1-- S tideț a wen-d-iniɣ, win ur nkeččem ara si tewwurt ɣer wemṛaḥ ( leɛzib ) n wulli, iɛedda si ẓẓeṛb, winna d amakar yerna d aqeṭṭaɛ.
1»Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som icke går in i fårahuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare.
2Ma d win ikeččmen si tewwurt d nețța i d ameksa n wulli.
2Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.
3Aɛessas n wemṛaḥ ileddi tawwurt i umeksa, ulli sellent i ṣṣut-is, issawal-asent s yismawen-nsent, yessufuɣ-itent ɣer beṛṛa.
3För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut.
4Mi gessufeɣ tid akk yellan-ines, izeggir zdat-sent, ulli ttabaɛent-eț axaṭer ssnent ṣṣut-is.
4Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst.
5D lmuḥal ad tebɛen-t abeṛṛani, ad rewlent fell-as imi ur ssinent ara ṣṣut n ibeṛṛaniyen.
5Men en främmande följa de alls icke, utan fly bort ifrån honom, ty de känna icke de främmandes röst.»
6Sidna Ɛisa yenna-yasen lemtel agi, lameɛna ur fhimen ara ayen yebɣa a sen-yini.
6Så talade Jesus till dem i förtäckta ord; men de förstodo icke vad det var som han talade till dem.
7Yenna yasen daɣen : S tideț qqaṛeɣ-awen, d nekk i ț-țawwurt ansi țɛeddayent wulli.
7Åter sade Jesus till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag är dörren in till fåren.
8Wid meṛṛa i d-yusan uqbel-iw d imakaren d iqeṭṭaɛen. Lameɛna ulli ur sen-ḥessent ara.
8Alla de som hava kommit före mig äro tjuvar och rövare, men fåren hava icke lyssnat till dem.
9D nekk i ț-țawwurt. Win ara ikecmen yis-i ad yețțusellek : ad ikcem ad yeffeɣ akken i s-ihwa, ad yaf ayen ara yečč.
9Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete.
10Amakar yețțas-ed kan iwakken ad yaker, ad yezlu, ad yessenger. Nekk usiɣ-ed iwakken ad fkeɣ tudert i wulli-inu, tudert s tugeț (ṭaqa).
10Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog.
11D nekk i d ameksa n ṣṣeḥ. Ameksa n ṣṣeḥ yețțsebbil tudert-is ɣef wulli-ines.
11Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren.
12Ma d win ur nelli ara d ameksa n wulli ur nelli ara d bab-nsent, d ameksa kan yețwaxelṣen, ireggel, ițaǧǧa ulli m'ara iwali uccen. Imiren uccen a d-yezḍem ɣef wulli, ad yawi kra seg-sent yerna ad yesserwel akk taqeḍɛit.
12Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem.
13Argaz-agi ixeddem akka imi d ameksa kan yețwaxelṣen, ur as tewqiɛ ara deg wulli.
13Han är ju lejd och frågar icke efter fåren.
14Nekk d ameksa n ṣṣeḥ, ssneɣ ulli-inu nutenti ssnent-iyi,
14Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig,
15akken i yi-issen Baba Ṛebbi i t-ssneɣ ula d nekk. ?sebbileɣ tudert-iw ɣef wulli-inu.
15såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren.
16Sɛiɣ daɣen ulli nniḍen ur nelli ara seg wemṛaḥ agi. Tigi daɣen ilaq a tent-id-awiɣ, a d-ḥessent i ṣṣut-iw, s wakka aț-țili anagar yiwet n tqeḍɛit s yiwen umeksa.
16Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.
17Baba iḥemmel-iyi imi țsebbileɣ tudert-iw meɛna syin akkin a ț-id-rreɣ.
17Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- för att sedan taga igen det.
18Yiwen ur izmir a yi-ikkes tudert, țsebbileɣ-ț s lebɣi-inu. Sɛiɣ tazmert a ț-sebbleɣ, sɛiɣ daɣen tazmert a ț-id-rreɣ. D wagi i d lameṛ i yi-d yefka Baba Ṛebbi.
18Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader.»
19Mi d-yenna imeslayen-agi, yekker daɣen lxilaf ger lɣaci.
19För dessa ords skull uppstodo åter stridiga meningar bland judarna.
20Aṭas deg-sen qqaṛen : Argaz-agi yezdeɣ-it lǧen, yedderwec, acuɣeṛ i s-tesmeḥsisem ?
20Många av dem sade: »Han är besatt av en ond ande och är från sina sinnen. Varför hören I på honom?»
21Wiyaḍ qqaṛen : Win ițwamelken ur yețmeslay ara akka. Qqaṛen daɣen : Izmer lǧen a d-yerr iẓri i iderɣalen ?
