1Di lweqt-nni, kra n yemdanen usan-d a s-ḥkun i Sidna Ɛisa ɣef kra n yergazen n tmurt n Jlili i genɣa Bilaṭus, d wamek issexleḍ dammen-nsen d idammen n iseflawen nsen.
1Vid samma tid kommo några och berättade för honom om de galiléer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.
2Sidna Ɛisa yenna-yasen : Tɣilem belli imezdaɣ-agi n Jlili ițțuɛetben akka d imednuben akteṛ n wiyaḍ ?
2Då svarade han och sade till dem: »Menen I att dessa galiléer voro större syndare än alla andra galiléer, eftersom de fingo lida sådant?
3Xaṭi, meɛna a wen-d-iniɣ : m'ur tbeddlem ara tikli aț-țemtem ula d kunwi.
3Nej, säger jag eder; men om I icke gören bättring, skolen I alla sammalunda förgås.
4Neɣ am tmenṭac-nni yergazen yemmuten mi d-yeɣli fell-asen ṣṣuṛ n Silwi, tɣilem d imednuben akteṛ n imezdaɣ nniḍen n temdint n Lquds ?
4Eller de aderton som dödades, när tornet i Siloam föll på dem, menen I att de voro mer brottsliga än alla andra människor som bo i Jerusalem?
5Xaṭi, meɛna nniɣ-awen : m'ur tbeddlem ara tikli aț-țemtem ula d kunwi.
5Nej, säger jag eder; men om I icke gören bättring, skolen I alla sammalunda förgås.»
6Yewwi-yasen-d lemtel-agi : Yiwen wergaz yesɛa taneqleț teẓẓa deg yiger n tẓurin. Yusa-d iwakken a d-ikkes tibexsisin lameɛna ur yufi ara.
6Och han framställde denna liknelse: »En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård; och han kom och sökte frukt därpå, men fann ingen.
7Yenna i uxeddam n yiger-nni : tlata n yiseggasen aya nekk țțaseɣ ed iwakken a d-kkseɣ lexṛif si tneqleț agi meɛna ur d-țțafeɣ ara, gzem-iț ihi ! Acuɣeṛ ara teṭṭef akal mbla nnfeɛ ?
7Då sade han till vingårdsmannen: 'Se, nu i tre år har jag kommit och sökt frukt på detta fikonträd, utan att finna någon. Hugg bort det. Varför skall det därjämte få utsuga jorden?'
8Axeddam-nni yerra-yas : a Sidi, eǧǧ-iț aț-țernu aseggas-a ; aț-țneqceɣ, a s-rreɣ leɣbaṛ,
8Men vingårdsmannen svarade och sade till honom: 'Herre, låt det stå kvar också detta år, för att jag under tiden må gräva omkring det och göda det;
9sya d asawen ma tefka-d lfakya eǧǧ-iț, m'ulac qeleɛ -iț.
9kanhända skall det så till nästa å bära frukt. Varom icke, så må du då hugga bort det.'»
10Sidna Ɛisa yesselmad deg yiwen n lǧameɛ deg wass n westeɛfu.
10När han en gång på sabbaten undervisade i en synagoga,
11Tella dinna yiwet n tmeṭṭut ihelken tmenṭac yiseggasen aya ; d yiwen uṛuḥani i ț-ikerfen ur tezmir ara aț-țesbedd lqedd-is.
11var där en kvinna som i aderton år hade varit besatt av en sjukdomsande, och hon var så hopkrumpen, att hon alls icke kunde räta upp sin kropp.
12Mi ț-iwala Sidna Ɛisa, iluɛa-ț yenna-yas : A tameṭṭut, teḥliḍ seg wekraf-im.
12Då nu Jesus fick se henne, kallade han henne till sig och sade till henne »Kvinna, du är fri ifrån din sjuk dom»,
13Issers ifassen-is fell-as , imiren kan tesbedd lqedd-is, teḥmed Sidi Ṛebbi.
