1Yiwen wass yellan d ass n westeɛfu, Sidna Ɛisa illa yețwaɛreḍ ɣer wexxam n yiwen seg yimeqqranen n yifariziyen iwakken ad yefteṛ. Wid yellan dinna țɛassan-t d acu ara yexdem.
1När han på en sabbat hade kommit in till en av de förnämligaste fariséerna för att intaga en måltid, hände sig, medan man där vaktade på honom,
2Yella dinna yiwen wergaz yesɛan lehlak n ubezzug.
2att en vattusiktig man kom dit och stod framför honom.
3Sidna Ɛisa yenṭeq ɣer lɛulama n ccariɛa d yifariziyen yenna-yasen : D acu twalam ? D leḥlal win ara isseḥlun deg wass n westeɛfu neɣ ala ?
3Då tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariséerna: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten, eller är det icke lovligt?»
4Imi yiwen deg-sen ur d-yenṭiq, Sidna Ɛisa iqeṛṛeb ɣer umuḍin-nni, yesseḥla-t, iserreḥ-as ad iṛuḥ.
4Men de tego. Då tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk och lät honom gå.
5Dɣa yenna i wiyaḍ : Anwa deg-wen ma yeɣli-yas mmi-s neɣ wezger-ines ɣer lbir, ur t-id-ițekkes ara ɣas ma d ass n westeɛfu ?
5Sedan sade han till dem: »Om någon av eder har en åsna eller en oxe som faller i en brunn, går han icke då strax och drager upp den, jämväl på sabbatsdagen?»
6Yiwen ur izmir a s-d-yerr awal.
6Och de förmådde icke svara något härpå.
7Mi gwala wid yețwaɛerḍen bdan țextiṛin imukan imezwura, Sidna Ɛisa yewwi-yasen-d lemtel-agi yenna yasen :
7Då han nu märkte huru gästerna utvalde åt sig de främsta platserna, framställde han för dem en liknelse; han sade till dem:
8M'ara k-id-yeɛreḍ yiwen ɣer tmeɣṛa, ɣurek ur țțaṭṭaf ara amkan amezwaru ! Axaṭer yezmer ad yili yiwen ger inebgawen yesɛan leqdeṛ akteṛ-ik ,
8»När du av någon har blivit bjuden till bröllop, så tag icke den främsta platsen vid bordet. Ty kanhända finnes bland gästerna någon som är mer ansedd än du,
9a d-yas win i kkun-iɛerḍen i sin a k-yini : « eǧǧ-as amkan-nni i wagi ! » Imiren aț-țenneḥcameḍ, aț-țṛuḥeḍ aț-țeṭṭfeḍ amkan aneggaru.
9och då kommer till äventyrs den som har bjudit både dig och honom och säger till dig: 'Giv plats åt denne'; och så måste du med skam intaga den nedersta platsen.
10Lameɛna m'ara tețwaɛeṛḍeḍ, ṭṭef amkan aneggaru iwakken m'ara d-yas win i k-id-iɛerḍen, a k-yini : « ay aḥbib ɛeddi-d ɣer zdat ! » Imiren aț-țesɛuḍ leqdeṛ zdat inebgawen meṛṛa.
10Nej, när du har blivit bjuden, så gå och tag den nedersta platsen vid bordet. Ty det kan då hända att den som har bjudit dig säger till dig, när han kommer: 'Min vän, stig högre upp.' Då vederfares dig heder inför alla de andra bordsgästerna.
11Axaṭer kra n win yessalayen iman-is a t-id-yessers Ṛebbi , ma d win yesrusuyen iman-is a t-yerfed.
11Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»
12Yenna daɣen i win i t-id iɛeṛḍen : M'ara tebɣuḍ aț-țseččeḍ, ur d-ɛeṛṛeḍ ara imdukkal-ik neɣ atmaten ik, ur d-ɛeṛṛeḍ ara imawlan-ik neɣ lǧiran-ik imeṛkantiyen ; m'ulac a k ɛerḍen ula d nutni iwakken a k-d-rren lxiṛ-ik.
12Han sade ock till den som hade bjudit honom: »När du gör ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dina vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika grannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom får vedergällning.
13Lameɛna m'ara txedmeḍ tameɣṛa, ɛṛeḍ-ed igellilen, ineɛyuba, iquḍaren d yiderɣalen.
13Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda.
14Ili-k di lfeṛḥ imi ur zmiren ara a k-d-rren lxiṛ-ik, axaṭer lxiṛ-ik a k-id-yuɣal asm'ara d-ḥyun wid yellan d iḥeqqiyen ɣer Ṛebbi.
14Salig är du då; ty eftersom de icke förmå vedergälla dig, skall du få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse.»
15Mi gesla i imeslayen-agi, yiwen seg inebgawen inṭeq-ed yenna i Sidna Ɛisa : Amasseɛd n win ara yeččen tiremt di tgelda n yigenwan!
15Då nu en av de andra vid bordet hörde detta, sade denne till honom: »Salig är den som får bliva bordsgäst i Guds rike!»
16Sidna Ɛisa yerra-yas : Yiwen wergaz ixdem imensi, iɛreḍ-ed aṭas lɣaci.
16Då sade han till honom: »En man tillredde ett stort gästabud och bjöd många.
17Lweqt n imensi, iceggeɛ aqeddac-is iwakken ad yini i inebgawen : aset-ed ! Kullec iwjed !