21Andra åter sade: »Sådana ord talar icke den som är besatt. Icke kan väl en ond ande öppna blindas ögon?»
22Yewweḍ-ed lweqt anda i țɛeggiden di temdint n Lquds lɛid n weɛzal n Lǧameɛ iqedsen ; imiren d ccetwa.
22Därefter inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var nu vinter,
23Sidna Ɛisa yella yețṛuḥu ițțuɣal deg wefrag n Lǧameɛ iqedsen seddaw n wesqif n Sidna Sliman.
23och Jesus gick fram och åter i Salomos pelargång i helgedomen.
24Yezzi-yas-d lɣaci, nnan-as : Ar melmi ara ɣ-teǧǧeḍ di ccekk ? Ma d Lmasiḥ i telliḍ ini-aɣ t-id ɛinani !
24Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.»
25Sidna Ɛisa yerra-yasen : Nniɣ-awen-t-id ur tuminem ara, yerna twalam lecɣal i xeddmeɣ s yisem n Baba : d lecɣal-agi i d yețcehhiden fell-i.
25Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig.
26Kunwi ur tețțamnem ara axaṭer ur tellim ara seg ulli-inu.
26Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får.
27Ulli-inu smeḥsisent i ṣṣut-iw, ssneɣ-tent yerna ttabaɛent iyi-d.
27Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.
28?țakeɣ-asent tudert n dayem, ur țmețțatent ara maḍi, yiwen ur izmir a tent-yekkes seg ufus-iw.
28Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand.
29Baba i yi-tent-id-yefkan yugar kullec, win yellan ger ifassen is, yiwen ur izmir a s-t-id-yekkes
29Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
30axaṭer nekk d Baba, d yiwen.
30Jag och Fadern äro ett.»
31Jemɛen-d daɣen idɣaɣen akken a t-nɣen.
31Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom.
32Yekker Sidna Ɛisa yenna-yasen : Xedmeɣ zdat-wen aṭas n lecɣal yelhan yessewhamen, s tezmert n Baba ; ɣef wanwa deg-sen i tebɣam a yi-tenɣem s iblaḍen ?
32Men Jesus sade till dem: »Många goda gärningar, som komma från min Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningar är det som I viljen stena mig?»
33At Isṛail nnan-as : Mačči ɣef ccɣel yelhan i nebɣa a k-neṛjem, lameɛna imi i tkeffreḍ ! Axaṭer kečč yellan d amdan terriḍ iman-ik d Ṛebbi.
33Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.»
34Sidna Ɛisa yerra-yasen : Eɛni ur yuri ara di ccariɛa nwen : Nekk, Sidi Ṛebbi nniɣ-awen : Kunwi d iṛebbiten !
34Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'.
35Yiwen ur yezmir ad inkeṛ ayen i d-nnant tira iqedsen. Ma yella ccariɛa-nwen tsemma «iṛebbiten» wid iwumi i d-ițțuceggeɛ wawal n Ṛebbi,
35Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet --
36amek armi teqqaṛem fell-i keffṛeɣ mi d-nniɣ « nekk d Mmi-s n Ṛebbi, » eɛni mačči d Baba i yi-ixtaṛen, i yi-d-iceggɛen ɣer ddunit ?
36huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen?
37Lemmer ur xeddmeɣ ara lecɣal n Baba tili ur teḥwaǧem ara aț țamnem yis-i.
37Gör jag icke min Faders gärningar, så tron mig icke.
38Lameɛna ma xeddmeɣ-ten, ɣas akken ur tebɣim ara aț-țamnem yis-i, amnet s lecɣal-iw akken aț țeẓrem, aț-țfehmem belli Baba yella deg-i nekk lliɣ di Baba.
38Men gör jag dem, så tron gärningarna, om I än icke tron mig; då skolen I fatta och förstå att Fadern är i mig, och att jag är i Fadern.»
39?ef yimeslayen-agi, lecyux n at Isṛail ɛeṛden a t-ṭṭfen lameɛna yemneɛ si ger ifassen-nsen.
39Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg, undan deras händer.
40Syenna Sidna Ɛisa iṛuḥ ɣer tama nniḍen n wasif n Urdun, ɣer wemkan nni anda i gesseɣḍes Yeḥya lɣaci, yeqqim dinna kra n wussan.
40Sedan begav han sig åter bort till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes först hade döpt, och stannade kvar där.
41Aṭas i d-yusan ɣuṛ-es, qqaṛen wway gar-asen : Yeḥya ur yexdim ula d yiwen lbeṛhan, lameɛna ayen akk i d-yenna ɣef wergaz-agi ț-țideț.
41Och många kommo till honom. Och de sade: »Väl gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.»
42Dinna, aṭas n lɣaci i gumnen yis.
42Och många kommo där till tro på honom.