1Yella yiwen wergaz isem-is Nikudem i gellan si tejmaɛt n ifariziyen, d yiwen seg imeqqranen n wat Isṛail.
1Men bland fariséerna var en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar.
2Iṛuḥ-ed deg iḍ ɣer Sidna Ɛisa yenna-yas : A Sidi neẓra belli d Sidi Ṛebbi i k-id-iceggɛen iwakken a ɣ-teslemdeḍ, axaṭer yiwen ur izmir ad yexdem lbeṛhanat i txeddmeḍ m'ur yelli ara Ṛebbi yid-es.
2Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: »Rabbi, vi veta att det är från Gud du har kommit såsom lärare; ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om icke Gud är med honom.»
3Sidna Ɛisa yerra-yas : S tideț a k-d-iniɣ : yiwen ur izmir ad iẓer tagelda n Ṛebbi m'ur d-iɛawed ara talalit.
3Jesus svarade och sade till honom: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike.»
4Nikudem yenna-yas : Amek i gezmer yiwen a d iɛiwed talalit ma yella d amɣaṛ ? Izmer ad yuɣal ɣer tɛebbuṭ n yemma-s a d iɛiwed talalit ?
4Nikodemus sade till honom: »Huru kan en människa födas, när hon är gammal? Icke kan hon väl åter gå in i sin moders liv och födas?»
5Sidna Ɛisa yerra-yas : Nniɣ-ak s tideț : m'ur d-ilul ara yiwen seg waman akk-d Ṛṛuḥ, ur ițțizmir ara ad ikcem tagelda n Ṛebbi.
5Jesus svarade: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke komma in i Guds rike.
6Win i d-ilulen seg wemdan ț-țaṛwiḥt n wemdan, win i d-ilulen s Ṛṛuḥ iqedsen d Ṛṛuḥ.
6Det som är fött av kött, det är kött; och det som är fött av Anden, det är ande.
7Ur țțawham ara imi i k-d-nniɣ « ilaq a d-tɛiwdem talalit.»
7Förundra dig icke över att jag sade dig att I måsten födas på nytt.
8Aḍu yețsuḍu ɣer wanda i s-yehwa, tselleḍ i ṣṣut-is lameɛna ur tẓerreḍ ara ansi d-yekka neɣ anda iteddu. Akka daɣen i gella ɣef kra n win i d-ilulen s Ṛṛuḥ iqedsen.
8Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet icke varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var och en som är född av Anden.»
9Nikudem yenna-yas : Amek ara yedṛu wayagi ?
9Nikodemus svarade och sade till honom: »Huru kan detta ske?»
10Sidna Ɛisa yerra-yas : Tesselmadeḍ ccariɛa i wat Isṛail ur tessineḍ ara annect-agi ?
10Jesus svarade och sade till honom: »Är du Israels lärare och förstår icke detta?
11A k- iniɣ tideț: neqqaṛ-ed ayen kan i nessen, nețcehhid-ed s wayen i nwala, lameɛna kunwi ur teqbilem ara cchada-nneɣ.
11Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Vad vi veta, det tala vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men vårt vittnesbörd tagen I icke emot.
12M'ur tuminem ara mi wen-d-hedṛeɣ ɣef temsalin n ddunit-agi amek ara tamnem s tid n igenwan ?
12Tron i icke, när jag talar till eder om jordiska ting, huru skolen I då kunna tro, när jag talar till eder om himmelska ting?
13Yiwen ur yuli ɣer igenwan anagar Mmi-s n bunadem i d-iṣubben seg igenwan.
13Och likväl har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg ned från himmelen, Människosonen, som var i himmelen.
14Akken i gɛelleq Musa azrem n nnḥas ɣef tgejdit deg unezṛuf, i glaq ad ițțuɛelleq daɣen Mmi-s n bunadem
14Och såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd,
15iwakken kra n win yumnen yis, ad yesɛu tudert n dayem.
15så att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.
16Sidi Ṛebbi iḥemmel imdanen n ddunit meṛṛa armi i d-yefka Mmi-s awḥid iwakken kra n win yumnen yis ur yețmețțat ara meɛna ad yesɛu tudert n dayem.
16Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.
17Sidi Ṛebbi ur d-iceggeɛ ara Mmi-s ɣer ddunit iwakken ad iḥaseb imdanen meɛna iwakken a ten-isellek.
17Ty icke sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bliva frälst genom honom.
18Win yumnen yis ur yețțuḥaseb ara, ma d win ur numin ara atan yețțuḥaseb yakan, imi ur yumin ara s Mmi-s awḥid n Sidi Ṛebbi.
18Den som tror på honom, han bliver icke dömd, men den som icke tror, han är redan dömd, eftersom han icke tror på Guds enfödde Sons namn.
19Atah lḥisab yellan fell-as : « tafat tusa-d ɣer ddunit meɛna imdanen ḥemmlen ṭṭlam axiṛ n tafat, axaṭer lecɣal-nsen diri-ten. »
19Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda,
20Kra n win ixeddmen cceṛ, yekṛeh tafat yerna ur ițqeṛṛib ara ɣuṛ-es, ițțaggad a d-tessedheṛ yir lecɣal-is.