17Och när gästabudet skulle hållas, sände han ut sin tjänare och lät säga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu är allt redo.'
18Akken ma llan ufan-d sebba. Amezwaru yenna-yas : « aql-i uɣeɣ iger, ilaq ad ṛuḥeɣ a t-id-ẓreɣ , di leɛnaya-k semmeḥ-iyi ».
18Men de begynte alla strax ursäkta sig. Den förste sade till honom: 'Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'
19Wayeḍ yenna-yas : « aql-i uɣeɣ-d xemsa n tyugiwin n yezgaren bɣiɣ ad ṛuḥeɣ a tent-ɛerḍeɣ, di leɛnaya-k semmeḥ iyi ».
19En annan sade: 'Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gå åstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'
20Wayeḍ daɣen yenna-yas : « tura kan i zewǧeɣ, ulamek ara d aseɣ ».
20Åter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och därför kan jag icke komma.'
21Mi d-yuɣal uqeddac ɣer umɛellem-is, yeḥka-yas ayen akk i s-d-nnan. Bab n wexxam yerfa, yenna i uqeddac-is : « azzel, ṛuḥ ɣer yiberdan d yizenqan n temdint, tɛeṛḍeḍ-ed iẓawaliyen, ineɛyuba, iderɣalen d iquḍaren ».
21Och tjänaren kom igen och omtalade detta för sin herre. Då blev husbonden vred och sade till sin tjänare: 'Gå strax ut på gator och gränder i staden, och för hitin fattiga och krymplingar och blinda och halta.'
22Mi d-yuɣal uqeddac-nni yenna-yas : a Sidi, ayen i yi-d-tenniḍ xedmeɣ-t yerna mazal llan imukan.
22Sedan sade tjänaren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort, men har är ännu rum.'
23Amɛellem yenna i uqeddac is : « effeɣ ɣer iberdan n tudrin d lexlawi ; wid akk ara tafeḍ, ḥṛeṣ-iten a d asen iwakken ad iččaṛ wexxam-iw. »
23Då sade herren till tjänaren: 'Gå ut på vägar och stigar, och nödga människorna att komma hitin, så att mitt hus bliver fullt.
24Atan nniɣ-awen : ula d yiwen seg wid-nni yețwaɛerḍen d imezwura ur iɛerreḍ imensi-inu.
24Ty jag säger eder att ingen av de män som voro bjudna skall smaka sin måltid.'»
25Aṭas n lɣaci i geddan d Sidna Ɛisa. Yezzi ɣuṛ-sen yenna-yasen :
25Och mycket folk gick med honom; och han vände sig om och sade till dem:
26Kra n win ara d-yasen ɣuṛ-i, ma iḥemmel baba-s d yemma-s neɣ tameṭṭut-is d warraw-is neɣ ayetma-s d yessetma-s neɣ iḥemmel iman-is akteṛ-iw, ur izmir ara ad yili d anelmad-iw.
26»Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge.
27Kra n win ur neqbil ara ad yeɛteb ɣef ddemma n yisem-iw yerna ur iyi-d-itbiɛ ara, ur izmir ara ad yili d anelmad-iw.
27Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan icke vara min lärjunge.
28Anwa deg-wen ma yebɣa ad ibnu lbeṛǧ, ur yețɣimi ara ad ixdem uqbel leḥsab-is, iwakken ad iẓer ma yezmer a t-ifak ?
28Ty om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig icke då först ned och beräknar kostnaden och mer till, om han äger vad som behöves för att bygga det färdigt?
29Axaṭer ma yebda lsas yeǧǧa-t akken, kra n wid ara t-iẓren ad stehzin fell-as ad inin :
29Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom
30argaz-agi yebda lsas ur izmir ad ikemmel lebni.
30och säga: 'Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullborda sitt verk.'
31Neɣ anwa agellid ara yekkren ad innaɣ d ugellid nniḍen, ur ixeddem ara uqbel leḥsab iwakken ad iẓer ma yezmer ad iqabel s ɛecṛa alaf iɛsekṛiwen win i d-iteddun ɣuṛ-es s ɛecrin alef iɛsekriwen ?
31Eller om en konung vill draga ut i krig för att drabba samman med en annan konung, sätter han sig icke då först ned och tänker efter, om han förmår att med tio tusen möta den som kommer emot honom med tjugu tusen?
32Ma iwala ur s-izmir ara, ad iceggeɛ ɣuṛ-es uqbel a d-yaweḍ, iwakken ad ifru yid-es tamsalt s lehna.
32Om så icke är, måste han ju, medan den andre ännu är långt borta, skicka sändebud och underhandla om fred.
33S wakka, yiwen ur yezmir ad yili d anelmad-iw m'ur yeqbil ara ad yeǧǧ ayen akk yesɛa.
33Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger. --
34Lmelḥ d ayen yelhan, lameɛna ma tṛuḥ-as lbenna-s amek ara s-ț-id-nerr ?
34Så är väl saltet en god sak, men om till och med saltet mister sin sälta, varmed skall man då återställa dess kraft?
35Ur yelhi i wakal, ur yelhi i leɣbaṛ, ilaq kan a t-nḍeggeṛ ɣer beṛṛa. Win yesɛan imeẓẓuɣen isellen, isel-ed !..
35Varken för jorden eller för gödselhögen är det tjänligt; man kastar ut det. Den som har öron till att höra, han höre.»