästen år efter år går in i det allraheligaste, med blod som icke är hans eget.
26neɣ m'ulac, yili yeɛteb aṭas n iberdan seg wasmi i d-texleq ddunit. Lameɛna yusa-d di zzman-agi aneggaru yiwet n tikkelt kan, isebbel iman-is d asfel iwakken ad ikkes ddnub.
26Han hade annars måst lida många gånger allt ifrån världens begynnelse. I stället har han uppenbarats en enda gång, nu vid tidernas ände, för att genom offret av sig själv utplåna synden.
27Lmut tețțawi imdanen yiwet n tikkelt kan imiren a d-yili lḥisab.
27Och såsom det är människorna förelagt att en gång dö och sedan dömas,
28Ula d Lmasiḥ yefka iman-is yiwet n tikkelt kan iwakken ad iɛebbi ddnubat n waṭas n yemdanen, a d yuɣal tikkelt tis snat, mačči iwakken ad yekkes daɣen ddnubat n yemdanen meɛna iwakken ad isellek wid i t-yețṛaǧun
28så skall Kristus, sedan han en gång har blivit offrad för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd, låta sig ses av dem som bida efter honom, till frälsning.