13och han lade därvid händerna på henne. Och strax rätade hon upp sig och prisade Gud.
14Ccix-nni n lǧameɛ iɣaḍ-it lḥal imi i ț-isseḥla Sidna Ɛisa deg wass n westeɛfu, yenna i lɣaci : Llan sețța wussan i deg ilaq a nexdem ; aset-ed ihi deg ussan-nni iwakken a kkun-isseḥlu mačči deg wass n westeɛfu !
14Men det förtröt synagogföreståndaren att Jesus på sabbaten botade sjuka; och han tog till orda och sade till folket: »Sex dagar finnas, på vilka man bör arbeta. På dem mån I alltså komma och låta bota eder, men icke på sabbatsdagen.
15Sidna Ɛisa yerra-yas : Ay at sin wudmawen ! Anwa deg-wen ur d-nețserriḥ i wezger-ines neɣ i weɣyul-is iwakken a t-yawi a d-isew ɣas deg wass n westeɛfu ?
15Då svarade Herren honom och sade: »I skrymtare, löser icke var och en av eder på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban och leder den bort för att vattna den?
16I tmeṭṭut-agi yellan si dderya n Ibṛahim, i gekref Cciṭan tmenṭac n yiseggasen aya, eɛni ur ilaq ara a s-nekkes akraf ɣas akka d ass n westeɛfu ?
16Och denna kvinna, en Abrahams dotter, som Satan har hållit bunden nu i aderton år, skulle då icke hon på sabbatsdagen få lösas från sin boja?»
17Mi d-yenna imeslayen-agi, ixṣimen-is meṛṛa nneḥcamen ma d lɣaci feṛḥen s leɛǧayeb i gxeddem.
17När han sade detta, blygdes alla hans motståndare; och allt folket gladde sig över alla de härliga gärningar som gjordes av honom.
18Yenna daɣen : ?er wacu i tețțemcabi tgeldit n Ṛebbi ? ?er wacu ara ț-metleɣ ?
18Så sade han då: »Vad är Guds rike likt, ja, vad skall jag likna det vid?
19Tețțemcabi ɣer uɛeqqa amecṭuḥ n zerriɛa n uxerḍel i geẓẓa yiwen wergaz di tebḥirt-is. Mi d-imɣi yuɣal d ttejṛa, ifṛax n igenni bnan leɛcuc deg ifurkawen-is.
19Det är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin trädgård, och det växer och bliver ett träd, och himmelens fåglar bygga sina nästen på dess grenar.»
20Yenna daɣen : ?er wacu i zemreɣ ad metleɣ tageldit n Ṛebbi ?
20Ytterligare sade han: »Vad skall jag likna Guds rike vid?
21Tețțemcabi ɣer ciṭṭuḥ yiɣes n temtunt i d-teddem tmeṭṭut, tger-it di tlata lkilat n uwren dɣa teǧǧa-t armi yuli meṛṛa.
21Det är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»
22Deg webrid-is ɣer temdint n Lquds, Sidna Ɛisa ițɛedday ɣef temdinin ț-țudrin, isselmad.
22Och han vandrade från stad till stad och från by till by och undervisade folket, under det att han fortsatte sin färd till Jerusalem.
23Isteqsa-t yiwen yenna-yas : A Sidi, drus n yemdanen ara yețțuselken ?
23Och någon frågade honom: »Herre, är det allenast få som bliva frälsta?» Då svarade han dem:
24Yenna-yasen : Qellbet amek ara tkecmem si tewwurt iḍeyqen ; a wen-d-iniɣ : aṭas ara yebɣun ad kecmen lameɛna ur țțizmiren ara.
24»Kämpen för att komma in genom den trånga dörren; ty många, säger jag eder, skola försöka att komma in och skola dock icke förmå det.
