1Sidna Ɛisa yenna daɣen i inelmaden-is : -- Yiwen wergaz d ameṛkanti yesɛa lewkil ; lewkil-agi ccetkan fell-as ɣer umɛellem-is nnan-as : « lewkil-ik ițḍeggiɛ ayla-k ».
1Han sade också till sina lärjungar: »En rik man hade en förvaltare som hos honom blev angiven för förskingring av hans ägodelar.
2Amɛellem-is issawel-as yenna yas : « d acu-ten imeslayen-agi i sliɣ fell-ak ? Efk-iyi-d leḥsab ɣef wayen akk i d-teskecmeḍ d wayen i tessufɣeḍ, axaṭer sya d asawen ur tețțiliḍ ara d lewkil-iw ».
2Då kallade han honom till sig och sade till honom: 'Vad är det jag hör om dig? Gör räkenskap för din förvaltning; ty du kan icke längre få vara förvaltare.'
3Lewkil-agi ixemmem deg iman-is yenna : d acu ara xedmeɣ imi amɛellem-iw ad iyi ikkes amkan-iw ? Ad xedmeɣ akal... Ur zmireɣ ara ! Ad țreɣ.... ssetḥaɣ !
3Men förvaltaren sade vid sig själv: 'Vad skall jag göra, då min herre nu tager ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag icke; att tigga blyges jag för.
4?riɣ d acu ara xedmeɣ, iwakken m'ara yi-istixxeṛ umɛellem-iw, ad afeɣ wid ara yi-iɛiwnen !
4Dock, nu vet jag vad jag skall göra, för att man må upptaga mig i sina hus, när jag bliver avsatt ifrån förvaltningen.'
5Yessawel-asen yiwen yiwen i wid akk yesɛan ṭṭlaba ɣer umɛellem-is. Yenna i umezwaru : « Acḥal i k-ițalas umɛellem-iw ? »
5Och han kallade till sig sin herres gäldenärer, var och en särskilt. Och han frågade den förste: 'Huru mycket är du skyldig min herre?'
6Argaz-nni yerra-yas-d : « Meyya yecbuyla n zzit uzemmur. » Yenna-yas : « sellek awi-d leḥsab ik, qqim taruḍ xemsin ».
6Han svarade: 'Hundra fat olja.' Då sade han till honom: 'Tag här ditt skuldebrev, och sätt dig nu strax ned och skriv femtio.'
7Yenna daɣen i wayeḍ : « i keččini, acḥal i k-ițalas ? » Yenna-yas-d : « meyya tcekkaṛin n yirden. » Yenna-yas : « awi-d leḥsab-ik, qqim taruḍ tmanyin».
7Sedan frågade han en annan: 'och du, huru mycket är du skyldig?' Denne svarade: 'hundra tunnor vete.' Då sade han till honom: 'Tag här ditt skuldebrev och skriv åttio.'
8Amɛellem n lewkil-nni axeddaɛ icekkeṛ-it ɣef tiḥeṛci-ines axaṭer arraw n ddunit-agi ḥeṛcen di lecɣal wway gar-asen akteṛ n warraw n tafat.
8Och husbonden prisade den orättrådige förvaltaren för det att han hade handlat klokt. Ty denna tidsålders barn skicka sig klokare mot sitt släkte än ljusets barn.
9Ma d nekk atan a wen-d iniɣ: sxedmet adrim n ddunit-agi iwakken aț-țesɛum imdukkal, s wakka asm'ara yefnu cci n ddunit, aț-țețțuqeblem di tmezduɣin n dayem.
9Och jag säger eder: Skaffen eder vänner medelst den orättrådige Mamons goda, för att de, när detta har tagit slut, må taga emot eder i de eviga hyddorna.
10Ma nesɛa laman deg yiwen ɣef tɣawsiwin timecṭuḥin, a nețkel fell-as ula ɣef tmeqqranin ; win yellan d axeddaɛ di tɣawsiwin timecṭuḥin, ad yili d axeddaɛ ula di tmeqqranin.
10Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är.
11Ma yella tețḍeggiɛem leṛẓaq n ddunit-agi, anwa ara kkun-iwekklen ɣef leṛẓaq n tideț ?
11Haven I nu icke varit trogna, när det gällde den orättrådige Mamons goda, vem vill då betro eder det sannskyldiga goda?
12Ma yella ulac daɣen laman deg-wen ɣef wayen i wen-iwekkel walebɛaḍ, amek ara wen-d-yefk Sidi Ṛebbi ayen i wen-ihegga i kunwi ?
12Och haven I icke varit trogna, när det gällde vad som tillhörde en annan, vem vill då giva eder det som hör eder till?
13Ulac aqeddac ara iqedcen ɣef sin yemɛellmen : ma iḥemmel yiwen ad ikṛeh wayeḍ neɣ ma yeṭṭef deg yiwen ur yețțak ara lqima i wayeḍ. Ur tezmirem ara aț-țqedcem ɣef Ṛebbi ma yella tettabaɛem leṛẓaq n ddunit agi.
13Ingen som tjänar kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon.»
14Ifariziyen i gesmeḥsisen i wayen i d-iqqaṛ Sidna Ɛisa, stehzayen fell-as axaṭer nutni ḥemmlen idrimen ;
14Allt detta hörde nu fariséerna, som voro penningkära, och de drevo då gäck med honom.
15ma d nețța yenna-yasen : Tesbegginem-d iman-nwen d iḥeqqiyen zdat medden, meɛna Sidi Ṛebbi yessen ulawen-nwen ; ayen yesɛan ccan ɣer yemdanen di ddunit-agi, d ayen yețwakeṛhen ɣer Sidi Ṛebbi.
