1Ula d nukni ihi imi i ɣ-d zwaren waṭas inagan agi, a nḍeggeṛ taɛkumt-nneɣ akk-d ddnub i ɣ-iɣummen, a nexdem s ṣṣbeṛ ccɣel-agi i ɣ-d-ițțunefken.
1Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd.
2A nṛeṣṣi tamuɣli-nneɣ di Ɛisa Lmasiḥ, nețța i ɣ-d-ildin abrid n liman yerna yessawaḍ-it ɣer lekmal ; mi geẓra lfeṛḥ i t-yețṛaǧun, yeqbel leɛtab ɣef wumidag, yeqbel tamḥeqṛanit akk-d lḥecma, dɣa yeṭṭef amkan n lḥekma ɣer tama tayeffust n Sidi Ṛebbi.
2Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.
3Xemmemet ihi ɣuṛ-es aț-țwalim amek i geqbel leɛtab n yemdanen imednuben, iwakken ur tɛeggum ara, ur tfeččlem ara ;
3Ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar.
4axaṭer kunwi mazal ur tennuɣem ara akk-d ddnub armi d lmut,
4Ännu haven I icke stått emot ända till blods, i eder kamp mot synden.
5yerna tețțum lewṣayat i wen-d-ițțak am warraw-is. A mmi ur ḥeqqeṛ ara tiyita n Sidi Ṛebbi, ur feččel ara m'ara d-izzem fell-ak
5Och I haven alldeles förgätit den förmaningens röst som talar med eder, såsom man talar med söner: »Min son, förkasta icke Herrens aga, och giv dig icke över, när du tuktas av honom.
6 axaṭer Sidi Ṛebbi yețqassa wid i gḥemmel, yețțak tiɣṛit i wid i geḥseb d arraw-is .
6Ty den Herren älskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har kär.»
7Qeblet leɛtab, imi Sidi Ṛebbi iḥseb-ikkun d arraw-is ; axaṭeṛ ulac argaz ur nețqassa ara mmi-s ;
7Det är till eder fostran som I fån utstå lidande; Gud handlar med eder såsom med söner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader?
8lameɛna ma yella tmenɛem i tiyita-agi i gețḥazen imdanen meṛṛa, atan ihi ur tellim ara d dderya n leḥlal, meɛna tețțusemmam d arraw n leḥṛam.
8Om I lämnadens utan aga, medan alla andra finge sin del därav, så voren I oäkta söner och icke äkta.
9Imi ibabaten-nneɣ i ɣ-d-isɛan țțaken-aɣ tiyita yerna nqudeṛ-iten, amek ur nețqadaṛ ara Ṛebbi yellan d Baba-tneɣ s Ṛṛuḥ iqedsen, iwakken a nesɛu tudert ?
9Vidare: vi hava haft köttsliga fäder, som agade oss, och vi visade försyn för dem; skola vi då icke mycket mer vara underdåniga andarnas Fader, så att vi få leva?
10Imawlan-nneɣ țṛebbin-aɣ dagi di ddunit akken i sen yehwa, lameɛna Baba-tneɣ n igenwan yețțak-aɣ tiɣṛit di nnfeɛ-nneɣ iwakken a nuɣal d izedganen am nețța.
10De förra agade oss ju för en kort tid, såsom det syntes dem gott, men denne agar oss för vårt verkliga gagn, för att vi skola få del av hans helighet.
11S tideț m'ara ɣ-țṛebbin yețɣiḍ aɣ lḥal lameɛna m'ara tɛeddi teswiɛt-nni, a naf belli d ayen yelhan i tudert-nneɣ.
11Väl synes alla aga för tillfället vara icke till glädje, utan till sorg; men efteråt bär den, för dem som hava blivit fostrade därmed, en fridsfrukt som är rättfärdighet.
12 Sǧehdet ihi iɣallen-nwen yeɛyan akk ț-țgecrar-nwen ifeclen.
12Alltså: »stärken maktlösa händer och vacklande knän»,
13 Ṛeṣṣit iḍaṛṛen-nwen, ddut deg ubrid n lewqam, iwakken win isquḍuṛen ur iɣelli ara meɛna ad ibedd.
13och »gören räta stigar för edra fötter», så att den fot som haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad.
14Nadit amek ara tilim di lehna d medden meṛṛa, nadit ɣef ṣṣfa axaṭer win ur neṣfi ara ur izmir ara ad iwali Sidi Ṛebbi.
14Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse får ingen se Herren.
15?adret ad yili gar-awen win ara yeṭṭixṛen ɣef ṛṛeḥma n Sidi Ṛebbi, ara yesɛun lɣecc, a t-yeǧǧ ad yefk ixulaf deg wul-is alamma yuɣal d ugur ara iḍuṛṛen wiyaḍ.
15Och sen till, att ingen går miste om Guds nåd, och att ingen giftig rot skjuter skott och bliver till fördärv, så att menigheten därigenom bliver besmittad;
16?uṛ-wat ad yili gar-awen win ara ijehlen, ad iffeɣ i iberdan n Ṛebbi am Icaɛu yezzenzen lḥeqq-is n umenzu s uḍebsi n lmakla.
