1Uqbel lɛid n Tfaska n Izimer n leslak, Sidna Ɛisa yeẓra belli tewweḍ-ed teswiɛt i deg ara yeffeɣ si ddunit, akken ad iṛuḥ ɣer Baba-s. ?ef wannect-agi, isbeggen-ed leḥmala-ines i inelmaden-is yellan di ddunit, yerna yeǧǧa-yasen-d lmeɛna ț-țameqqrant.
1Före påskhögtiden hände sig detta. Jesus visste att stunden var kommen för honom att gå bort ifrån denna världen till Fadern; och såsom han allt hittills hade älskat sina egna här i världen, så gav han dem nu ett yttersta bevis på sin kärlek.
2Llan tețțen imensi n Tfaska, Cciṭan yekcem yakan deg wul n Yudas, mmi-s n Semɛun n Qeṛyut, iwelleh-it ad ixdeɛ Sidna Ɛisa, a t-yezzenz.
2De höllo nu aftonmåltid, och djävulen hade redan ingivit Judas Iskariot, Simons son, i hjärtat att förråda Jesus.
3Sidna Ɛisa yeẓra belli Baba Ṛebbi yerra kullec ger ifassen-is, yeẓra s ɣuṛ Ṛebbi i d-yusa, ɣuṛ-es ara yuɣal.
3Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans händer, och att han hade gått ut från Gud och skulle gå till Gud.
4Yekker ɣef yimensi, yekkes abeṛnus-is, yeddem-ed yiwen ubeḥnuq (ucettiḍ) yebges yis.
4Men han stod upp från måltiden och lade av sig överklädnaden och tog en linneduk och band den om sig.
5Syenna, yesmar-ed aman ɣer yiwet n tbaqit, yebda yessirid iḍaṛṛen n inelmaden-is, yesfeḍ-iten s ubeḥnuq-nni i gcudd ɣef wammas-is.
5Sedan slog han vatten i ett bäcken och begynte två lärjungarnas fötter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om sig.
6Mi gewweḍ ɣer Semɛun Buṭrus yenna-yas-d : A Sidi d kečč ara yi-ssirden iḍaṛṛen ?
6Så kom han till Simon Petrus. Denne sade då till honom: »Herre, skulle du två mina fötter?»
7Sidna Ɛisa yerra-yas : Ayen xedmeɣ akka ur t-tfehhmeḍ ara tura, ɣer zdat ara t-tfehmeḍ.
7Jesus svarade och sade till honom: »Vad jag gör förstår du icke nu, men framdeles skall du fatta det.»
8Buṭrus yenna-yas : Ala ! D lmuḥal a yi-tessirdeḍ iḍaṛṛen-iw ! Sidna Ɛisa yenna-yas : M'ur k-ssardeɣ ara iḍaṛṛen-ik ur d-yeqqim wacemma i ɣ-icerken.
8Petrus sade till honom: »Aldrig någonsin skall du två mina fötter!» Jesus svarade honom: »Om jag icke tvår dig, så har du ingen del med mig.»
9Semɛun Buṭrus yenna-yas : Ihi ur iyi-issirid ara iḍaṛṛen kan, ssired-iyi ula d ifassen d uqeṛṛuy-iw.
9Då sade Simon Petrus till honom: »Herre, icke allenast mina fötter, utan ock händer och huvud!»
10Sidna Ɛisa yenna-yas : Win yessarden yakan d azedgan, anagar idaṛṛen-is i geḥwaǧ a ten yessired axaṭer zeddig meṛṛa. Kunwi aql-ikkun zeddigit lameɛna mačči akken ma tellam dagi.
10Jesus svarade honom: »Den som är helt tvagen, han behöver allenast två fötterna; han är ju i övrigt hel och hållen ren. Så ären ock I rena -- dock icke alla.»
11Sidna Ɛisa yeẓra yakan win akken ara t-ixedɛen, daymi i genna i inelmaden-is : « kunwi ur zeddigit ara irkul. »
11Han visste nämligen vem det var som skulle förråda honom; därför sade han att de icke alla voro rena.