15Men han sade till dem: »I hören till dem som göra sig rättfärdiga inför människorna. Men Gud känner edra hjärtan; ty det som bland människor är högt är en styggelse inför Gud.
16Uqbel lweqt n Yeḥya aɣeṭṭas, kullec iteddu s ccariɛa n Musa d wayen i d-xebbṛen lenbiya. Tura, lexbaṛ n lxiṛ yeɛnan tgelda n Ṛebbi ițțubecceṛ ; mkul yiwen yekkat amek ara ț-ikcem s ddreɛ.
16Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedan dess förkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma ditin.
17Yeshel i igenni d lqaɛa ad fnun, ma d ccariɛa n Sidi Ṛebbi ur ițțanqas seg-s ula d yiwen n usekkil.
17Men snarare kunna himmel och jord förgås, än en enda prick av lagen kan falla bort.
18Kra n win ara yebrun i tmeṭṭut-is iɛawed zzwaǧ, yezna ; kra n win ara yaɣen tameṭṭut yennebran, yezna daɣen.
18Var och en som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott. Och den som tager till hustru en kvinna som är skild från sin man, han begår äktenskapsbrott.
19Yiwen wergaz d ameṛkanti, ițlusu anagar llebsa ifazen n leḥrir aṛqaq ; mkul ass ixeddem tameɣṛa, ițɛici di zzhu d lfeṛḥ.
19Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och prakt.
20Yiwen igellil isem-is Laɛẓar, iččuṛ d ideddiyen, ițɣimi ɣer tewwurt n umeṛkanti-nni,
20Men en fattig man, vid namn Lasarus, låg vid hans port, full av sår,
21iṭṭamaɛ deg-s ad yečč ɣas d ayen i gɣellin ɣer lqaɛa ; ula d iqjan țțasen-d ad mecḥen ideddiyen-is.
21och åstundade att få stilla sin hunger med vad som kunde falla ifrån den rike mannens bord. Ja, det gick så långt att hundarna kommo och slickade hans sår.
22Asmi yemmut uẓawali-nni, ddment-eț lmalayekkat wwint-eț ɣer igenni ɣer wanda yella Ibṛahim. Ameṛkanti-nni yemmut ula d nețța, meḍlen-t.
22Så hände sig att den fattige dog och blev förd av änglarna till Abrahams sköte. Också den rike dog och blev begraven.
23Di laxeṛt yenɛețțab aṭas, yerfed allen-is, iwala mebɛid Ibṛahim akk-d Laɛẓar ɣer tama-s.
23När han nu låg i dödsriket och plågades, lyfte han upp sina ögon och fick se Abraham långt borta och Lasarus i hans sköte.
24Iɛeggeḍ yenna-yas : « A baba Ibṛahim, ḥunn fell-i ceggeɛ-ed Laɛẓar ad iger ulamma d ixef n uḍad-is deg waman ad issismeḍ iles-iw, aql-i nneɛtabeɣ aṭas deg uḥǧaǧu-yagi n tmes. »
24Då ropade han och sade: 'Fader Abraham, förbarma dig över mig, och sänd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten och svalka min tunga, ty jag pinas svårt i dessa lågor.'
25Ibṛahim yerra-yas : A mmi, mmekti-d belli tewwiḍ amur-ik di ddunit ; ma d Laɛẓar yeṛwa lehmum. Tura nețța yețțuṣebbeṛ yufa dagi lfeṛḥ, kečč iṣaḥ-ik-id lqeṛḥ.
25Men Abraham svarade: 'Min son kom ihåg att du, medan du levde, fick ut ditt goda och Lasarus däremot vad ont var; nu åter får han här hugnad, under det att du pinas.
26Yerna yella gar-aneɣ yiwen yeɣzeṛ annect ila-t, wid yebɣan ad zegren sya ɣuṛ-wen, ur zmiren ara ; kunwi daɣen ur tezmirem ara a d-zegrem ɣuṛ-nneɣ.
26Och till allt detta kommer, att ett stort svalg är satt mellan oss och eder, för att de som vilja begiva sig över härifrån till eder icke skola kunna det, och för att ej heller någon därifrån skall kunna komma över till oss.»
27Ameṛkanti-nni yenna-yas : Ihi a baba Ibṛahim di leɛnaya-k ceggeɛ Laɛẓar ɣer wexxam n baba ;
27Då sade han: 'Så beder jag dig då, fader, att du sänder honom till min faders hus,
28ad iɛeggen i xemsa-nni wayetma, iwakken ur d-țțasen ara ula d nutni ɣer wemkan-agi n leɛtab.
28där jag har fem bröder, och låter honom varna dem, så att icke också de komma till detta pinorum.'
29Ibṛahim yerra-yas : Atmaten-ik ɣuṛ-sen ccariɛa n Musa d lenbiya, a ten-tebɛen !
29Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem må de lyssna till.'
30Ameṛkanti-nni yenna-yas-d : A baba Ibṛahim, ur țḥessisen ara i ccariɛa d lenbiya lameɛna ma yuɣal ɣuṛ-sen yiwen syagi, ad beddlen tikli.
30Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om någon kommer till dem från de döda, så skola de göra bättring.'
31Ibṛahim yerra-yas : M'ur semḥessen ara i ccariɛa n Musa d lenbiya, atan ɣas ma yuɣal yiwen si lmegtin ur as-smeḥsisen ara.
31Då sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och profeterna, så skola de icke heller låta övertyga sig, om någon uppstår från de döda.'»