20Ty var och en som gör vad ont är, han hatar ljuset och kommer icke till ljuset, på det att hans gärningar icke skola bliva blottade.
21Ma d win iteddun di tideț yețțas-ed ɣer tafat akken a d-iban belli kra n wayen ixeddem, ixeddem it di lebɣi n Sidi Ṛebbi.
21Men den som gör sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bliva uppenbart att hans gärningar äro gjorda i Gud.»
22Syenna Sidna Ɛisa d inelmaden is ṛuḥen ɣer tmurt n Yahuda, qqimen dinna kra n wussan, sseɣḍasen lɣaci deg waman.
22Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till den judiska landsbygden, och där vistades han med dem och döpte.
23Yeḥya daɣen yella yesseɣḍas lɣaci di Ɛinun ț-țama n Salim imi qwan waman dinna. Aṭas lɣaci i d-ițasen ɣuṛ-es iwakken a ten-isseɣḍes.
23Men också Johannes döpte, i Enon, nära Salim, ty där fanns mycket vatten; och folket kom dit och lät döpa sig.
24Di lweqt-nni urɛad i skecmen Yeḥya ɣer lḥebs.
24Johannes hade nämligen ännu icke blivit kastad i fängelse.
25Yiwen wass kra seg inelmaden n Yeḥya hedṛen d yiwen wergaz n wat Isṛail ɣef luḍu.
25Då uppstod mellan Johannes' lärjungar och en jude en tvist om reningen.
26Ṛuḥen ɣer Yeḥya, nnan-as : A Sidi, win yellan yid-ek mi telliḍ agemmaḍ i wasif n Urdun, win akken i ɣef d-tcehdeḍ, atan yesseɣḍas ula d nețța, lɣaci meṛṛa țṛuḥun ɣuṛ-es.
26Och de kommo till Johannes och sade till honom: »Rabbi, se, den som var hos dig på andra sidan Jordan, den som du har vittnat om, han döper, och alla komma till honom.»
27Yeḥya yerra-yasen : Yiwen ur izmir ad ixdem ccɣel nniḍen sennig wayen i s-d-yefka Sidi Ṛebbi.
27Johannes svarade och sade: »En människa kan intet taga, om det icke bliver henne givet från himmelen.»
28Aql-ikkun s yiman-nwen d inigan, acḥal d abrid i wen-d nniɣ : mačči d nekk i d Lmasiḥ, țwaceggɛeɣ d kan uqbel-is .
28I kunnen själva giva mig det vittnesbördet att jag sade: 'Icke är jag Messias; jag är allenast sänd framför honom.'
29Iwumi tewjed teslit ? Anaɣ i yesli ! Ma d aḥbib n yesli d win yețɣimin ɣer tama-s, ifeṛṛeḥ m'ara isel i ṣṣut n yesli. Ula d nekk tura lfeṛḥ-iw yennekmal.
29Brudgum är den som har bruden; men brudgummens vän, som står där och hör honom, han gläder sig storligen åt brudgummens röst. Den glädjen är mig nu given i fullt mått.
30Ilaq nețța ad yețțimɣuṛ nekk ad țțim?iyeɣ.
30Det är såsom sig bör att han växer till, och att jag förminskas. --
31Win i d-yusan seg igenni yella nnig n wayen yellan meṛṛa, ma d win yellan n ddunit-agi iheddeṛ anagar ɣef wayen yellan di ddunit. Win i d-yusan seg igenni yella sennig-nsen meṛṛa.
31Den som kommer ovanifrån, han är över alla; den som är från jorden, han är av jorden, och av jorden talar han. Ja, den som kommer från himmelen, han är över alla,
32Icehhed-ed ɣef wayen yeẓra d wayen yesla, lameɛna yiwen ur iqbil cchada-ines.
32och vad han har sett och hört, det vittnar han om; och likväl tager ingen emot hans vittnesbörd.
33Win ara iqeblen cchada-ines, yetḥeqqeq belli Sidi Ṛebbi yeqqaṛ tideț.
33Men om någon tager emot hans vittnesbörd, så bekräftar han därmed att Gud är sannfärdig.
34S tideț amceggeɛ n Ṛebbi iheddeṛ imeslayen i s-d-yefka Ṛebbi, imi i t-yeččuṛ s Ṛṛuḥ iqedsen.
34Ty den som Gud har sänt, han talar Guds ord; Gud giver nämligen icke Anden efter mått.
35Baba Ṛebbi iḥemmel Mmi-s, yerra kullec ger ifassen-is.
35Fadern älskar Sonen, och allt har han givit i hans hand.
36Win yumnen s Mmi-s yesɛa tudert ur nfennu ; ma d win ur numin ara s Mmi-s ur yețwali ara tudert, urrif n Ṛebbi yezga fell-as.
36Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom.»