25M'ara d-yekker bab n wexxam ad isekkeṛ tawwurt, wid i d-yufa lḥal di beṛṛa a d-bdun asqeṛbeb ad qqaṛen : « A Sidi ! A Sidi ! Ldi-yaɣ tawwurt» ! Nețța a wen-d-yerr : ur kkun-ssineɣ ur ẓriɣ ansi i d-tekkam !?
25Om husbonden har stått upp och tillslutit dörren, och I sedan kommen och ställen eder därutanför och klappen på dörren och sägen: 'Herre, låt upp för oss', så skall han svara och säga till eder: 'Jag vet icke varifrån I ären.'
26Kunwi ad as-tinim : « anaɣ nečča neswa yid-ek, teslemdeḍ deg yizenqan nneɣ ! »
26Och I skolen då säga: 'Vi hava ju ätit och druckit med dig, och du har undervisat på våra gator.'
27Nețța a wen-d-yerr : Nniɣ-awen ur kkun-ssineɣ ara, beɛdet akkin fell-i a kunwi ixeddmen cceṛ !
27Men han skall svara: 'Jag säger eder: Jag vet icke varifrån I ären; gån bort ifrån mig, alla I ogärningsmän.'
28Dinna ara yilin yimeṭṭawen d nndama tameqqrant m'ara twalim Ibṛahim, Isḥaq, Yeɛqub akk-d lenbiya di tgelda n yigenwan, ma d kunwi aț-țeqqimem di beṛṛa.
28Där skall då bliva gråt och tandagnisslan, när I fån se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen eder själva utkastade.
29A d-asen si cceṛq d lɣeṛb, seg umalu d usammer, ad ṭṭfen imukan di tmeɣṛa n tgelda n igenwan.
29Ja, människor skola komma från öster och väster, från norr och söder och bliva bordsgäster i Guds rike.
30Imiren ad ilin ineggura ara yuɣalen d imezwura, am akken daɣen ara yilin imezwura ara yuɣalen d ineggura.
30Och se, då skola somliga som äro de sista bliva de första, och somliga som äro de första bliva de sista.
31Di teswiɛt-nni, kra n ifariziyen usan-d ɣer Sidna Ɛisa nnan-as : Ṛuḥ tixxeṛ syagi, atan Hiṛudus ițqellib a k-ineɣ.
31I samma stund kommo några fariséer fram och sade till honom: »Begiv dig åstad bort härifrån; ty Herodes vill dräpa dig.»
32Yenna-yasen : Ṛuḥet init-as i wuccen-agi : ass-a d uzekka ad ssufɣeɣ leǧnun, ad sseḥluɣ imuḍan , ass wis tlata ad fakeɣ cceɣl-iw.
32Då svarade han dem: »Gån och sägen den räven, att jag i dag och i morgon driver ut onda andar och botar sjuka, och att jag först på tredje dagen är färdig.
33Lameɛna ilaq ad kemmleɣ tikli-inu ass-a, azekka d sellazekka, axaṭer ur s-ilaq ara i nnbi ad immet beṛṛa n temdint n Lquds.
33Men jag måste vandra i dag och i morgon och i övermorgon, ty det är icke i sin ordning att en profet förgöres annorstädes än i Jerusalem. --
34A tamdint n Lquds ! A tamdint n Lquds ineqqen lenbiya, iṛeǧǧmen wid i m-d-ițwaceggɛen s ɣuṛ Ṛebbi ! Acḥal d abrid i ɛerḍeɣ a d-jemɛeɣ arraw-im am tyaziṭ i d-ijemɛen ifṛax-is seddaw wafriwen-is, lameɛna ur tebɣim ara.
34Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men haven icke velat.
35Atan ihi, axxam-nwen ad ixlu yerna nniɣ-awen, ur iyi-tẓerrem ara alamma d asmi ara tinim : Ad ițțubarek win i d-yusan s yisem n Sidi Ṛebbi.
35Se, edert hus skall komma att stå övergivet. Men jag säger eder: I skolen icke se mig, förrän den tid kommen, då I sägen: 'Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'