12Mi sen-issared iḍaṛṛen-nsen, yerra abeṛnus-is, yuɣal ɣer wemkan is yenna-yasen : Tfehmem wayen akka i wen xedmeɣ neɣ ala ?
12Sedan han nu hade tvagit deras fötter och tagit på sig överklädnaden och åter lagt sig ned vid bordet, sade han till dem: »Förstån I vad jag har gjort med eder?
13Tessawalem-iyi « a Sidi » ; tesɛam lḥeqq axaṭer ț-țideț !
13I kallen mig 'Mästare' och 'Herre', och I säger rätt, ty jag är så.
14Ma yella nekk yellan d Ssid-nwen ssardeɣ-awen iḍaṛṛen-nwen, ilaq awen aț-țețțemsiridem iḍaṛṛen wway gar-awen.
14Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så ären ock I pliktiga att två varandras fötter.
15Fkiɣ-awen-d lemtel iwakken ula d kunwi aț-țxedmem akken i wen-xedmeɣ.
15Jag har ju givit eder ett föredöme, för att I skolen göra såsom jag har gjort mot eder.
16S tideț nniɣ awen : aqeddac ur yugar ara Ssid-is, amceggeɛ ur yugar ara win i t-id iceggɛen.
16Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Tjänaren är icke förmer än sin herre, ej heller sändebudet förmer än den som har sänt honom.
17Amarezg-nwen ma tessnem ayagi, awi-d kan a t-txedmem.
17Då I veten detta, saliga ären I, om I ock gören det.
18Mačči fell-awen meṛṛa i d-nniɣ ayagi : ssneɣ widak i xtaṛeɣ. Lameɛna ayen yuran ad yețwakemmel : « Win yeččan aɣṛum yid-i, yuɣal-iyi-d d aɛdaw.»
18Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt. Men detta skriftens ord skulle ju fullbordas: 'Den som åt mitt bröd, han lyfte mot mig sin häl.'
19Nniɣ-awen-t-id si tura uqbel a d-yaweḍ, iwakken asm'ara d-yedṛu aț-țamnem belli nekk «d Win yellan.»
19Redan nu, förrän det sker, säger jag eder det, för att I, när det har skett, skolen tro att jag är den jag är.
20A wen-iniɣ tideț : win iqeblen win ara d-ceggɛeɣ d nekk i geqbel, win ara yi-qeblen yeqbel win i yi-d-iceggɛen.
20Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tager emot den jag sänder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig.»
21Segmi i d-yenna annect-agi, Sidna Ɛisa yetḥeyyeṛ, dɣa yenna ɛinani : A wen-d-iniɣ s tideț, yiwen deg-wen ad iyi-ixdeɛ.
21När Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i sin ande och betygade och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.»
22Inelmaden-is tḥeyyṛen, qqimen țemyex?aṛen wway gar-asen. Kull yiwen yeqqaṛ deg wul-is : ?ef anwa i d-yenna imeslayen-agi ?
22Då sågo lärjungarna på varandra och undrade vilken han talade om.
23Yiwen deg-sen, anelmad-nni i gḥemmel Sidna Ɛisa, yeqqim ɣer lmakla ɣer tama-s.
23Nu var där bland lärjungarna en som låg till bords invid Jesu bröst, den lärjunge som Jesus älskade.
24Semɛun Buṭrus iwehha-yas akken a t-yesteqsi ɣef wanwa i d-ițmeslay.
24Åt denne gav då Simon Petrus ett tecken och sade till honom: »Säg vilken det är som han talar om.»
25Anelmad-nni yekna ɣer Sidna Ɛisa, yenna-yas : A Sidi, ɣef wanwa deg-nneɣ i d-tmeslayeḍ ?
25Han lutade sig då mot Jesu bröst och frågade honom: »Herre, vilken är det?»
26Sidna Ɛisa yerra-yas : Ad ssisneɣ ( seyyiɣ ) talqimt n weɣṛum di teṛbut-agi, win iwumi ara ț-fkeɣ, d winna ara yi-ixedɛen. Sidna Ɛisa yessasen talqimt n weɣṛum, dɣa yefka-ț i Yudas mmi-s n Semɛun n Qeṛyut.