16sen till, att ingen är en otuktig människa eller ohelig såsom Esau, han som för en enda maträtt sålde sin förstfödslorätt.
17Teẓram mbeɛd, mi gebɣa ad iwṛet lbaṛaka s ɣuṛ baba-s ur yețwaqbel ara ɣas akken yețḥellil-it s imeṭṭawen, ur s-yufi ara abrid amek ara s-ibeddel ṛṛay.
17I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, när han på grund av arvsrätt ville få välsignelsen; han kunde nämligen icke vinna någon ändring, fastän han med tårar sökte därefter.
18Kunwi ur tqeṛṛbem ara am wegdud n Isṛail ɣer wedrar i gezmer wemdan a t-yennal, i deg tecɛel tmes ; ur twalam ara am nutni asigna d ṭṭlam akk-d țbuciḍant,
18Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga på, ett som »brann i eld», icke till »töcken och mörker» och storm,
19ur teslim ara am nutni i ṣṣut n lbuq neɣ i ṛṛɛud n lehḍur-nni armi eɛnan ɣer Ṛebbi ur sen-d-irennu ula d yiwen n wawal.
19icke till »basunljud» och till en »röst» som talade så, att de som hörde den bådo att intet ytterligare skulle talas till dem.
20Axaṭer ur qbilen ara imeslayen-agi : ?as d yiwen si lmal ara d-iqeṛṛben ɣer wedrar-agi, ad immet s weṛjam.
20Ty de kunde icke härda ut med det påbud som gavs dem: »Också om det är ett djur som kommer vid berget, skall det stenas.»
21Ayagi d ayen yessexlaɛen armi ula d Sidna Musa yenna : Tekcem-iyi tugdi armi i țergigiɣ.
21Och så förskräcklig var den syn man såg, att Moses sade: »Jag är förskräckt och bävar.»
22Lameɛna kunwi tqeṛṛbem ɣer wedrar n Siyun, ɣer temdint n Sidi Ṛebbi bab n tudert, ɣer temdint n Lquds yellan deg igenwan anda llant luluf n lmalayekkat.
22Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental,
23Tqeṛṛbem ɣer tejmaɛt n wid yextaṛ Ṛebbi d imezwura yesɛan ismawen-nsen uran deg igenwan. Tqeṛṛbem ɣer Ṛebbi nețța i gḥekkmen ɣef yemdanen meṛṛa, tqeṛṛbem ɣer leṛwaḥ n iḥeqqiyen i gewwḍen ɣer lekmal.
23till en högtidsskara och församling av förstfödda söner som äro uppskrivna i himmelen, och till en domare som är allas Gud, och till fullkomnade rättfärdigas andar,
24Tqeṛṛbem daɣen ɣer Ɛisa i ɣ-ildin abrid ɣer Ṛebbi s lemɛahda tajdiṭ akk-d idammen-is yuzzlen, yesɛan azal akteṛ n wid n Habil.
24och till ett nytt förbunds medlare, Jesus, och till ett stänkelseblod som talar bättre än Abels blod.
25?uṛ-wat ihi, smeḥsiset i win i wen-d-ițmeslayen, ur xeddmet ara am wat Isṛail yugin ad semḥessen i win i sen-d-iceggeɛ Sidi Ṛebbi akken a d-uɣalen ɣer webrid, axaṭer ma yella nutni yeɣli-d fell-asen lɛiqab n Ṛebbi amek ara nemneɛ seg-s nukni, m'ur nuɣ ara awal i win i ɣ-d-ițweṣṣin seg igenwan.
25Sen till, att I icke visen ifrån eder honom som talar. Ty om dessa icke kunde undfly, när de visade ifrån sig honom som här på jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola då vi kunna det, om vi vända oss ifrån honom som kungör sin vilja från himmelen?
26Zik-nni, s ṣṣut-is yessenhez lqaɛa, ma ț-țura yefka-d lemɛahda-agi : Tikkelt nniḍen ad senhezzeɣ daɣen mačči kan ddunit meɛna ula d igenwan .
26Hans röst kom då jorden att bäva; men nu har han lovat och sagt: »Ännu en gång skall jag komma icke allenast jorden, utan ock himmelen att bäva.»
27Imeslayen-agi « tikkelt nniḍen daɣen » sbeggnen-d belli ayen yețwaxelqen ad yenhezz ad yenger iwakken a d-yeqqim kan wayen yețdumun.
27Dessa ord »ännu en gång» giva till känna att de ting, som kunna bäva, skola, eftersom de äro skapade, bliva förvandlade, för att de ting, som icke kunna bäva, skola bliva beståndande.
28?ef wannect-agi imi i ɣ-d tețțunefk tgeldit ibedden ɣef lsas iṣeḥḥan a neḥmed a ncekkeṛ Sidi Ṛebbi s weɛbad i s-iɛeǧben, s liman ț-țugdi.
28Därför, då vi nu skola undfå ett rike som icke kan bäva, så låtom oss vara tacksamma. På det sättet tjäna vi Gud, honom till behag, med helig fruktan och räddhåga.
29Axaṭer Illu-nneɣ am tmes itețțen.
29Ty »vår Gud är en förtärande eld».