26Då svarade Jesus: »Det är den åt vilken jag räcker brödstycket som jag nu doppar.» Därvid doppade han brödstycket och räckte det åt Judas, Simon Iskariots son.
27Akken kan i geṭṭef Yudas talqimt-nni, Cciṭan yekcem ul-is. Sidna Ɛisa yenna-yas : Ayen ara txedmeḍ ɣiwel xdem-it !
27Då, när denne hade tagit emot brödstycket, for Satan in i honom. Och Jesus sade till honom: »Gör snart vad du gör.»
28Ger wid yellan yid-es, yiwen ur yefhim acuɣeṛ i s-yenna ayagi.
28Men ingen av dem som lågo där till bords förstod varför han sade detta till honom.
29Imi d Yudas i gțsewwiqen fell-asen, kra seg inelmaden nwan iwekkel-it akken a d-iqḍu i lɛid neɣ ad iseddeq i igellilen.
29Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade några att Jesus hade velat säga till honom: »Köp vad vi behöva till högtiden», eller ock att han hade tillsagt honom att giva något åt de fattiga.
30Akken kan i geṭṭef talqimt-nni, Yudas yeffeɣ seg wexxam ; yuɣ lḥal yeɣli-d yiḍ.
30Då han nu hade tagit emot brödstycket, gick han strax ut; och det var natt.
31Mi geffeɣ Yudas, Sidna Ɛisa yenna : Tura ara d-tban tmanegt n Mmi-s n bunadem, yis ara yețwaɛuzz Ṛebbi.
31Och när han hade gått ut, sade Jesus: »Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom.
32Imi yis ara yețwaɛuzz, Ṛebbi daɣen ad iɛuzz Mmi-s n bunadem yerna qṛib a d-yedṛu.
32Är nu Gud förhärligad i honom, så skall ock Gud förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom.
33Ay arrac ɛzizen, aql-i mazal-iyi gar-awen meɛna ur țɛeṭṭileɣ ara. Aț-țnadim fell-i, atan ayen i nniɣ i lɣaci tura a wen-t-id-iniɣ daɣen i kunwi : «Ur tezmirem ara aț țeddum ɣer wanda ara ṛuḥeɣ » !
33Kära barn, allenast en liten tid är jag ännu hos eder; I skolen sedan söka efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Dit jag går, dit kunnen I icke komma', detsamma säger jag nu ock till eder.
34A wen-d-fkeɣ yiwen n lameṛ d ajdid : « myeḥmalet wway gar awen. Akken i kkun-ḥemmleɣ, myeḥmalet wway gar-awen.»
34Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra; ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra.
35Ma temyeḥmalem wway gar awen, lɣaci meṛṛa a kkun-ɛeqlen belli d inelmaden-iw i tellam.
35Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå att I ären mina lärjungar.»
36Semɛun Buṭrus yesteqsa-t yenna-yas : A Sidi, ɣer wanda ara tṛuḥeḍ ? Sidna Ɛisa yenna-yas : Anda ara ṛuḥeɣ ur tezmireḍ ara aț-țedduḍ tura, lameɛna ɣer zdat a yi-d-tebɛeḍ.
36Då frågade Simon Petrus honom: »Herre, vart går du?» Jesus svarade: »Dit jag går, dit kan du icke nu följa mig; men framdeles skall du följa mig.»
37Buṭrus yenna-yas : A Sidi, acuɣeṛ ur zmireɣ ara ad dduɣ tura ? Aql-iyi wejdeɣ ad sebbleɣ iman-iw fell-ak.
37Petrus sade till honom: »Herre, varför kan jag icke följa dig nu? Mitt liv vill jag giva för dig.»
38Sidna Ɛisa yerra-yas : Tqebleḍ aț-țsebbleḍ iman-ik fell-i ? Tideț a k-iniɣ : uqbel ad iskkuɛ uyaziḍ a yi-tnekkṛeḍ tlata iberdan.
38Jesus svarade: »Ditt liv vill du giva för mig? Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Hanen skall icke gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.»